Gott nytt år!

Det var bara det jag ville säga...

Ett par godbitar.

Nu slutar jag min anställning som ombudsman för CUF i värmland och vill därför bjuda på ett par höjdpunkter från åren som gått... OBS! Dessa bilder är inte avsedda för spridning.



Åter till Sjuttiotalet. Vi skulle ta lite fina bilder, men det hela slutade med att jag fastnade i ett träd.


Minilumpen på Gotland, jag har aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Klippan vi firade oss ner från är 46 meter hög. Men när en karl i uniform pekar, då är det bara att lyda...



Jag har även hunnit med att placera Federley i en traktor, något både värmländsk media och Fredrick uppskattade.


Tjänstemännen åkte på studieresa till Bryssel.

Allt man försöker säga om ett jobb blir till klyschor, så jag låter bilderna tala för sig själv!

Hövding Görans löfte

Äääääntligen, som Fylking skulle ha sagt, nu har Ekot reagerat på regeringens plusjobbande. Läs nyheten här. Plusjobbarna ska ha avtalsenliga löner och staten subventionerar med 1000 kr om dagen. I Kristinehamn ligger lägstalönen för ett på ca 16 000 för ett vårdbiträde. Bosse Pettersson Centerpartistiskt kommunalråd i Kristinehamn säger såhär:

"– Om vi antar att vi i vårt arbetsmarknadsområde skulle anta 75 stycken plusjobb skulle det ge en kostnad för kommunen på mellan 2,6 och 2,8 miljoner på ett år."

Regeringen påstår att de erbjuder 100% lönesubvention, men lägger till brasklappen - på upp till 1000 kronor om dagen. Summan av kardemumman blir att de kommuner där man pressat upp lägstalönerna är de som får betala...

Man kan tycka att detta är en billig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, kanske borde kommunerna låta bli att klaga? Det som stör mig är löftet om 20 000 nya jobb och löftet om 100% täckning av lönekostnaderna. Persson går ut och lovar jobb, men som vanligt är inte kostnaderna täckta. Kommunerna är de som drabbas av en oförutsedd utgift och de åläggs uppgiften att fixa det hövding Göran lovar...

Särbehandla mig gärna positivt...

Debatten om de kvoterande universiteten rasar likt den snöstorm vi alla väntar på. I morse gav sig bland andra Yvonne Ruwaida in i hetluften, denna gång gällde det Uppsala universitet, som kvoterat in människor med utländsk bakgrund på juristlinjen. Ett antal platser hade reserverats för dessa sökande, och de konkurrerade alltså inte på samma villkor. Vilket i detta fall ledde till att personer med sämre betyg knuffade ut andra med bättre betyg.

Detta är kvotering i sin renaste form, man viker ett antal platser för en viss grupp. Jag kallar mig liberal och är emot kvotering. Jag tror helt enkelt inte att det fyller sitt syfte, det är en socialistisk lösning för att dölja ett problem som man inte lyckats lösa.

Men blanda nu för guds skull inte ihop äpplen och päron, som min gamla mattelärare brukade säga. Kalla inte detta för positiv särbehandling. Det är två skilda termer, positiv särbehandling innebär att man vid ett fall av flera likvärdiga sökande väljer någon från den underrepresenterade gruppen.

Marie och Bosse söker jobb på solgläntans gruppboende, vi har likvärdig kompetens och arbetsgivaren kan egentligen inte skilja oss åt. De väljer till slut Bosse eftersom Solgläntan är en kraftigt kvinnodominerad arbetsplats.

Helt ok! I detta fall hade Bosse en kvalitet jag inte kunde matcha, han var man. Precis som att jag skulle kicka-ass med Bosse om Helmia i Sunne sökte en kvinnlig medarbetare. Jag tror att en arbetsplats där människor av olika kön, ursprung och bakgrund jobbar, är en bättre arbetsplats. Jag tror att det är ett taktiskt drag av en arbetsgivare att ägna sig åt positiv särbehandling, det skapar förmodligen ett bättre arbetsklimat, vilket leder till högre effektivitet och större lönsamhet.

Men det är inte att kvotera... Att kvotera innebär att man går ifrån principen om att den med bäst kvalifikationer ska få jobbet, eller i detta fall utbildningsplatsen. Läs gärna Centerpartiets Högskoleförbunds artikel på ämnet. I det fallet handlade det om Karlstads Universitet som kvoterade in män på sjuksköterskeutbildningen.

Citerad i Aftonbladet

Tydligen var jag citerad i Aftonbladet igår... Har inte sett det själv, men säkra källor rapporterade att följande var citerat från mitt inlägg om jantelagen

"Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma."

Typiskt... vi får hoppas att aftonbladets läskrets inte är så stor hemma i byn, annars kommer jag få en tråkig jul, och ingen kommer att hälsa på mig. Hopppas att ni läste det där med glimten i ögat. Jag längtar hem, och ikväll fräser jag och Audin iväg till Ämtervik för att fira jul!

Och om någon av mina bekanta råkar ha gårdagens aftonbladet, klipp gärna ut mitt citat, i Jantelagens sanna anda tänker jag rama in det och sätta det på min egovägg...

Lästips...

Lennart skriver på sin blogg, Det progressiva USA, om jantelagen ur ett Amerikanskt och historiskt perspektiv. Läs gärna inlägget här.

Tio tabun för glesbygdsbor.

Annie Johansson, vice förbundsordförande i CUF, skriver här om Jantelagen. I en av kommentarerna kan man hitta mer fakta om denna företeelse, och där finns även lagen formulerad i tio bud.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Så sorgligt, men ändå så sant, och samtidigt så charmigt. Jag vet inte hur det är för er som växt upp i en större stad, är Jantelagen påtaglig i Stockholm? I Kisterud, den lilla lilla byn där jag tillbringade större delen av min uppväxt var Jantelagen egentligen en naturlag.

