Gustaf blir outad på P3

Jag befinner mig just nu i Lund hos min gamla kompisar Emma och hennes bror Gustaf (som är något av en gay-ikon efter att nedanstående bild har spridits via resedagboken, Gustafs rumpa är den till vänster).

Frågan är vad som kommer att hända med Gustafs status i gayvärlden efter att historien om hans risiga kista i Katmandu har återberättats på P3. Vissa saker vill man inte att andra ska veta, därför kan jag helt enkelt inte låta bli att sprida detta klipp vidare.

Lyssna 42 minuter in i programmet, som alltså handlar om olika sätt att vakna upp...

Ojämställda lökar

jag tillhör den olyckliga skara som inte har en egen trädgård. Även om en egen plätt skog står högst upp på önskelistan kan jag ibland sakna möjligheten att plantera en och annan lök. Detta är tydligen en önskan jag delar med många kvinnor, men inte så många män.

Livet i trädgården är, enligt SvD, inte jämställt. Män gillar maskiner och teknik, därför pysslar de med gräsklippning, grillning och annat som inkluderar gasol, och kanske en liten motor.

Undersökningen är säkert helt korrekt. Egna empiriska studier stödjer i alla fall tesen. Men vad är nyheten? Vi har ett ojämställt samhälle med normer och värderingar som talar om hur en kvinna, respektive en man, egentligen borde bete sig. Det är klart som tusan att det syns i undersökningar.

Detta gäller oavsett om vi råkar befinna oss i trädgården, i trafiken, i sängen, i skolan, i köket, på jobbet, eller hemma hos grannen.

Solen skiner i Hudik, men jag ska bege mig till sydligare breddgrader för att hälsa på min vän Emma i Lund. Sen har jag en hel veckas semester. Lyx.

Plötsligt händer det

Frågan är om det var Hudiksvall eller båtresenärerna som var turistattraktionen när ett kryssningsfartyg idag anlöpte Hudiksvalls hamn. Efter förra årets fiasko har man lärt sig en del och förväntningarna var inte lika uppskruvade.

Ändå hade en ansenlig mängd Hudikbor tagit sig till hamnen för att beskåda landstigningen av diverse rika amerikaner, även om samtliga förmodligen skulle hävda att ”de bara råkade promenera förbi”. Jo jo, det brukar vara riktig trafik i hamnområdet onsdagar runt lunch… eller inte.

Trots allt var det ett helt gäng som valde att kliva i land vid den pittoreska staden där hav och människor möts. Skylten ”Welcome to happy Hudik” mötte besökarna även i år, dock saknades både blåsorkester och kommunalråd. På marknadsplatsen Möjlen kunde de köpa honung och tunnbröd av försäljare – som dagen till ära hade klätt sig i folkdräkt.

Man kan fundera över vilken bild dessa fjärran resenärer egentligen får av Hudiksvall. Men vem vet, tänk om någon förälskar sig i staden och återvänder med fickorna fulla av dollars. Det kanske var det den nyfikne åskådaren hoppades på. Plötsligt händer det.

Wykman markerar

Niklas Wykman är nice. Jag måste erkänna att jag har lite av en soft spot för honom. Förutom att han är intelligent har han humor (även om 40 mil i en liten bil tillsammans i vintras blev en smula påfrestande), han är dessutom både en originell och intressant ledare för MUF.

Att han nu hotar med att lämna moderaterna är en viktig markering. För min egen del skulle ett liknande hot bli tämligen tomt, då jag inte är medlem i centerpartiet, utan endast i ungdomsförbundet och centerkvinnorna.

I morgon kan du se Niklas, Magnus och övriga borgerliga ungdomsförbundsordföranden i Tv4:s morgonsoffa. 07:15, så upp och hoppa.

PS: MUF får givetvis en faktura för detta tämligen okritiska inlägg.

Om jag passar så smashar du?

Dagens DN debatt var en sällsam uppvisning i mediestrategi. Mona Sahlin beställer en rapport av LO-ekonomerna. LO-ekonomerna redovisar resultatet på DN-debatt. Bland annat visar det sig att unga kvinnor missgynnades av Socialdemokraternas politik. De lägger sedan upp Monas boll för smash, och skriver:

"Min fråga till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt är: Vad kommer ni att göra för att förhindra att det blir fler fattiga?"

You just wait and see. Snart presenterar Mona en rad käcka förslag på hur orättvisorna ska brytas. Hon anlägger en lagom klädsam indignation över att man inte riktigt lyckats tidigare, samt lovar bot och bättring.

Hon kommer dessutom med största sannolikhet att rikta en känga till den regering som på två år inte har lyckats ställa till rätta vad socialdemokraterna ägnade tolv år att förstöra. Vi har sett det förr.

Dagens ledare

Dagens ledare i Hudiksvalls tiding handlar om FRA, och framförallt om debatten efteråt. Läs den här.

En jävlig kväll

Att Sverige verkar åka på pisk i fotbollen är av mindre vikt. Att Riksdagen röstade igenom FRA-lagen är ingenting jag hurrar över. Att två av mina nära vänner nu utsätts för en hatkampanj som saknar motstycket är fruktansvärt.

Jag är en av dem som gärna hade sett att Annie Johansson och Fredrick Federley hade tryckt på nej-knappen under morgonens votering. Sverige behöver visserligen någon form av signalspaning i kabel, den åsikten delar jag med samtliga riksdagspartier, förutom miljöpartiet. En sådan typ av spaning ska vara oerhört hårt reglerad, jag är inte säker på att jag tycker att de förändringar som nu lades till räcker.

Jag har bland annat uppmanat Annie och Fredrick på ledarplats i Hudiksvalls tidning att rösta nej. Men det är inte viktigt just nu.

Det finns mängder av ledamöter i riksdagen som kallar sig liberala. Det finns mängder av ledamöter som gärna och ofta talar sig varma för integritet. Det finns ganska många som har knorrat lite över det lagförslag som lades fram. De knorrade, men de gjorde inte mer.

Sen finns Annie och Fredrick, som redan förra året protesterade högljutt. Som har jobbat med förslaget, men som ändå i slutändan inte var nöjda. De gick den schysta vägen – och talade öppet om för sin riksdagsgrupp hur de tänkte rösta. Sen var debatten igång.

Efter nästan ett dygns möten, diskussioner och kompromisser fick man regeringen att backa och lägga till förbättringar i förslaget. För Annie och Fredrick stod det nu mellan att fälla en regering, eller att rösta med ett förslag som de upplevde var avsevärt bättre än det tidigare.

Det val de gjorde gör dem nu till bloggosfärens hatobjekt. Människor beter sig vidrigt. De skriver saker på webben som de aldrig någonsin skulle säga ansikte mot ansikte. De visar ett förakt mot gamla vänner, de kränker och sårar. Allt detta gör de mot dem som kämpade hårdast.

Var är reaktionerna mot alla de liberaler som med största sannolikhet röstade med sin övertygelse utan att lyfta ett finger, vare sig för att fälla förslaget, eller göra det bättre?

Annie Johansson och Fredrick Federley förtjänar all heder. För mig är de samma människor som de var i går kväll. Varma, ärliga, rakryggade och modiga.

Hata mig gärna för att jag tycker så. Det skiter jag i.

En fundering

Kan inte någon lära miljöpartisterna att less is more...

Uppdatering: Såhär efter debatten kanske det är en smula oklart att jag syftade på Miljöpartisternas evighetslånga inlägg i debatten. Säkra källor från Grön Ungdoms ledning säger dock att det handlade om så kallat filibustrande.

Fegisar och floder av tårar

Jag är blödig, det är jag medveten om. Detta är dock första gången jag låter tårarna spruta när jag ser på svt24. Just nu visas riksdagsdebatten om utökad signalspaning. Annie och Fredrick är mina vänner, jag har känt dem i många år och har jobbat tätt tillsammans med dem båda. Jag ser hur de våndas och lider, jag ser hur trötta de är. Det gör faktiskt ont i mig.

Jag saknar dem som deklarerat sin nej-röst. Var är de de? Vad vill de och vilka konstruktiva diskussioner har de fört? Risken finns att Federley och Johansson blir de svarta fåren i efter morgondagens debatt, det vore en gigantisk orättvisa.

Det blev nog inte riktigt som de tänkt sig, men det blev fruktansvärt mycket bättre än det ursprungliga förslaget. Annies och Fredricks insats är enorm.

Rösta med hjärtat Annie och Fredrik

Tonen på vissa bloggar är hätsk. Vissa tänker till och med säga upp bekantskapen med gamla vänner om de trycker på fel knapp i nästa onsdags votering om utökade möjligheter till signalspaning.

Det ledamöter som Annie och Fredrick brottas med just nu är inte lätt. De sitter i en tämligen effektiv rävsax, där ett framtida inflytande och många viktiga uppdrag kan stå på spel för en knapptryckning i en fråga där de troligtvis förlorar ändå.

Men i slutändan kommer ändå principer att stå mot lojalitet. Jag hoppas, och nästan förutsätter, att principerna kommer att vinna.

En sen kväll på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen stöter jag på en överförfriskad högre chef för FRA. Hans högst diskutabla beteende blev en påminnelse om vad man brukar kalla den mänskliga faktorn.

Rikets säkerhet, och en eventuell risk för terrorangrepp måste vägas mot den personliga integriteten. Det är lätt att försäkra att allt kommer att gå rätt till, att enskilda personers mejl inte kommer att beröras. Att material kommer att förstöras.

Den springande punkten är att vi inte kan vara säkra på att det blir så. Vi ger staten verktyg att läsa i stort sett all elektronisk konversation. Samtidigt är insynen, kontrollen och möjligheten för politiker att dra i bromsen är nästan obefintlig.

Det går att dra i bromsen nu. Det är läge att göra det, men Annie och Fredrik förblir faktiskt mina vänner oavsett val.
För övrigt…

… var min morfar värnpliktig signalspanare på FRA. På den tiden var det morsekodning som gällde.