torsdag, mars 16, 2006

Utmanad...

Med tanke på den senaste tidens debatt här på bloggen tar jag mig gärna an kulturbloggens utmaning om att se någonting poitivt i motståndarnas idéer. Just idag tänker jag helt krasst definiera motståndare som vänster. Det behöver inte alltid vara så, men jag orkar inte skriva en hel uppsats, så jag smalar ner begreppet lite.

Jag tror att många politiker verkligen brinner sina idéer. Vänstern kämpar för de svaga i samhället och även om jag inte är överens om metoderna, så sympatiserar jag med målet. Många lokala vänsterpartister och sossar engagerar sig i flyktingfrågan, det är ett äkta engagemang.

Sossar tenderar att ha en ganska balanserad världsbild, världen är inte alltid svart eller vit, det är rätt skönt att i alla fall vara överens om det.

Miljö och jämställdhet är två otroligt viktiga frågor. Miljöpartiet är rätt bra på båda (och inte att förglömma - Fi) Det är faktiskt ganska bra att de finns, ibland. Precis som ungdomsförbunden behöver vara en blåslampa i häcken på moderpartiet behöver de vara en blåslampa på oss andra.

Det finns ingen som vill ha en fattig värld, där människor svälter, miljön är förstörd och män har all makt. Skillnaden är hur vi vill lösa problemen.

5 kommentarer:

CV sa...

Intressant läsning. Håller med om att det oftast är vägen dit som skiljer, utom förstås om vi jämför mest vänstern med mesta högern, då är det ju också väldigt olika samhällen som är målet.
Tack för att du svarade på min utmaning.
RS
kulturbloggen.com

Lars Nyborg sa...

Ta inte i med berömmet så du spricker bara.

Björn sa...

Nu måste jag väl ställa en ordningsfråga... :)

Visst är vänstermänniskor ofta engagerade för de svaga i samhället, och det är ju bra, men jag tror ju inte man måste vara vänster för att kunna engagera sig för de svaga. Jag vill ju påstå att det är en rätt liberal uppgivt att se till att svaga individer också blir fria. ;)

Marie sa...

Björn! Det är klart att det är en liberal uppgift att värna om de svaga, att se till att alla kan hålla näsan över vattenytan, att alla har någonstans att sova, och att så många som det bara går har ett jobb och kan försörja sig utan bidrag.

Vänstern idag upprätthåller inkomstskillnader när du blir sjuk eller arbetslös. Ett system som endast de rika tjänar på. Ett liberalt synsätt är att istället garantera en grundtrygghetsnivå, där alla får lika mycket oavsett tididgare inkomst.

Tyvärr har vänstern skaffat sig patent på många av dessa frågor. Ordet solidaritet klingar vänster, men det är inte skrivet i sten och vi kan sno tillbaks frågan.

Lars! Du vet väl att jag alltid tar i så att jag spricker.

Nickersson sa...

Vi ska inte ha någon jävla jämställdhet, vi ska ha jämlikhet!