Hyfsa ofoget

Vad får man egentligen skriva på sin blogg och var går gränsen för förtal? På Aftonbladet pågår en bloggpajkastning mellan Schulman och Jan-Olov Andersson, de kallar varandra hemska saker som; icke-stilistiska, andra bloggare publicerar sina brevväxlingar eller outar sina fruar som motionsmilitanta, ve och fasa.

Pajkastandet har nått journalisterna och kulturtyckarnas värld och genast intensifieras debatten. Pressmobudsman Yrsa Stenius säger i SvD:

Vad händer på lång sikt?
– Då måste vi inom pressorganisationerna diskutera om det finns några möjligheter att hyfsa ofoget och alla som är intresserade av pressfriheten måste fundera på vad vi kan göra åt detta.

Hur ser det ut om fem år?
– I värsta fall hamnar vi så småningom i att regeringen funderar på lagstiftning. Idag är det inte pajkastning utan skitkastning.

Så enkelt är det. Om människor är elaka, ändra lagstiftningen. Att det faktiskt redan finns lagstiftning om förtal verkar ha gått pressombudsmannen förbi. Fenomenet skitkastning på internet är knappast nytt, och även om man själv ibland kallas ex. saker som grisknullare på internet så är det varken oss politiker, kulturprofiler eller journalister som drabbas hårdast. Vi vet oftast vem vi ska anmäla eller gnälla på. Vi har dessutom gett oss in i leken helt frivilligt.

Värre är det med filmad mobbning och övergepp som publiceras på internet, barnporr, hot, eller spridning av människors personuppgifter. De, ofta mycket unga människor, som drabbas av detta är de verkliga offren. Att Schulman bråkar med Jan-Olov känns som en petitess i sammanhanget.