Sagan om Byggnads i Vaxholm

"I de flesta sagor finns ett löfte som hjälten inte får bryta utan fara för ett nesligt slut. Så även i denna saga. Man får nog säga att kollektiv­avtalslagen adlade fackföreningarna. När de 1928 upphöjdes från intresseorganisationer till väktare av det allmännas bästa skulle de hädanefter inte bara värna sitt utan alla arbetandes intressen (av det enkla skälet att ingen domstol gjorde det annars).

De skulle bete sig lika opartiskt som myndigheter, inte göra skillnad på främling och frände. Får man säga att den svenska modellen förutsätter ett nobelt sinnelag? Det är just vad som gör den så tilltalande och samtidigt sårbar. Om ett franskt fack korrumperas, är det bara en förening som ruttnat. Om en svensk fackförening börjar ruttna, urartar också rättvisan."

Så skriver Maciej Zaremba i artikelserien "Den polske rörmokaren" som gavs ut i DN 2005. Sagan eller kanske snarare skräckhistorien om Byggnads agerande i den nu mera världsberömda konflikten i Vaxholm börjar likna en såpopera. I morgon kommer nästa avsnitt.

EG-domstolen att avkunnar sin dom. Strider kravet på kollektivavtal och de stridsåtgärder som facket vidtog mot EU:s princip om den fria rörligheten för tjänster? Efter generaladvokatens utlåtande i maj är det ingen högoddsare att tro att domen vidhåller den svenska modellen. Förhoppningsvis kommer den också att ställa krav på en proportionalitet i stridsåtgärderna.

Men man vet aldrig... Förhoppningsvis sover Byggnads ordförande Hans Tilly en aning oroligt inatt. Jag hoppas att han inser att det just nu spelas rysk roulette med den "svenska modellen" och att han faktiskt kan förlora.