Hovrätten beslutade idag att fälla de åtalade stureplanskillarna, att kalla dem profiler känns lite som ett hån. Till skilnad från tingsrätten trodde man på hela den unga kvinnans berättelse.
Historien kan ni, en ung kvinna följer med två killar hem för att ha sex, någonting urartar och hon våldtas. Efter händelsen ringer hon SOS-alarm och berättar att hon har blivit våldtagen, att hon gång på gång hade sagt nej. Kort sagt gjorde hon allt hon borde ha gjort, utom att från början knipa ihop benen, tala om att hon var en fin tjej och att hon inte ville ha sex - alls.
I tingsrätten verkade det bara finnas två typer av alternativ, allt eller inget. Om man vill först, men sedan ångrar sig, finns det tydligen en point-of-no-return. Har man passerat den är det ok för två killar att brutalt sätta på en 19-årig tjej tills hon är så sönderslagen att en gynekologisk undersökning inte kan genomföras utan att kvinnan sövs ned.
Hon är lika gammal som min lillasyster, 19 år.
Silbersky tycker att domen, som man kan läsa på SvD.se är konstig, de åtalades advokat var säker på en friande dom och snart rasar nog bloggdebatten igång.
Debattera gärna vårt rättssamhälle och debattera gärna mediadrevet mot ännu inte dömda personer, men glöm inte den andra debatten. Om varför våldtäkter förekommer, debatten om domstolsväsendets objektivietet eller debatten om könsroller.
Glöm framförallt inte debatten om kvinnors sexualitet. Det måste vara ok att ragga, att ta med sig en kille hem och att dricka sig redlöst full. Att bjuda ut sig på krogen, att ha utmanande kläder, att vilja knulla och att vara kåt. Det måste vara ok att att gör allt det där, men att ändå kunna säga nej. Det finns inget "skylla sig själv" i ett våldtäktsmål.
Läs gärna Hanne Kjöllers ledare på ämnet i dagens DN. Jag kan inte säga det bättre själv.
Ukraina, EU och Ryssland
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar