Hemma i Värmland

Idag var det trevligt att åka tåg. Visserligen var det överbelamrat med människor, men stämningen var ovanligt god, kanske har människor högre toleransnivå närmare jul. När vi rullade ut från Stockholms central sken solen, längre västerut var vädret sämre, men i gengäld var träden täckta av ett tjockt lager rimfrost. Närmare julkänsla än så har jag inte kommit i år. Tåget var i tid och jag lyckades till och med inhandla en lussebulle och en kopp kaffe. Dagar som denna är jag beredd att ta tillbaka mina tidigare utbrott över SJ.

Hemma i Västra Ämtervik är det mesta sig likt, minus katten Åke som nu jagar i de sälla jaktmarkerna och vår granne Gösta som tyvärr gick bort för några veckor sedan. Senaste skvallret gäller den lokala restaurangen, som tydligen drivs av nya människor (utbölingar till på köpet).

Jag har inhyst mig i mammas lillstuga med vedspis, och ställt in mig på att lägga så få strån i kors som möjligt de kommande veckorna... Eftersom jag är helt värdelös på att skicka vykort (alternativt väldigt medveten och klimatsmart) passar jag på att önska vänner, ovänner, bekanta och obekanta en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Revolution i Riddarhuset?

Jag är inte blåblodig, om inte mamma har glömt att berätta något. Det enda tecknet man kan se på blått blod hos mig skulle möjligtvis vara att jag ständigt har iskalla fötter. Kanske kan denna avsaknad av adlighet ursäkta min bristande kunskap om vad som sker bakom riddarhusets väggar.

Som ett exempel på den nya tidens moderniteter har Greve Douglas föreslagit att det täcka könet möjligtvis kanske borde få vara med och bestämma i Riddarnas lilla klubbhus. Vågorna måste ha svallat höga bland herrarna när det fick nys om detta bisarra förslag. I ett TT-meddelande kan man läsa följande:

"- Greve Douglas förslag blir ett exempel på de små stegens tyranni - han har inte tänkt igenom hela vägen, säger direktionens ordförande Henrik Ankarcrona till Riddarhusets tidning Arte et Marte, rapporterar Aftonbladet.

Hans företrädare Johan Nordenfalk fyller på:

- Jag har en känsla av att börjar man öppna en dammlucka är det svårt att hålla emot när vattenströmmarna väller fram."

Jag trodde faktiskt att tideräkningen var den samma där som här. Uppenbarligen har jag fel, vid nyår kommer Riddarhuset enligt säkra källor att fira det nya året 1808. För oss andra, som har haft kvinnlig rösträtt i 86 år ter sig diskussionen en aning bisarr. Och ja, om kvinnor får rätt att yttra sig i församlingen kommer dammluckorna att brista, vattenströmmarna kommer att välla fram. Det kommer kanske att bli revolution. Det kallas demokrati och det skulle nog vara nyttigt i Riddarnas klubbhus.

Tilly borde skämmas

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag slog upp dagens Svenska Dagbladet och kastade ett sömndrucket öga på debattsidan. "Avser regeringen att stoppa jobbtrafficking?" är rubriken på en debattartikel från Byggnads ordförande Hans Tilly.

Hundratusentals människor säljs och köps varje år mellan nationsgränserna. De behandlas som köttstycken, allt mänskligt värde är borta. Frågan är bara vilken prislapp som sitter på ditt huvud. Dessa människor utsätts för fruktansvärda övergrepp, många gånger sexuella.

Att Hans Tilly har mage att jämföra denna cyniska människohandel med den fria rörligheten inom EU är för mig helt obegripligt. Jag är så heligt förbannad på Byggnads sätt att maskera trångsinthet, rädsla och vilja att stänga gränser bakom en påklistrad storsinthet, bakom en fejkad kamp för arbetare i Europa och bakom ordet Solidaritet.

En helt lysande bloggpost om Vaxholmskonflikten kan ni läsa på min vän Johan Petterssons blogg.

