Igår kväll vände jag det sista bladet i en av de mest intressanta böckerna som går att hitta i bokhandeln. Kanske inte därför att den är exceptionellt bra skriven, utan därför att författaren idag är president i USA. Barack Obama skrev boken ”Dreams from my father” redan 1995, då tanken att denna gänglige chokladbrune man med utåtstående öron en gång skulle bli president i USA måste ha tett sig tämligen bisarr.
Just därför är också boken befriande ärlig. Den är skriven av en man som inte behövde lägga saker till rätta, eller väva in politisk taktik i formuleringar. Vi får läsa de innersta tankarna hos världens mäktigaste man, han skriver om brudar, bärs och (håll i hatten) braja. Om känslan av att inte höra hemma, om ångest, vänskap och misstag, om glädje, tro och ilska. Tankarna är inte tillrättalagda och formulerade av en spökskrivare, utan direkt från hjärta och hjärna.
Boken är fantastiskt intresant på många sätt. Framförallt slås jag av hur Obamas kampanjteam har lyckats att vara magiskt konsekventa. Temat och formuleringar i boken ”Dreams from my father” går igen i Obamas huvudtal på Demokraternas kongress, nästan tio år efter att boken skrevs. Detta tal ledde i sin tur till boken ”The audacity of hope” som publicerades två år senare. I den boken slås presidentvals kampanjens tema och frågor fast.
Change och Hope var definitivt inte två ord som seglade in i Obamas kampanj av en slump. Svenska politiker och kampanjmakare har en hel del att lära av Obamas enorma förmåga att bottna i sitt budskap och att använda sig av sin historia.
Resonemanget kring ordet "Change" fanns med i boken "Dreams from my father", som skrevs 1995.
”When classmates in college asked me just what it was that a community organizer did, I couldn’t answer them directly. Instead, I’d pronounce on the need for change. Change in the White House, where Reagan and his minions were carrying on their dirty deeds. Change in the Congress, compliant and corrupt. Change in the mood of the country, manic and self-absorbed. Change won’t come from the top, I would say. Change will come from mobilized grass roots.”
Retoriken kring ordet "Hope" användes av Obama som huvudtalare på Demokraternas congress i juli 2004. Boken the Audacity of Hope publicerades 2006.
“It’s the hope of slaves sitting around a fire singing freedom songs; the hope of immigrants setting out for distant shores; the hope of a young naval lieutenant bravely patrolling the Mekong Delta; the hope of a mill-worker’s son who dares to defy the odds; the hope of a skinny kid with a funny name who believes that America has a place for him too. The audacity of hope!”
Även formuleringar kring "voices", som en slags kollektiv röst för förändring, fanns med i boken “Dreams from my father”
“I hear the voices of Japanese families interned behind barbed wire; young Russian Jews cutting patterns in Lower East Side sweat-shops; dust bowl farmers loading up their trucks with the remains of shattered lives. I her the voices of the people in Altgeld gardens, and the voices of those who stand outside this country’s borders, the weary, hungry bands crossing the Rio Grande.”
I ett tal i Nashua, New Hampshire, I januari 2008 efter segern i primärvalet binds begreppen samman.
“Nothing can stand in the way of the power of millions of voices of people calling for change”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar