Anders Behring Breivik på näthinnan?

Det ofattbara hände i Oslo och på Utöya och ingen kan vara oberörd. Att människor, unga och gamla, faller offer för terror är fruktansvärt, oavsett var i världen det sker. Men att attacken riktas mot ett politiskt ungdomsläger, i vårt grannland, gör att katastrofen kommer mig så oerhört nära.

Igår kväll gjorde jag en insats med löparskorna, denna gång i ett friluftsområde utanför Stockholm. Ensam, mitt ute i en ganska enslig skog slog det mig; människor som Anders Behring Breivik kan stå bakom ett träd i elljusspåret, människor som han finns kanske, i närheten av vårt regeringskansli, på våra gator, i vår kollektivtrafik. Det ökade min puls, förlängde mina steg och fick mig att titta en extra gång över axeln mellan träden.

Just precis detta är syftet med terror. Att slå in en kil av rädsla och misstro i människor. En liten sten i skon som skaver, som inkräktar på vår frihet, vår vilja att gå ut på kvällarna, vår vilja att springa själva på ett elljusspår i skogen, eller att skicka våra barn på ungdomsläger.

Anders Behring Breivik vill att hans bild ska finnas på vår näthinna när vi möter blicken hos en främling. Jag vägrar. Min frihet ska inte begränsas av en galnings störda hjärna. Han vinner aldrig.

Vi missar hela Molkom

Idag skriver jag i NWT om hur vi lyckas med bedriften att missa motsvarande hela Molkoms befolkning i entreprenörer... Hurdå? Jo, om Värmlands län bara hade lika hög andel kvinnor som drev företag som landet i övrigt skulle antalet entreprenörer öka med 1600 personer.

Om kvinnor drev företag i samma utsträckning som män skulle vi kunna fylla hela Löfbergs Lila arena med nya entreprenörer. Det skulle verkligen behövas - och borde inte vara en omöjlighet. Det är dags att vi höjer ribban, Värmland borde vara bäst i Sverige på kvinnors företagande.

Snärtan som inte förtjänade att vara med

Bilden är oerhört dramatisk, kärnan i amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik sitter samlade med blicken riktade mot en monitor. USA:s ärkefiende har precis eliminerats, live… Stämningen är så tät att den går att skära med kniv.

Men vilka är de, dessa 13 människor i rummet? Jag minns mycket väl hur jag för drygt en vecka sen tittade en extra gång på bilden och såg en ung tjej, som liksom

kikar fram bakom de andras ryggar, det ser ut som att hon måste stå på tå. Ingenstans nämns hennes namn, inte ens när de övriga tolv namnges.

Och nu har en fanatiker med religionen som ursäkt, bestämt sig för att hon inte ens ska få vara med på bilden när den publiceras i tidningen Di Tzeitung. Varken hon eller självaste Hillary Clinton tillåts vara med, kreativt nog har man har helt sonika redigerat bort rummets två kvinnor.

Och förklaringen? Kvinnor bör uppskattas för ”vilka de är och vad de gör, inte för hur de ser ut”. Jo tack, men det är lättare att uppskattas om man inte raderas ut från historien.
Enligt tidningens utsago förbjuder judisk religion diskriminering baserat på kön, borde då inte det samma gälla män? Obama är som vanligt sjukt sexig när han ser sådär bestämd ut, det kan väl inte vara okej?

Tjejen längst bak då, vem var hon egentligen, hon som inte förtjänade att nämnas vid namn? Jo, tydligen har hon ett namn; Audry Tomason, titeln är ”Director for Counterterrorism”. Med andra ord sannolikt en av hjärnorna bakom insatsen som till sist hittade världens mest eftersökte man och garanterat en av de mäktigaste personerna i amerikansk säkerhetspolitik. Jag googlade hennes namn och hittade en intressant artikel i The Daily Mail.

Snärtan längst bak i rummet var inte värd att nämna, och tillsammans med utrikesministern var hon inte värd att finnas på bild i en amerikansk tidning… Fördomar kan uppenbarligen skriva om historien, även år 2011.

Om att gå över ån efter aschlet

Som gammal volleybollspelare minns jag mycket väl när de gamla gubbarna i Internationella Volleybollförbundet, fick sprittande vårkänslor och införde regler för måtten på kvinnornas shorts. Den manliga klädseln lämnades naturligtvis oreglerad.

Nu är tydligen Internationella badmintonförbundet inne på samma linje. Kjol ska det vara (för kvinnorna alltså, om ni trodde någonting annat). Och skälet? Samma som på volleybollförbundets tid - mer publik.

Snacka om ett bakvänt resonemang. För den som vill se kvinnor i kjol, eller tighta shorts, finns oerhört många andra ställen att välja bland. Sätt dig på valfri parkbänk en stund tillexempel. Att gå till en internationell badmintonmatch, betala inträde, trängas med hundratals andra och genomlida en halvintressant match känns lite som att gå över ån efter vattnet, eller aschlet för den delen.

Och så låter vi helt enkelt idrottarna göra det de är bäst på, att idrotta. Det är det som kommer att dra publik, inget annat.

