En dag i ett liv

Den ryske nobelpristagaren Aleksandr Solzjenitsyn dog för ett par veckor sedan. Det slog mig att jag har ett ex av hans bok ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” i min bokhylla. Jag vet faktiskt inte riktigt hur den har hamnat där, har ett vagt minne av att den kanske min högstadieskolas egendom. Nåja, det brottet är nog preskriberat nu.

Boken handlar om en sovjetisk man som blev tysk krigsfånge, han flydde, misstänktes vara allierad med fienden och dömdes till tio år i Gulag. Vi får följa med i en dag av grymma absurditeter.

Min bok är från upplagan som trycktes 1971. På baksidan finns utdraget från en recension från kommunistpartiets tidning Pravda;

”I vår litteratur har en sällsynt begåvad författare gjort sitt inträde. Likt varje äkta konstnär har han sagt oss en sanning, som vi omöjligt kan glömma och som vi aldrig får glömma, en sanning som ser oss rakt i ansiktet.

Hur kommer det sig att vi känner hjärtat dra ihop sig av smärta, när vi läser denna märkliga berättelse, samtidigt som vi känner ljus i sinnet? Det beror på dess djupa mänsklighet, att människorna förblir människor också i förnedringens stund.”

Jag hade inte kunnat skriva det bättre själv. Lite drygt tio år efter att boken gavs ut landsförvisades Solzjenitsyn. Ibland svänger politikens kappa fort, den sällsynt begåvade författaren var inte ens vatten värd, och den sanning man aldrig skulle få glömma kunde helt plötsligt sopas under mattan.