måndag, oktober 22, 2007

Simzar i kläm

En gång i tiden skapades människan. Huruvida det var gud eller evolutionen som åstadkom detta mirakel lägger jag mig inte i, det får andra bråka om. Människorna blev i alla fall fler och fler, de började bosätta sig i små grupper, så småningom byggde de hus, efter många år började människorna inse att vissa typer av strukturer, regler och system var ganska bra. Det gjorde livet enklare.

Dessa strukturer, regler och system blev ganska snart till lagar och institutioner. Fortfarande var syftet att göra människors liv enklare. Toppen, men när ytterligare en tid hade förflutit drabbades människosläktet av en smula hybris. Att bygga institutioner och stifta lagar blev så roligt att man inte riktigt visste när man skulle sluta. Till sist blev systemen viktigare än de människor som levde i dem.

Simzar Parvandi har kommit i kläm på grund av vår svenska regelfetischism. Hon är gift med en svensk man och har en dotter och ett barnbarn i som är Svenska medborgare. Nu ska hon utvisas till sitt gamla hemland Azerbajdzjan, orsaken är regler som säger att man normalt sett måste söka uppehållstillstånd från sitt hemland. Detta trots att det inte finns något Svenskt konsulat i Azerbajdzjan och alltså inget ställe att lämna in sin ansökan.

Simzar måste ta sig till Moskva och lämna in sin ansökan, sedan åka tillbaks till Azerbajdzjan och invänta svar, en process som kan ta år. Till saken hör att det finns en före detta make med i bilden, en man som efter år av misshandel nu har hotat att döda Simzar om hon återvänder.

Lagstiftarna insåg att detta var ett möjligt problem, lagtextens intention var aldrig att sätta någon i positionen som Simzar nu befinner sig i. Det går att läsa i förarbetet till lagen. Ändå är hon där – och ingen verkar kunna göra något åt saken.

Det finns en konflikt mellan rättstrygghet och lika tillämpning på den ena sidan, samt flexibilitet och människors unika situationer på den andra. Faktum kvarstår dock, Simzar riskerar att dödas om hon skickas tillbaks till Azerbajdzjan. I en demokrati borde rimligtvis människors liv vara viktigare än rigid tillämpning av regler.

1 kommentar:

Anonym sa...

"Människorna blev i alla fall fler och fler, de började bosätta sig i små grupper, så småningom byggde de hus, efter många år började människorna inse att vissa typer av strukturer, regler och system var ganska bra. Det gjorde livet enklare."

Ett jävligt ahistoriskt påstående.
Du har helt missat biten om att de i maktpossition med våld påtvingade övriga samhället sådana regler som gynnade de själva och bibehöll deras maktpossition?
Inte så konstigt kanske, då du väl siktar på att själv hammna i motsvarande possition i dagens samhälle, riksdagsämbetet.