Sagan om Byggnads i Vaxholm

"I de flesta sagor finns ett löfte som hjälten inte får bryta utan fara för ett nesligt slut. Så även i denna saga. Man får nog säga att kollektiv­avtalslagen adlade fackföreningarna. När de 1928 upphöjdes från intresseorganisationer till väktare av det allmännas bästa skulle de hädanefter inte bara värna sitt utan alla arbetandes intressen (av det enkla skälet att ingen domstol gjorde det annars).

De skulle bete sig lika opartiskt som myndigheter, inte göra skillnad på främling och frände. Får man säga att den svenska modellen förutsätter ett nobelt sinnelag? Det är just vad som gör den så tilltalande och samtidigt sårbar. Om ett franskt fack korrumperas, är det bara en förening som ruttnat. Om en svensk fackförening börjar ruttna, urartar också rättvisan."

Så skriver Maciej Zaremba i artikelserien "Den polske rörmokaren" som gavs ut i DN 2005. Sagan eller kanske snarare skräckhistorien om Byggnads agerande i den nu mera världsberömda konflikten i Vaxholm börjar likna en såpopera. I morgon kommer nästa avsnitt.

EG-domstolen att avkunnar sin dom. Strider kravet på kollektivavtal och de stridsåtgärder som facket vidtog mot EU:s princip om den fria rörligheten för tjänster? Efter generaladvokatens utlåtande i maj är det ingen högoddsare att tro att domen vidhåller den svenska modellen. Förhoppningsvis kommer den också att ställa krav på en proportionalitet i stridsåtgärderna.

Men man vet aldrig... Förhoppningsvis sover Byggnads ordförande Hans Tilly en aning oroligt inatt. Jag hoppas att han inser att det just nu spelas rysk roulette med den "svenska modellen" och att han faktiskt kan förlora.

Härligt jobbat Expressen!

Ibland funderar jag på hur kvällstidningslogiken egentligen fungerar. Expressen presenterar idag nyheten om att tjejer hellre ses som sexiga än som smarta. Vinkeln på artikeln är att sexualiseringen av det offentliga rummet gör att unga kvinnor värderar utseendet på sin kropp högre än funktionen av sin hjärna.

Det är en viktig och intressant debatt. Det är dock ännu mer intressant i vilket sammanhang man kan återfinna artikeln på Expressens hemsida. Det är lite svårt att bedriva trovärdig journalistik när artikeln om utseendehets flankeras av lösmusar och halvnakna tjejer i tomteunderkläder.

Welcome to Israel

Vi landade igår eftermiddag och påbörjade proceduren att ta oss igenom säkerhetskontrollerna. Jag hann ta tre steg ur flygplanet innan en vakt tog mig ut ur kön och påbörjade ett förhör i miniformat. Inga problem för mig med svenskt ursprung och EU-pass. Värre blev det för två av våra deltagare med födelseort i Syrien. Vi fick tyvärr lämna dem på flygplatsen, fyra timmar senare kunde de ansluta till vår grupp.

Det finns mycket ologiskt i logiken i detta land. Jag har full förståelse för viljan att skydda sig mot terrorangrepp, jag kan förstå att man bygger en barikad för att hindra självmordsbombare. Å andra sidan kan man se situationen ur ett annat perspektiv och då känns den debatt om övervakning och storebrorssamhälle vi har i sverige som en piss i havet.

Idag har jag vandrat runt i det gamla Jersusalem, sett de muslimska kvarteren, de judiska, sett kyrkorna, klagomuren, oljeberget, golgata, och mycket mycket mer. Man slås inte av konflikter utan av mixen, av kontrasterna, lukterna och historien. Jersusalem är lite som en lök. Om du skalar av ett lager så finns nästa under, och nästa och nästa... Här pratar man inte om historien i termer av hundratals år, utan i termer av tusentals år. Det är både fantastiskt och skrämmande.

RÄTTELSE 20071217: Majed är inte född i Syren, utan i Iran. Rätt ska vara rätt.