150 euro till afrikanska entreprenörer

I förra veckan gjorde jag gjorde gemensam sak med riksdagsledamoten Per Åsling och bjöd in Bahare Haghshenas till en mycket inspirerande frukost på centerpartiets riksdagskansli. Bahare jobbar på företaget www.MyC4.com, vars affärsidé är att ge lån till små företag i Afrika söder om Sahara.

Företagets lånar ut pengar genom en omvänd auktion där räntan för låntagaren hela tiden pressas nedåt. Jag kan tjäna pengar, företagaren ges möjlighet att expandera, och småningom få en kredithistorik och en chans att ta sig in på den ordinarie bankmarknaden.

150 Euro av mina surt förvärvade slantar har jag satsat på serviceföretag i Elfenbenskusten. De kommer garanterat att vara säkrare placerade än på den minst sagt skakiga börsen, de kommer dessutom att användas betydligt bättre än vad de skulle göra på mitt bankkonto.

Bullar och ett tyst Leijonvrål

Häromdagen pratade jag på en ”prova-på-kväll” med centerkvinnorna i Stockholms stad och var tvungen att erkänna min egen tvehågsna inställning till Centerkvinnorna. För mig var organisationen länge bullbakerskornas mecka. Och min fördomsfulla inställning är egentligen inte så konstig, de första fem åren av mitt politiska engagemang var detta ett mantra som upprepades gång på gång, av framförallt manliga politiker.

Idag är det 50 år sedan kvinnor fick rätt att prästvigas i Sverige, och en dag som denna kan det vara på sin plats att lyfta en av centerkvinnornas största bedrifter.

I centrum stod Märtha Leijon, som så många andra framgångsrika kvinnor, en doldis i den svenska politiska historien. Märtha var lärarinna, författare och grundare av SLKF, som senare blev Centerkvinnorna.

När man 1946 skulle utreda om människor av det kvinnliga könet dög till att vara präster var Märtha en av ledamöterna i kommittén. Frågan var så viktig att hon sålde sin släktgård och i sitt förberedelsearbete flyttade till Uppsala för att studera bland annat teologi.

Majoritetens förslag föreslog en mängd restriktioner för eventuella kvinnliga präster. I praktiken skulle de mest bli en side-kick till de riktiga prästerna – männen.

Som ensam reservant helt till förmån för kvinnors möjligheter att bli präster på samma villkor som män stod Märtha Leijon. ”Vi äro dock inte främst könsvarelser utan födda till medborgare i Guds rike”, skriver hon bland annat. Men när regeringsförslaget lades fram, 1950, var det inte majoritetens förslag som låg till grund, utan reservationen skriven av Märtha.

När Leijon röt ifrån är ett av många exempel på centerkvinnornas påverkan i den svenska poltiken. Vår jämställdhetslag, lagen om sexköp och JämO är några andra.

Utmaningen för centerkvinnorna är att fortsätta att vara en drivande kraft i jämställdhetsarbetet, att vara steget före, att utveckla den borgerliga feminismen och inte minst genom att vara en högljudd röst förvalta arvet från dem, som på sin tid, var reaktionära i tysthet.

Jag har aldrig riktigt förstått konceptet med gud, men idag tänker jag ändå fira i Centerkvinnornas ära – med en kanelbulle.

I Ämtervik

CUF:s verkställande utskott har i helgen fått nöjet att ha möte hemma hos min mamma i Västra Ämtervik. Mellan ett tågbyte i Karlstad hann jag med att prata med Värmlands Folkblad om min resa till New York.

Visdom om tänder och budget

Jag har just nu budget upp över öronen. Utmaningen att, för centerpartiets riksdagskanslis räkning, samordna lokala pressträffar och hålla i mediearbetet runt budgeten brukar falla på mig. På måndag presenteras den i sin helhet, för den som undrar...

Det mesta är redan känt, och under ett par veckor har vi formligen dränkts i reformer, pengarna har flödat, spenderbyxorna har varit på - och över 32 miljarder kronor har satsats. Det är så mycket pengar att det faktiskt är svårt att ta till sig.

För den summan skulle man kunna få 1.6 miljarder cola light på pressbyrån, 530 miljoner charmiga polyestergardiner från Jotex. Eller varför inte 98000 trivsamma hus i Hagfors.

Tack regeringen för att ni inte tar till er av ovanstående exempel, utan istället ser till att jag får mer pengar kvar i plånboken. De kan jag bestämma över själv. Personligen skulle jag behöva använda mina extra slantar till att gå till tandläkaren, då kan jag dessutom dra nytta av tandvårdschecken. Slutar aldrig visdomständerna att växa? Det känns som om något långsamt gnager sig ut ur min käke.

Får jag vara skummet på din latte?

Att vara domedagsprofet överlämnar jag gärna till andra. Jag tror att vi klara av att förändra det mesta, så även ett ojämställt samhälle. Men idag stötte jag på en sällsynt märklig krönika som fick mig att fundera på om jag kanske har fel, jag förflyttades helt plötsligt tillbaks till förra seklets början.

På sidan www.ment.se skriver Julia krönikor om "Sex in the office". Biologismen når nya höjder. Citatet nedan är visserligen kreativt;

"Vi är som saltet i maten, skummet på latten, chokladsåsen på marängsvissen. Vi behövs och står oftast bakom varje framgångsrik man. "

Tyvärr är nog verkligheten den att så länge kvinnor nöjer sig med att vara garnityr kommer vi inte heller att ses som något annat än det.

Höst i Råcksta

Det går nog faktiskt inte att inbilla sig att det är sommar längre. Hittade mängder av röda löv på vägen till tunnelbanan. Det är osunt tidigt på en lördagmorgon och jag är på väg för att prata media med centerpartisterna i landstinget.

En ny regering?

Vänsterpartister och miljöpartister tävlar just nu i konsten att anpassa sig inför en högst eventuell regeringskonstellation med socialdemokraterna. Det blir dock lite som när jag försöker mig på konsten att dansa foxtrott; stelt, ovant och aldrig riktigt följsamt. Dessutom är det fara för motpartens tår.

På fikarasten i morse filosoferade vi över en möjligt röd-grön regering. Det skulle kunna bli en riktig höjdare, följande skulle tillexempel kunna knipa en ministerpost i en sorts ”worst-of-oppositionen”.

Stig Malm (fd. LO-bas), jämställdhetsminister: Få glömmer hur Stig Malm tog klivet in i jämställdhetsdebatten genom att målande beskriva s-kvinnorna som ”ett fittstim”.

Per Nuder (riksdagsledamot), ungdomsminister: Per Nuder har visat sitt engagemang för ungdomar och vågat ta bladet från munnen genom att kalla Sveriges 40-talister för ”köttberget”.

Anna Sjödin (fd. SSU-ordförande), Justitieminister: Få har på ett lika konkret sätt upplevt rättsväsendet från insidan.

Lars Ohly (partiledare), finansminister: The sky is the limit – även för skatteuttaget.

Göran Johansson (kommunalråd i Göteborg): Migrationsminister. Skicka tillbaks alla flyktingar som smugglas in till Sverige, säger Johansson. Snabbt, enkelt, effektivt.

Helena Leander (riksdagsledamot ): Jordbruksminister. I riksdagen blev det en begravningskrans för djurskyddet. Sveriges bönder kan redan nu börja snickra på kistan.

Ja, raljerande och elakt – jag vet. Men om jag hette Sahlin i efternamn skulle jag nog ligga många sömnlösa nätter och fundera på hur i hela friden en regering med miljöpartiet och vänsterpartiet egentligen skulle se ut.

Fotboll och förtryck

Jag råkar vara gammal barndomskompis med den galet snygga Oksana Andersson, som i sin tur råkar vara sambo med "Chippen" Willhelmsson, därför läste jag Anna Larssons krönika i SvD om Willhelmssons feta kontrakt med en klubb i Saudiarabien med extra stort intresse.

Oksana används som ett retoriskt slagträ i krönikan, och visst kan man instämma med Anna Larssons analys över det katastrofala läget för kvinnor i Saudi. Men ska verkligen Chippen kastas ut ur landslaget för den sakens skull?

Vad gör vi då med de hundratals svenska gästarbetarna i den Saudiska byggbranschen, på vilket sätt ska de straffas? Och vad i herrans namn vinner vi egentligen på att packa väskorna och lämna förtryckets Saudiarabien till sitt öde?

Det är ingen vinnande strategi att göra idrottare till politiker bara därför att politikerna misslyckas att göra sitt jobb. Visst kan både Chippen och Oksana använda sitt kändisskap för att förändra samhället, men det är inte mer deras skyldighet än det är din och min.

Koncentration

Ungdomsdelegater från stora delar av världen sitter mac funderar på hur man får FN att göra som vi vill. Inte dagens enklaste utmaning, men mycket inspirerande.

