Det var vår i luften i Stockholm idag, solen sken och jag och min ”kombo” bestämde oss för att gå en promenad i Nackareservaten. Vi knallade upp i skogen vid Sickla sjö och klättrade uppför en bergsknalle.
Ibland kan man få helt galna infall, vi fick för oss att vi borde göra ett vårskrik, á la Ronja Rövardotter. Det är helt otroligt skönt att bara skrika rakt ut, tyvärr gav naturen ganska bra resonans till våra vrål och på andra sidan sjön såg vi hur en kvinna sprang ner mot vattnet och började stirra runt sig. Hon trodde förmodligen att någon höll på att drunkna.
Jag ber härmed om ursäkt å det djupaste, jag måste lära mig att det är skillnad på skog och skog. I de värmländska urskogarna kan ingen höra dig skrika, det är inte riktigt samma sak i Stockholm.
Ukraina, EU och Ryssland
10 år sedan
3 kommentarer:
stackars stockholmare, men de värländska grisarna, fåren och tupparna är säkert glada över att få bli lämnade ifred iaf...
Nog för att vi har mycket skog i värmland... men särskilt mycket urskog har vi inte, jag tror det är kulturskog du syftar på.
Om man är intresserad av olika typer av skog, såsom naturskog, urskog eller kulturskog kan man läsa mer här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturskog
Jag ska villigt erkänna att jag inte borde använt begreppet urskog. Pappa (som har vunnit den anrika tävlingen SM i skog flera gånger) gråter nog tigertårar över sin okunniga dotter.
Skicka en kommentar