Se upp för dårarna

Idag var jag på ett mycket intressant seminarium om Flexicurity, alltså den Danska modellen där man har kombinerat höga nivåer i a-kassan med stor flexibilitet på arbetsmarknaden. Semniariet avslutades med en frågestund, som vanligt i politiska sammanhang är frågorna ett mindre anförande.

En företrädare för arbetsförmedlingen begärde ordet och hävdade att Flexicurity är mycket svårt att inplementera på en svensk arbetsmarknad, därför att - håll i hatten - vi har ett helt annat inflöde av invandrare. Dessa är mindre flyttbenägna och kan alltså inte fungera på en flexibel arbetsmarknad.

Det blev tyst i lokalen. Det är ett ganska intressant resonemang. Den grupp som ständigt diskrimineras och stöter på gigantiska hinder för sitt inträde på arbetsmarknaden, de som uppenbarligen varit flyttbenägna nog att lämna hus och hem för att etablera sig i ett helt nytt land - de är orsaken till att vi inte ska införa ett flexicuritysystem. Mörkbruna åsikter kan poppa upp lite här och var, ibland undrar man om liknande rikspuckon någon gång har ägnat sig åt reflektion.

Vår statiska arbetsmarknad gynnar den fast anställde och innebär främst ett hinder för unga, långtidsarbetslösa, och invandrare. Var tredje dansk har bytt jobb det senaste året, viket kan jämföras med var tionde svensk. Då är det inte lätt att få in en fot på arbetsmarknaden och en Iranks hjärtkirurg får tacka och ta emot för ett jobb som chaufför i tunnelbanan.

Se upp för dårarna.