Pallin och dubbelbestraffningen

Jag studsade upp snuskigt tidigt i morse för att åka till Helsingfors och ett förmöte inför mitt uppdrag som delegat i FN:s generalförsamling i höst. 17 deltagare från nästan lika många länder runt om i världen ska smida planer inför veckorna i New York. Vi ska bland annat försöka enas om viktiga ungdomsfrågor att driva, vilket alltid är lika intressant...

På flyget hann jag komma ikapp lite i nyhetssvängen. Historien om Sarah Pallin snurrar tydligen vidare. USA är ett fantastiskt land på många sätt, men man kan inte säga annat än att de har gjort dubbelmoralen till en konstform i den högre skolan.

Det Pallin nu utsätts för är ett klassiskt exempel på härskartekniken "dubbelbestraffning". Du bör vara en god förebild och göra karriär, men vänta lite... vem ska då ta hand om barnen? Kan man verkligen förvänta sig att en småbarnsmorsa klarar av att vara vicepresident? Och om hon gör det, stackars ungar...

Med andra ord; hur Pallin än gör blir det fel.

Vad är det egentligen för människor man letar efter i politikens värld? Felfria übermänniskor som föddes med ambitionen att bli världsledare och därför har avstått från saker som sprit, sex och äventyr. Människor som dessutom hade den goda smaken att vara snygga, välja en felfri make eller maka, producerade ett antal barn i a-klass, och sedan se till att de sköter sig fläckfritt.

Urvalet av människor blir försvinnande litet, och frågan är om de som är kvar är önskvärda som politiker. Martin Ådahl, chef för Fores, tipsade mig om filmen "The Contender", förutom att det är en mycket sevärd film är parallellerna till Pallin inte helt obefintliga.

Det susar i säven...

... och det viskas i leden. Det är nämligen medlemsomröstning till Europaparlamentsvalet på gång. Alla med ett medlemskap i Centerpartiet, Centerkvinnorna eller CUF har möjlighet att rösta på någon av dryga 70 kandidater.

Jag är helt sjukt hedrad över att få vara utsedd till CUF:s kandidat, samt en av Centerkvinnornas tre kandidater. Att vara nominerad innebär egentligen inte mer än att man står på en lista personer som är sugna på att sitta i parlamentet, därför håller jag nu alla tummar jag har (två sist jag kollade) för att många medlemmar väljer att placera mig högt i medlemsomröstningen...

Om jag blev Europaparlamentariker skulle jag vilja jobba för bland annat detta:

Ett Europa där den fria rörligheten för varor, tjänster, pengar och kanske framförallt människor respekteras. Där tullmurar rivs, där en värdelös jordbrukspolitik komposteras och där gränserna mot omvärlden öppnas.

Ett Europa där jämställdheten inte bara blir floffiga ord på ett papper. Mainstreaming i all ära, men när resurser och makt ska fördelas blir det mycket snack och lite hockey.

Ett Europa som är uppdaterat till 2000-talet. Trafficking är vår moderna slavhandel. EU-samarbetet är avgörande för att stoppa den vidriga handeln med tjejer, killar och barn. Men även EU:s utvidgning är ett verktyg i kampen, genom förbättrande levnadsvillkor för medborgarna och högre krav på regeringarna kan incitamenten för slavhandeln tas bort.

Ett mer konkret och utförligt manifest kommer att komma så småningom. Till dess kan man alltid läsa mer om EU på cuf:s hemsida.

Thatcher nu och då

Demens är en grym sjukdom, egna upplevelser med nära släktingar och ett antal somrar i äldreomsorgen har gjort mig brutalt medveten om detta. Inte minst smärtar det när briljanta människors hjärna förvandlas till ett sammelsurium av saker som har hänt, inte hänt, eller som är helt obegripliga.

Margret Thatchers dotter skriver nu en memoarbok om sin mor, som lider av svår demens. Bland annat tvingas hon gång på gång komma till insikten att hennes make faktiskt är död. En sådan nyhet kan man bemöta på olika sätt.

Ett nytt lågvattenmärke bland vänsterbloggare kan man hitta här . Thatcher utnämns till en av den politiska historiens vidrigaste typer. Tänk: Stalin, Hitler, Pol Pot, Idi Amin och inse att det uttalandet nog säger mer om bloggaren än om Thatcher.

Det finns svarta fläckar även i Margret Thatchers politiska karriär, men hennes briljans går inte att bortse från. Fortfarande saknar hon helt motstycke i politiken.

Se bara på detta klipp. Stenhård, och det är inte alltid en dålig egenskap.