söndag, mars 12, 2006

Schlagerallians med vittring på guld

Oddsen för att Carola skulle vinna lördagens deltävling i melodifestivalen var 1.01. Att kristdemokraterna ska vinna höstens val är kanske lite mer av en högoddsare. Ändå dristar jag mig till att påstå att Göran Hägglund är Alliansens Carola. Det står en aura av nykristenhet runt dem bägge, trots att Hägglunds popularitet ännu inte skjutit i höjden på samma sätt som Carolas så är den på uppgång. Hans framträdanden kan var både roliga och gripande, nästan som att bli fångad av en stormvind.

Göran Hägglund är lite av främlingen och frågan alla ställer sig är – vad döljer du för mig? I Hägglunds mörka ögon bor det en stor dos värdekonservatism, men även en hel del dolda djup. Hägglunds likhet med Carola torde vid detta lag vara bevisad, det spännande i kråksången är dock att även de andra Alliansledarna hade sina motsvarigheter i lördagens startfält.

Maud Olofsson, kvinnan från vidderna, kopplingarna till Sandra Dahlberg behöver knappast beskrivas ytterligare. Sandra Dahlberg direktimporterades från Klimpfjäll av Bert Karlsson. Maud Olofsson är visserligen inte uppvuxen på ett fjäll, men hon grävdes fram i Högfors och puttades till riksdagen av Fälldin. Sandra bor numera i Hagfors, byt ut ett a mot ett ö, sambandet är nästan skrämmande.

Liksom Dahlberg är Olofsson en hejare på att dansa. Hon är betydligt mer dansant än sina allianskollegor och svänger gärna sina lurviga både till Abba och Sven-Ingvars. Sandras låt i lördags hette ”Jag tar det jag vill ha”, ingen betvivlar väl att det samma gäller för Maud Olofsson.

Leionborg håller i taktpinnen för ett parti med många starka kvinnor. Marit Paulsson, Cecilia Malmström, Birgitta Olsson och Karin Pilsäter, för att bara nämna några. Givetvis drar man kopplingen till Günter and the Sunshine girls, en man omgiven av kompetenta kvinnor. Ärligt talat funderar man på vad han gör där, damerna verkar klara showen så mycket bättre på egen hand. Likheten med Leijonborg är slående.

Även Moderaterna har schlagertouch. Enligt deras senaste kampanj älskar man Sverige. Roger Pontare har samma tankar och uttrycker klar och tydligt att han aldrig sviker sitt land, men frågan är om man, efter kvällens framträdande, verkligen kommer viska hans namn.

Reinfeldt ser dessutom ut precis som Roger Pontare. Fru Filippa kan dock glädja sig åt att hennes man har aningen bättre klädsmak. Den dag Fredrik Reinfeldt kommer till en partiledardebatt utstyrd i en Pontariansk kreation kommer de hårt kritiserade röda slipsarna att framstå som en blygsam bagatell.

Roger Pontares låt hette Silverland, med en Schlagerallians vid makten är Sverige på väg att bli ett stolt guldland. Oddsen för ett maktövertagande börjar nu närma sig Carola-nivå. Även om Hägglund, Olofsson, Leijonborg, och Reinfeldt inte är lika glittriga som sina kollegor i melodifestivalen känns det tryggt att det är de som kommer att styra och inte vice versa.

1 kommentar:

Annie sa...

Fantastiskt!

Begreppet Den lilla kycklingen, som varit Görans epitet sen tidigare, har helt plötsligt fått en annan innebörd.

Underbart!