Söta barn på CNN

Barn i grupp är sällan söta. Detta är undantaget som bekräftar regeln...

Rysk homofobi

Diplomati är en konstform som de flesta i FN till och med behärskar för bra. Allt lindas in i fluff, och först när du har skalat av ett par lager går det att lista ut vad den egentliga innebörden är. Detta gäller framförallt de riktigt kontroversiella frågorna - som HBT-personers rättigheter.

Det smidiga sättet att försöka undergräva skrivningar om HBT-personers rättigheter är att säga att texter ska mainstreamas, och att särskilda grupper inte ska pekas ut.

Det mindre smidiga sättet praktiserades häromdagen av Ryssland; när man i en förhandling helt oblygt likställde bögar med pedofiler. Och hävdade att HBT-personer endast kunde stå med som en särskilt utsatt grupp om man också nämnde pedofiler i samma mening.

Att Ryssland har tagit många kliv bakåt på de mänskliga rättigheterna och demokratins arena är ingen överraskning. Men detta raka språk och fullständigt öppna förakt känns faktiskt skrämmande.

Vackert

Min pappa och hans fru Margaretha är på besök i NYC, vi har vandrat runt i West Village och hann också med en tur till Rockefeller center. Det är ett vackert art deco monument som byggdes av John D Rockefeller under 1930 talet.

Byggnaden får tankarna att driva iväg till Ayn Rand och kanske framförallt Urkällan, som skrevs ett par år efter att byggnaden stod färdig. Ett citat från boken;

"I would give the greatest sunset in the world for one sight of New York's skyline. Particularly when one can't see the details. Just the shapes. The shapes and the thought that made them. The sky over New York and the will of man made visible. What other religion do we need?"

På en liten skylt framför den enorma skrapan finns en liten skylt med Rockefellers programförklaring. Läs och njut:

I Believe

"I believe in the supreme worth of the individual and in his right tolife, liberty, and the pursuit of happiness. I believe that every right implies a responsibility; everyopportunity, an obligation; every possession, a duty.

I believe that the law was made for man and not man for the law; thatgovernment is the servant of the people and not their master.

I believe in the dignity of labor, whether with head or hand; that theworld owes no man a living but that it owes every man an opportunityto make a living.

I believe that thrift is essential to well ordered living and thateconomy is a prime requisite of a sound financial structure, whetherin government, business or personal affairs.

I believe that truth and justice are fundamental to an enduring socialorder.

I believe in the sacredness of a promise, that a man’s word should beas good as his bond; that character -- not wealth or power or position-- is of supreme worth.

I believe that the rendering of useful service is the common duty ofmankind and that only in the purifying fire of sacrifice is the drossof selfishness consumed and the greatness of the human soul set free.

I believe in an all-wise and all-loving God, named by whatever name,and that the individual’s highest fulfillment, greatest happiness, andwidest usefulness are to be found in living in harmony with His will.

I believe that love is the greatest thing in the world; that it alonecan overcome hate; that right can and will triumph over might."

FN-dagen!

Idag är internationella FN-dagen, vilket förmodligen märks mer runt om i världen än just här i FN-skrapan. Jag har firat dagen med att ta en guidad tur i huset tillsammans med min kompis Frank.

Jag har skrivit två krönikor på ämnet, den första handlar om millenniemålen. I den andra möter Sex and the City det multilaterala samarbetet.

Grattis på födelsedagen FN!

A rockstar

Häromveckan var det ”International day of washing your hands”, vilket förmodligen gick de flesta tämligen obemärkt förbi… Igår var det ”World food day”, en dag som troligtvis uppmärksammas mer runt om i världen. I FN arrangerade FAO, som är ett FN-organ för livsmedel och jordbruk, ett seminarium med bland andra Bill Clinton och FN:s generalsekreterare Ban Ki Mon. Temat för seminariet var livsmedelsförsörjning och klimatutmaningen.

När Clinton klev in i rummet gick ett sus genom publiken – och sen satt alla andra i skuggan, inklusive FN:s generalsekreterare, som förövrigt höll ett lamt färdigskrivet anförande som egentligen bara beskrev problembilden.

Bill Clinton konstaterade i sitt anförande att världens ledare, inklusive honom sjäv; ”blew it”, de lyckades inte säkra tillgången till mat i hela världen, och betraktade, enligt Clinton, mat som vilken annan handelsvara som helst. Jordbruksstöden måste minska och frihandeln måste öka, menade Clinton, men påpekade också att mer mat måste produceras lokalt. Transporterna måste minska och jordbrukssektorn i utvecklingsländer måste effektiviseras.

