Jävla hora

Nästan häften av eleverna som går i sjätte och åttonde klass utsätts varje månad för grova muntliga påhopp. . 21,8 procent av tjejerna kallas för hora minst en gång i månaden. 2,4 procent kallas för hora varje dag. Detta enligt en doktorsavhandling av Miriam Elisasson.

Inte alls förvånande egentligen, jag och i stort sett alla jag känner har egna exempel på hur vi har blivit kränkta i skolan. Jag minns det fortfarande, varje gång och på varje sätt. Jag minns också hur lärare gick förbi utan att se och hur konflikter aldrig löstes. På högstadiet, men också på gymnasiet.

Att sätta in det i ett vuxet sammanhang blir nästan absurt. Marie 22 år går till jobbet varje dag, toaletterna är så snuskiga att hon inte kissar på hela dagen, på väggarna i korridorerna kan hon läsa om vem som har knullat med vem och vem som är en hora. När hon passerar en arbetskompis kollar hon ner i golvet, annars kan hon få höra både det ena och det andra. Varje dag gör det ont i magen på bussen på väg till jobbet. Den psykiska pressen påverkar hennes prestationsförmåga. Chefen vägrar ta tag i problemet.

Att unga människor kränks dagligen i skolan är precis lika allvarligt som om jag skulle kränkas på jobbet. Skillnaden är att jag har enorma förutsättningar att förändra min situation, en 14-åring har väldigt begränsade möjligheter. Vuxna måste våga vara vuxna. Jag trodde aldrig att jag skulle bli tantig nog att göra ett sånt uttalande, men så är det faktiskt. Inte bara i skolan, utan också hemma. Skolan kan inte ges totalt ansvar över hur unga beter sig. Det är trots allt så att någon har uppfostrat även min generation.