måndag, september 24, 2007

Om Gud, LAS och en runsten

Jag är så fruktansvärt trött på alla bittra sosseinsändare. Har de ingenting bättre för sig om dagarna än att tota ihop trista texter om den svarta världen. Det finns ett par sanningar som varje sosse verkar leva efter:

- Lagen om anställningsskydd är ristad i en runsten någon gång i forntiden. Om man ändrar dem kommer guds vrede att drabba mänskligheten.

- Om guds vrede trots allt skulle drabba mänskligheten kommer alla onda borgare att dö först. De socialdemokrater som cementerade utanförskapet kommer att klara sig toppen. Gud gillar nämligen arbetslöshet, det var dessutom han som instiftade söndagen som vilodag. På sätt och vis den allra första lagen på arbetsmarknaden.

- Allt bra som händer nu, ett år efter maktskiftet, är sossarnas förtjänst. Goda saker kommer nämligen med fördröjning. Allt som eventuellt är dåligt går att härleda till den förra borgerliga regeringen 91-94. Onda saker har nämligen en ännu längre fördröjning.

För dig som vill läsa lite käcka insändare; LO-tidningen bjuder på fantastisk läsning.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Att folk blir förbannade på er vidriga LAS-slakt är väl knappast så underligt.

Marie sa...

Specificera gärna vad du menar med vidrig LAS-slakt... Det vore intressant att höra, om du menar CUF kan det kännas som ett rimligt uttryck eftersom vi vill avskaffa LAS. Centerpartiet föreslår däremot milda modifikationer.

Leo Pierini sa...

Haha, klockrent Marie!

Stefan Lundkvist sa...

Marie, du är bäst :)

Anonym sa...

Jag förstår att du undrar vad vi menar med "vidrig LAS-slakt. Innan man har hunnit uppleva hur arbetsmarknaden fungerar kan man bara föreställa sig detta i teorin, eller hur? Är 34 år och delar gärna med mig av min "livsvisdom"...om du vill.
Jag undrar om medlemmarna i CUF skulle vara lika positiva till "LAS-slakten"om de varit med om följande(IRL): Antag att du i dagsläget har haft 9 vikariat sedan 1999, med korta el. långa avbrott av arbetssökande däremellan. Branschen du jobbar i är en av de tuffaste vad gäller konkurrens från armbågande kolleger... I slutet av år 2003 hade du ca 2 veckor kvar till sk 3-åring, dvs fast anställning, men chefen avslutar din anställning(dels pga att du inte är fackligt ansluten...och därmed måste ta striden ensam om du har lust med det..dels pga "arbetsbrist")
Forts.följer...