Han hade dessutom ett par konkreta förslag, till skillnad från övriga talare, bland annat att FN:s program för att säkra tillgång till mat, ska kombineras med programmet för att ge barn möjlighet till utbildning. Skolmat blir ett incitament för att skicka barnen till skolan, och lättar samtidigt på försörjningsbördan för familjen.

Clinton förespråkar också att en stor del av livsmedlen i den humanitära hjälpen ska köpas från närområdet. Det ser till att lokal produktion inte slås ut, minskar miljöpåverkan, o ch är dessutom ett billigare sätt att ge bistånd. Bush försökte, enligt Clinton, att genomdriva denna reform i USA, men fick pisk både från demokrater och republikaner, med den amerikanska bonderörelsen i ryggen…

Den forne presidenten framstod som både engagerad och påläst, talet var varken inövat eller läst innantill. Det övergripande temat var att fattigdomsbekämpning och utrotande av hunger är avgörande för att vi ska kunna hantera andra problem som miljöförstöring eller biologisk mångfald.

If you can’t eat, you won’t care much about the neighbouring Orangutang, som Clinton sa i sin avslutning.

Svidande kritik

Just nu rapporterar FN:s särskilda rapportörer från Burma och Nordkorea. Det är inga roliga rapporter, kritiken är svidande. Rapportören med ansvar för Nordkorea har inte ens fått tillåtelse att ta sig in i landet.

Burma hävdar att kritiken är ovidkommande, partisk och falsk. Och blir dessutom sjukt förbannad om man använder namnet Burma istället för Myanmar. Troligtvis är det lättare att fokusera på detta, enligt diplomaten från Burma, grova övergrepp, än att förklara brott begångna mot det egna folket.

Efter lunch ska jag på ett seminarium om ”World food day”, där bland annat Bill Clinton och Ban Ki Mon ska tala… Sjukt spännande!

Möte med EU-kommissionen

Min quest för att försöka förstå EU:s roll i FN fortsatte igår med ett möte med EU-kommissionen på plats i FN. Kommissionen funkar som en länk mellan beslut som fattas i Bryssel, och beslut som fattas i FN och har alltså framförallt en koordinerande roll.

De jobbar dessutom med att följa upp EU:s finansiering av olika FN-organ och projekt och ingår i sin roll som bidragsgivare i olika grupper, bland annat i FN:s Peace building commission. I frågor där kommissionen har expertkunskaper för man också fram EU:s röst i FN. Utöver detta har man ansvar för promotion och synlighet av EU i FN.

Counciler Emanuele Giaufret hade många intressanta reflektioner kring en eventuell ny europeisk konstitution och dess inverkan på EU:s arbete i FN. Den största förändringen är förmodligen att det roterande ordförandeskapet bland EU-länderna i FN-systemet kommer att upphöra, och det formella ordförandeskapet kommer istället att skötas av EU:s högre representant för utrikesfrågor.

Givetvis finns föredelar med ett mer sammanhållet arbete, men samtidigt innebär det att EU:s arbete i FN kommer att ledas av en representant för att organ som inte är formell medlem av FN, här kan man utan större luktsinne nosa sig till ett och annat problem…

Ett tjut

Jag hör helt plötsligt ett tjut från rummet bredvid;
- Sjjjju och nittioooofem!?!

Praktikanterna på representationen har upptäckt att dollarkursen för dagen ligger på 7,95. Inte kul när man lever på CSN och sliter häcken av sig utan lön. Jag känner djup sympati.

Lilla Sverige i stora världen

Ett mycket konkret resultat av Sveriges medlemskap i EU är att Sveriges möjligheter att föra fram sin röst till stor del sker med andra EU-länder som megafon. Vilket betyder att EU:s koordinationsmöten blir otroligt viktiga ur svensk synvinkel.

Samarbetet innebär givetvis att EU får en starkare roll gentemot andra grupper, som G77, eller för den delen USA. Men det innebär samtidigt att Sveriges röst urvattnas, och att EU:s linje blir ett hopkok av kompromisser. Den mest progressiva linjen i debatten förs därför inte av Sverige, utan av länder som Canada och Schweiz, något som ibland kan kännas sjukt frustrerande.

