måndag, april 11, 2005

Så långt sträckte sig sossarnas solidaritet

Mellan ett hundra och hundrafemtio barn ligger idag och tynar bort, de rör sig inte, de äter inte och de är inte kontaktbara, tre fjärdedelar av dessa barn utvisas ur Sverige. I många fall transporteras de ut ur vårt folkhem på en bår. Igår röstade moderater och socialdemokrater mot ett förslag som innebar amnesti för dessa barn. Våra riksdagsmän och kvinnor hade makten att radikalt förändra förutsättningarna för några av de svagaste i samhället, men vad hände?
När beslutet föll i riksdagen i onsdags röstade samtliga närvarande Socialdemokrater och Moderater (med ett undantag), för utskottets förslag och alltså mot reservationen som innebar amnesti för de apatiska flyktingbarnen. Vad är det frågan om? Är socialdemokraterna så rädda för insikten att de kapitalt misslyckats med sin integrationspolitik, att de till och med förlorat modet att stå upp för de svaga i samhället? Hur hårt får partipiskan vina? Och vad hände med våra moderata kollegor?
Att ge flyktingbarn i koma amnesti är inte att lösa problem på ett kollektivt sätt, det är att följa FN: s barnkonvention. Att vi har ytterligare 10 000 barn inblandade i asylprocesser är inte ett argument, bara ett tragiskt faktum, givetvis ska inget sjukt barn utvisas till ett land där det inte har möjlighet att få vård. Problemet är bara att vissa av våra politiska företrädare verkar tro att våra "fuskande" invandrare även har förmågan att sätta sina egna barn i koma. Uppenbarligen behövs en lagstiftning som ger dessa barn rättigheter, upprättelse och möjlighet till ett drägligt liv.
Förslaget las av v, mp, c, fp och kd och innebar inte på något sätt en villkorslös amnesti, utan helt enkelt ett uppehållstillstånd för de barn som på grund av humanitära skäl inte kan utvisas från Sverige. Frågan om dessa barns tillstånd skulle enligt förslaget bedömas av en utomstående expertgrupp bestående av bland annat barnpsykologer och barnläkare utsedda av Socialstyrelsen i samråd med oberoende organisationer som tillexempel Rädda Barnen.
I debatten försäkrade migrationsministern att samtliga barn som har en livshotande sjukdom får stanna i Sverige. Vackra ord, men verkligheten är en annan; en 13-årig flicka får avslag på sin asylansökan, trots att hon ligger i koma, i motiveringen från utlänningsnämnden kan man läsa följande:
"Samhälleliga intressen, som behovet av en reglerad invandring och att förhindra ökade kostnader medför att beslutet att avvisa en familj med barn måste kunna fattas, även om det i det enskilda fallet hade varit bäst för barnet att stanna här."
Staten beslutar alltså utvisa en 13-årig medvetslös flicka i koma på grund av "behovet av en reglerad invandring". Vem tar ansvaret? Migrationsministern gör det uppenbarligen inte, Socialdemokrater böjer sig för partipiskan, byråkrater gömmer sig bakom sina pappershögar och moderater skyller på individualismen. Jag mår illa. En liknande feghet och kallsinnig byråkrati hoppas jag att jag aldrig mer behöver uppleva.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Att ge en enda stor grupp gruppamnesti är inte bra för rätts-säkerheten.
Däremot borde dessa barn och deras familjer, var och en, genast få uppehållstillstånd här i Sverige.Alla, var och en invidividuellt behandlade i expressfart.
Dels för deras skull, för humanitetens och mänsklighetens skull men också strikt egoistisiskt för vårt land behöver alla barn vi kan få. Det kommer att vara brist på unga människor som kan ta över samhället när vi blir gamla.
Menar
Chadie (chadie.nu)

Marie sa...

Med det katastrofala sätt vi hanterar flyktingar idag är det inte möjligt att ge dessa barn en expressbehandling, dessa barn är i mångt och mycket offer för den svenska byråkratin. Däremot hade vi möjligheten att här och nu göra något för dess barn, men den möjligheten tog vi inte...