måndag, mars 26, 2007

Jag saknar Göran

Just ikväll prioriterade jag volleybollträningen framför en mysig kväll i soffan med min Göran. Det är nämligen lite så det känns, statsministern är helt plötsligt reducerad till en vanlig man, pressad, bitter och omgärdad av människor han inte litar på.

Jag grät när Göran filmades i samband med Anna Lindhs död, jag skrattade när han pratade om sina jobberbjudanden till Bildt, jag led med honom när han pratade om sitt döda äktenskap och jag förstod hans bekymmer över Anitras inställning till förmögenhetsskatten. För mig är det helt obegripligt att Göran låter mig sitta där och skratta, gråta, vara arg, bekymrad och lycklig tillsammans med honom. Hur tänkte han?

Göran borde ha skrivit sina memoarer i bokform och läst korrekturen noga. Eftersom han uppenbarligen saknar självcensur borde kanske någon annan åta sig den uppgiften. Men men, det är på sätt och vis bra tv - precis lika folkligt som Göran Persson förmodligen upplever sig själv.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Några funderingar: Jag anser att CUF har blivit för högervridet på senare år och snarare drivit frågor som engagerat Timbro-medlemmar än åttondeklassare. För att inte förlora trovärdighet som ungdomsförbund har det blivit dags att börja värva medlemmar. Delar du min syn här? Sedan undrar jag på vilka ideologiska grunder du väljer att kalla dig för liberal istället för socialliberal eller ekohumanist? För mig är skillnaderna ganska centrala.

Marie sa...

Hej!
Orsaken till att jag oftast bara kallar mig liberal är att definitionerna av vad som är en socialliberal, nyliberal etc. ofta skiljer sig åt beroende på vem du frågar. Jag tror på individen och dess frihet, jag tror på frihandel, marknadsekonomi, yttrandefrihet och människors skaparkraft.

Jag tror också att vi behöver ha ett starkt socialt skyddsnät, men skyddsnätet ska finnas för dem som verkligen behöver det mest, inte i första hand för dem som skriker högst. Det är inte ok att Bosse plockar ut mer i a-kassa än vad Ulla gör för ett heltidsjobb samtidigt som vi har hemlösa människor, och ensamma flyktingbarn som ingen anser sig ha råd att ta hand om.

Jag håller helt med dig om att CUF behöver fler medlemmar. Med fler människor som brinner för vår politik kommer vi att uppnå större resultat.

CUF tappar i medlemstal och kanske är det så att vi inte lyckats hitta de frågor som är viktiga både för en åttondeklassare och för de lite äldre "ideologerna".

Anonym sa...

Nja, jag vet inte om jag köper det första argumentet. Även "demokrat" betyder olika för olika människor, men det är aldrig någon som slutar kalla sig för det. Motsatsen är "feminist". Ett okontroversiellt ord som delvis kidnappats tack vare en tvekan hos många att använda det i sin rätta bemärkelse.

Ditt svar känns mer "socialliberalt" än "liberalt" och det känns tryggt.

Vad namnet medger anser jag att ett ungdomsförbund främst ska syssla med frågor som angår ungdomar och de äldre "ideologerna" får gärna ta ett steg tillbaka eller påverka via andra forum, exempelvis via partiet...eller Timbro.

Jag hejar på dig.

Ordnungswidrig sa...

Jag håller med. Den socialliberala ställningen är hotad av allt det här (ursäkta uttrycket) timbro/svenskt näringsliv-stjärtslickandet.
Federley är galen. Jag hoppas på att du Marie kör ditt eget race, och inte glömmer bort det som Cuf enligt mig bör stå för.