Som jag har skrivit tidigare är Frankrike just nu ordförande i EU, vilket innebär att de koordinerar arbetet. Jag kommer precis från ett möte där den mycket artige fransmannen Max-Olivier Gonnet berättade mer om fördelar och nackdelar med att styra den spretande flocken EU-länder. Mycket intressant med tanke på att Sverige snart står inför samma utmaning.

Har också haft ett kanonbra och givande möte med Per Örnéus, som är ambassadör. Han är relativt ny på sitt jobb, och har därför en ganska icke-indoktrinerad syn på arbetet i FN, och FN:s roll i världen. Vi hade bland annat en lång diskussion om bistånd kontra försvarsverksamhet och hur de kan jobba bättre tillsammans.

Det har varit fullt ös hela dagen. Nu ska jag vandra hemåt mellan skyskraporna…

Obama Art

Det är, som sagt, svårt att få valpuls här i New York. Men i lördags åkte jag över till Brooklyn och hälsade på min kompis Jesse, som bor i Williamsburg. Om du har vägarna förbi New York missa inte detta fantastiska område. Ruffiga industrier blandat med småstadscharm, konst och mode. I Williamsburg blir Obama konst.

Våld mot kvinnor och säkerhetspolitik

Efter en fantastisk helg i New York (bilder kommer så småningom...) har ännu en spännande vecka i FN börjat. Jag har ägnat eftermiddagen åt att delta i ytterligare en informell förhandling om resolutionen om våld mot kvinnor, texterna manglas om och om igen tills konsensus har uppnåtts. Detta leder givetvis till att en rad argument upprepas in absurdum, något som framförallt Ryssland är experter på.

Resolutionen kommer att innehålla en rad punkter med "best practice" som varje land uppmanas att titta extra noga på. Det är helt enkelt en lista med olika exempel på hur man kan bekämpa våld mot kvinnor. Konkret och bra, men tämligen svårköpt för vissa.

Har också hunnit med ett mycket intressant möte med Staffan Hemrå, ambassadråd, och samordnare för säkerhetspolitiska frågor. Staffan är chef för det team som jobbar med kommitté 1 och 4, som bland annat pysslar med nedrustningsfrågor och säkerhetsfrågor.

Och på tal om det; Uganda, Mexiko, Turkiet, Österrike och Japan, har nu valts in som medlemmar i säkerhetsrådet. Trots idogt kampanjande, och affischkampanjer över hela NY, valdes inte våra nordiska vänner från Island in. Det är inte mycket som går deras väg just nu.

Aktivister på gatan

När jag vandrade till Sveriges representation i morse, stötte jag först på en man med flygblad i högst hugg. Han frågade om jag hade något blod att ge till Goldmann Sachs VD, han var tydligen i stort behov av detta - eftersom han var en "blodsugare".

Två kvarter längre bort möter jag en kvinna från JP Morgan Chase, som frågar om jag möjligtvis vill starta ett checkkonto hos dem?

Finanskrisen märks betydligt mer än valet här i New York. Jag har bara sett en enda valaffisch sen jag kom hit, att den supportade Obama och Biden var faktiskt ingen högoddsare.

Lite bilder

Utsikt från min balkong, FN-skrapan samt det gyllene kort som ger total access till hela byggnaden.

Tack!

Centerpartiet har nu publcierat resultatet av medlemsomröstningen. Jag är superglad och nöjd med min sjätteplats, nu återstår valberedningens arbete innan ett förslag på lista är lagd på bordet, för beslut på förtroenderådet den 16:e november.

Hett och intressant om kvinnors rättigheter

Arbetet i FN rivstartar med det område som kallas ”Advancement of women”. Med andra ord; kvinnors rättigheter. Bland annat ligger resolutioner om våld mot kvinnor, och arbetet med att förebygga fistula på bordet.

I plenum hålls anföranden från medlemsländerna. Högt blandas med mycket lågt. Det är lätt att konstatera att varje land låter som paradiset på jorden, om man väljer att ensidigt tro på den bild delegaterna målar upp. Vitryssland framstår tillexempel som jordens paradis för mödrar.

I det gemensamma talet för Arab- och Gulfstaterna kan man bland annat läsa om arbetet med att implementera överenskommelserna från kvinnokonferensen i Peking, vilket självklart görs ”with the provisions of our tolerant Islamic Sharia’a and our national value”. Toppen.

