Min djupaste respekt

Jag beundrar människor som är drivna och skickliga på sitt yrke. I går fick jag ännu en person att sätta upp på den listan, riksdagsledamot Solveig Ternström. Jag har jobbat med Solveig i ett år och har framförallt sett henne som en karismatisk politiker. Igår förändrades bilden.

Helt förutsättningslöst slog jag på tv:n för att se SVT:s dramaserie "Om ett hjärta". Jag förväntade mig att se samma Solveig som jag ser nästan varje dag på Centerpartiets riksdagskansli.

Jag kunde inte ha haft mer fel. Antagligen är det precis detta som karakteriserar en riktigt skicklig skådespelare; förmågan att vara någon helt annan. Det fanns inte ett enda drag som gick att känna igen mellan riksdagsledamot Solveig och skådespelaren Solveig.

För att citera Expressens tv-krönikör, det kändes "hett, nära, angeläget och äkta.

P3 nyheterna

Jag medverkar idag i P3 nyheterna och ger regeringen en känga. Det är roligt att vara lite bitsk ibland...

Rensning och manfall i leden

Hade hon varit man hade hon kallats för bufflig, eller kanske osmidig. Att man tänker peta ett av partiets starka namn får inte läcka ut, det är oproffsigt. Ändå känns det uppfriskande att Sahlin nu visar på någon form av handlingskraft och gör det som alldeles för få ledare vågar att göra, rensar leden och behåller dem som tillför något.

På tal om något annat, men ändå inom samma tema... Jag passerade idag en mycket gles manifestation på mynttorget. Kommunal fortsätter sin tröstlösa kamp mot den onda regeringen. Idag hade man lyckats skrapa ihop ca 7 personer för att lyssna på ordförande Ylva Thörns brandtal. Två av dem var japanska turister.

Solen skiner

Jag trodde faktiskt att solen hade gått i pension, den har varit skrämmande osynlig de sista veckorna. I dag möttes jag dock av ett strålande ljus när jag kravlade mig ur sängen. Stärkt av ny energi gav jag mig ut på årets första joggingtur, energinivån var inte riktigt lika hög när jag kom hem, men det vägdes upp av den fantastiska hurtighetskänslan som alltid infinner sig när man svettat sig runt löpspåret.

Även om solen skiner finns mörka saker att fundera över denna dag, i morgon är det sex år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. Idag, klockan 14:00, hålls en minnesmanifestation på Sergels torg. Om du har vägarna förbi, stanna till ett par minuter på plattan och reflektera över de mörka fläckar av ofrihet som fortfarande finns i soliga Sverige.

Ett nytt fynd i kategorin dejtingsidor på Internet

Via de ideella Google-annonserna kan man hitta nästan vad som helst. ”Thailändska kvinnor som söker äktenskap och dejting” står det på en annons jag hittar via knuff.se, annonsen leder till http://www.thailovelinks.com/

På sidan kan man läsa att;

”Avsikten med denna websida är att hjälpa människor att hitta en Thailändsk partner för vänskap, språktråning, romans eller giftermål.”

Sida väcker onekligen ett par frågor: Varför finns nästan bara Svenska män i ”Galleriet” med män, och bara Thailändska kvinnor i ”Galleriet” med kvinnor? Finns det inga svenska kvinnor som vill dejta Thailändska män? Hur dejtar man någon i Thailand? Vad är egentligen språktråning? Vad är priset för att hitta en Thai-lover, det är lite svårt att utläsa via sidan…

Som vanligt är jag förmodligen en fördomsfull nucka, men jag tycker att det luktar fru på export.

Upphittat

Alla är i Sälen, politiker, tjänstemän, journalister, opinionsbildare. Vissa är tämligen överens, andra befinner sig på totalt olika delar av den politiska kartan. Efter valrörelsens spiondebatt kan man tycka att det borde vara läge att hålla koll på sina tillhörigheter.

Hittills har jag hittat följande saker liggande totalt vind för våg i lokalerna:

1 styck kalender tillhörande riksdagsledamot från oppositionsparti.
1 styck dator tillhörande någon i riksdagsförvaltningen. Inloggad och klar, med mailen behändigt öppnad.
1 styck mobiltelefon tillhörande en av sveriges ledande politiska journalister på en av de större tv-kanalerna.

Här litar människor uppenbarligen på varandra.

Ahlin överraskar

Det är synd att hylla socialdemokrater och jag brukar inte göra det i onödan. Efter Urban Ahlins lysande tal om säkerhetspolitiska utmaningar i ett internationellt perspektiv, måste jag dock göra ett undantag från regeln.

Helt fritt, utan att en enda gång ta stöd av manus, tar han med oss på en resa österut. Han påpekar vikten av handeln runt Östersjön, han pratar om den fantastiska ekonomiska utvecklingen i baltstaterna. Han pratar om vikten av en liberal ekonomi och frihandelsavtal med afrikanska länder.

Gasledningen berörs på ett balanserat och relevant sätt. Han menar att den inte bara är ett miljöpolitiskt problem, utan kan komma att bli ett säkerhetspolitiskt problem. Eller som Ahlin säger (fritt citerat);

”Jag är fullt medveten om att det låter som att jag målar upp ett katastrofscenario. Jag tror inte att det handlar om spioner i rören, eller övervakning från plattformarna, men vi måste se på frågan i ett 30-års perspektiv.”

Gårdagens debatt om den gemensamma värdegrunden fångas upp i diskussionen om våra utlandsstyrkor. Urban menar att vi går mot en utveckling där demokratin blir mindre viktig i de internationella insatserna. ”Vi skiter allt mer i demokratin, vi fixar fred och stabilitet, sen packar vi och drar. Den diskussionen pågår allt mer”. Bush får delvis beröm för sitt agerande gentemot Saudiarabien efter 11: e september.

Sammanfattningsvis kan Ahlins anförande ses som en indikator på att vi fortfarande är tämligen överens om den övergripande analysen av säkerhetspolitiken. Det känns skönt, frågorna är för stora och för viktiga för att bli partipolitiska slagträn. Därför kan jag med gott samvete bjuda Ahlin på denna hyllningsblogg. Han får den alldeles gratis dessutom.

Folk och försvar

Det är fett med snö, säkert en meter. Fett med viktiga politiker, säkert flera hundra, alla pratar försvarspolitik. Jag är på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Gårdagen ägnades åt diskussioner och föreläsningar om vad som är vår gemensam värdegrund och hur den bäst skapas.

Integrationsminister Nyamko pratade om att ”De svenska värdena ska respekteras”, Eftersom ingen riktigt verkar kunna sätta fingret på vad de Svenska värdena egentligen är lanserades ett projekt från regeringen. Unga människor ska diskutera värdegrund.

Det är ett märkligt sätt att se på vår värdegrund. Som att den kan skapas genom samtal hos regeringen. Det är att ha ganska höga tankar om statens förmåga att opinionsbilda.

Nu ska jag bekanta mig med snöiga omgivningarna.

Gästspel i Hudiksvall

Från den första februari till den sista juni kommer jag att vikariera som ledarskribent på Hudiksvalls tidning. Det ska bli fruktansvärt skoj och en enorm utmaning. Trots detta hade jag en gammal sång i huvudet när jag i morse satte mig på tåget för att första gången besöka Hudik, pappa sjöng den ständigt när jag var liten och den går ungefär så här:

"Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likt förbannat i Hudiksvall"

Jobbet är lite av en dröm och ingenting har gått åt helvete hittills. Hudik visade sig vara en riktigt fin liten stad, har dessutom hittat en lägenhet som ligger precis vid havet. Det kan inte Paris erbjuda.

Övermod

Hybris drabbar alla då och då. Att ens komma på tanken att spela en hel volleybollturnering när man inte tagit i en volleyboll på nio månader är nog faktiskt en släng av övermod.

Allt började egentligen för länge sedan, 1998 närmare bestämt. Ett helt gäng tjejer började spela volleyboll i Västra Ämterviks IF. Ett antal tränare, klubbar, förluster, skador och segrar senare är några av oss fortfarande bästa kompisar. Jag har lagt volleybollskorna mer eller mindre på hyllan men några av de andra spelar idag i elitserien och division ett.

I går gick den årliga Trettohelgscupen av stapeln och vi hade fått den lysande idén att anmäla ett lag, vi ställde upp iklädda våra tio år gamla anskrämligt fula matchtröjor. I går morse kändes idén som sagt fantastisk, sex matcher och en natt senare känns det mindre bra.

Jag visste inte att man kan få så här mycket träningsvärk. Det börjar i halsen, sen har jag ont i varenda kvadratcentimeter av min kropp, ända ut i fingerspetsarna. Jag skojar faktiskt inte när jag säger att jag rullade av luftmadrassen hemma hos Tess i morse.

Det är visserligen spännande att se på småkronornas kamp för silvret i VM, Kallas utklassning i skidor eller för den delen Klüft som inte verkar kunna förlora. Men det slår aldrig känslan av att göra det själv, att förlora själv, eller att vinna själv i går gjorde vi båda delarna. Det var länge sedan volleyboll var så kul och det var länge sedan jag hade så här ont...

Göran Perssons väg och val

Jag önskade mig två saker i julklapp. En stekpanna och Göran Perssons bok Min väg, mina val. Jag har nog skött mig i år, jag fick nämligen båda två. Stekpannan är ännu inte invigd men min julledighetsapati har då och då avbrutits för en stunds läsning av Görans bok.

Jag slås av två saker. För det första; Görans tungsinne. Det mesta verkar har varit jobbigt under hans år som statsminister. Antalet nära förtroliga verkar vara försvinnande få, de första åren som statsminister fick han tvinga sig till jobbet varje dag. Det kan inte ha varit kul.

Nästa reflektion är att det är jobbigt när politikern blir en person. Den politiska debatten blir lättare om den ene är god och den andre är ond, om den ene vill väl och den andre vill illa. När målet är att vinna makten över hela kungariket har man inte råd med medkänsla för sin fiende. Den politiska debatten blir allt annat än vacker.

I Perssons bok får man se angreppen ur motpartens perspektiv, hans artros är ett exempel på detta. Den höft som nästan bokstavligt talat användes som ett slagträ i debatten, av mig och många andra, måste ha gjort förbannat ont. Att vara statsminister med problem att gå, sitta och sova är förmodligen ett mindre helvete.

Göran skriver givetvis sin historia precis som han vill. Tillexempel är fastighetsskatten, enligt honom, en startkt bidragande orsak till valförlusten 2006. Alldeles oavsett hur man väljer att se på historien så är Göran en politiker som har regerat genom en skilsmässa, 11 september, ett mord på en av sina ministrar och en Tsunami som krävde tusentals svenskars liv. Det är imponerande, inte minst för den sakens skull är boken värd att läsa.

Feminist eller manshatare?

Pär Ström, från tankesmedjan Den nya välfärden, skriver i dag på Svenska dagbladets debattsida om den statliga feminismen som kuvar männen. Det är en intressant artikel, Ström lyfter flera olika aspekter då män drabbas av vårt ojämställda samhälle, de flesta av dem har jag skrivit om tidigare på min blogg. Det blir dock lite svårt att hävda att Pär Ström för en konstruktiv jämställdhetsdebatt med citat som detta;

”Feminismen låtsas kämpa för jämställdhet men vill i verkligheten bara skaffa förmåner för den egna gruppen.”

Ström lyfter en rad olika exempel: Ove blir misshandlad av sin tjej, ingen tror honom. Givetvis helt galet, vi bör ha ett genusneutralt rättssystem, dit är det långt. Men skribenten bör vara tämligen medveten om att det är den feministiska debatten som över huvud taget har lyft frågan om hur vi bedöms efter kön i den svenska rättsapparaten.

Han fortsätter med exempel om den ojämställda vården, vårdnadstvister, värnplikten, arbetslivet, olika cancerformer etc. I sak har han rätt. Det finns tillfällen då män inte behandlas jämlikt. Det är få feminister som förnekar detta, men den mängd orättvisor som drabbar kvinnor, den verkar vara totalt oviktigt i sammanhanget.

Ett annat intressant citat är detta;

”De underlägen som kvinnor har gentemot män är mycket väl­dokumenterade genom feminismens omfattande (till stor del skattefinansierade) lobbyverksamhet. Mäns underlägen tigs däremot oftast ihjäl.”

Pär Ström konstaterar alltså själv att feministerna har gjort ett bra jobb med att upptäcka, problematisera och dokumentera de tillfällen då kvinnor hamnar i underläge gentemot män. Det faktum att liknande situationer uppstår även för män är tydligen en orsak att skrota feminismen.

Jag är övertygad om att jämställdhet inte skapas genom konflikt och polarisering, varken från oss feminister eller från Per Ströms något uppskruvade debattartikel. Kvinnors kamp för jämställdhet har pågått länge, fundera en sekund på hur Sverige och världen hade sett ut utan dessa modiga och banbrytande kvinnor. De har slagits stenhårt för att steg för steg ta sig in på områden som tidigare varit enkönade. De är pionjärer och politiska förebilder, utan dem hade världen sett annorlunda ut.Det är viktigt att lyfta fram exempel på när en ojämställd värld drabbar även män.

För mig står det inte i motsats till att vara feminist, därför känns inlägget på brännpunkt trist och nästan lite sorgligt.