Redan som liten pyssling förstod jag att när vissa personer frågade, gällde det att ha rätt svar, inte det sanna svaret. Det dög inte att säga att man hade suttit innomhus och läst en bok hela dagen, även om det var det sanna svaret. Det rätta svaret var istället att man hade hjälpt pappa att hugga ved.

Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma. Då får man höra att man minsann blivit högfärdig. Och ha för all del inte svarta kläder på dig, definitivt inte om du är ute och går på en söndag.

Samtidigt har Jantelagen format ödmjuka människor. Erik hemma i grannstugan har i sin ungdom klättrat utanpå Eiffeltornet, han är ett levande uppslagsverk, gör fantastiska träskålar och har byggt upp ett framgångsrikt familjejordbruk. Men han pratar aldrig om det. Bygden hemma vimlar av intressanta människor, men de kommer inte att tala om det själva, du måste fråga för att få veta.

Ibland önskar jag att jag hade fått mer av den tysta ödmjukheten, den är både vacker och respektingivande. Kanske kommer den med åldern, tills dess presenterar jag här tio tabun för dig som nyss flyttat till glesbygd:

1. Klä dig endast i svart.
2. Låta bli att hälsa på bilar.
3. Prata om dina bedrifter.
4. Läsa böcker mitt på dagen.
5. Låta bli att delta på bygdedanser och liknande.
6. Inte handla i lanthandeln.
7. Rösta på vänsterpartiet.
8. Köpa Danskt fläskkött.
9. Sova hela förmiddagen
10. Inte dricka kaffe.

Roligast igår...

I går var jag på möte, en liten kille var precis lika uttråkad och hungrig som jag. Så här kommer ett referat av samtal med Viktor 4-år:

Viktor: - Du får följa med oss hem om du vill...

Marie: - Han där borta då, får han följa med? (pekar på min kompis Lars)

Viktor: - Nej, jag och pappa har pratat om det här, och vi tycker bara om tjejer.

Dubbelmoralen frodas...

Läs Den polske rörmokaren i DN, en fantastiskt bra artikelserie av Maciej Zaremba. Han säger saker så bra att de egentligen inte behöver upprepas.

"Visst lever vi i märkliga tider. Halvtannat sekel efter Kommunistiska manifestet ("Ett spöke går runt i Europa - kommunismens spöke") är det åter arbetaren som väcker bävan och skräck. Men han svänger ingen fana, vill inte kasta samhället över ända, han ser inte ens ut att vilja hämnas orättvisorna. Det förfärande med honom är att han bara vill arbeta. Det är i sanning inte mycket han begär. Och det är just det som är problemet. Han begär för litet."

Den svenska dubbelmoralen frodas.

Det är dyrt att laga sina tänder i sverige idag - så vi åker till Lettland och fixar gaddarna. Men ve och fasa, den dag Letterna vill komma hit och jobba, då skriker våra fackföreningar -Go home.

På den tiden vi inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort, idag tillåter vi inte de polska kvinnorna att komma hit för att göra abort.

I Värmland klagas det över ryska, polska och lettiska skogsarbetare, snickare, och bärplockare. Men den värmländska arbetskraftutvandringen till Norge är avsevärd. Där kritiseras svenskarna av norska fack för lönedumpning.

Vi bygger upp en första och andra klassens europa, vi bygger murar där vi istället borde bygga broar. Jag är ingen Östeuropaexpert, men till och med en närsynt statsminister borde kunna se vad dessa länder behöver -en fri marknad, fri rörlighet för människor, tjänster och kapital. Detta är en av Europeiska unionens grundstenar, men uppenbarligen gäller den inte för alla. De nya Eu-länderna, och de som snart kommer att joina familjen, behöver inte i främst vår välvilliga hjälp. De behöver likvärdiga förutsättningar och öppna armar.

En utländsk arbetare som kommer hit gör det inte med avsikt att smiska LO eller Byggnads medlemmar. Han, eller hon, gör det därför att även det som facket anser vara lönedumpning, är många gånger mer betalt än vad de får i sitt hemland. De jobbar på svenska byggen eller i svenska skogar därför att de vill se en annan framtid för sig själva och sina barn. Kanske borde vi ge dem den chansen?

Slösar jag bort min tid?

Bloggaren youtman resonerar här om på vilket sätt jag slösar bort min tid genom onödiga resonemang. Riktigt intressant faktiskt...

Kan politik vara en tillväxtbransch?

Jag prenumererar på riksdagens beslut i korthet, och häromdagen kom ett mail med de senast fattade besluten. Bland annat har våra vördade riksdagsmän och kvinnor fattat beslut om den nya filmpolitiken I sammanfattningen kan man läsa följande citat:

Inriktningen på filmpolitiken är bland annat att utveckla svensk filmproduktion och verka för att svensk filmpolitik blir en dynamisk tillväxtbransch.

Är det en tabbe av någon tjänsteman eller menar man verkligen att den svenska filmpolitiken ska bli en tillväxtbransch? Vart är avgränsningen och insikten i vad som faktiskt är politikens uppgift och vad som måste skötas av någon annan.

Jag kan möjligtvis, med visst motstånd, svälja att Sverige har en filmpolitik som vi pumpar in pengar i. Men jag kan faktiskt inte svälja att vi menar att det är politiken som är en tillväxtbransch. För vem fattar vi i så fall besluten? Vem ska vi röja mark för? Vilka företagare ska få stöd av politiken om det är just politiken i sig som är målet?

Jag ber om ursäkt...

För den pinsamt dåliga bloggfrekvensen på sistone, förhoppningsvis skärper jag till mig snart.