Bullar och ett tyst Leijonvrål

Häromdagen pratade jag på en ”prova-på-kväll” med centerkvinnorna i Stockholms stad och var tvungen att erkänna min egen tvehågsna inställning till Centerkvinnorna. För mig var organisationen länge bullbakerskornas mecka. Och min fördomsfulla inställning är egentligen inte så konstig, de första fem åren av mitt politiska engagemang var detta ett mantra som upprepades gång på gång, av framförallt manliga politiker.

Idag är det 50 år sedan kvinnor fick rätt att prästvigas i Sverige, och en dag som denna kan det vara på sin plats att lyfta en av centerkvinnornas största bedrifter.

I centrum stod Märtha Leijon, som så många andra framgångsrika kvinnor, en doldis i den svenska politiska historien. Märtha var lärarinna, författare och grundare av SLKF, som senare blev Centerkvinnorna.

När man 1946 skulle utreda om människor av det kvinnliga könet dög till att vara präster var Märtha en av ledamöterna i kommittén. Frågan var så viktig att hon sålde sin släktgård och i sitt förberedelsearbete flyttade till Uppsala för att studera bland annat teologi.

Majoritetens förslag föreslog en mängd restriktioner för eventuella kvinnliga präster. I praktiken skulle de mest bli en side-kick till de riktiga prästerna – männen.

Som ensam reservant helt till förmån för kvinnors möjligheter att bli präster på samma villkor som män stod Märtha Leijon. ”Vi äro dock inte främst könsvarelser utan födda till medborgare i Guds rike”, skriver hon bland annat. Men när regeringsförslaget lades fram, 1950, var det inte majoritetens förslag som låg till grund, utan reservationen skriven av Märtha.

När Leijon röt ifrån är ett av många exempel på centerkvinnornas påverkan i den svenska poltiken. Vår jämställdhetslag, lagen om sexköp och JämO är några andra.

Utmaningen för centerkvinnorna är att fortsätta att vara en drivande kraft i jämställdhetsarbetet, att vara steget före, att utveckla den borgerliga feminismen och inte minst genom att vara en högljudd röst förvalta arvet från dem, som på sin tid, var reaktionära i tysthet.

Jag har aldrig riktigt förstått konceptet med gud, men idag tänker jag ändå fira i Centerkvinnornas ära – med en kanelbulle.