Det verkliga arbetet sker dock främst i små trånga grupprum, där de informella förhandlingarna pågår. Här förhandlas, stöts och blöts texter tills länder kan enas. Igår hade jag tillfälle att vara med på det informella möte där resolutionen om våld mot kvinnor diskuterades.

Här ligger egentligen en av FN:s absolut största styrkor. Kanada kan hålla en gemensam linje med Kina, Qatar kan reda ut frågetecken kring formuleringar, Indien kan alliera sig med Argentina. Det är också i dessa sammanhang som länder tvingas bekänna färg…

Libyens delegat levererade gårdagens mest spänstiga inlägg, med ett snett leende sa han ungefär såhär; “This sounds like a resolution that should be adopted by the security council instead. We’re not here to dictate the actions of each country. After all, we all know we’re not ‘dictators’ here.”

Såhär skriver freedomhouse.org om situationen för kvinnor i Libyen;

“Domestic violence remains a problem, yet there is no law that declares domestic violence or marital rape a crime in Libya. Domestic violence is therefore handled under Libya's general criminal law. Article 63 of the penal code stipulates that there must be evidence of inflicted damage in order for the perpetrator to be punished”

Trots allt är det nog ändå i dessa forum som man påverkar världen. Den som står oemotsagd kommer troligtvis aldrig inse att han har fel. Att länder som Libyen ens dyker upp vid bordet är ett gott tecken.

Små och stora bedrifter

I mitt huvud är klockan nu fem på morgonen, men i staden som aldrig sover är den bara 23:00. Jag sitter i min lägenhet, strax söder om FN-skrapan. Från balkongen ser man East river, och diverse sjukt höga hus.

I morgon börjar det på riktigt, men idag har också varit en bra dag. Jag har lyckats med fyra stora bedrifter:

1. Att missa flyget från Heatrow, trots att jag var på plats 58 minuter innan avgång. 60 minuter var regeln, och sånt tummar man inte med minsann.

2. Att stå i den vanliga svensson-kön vid visakontrollen. Det tog nästan en timme, väl framme upplyste den vänlige polisen mig att jag har diplomatvisa och hade kunnat smita förbi alla i kön. Kul. Det är typ en gång i livet man har chans att känna sig som en hot-shot, jag tog den inte. Well, there’s a first time for everyone, sa den medkännande mannen i luckan.

3. Att få flygstolen bredvid en arkitekt, vars byrå tydligen har renoverat Generalsekreterarens rum. En mycket trevlig man, som också har lärt mig att den nya arkitekturen skapas i… Albanien.

4. Att göra inbrott i min egen lägenhet. Trött och hungrig gick jag ut för att inhandla lite proviant. Döm om min förvåning när min nyckel inte längre passar i dörren när jag kommer tillbaks. Tack vare två snälla tjejer i lägenheten bredvid kunde jag göra inbrott i min lya, via deras balkong. Fortfarande oklart varför nyckeln inte passar.

Men det blir ett projekt för morgondagen. Nu ska jag sova.

Fashionista

Stilmedvetne riksdagsledamoten Erik A Eriksson från Värmland kom förbi för att säga hej.

Morgon i Forsmark

Förbundsstyrelsen är på möte och studiebesök på kärnkraftverket i Forsmark. Det finns dock mer att se i Forsmark än turbiner och reaktorer.

Den onde, den gode och EU

Sitter på tåget på väg hem från Växjö. Har debatterat EU:s utrikes och säkerhetspolitik med diverse EU-parlamentariker på inbjudan av IKFF, internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.

Publiken bestod till 90 procent av vänsterpartister och EU-skeptiker, förutsättningarna var med andra ord inte särskilt goda. Det är dock spännande att lyssna på vänsterpartisters resonemang om fred och frihet.

EU är ett imperialistiskt och kapitalistiskt projekt. Dialog, konflikthantering och avrustning ska lösa världens problem. Mellanstatligt samarbete är gud, FN är den helige ande. Det är den goda versionen.

Vi som vill ha effektiva trupper att sätta in när helvetet brakar lös, vi som inser att den yttersta konsekvensen av konflikter tyvärr är våld, vi som försiktigt påpekar att världen inte är svartvit, vi är onda krigshetsare.

Att påstå att EU behöver ta ett ökat utrikespolitiskt ansvar var lite som att svära i kyrkan.

Men på frågan hur de förklarar sitt ställningstagande för människorna i Darfur, Rwanda eller Balkan blev de dock svaret skyldiga.