Att vara egen

Idag var blykepsen på. När jag äntligen lyckades kravla mig ur sängen och krypa in till soffan i vardagsrummet hade klockan passerat lunchdags för länge sen... Slog på den statliga televisionen och hittade för en gångs skulle något vettigt att titta på. En dokumentär om en av mina husgudinnor, Robyn.

I Värmland säger man ofta att man "är lite egen" med betydelsen att man är en smula speciell, på det där lite galna sättet. Men någon som faktiskt är lite egen i ordets allra bästa bemärkelse är Robyn, hon gav fingret åt några av världens främsta producenter och gjorde sin helt egna grej. Och så oerhört mycket bättre det blev.

Jag har egentligen ingen vidare sensmoral med med detta inlägg, förutom möjligtvis de bevingade orden:"En får va söm en ä, när en int ble söm en skulle". Det tål att tänkas på.

Jag gör ett försök...

att väcka liv i den här gamla bettan. Det börjar ju faktiskt klia i fingrarna, både ur ett politiskt perspektiv, men också ur ett privat. Det är skönt att skriva. Vi får se hur det går.

Bra men också sjukt dåligt

Nu börjar valundersökningarna droppa in. Centerpartiet håller ställningarna, vilket är oerhört glädjande - men Sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i Riksdagen och också få en vågmästarroll. Om det sker vore det inget annat än en katastrof, och då får de kreativa lösningarna börja flöda, för något inflytande över ett regeringsalternativ ska de inte få.

Härligare att plaska i privat vattenpark

I debatt efter debatt har jag pratat kommunala resurser med Socialdemokraterna. Världens frälsning heter, enligt dem, ökade statsbidrag till kommunerna. Samtidigt köper det socialdemokratiska kommunalrådet i Hagfors en skidbacke för skattebetalarnas pengar, och i Norrbotten var socialdemokratiska politiker beredda att betala en s-konsert med Mikael Wiehe ur skattebetalarnas portmonnä.

Ola Persson, kommunalråd i Sunne, är dock glasklar i sitt svar på frågan om kommunen tänker köpa kommunens konkursdrabbade vattenpark:

- Vi har just tagit oss ur en finanskris. Syftet med kommunen är inte att äga och driva vattenparker. En entreprenör gör det bättre, säger Ola till NWT.

Vattenparken är oerhört viktig för Sunne. Den drar turister, skapar mängder med jobb, och sätter Sunne än mer på kartan. Men en kommun ska göra det en kommun gör bäst - nämligen se till att alla medborgare får en god välfärd, bra skola, vård och omsorg. Och att skapa goda förutsättningar för entreprenörskap. Att driva en vattenpark hör varken till kärnverksamhet, eller till kommunal kompetens.

Jag är övertygad om att en privat entreprenör gör det många gånger bättre, viket i sig är en förutsättning för att vattenparken ska kunna drivas långsiktigt. Det är härligare att plaska i den fria företagsamhetens vattenpark, än i den kommunala klorbassängen.

En vecka kvar

En vecka kvar och kampanjen går in i sitt mest intensiva skede. Dagen har ägnats åt mycket praktiskt arbete i form av affischering och sprayande av rundbalar. Begreppet ”Gröna fingrar” har fått en ny innebörd…

RUT lönar sig

Läser i DN att Konjunkturinstituet, KI, nu har räknat fram att reformen med hushållsavdrag har betalat sig själv. Socialdemokraternas ständiga påstående i debatterna att reformen kostar pengar kan därmed avfärdas som rent nys.

Östros insisterar dock på att det är en kostsam reform - och menar att den har minskat antalet personer inom äldreomsorgen med 3000. Jag kan inte för mitt liv få ihop hans resonemang. Även om RUT skulle kosta pengar så belastar kostnaden statens ekonomi, inte kommunernas. Och det är kommunerna som betalar kostnaden för äldreomsorgen. Och inte heller har statens bidrag till kommunerna minskat, utan snarare ökat. Bara i år får kommunerna 17 miljarder extra för att klara krisen, på sikt är nivåhöjningen 5 miljarder.

Socialdemokraternas argumentation mot RUT blir allt mer märklig, onyanserad och osaklig. Gillar du också RUT? Kika in på sidan www.gillarut.se och ta ställning för fler företag, för ökad valfrihet och för fler jobb.

Miljöpolitik på P4

Idag debatterade jag miljöpolitik med, eller mot, Stina Bergström från Miljöpartiet. Det går att lyssna på debatten i efterhand på följande länk:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3895

Klimatet är inget man räddar på en höft

Centerpartiet har presenterat en rapport som granskar miljöpartiets klimatpolitik. Kontentan är att den bygger på tomma ord och stora löften utan grund. Oppositionen accepterar stora delar av regeringens politik, och lovar sedan en ytterligare minskning med 9 miljoner ton koldioxid. Problemet är dock att endast tre av oppositionens löften har någon inverkan på utsläppen av klimatgaser. Det innebär att man bara kan visa på en minskning med 0,8 miljoner ton koldioxid. Hur resterande 8,2 mijoner ton ska minskas får väljarna inga som helst besked om.

Wetterstrand hävdar att det beror på att världen förändras och att det därför är omöjligt att svara på vilka insatser som ska göras. Och visst kan man behöva justera politiska beslut när förutsättningarna ändras men att, som Miljöpartiet, helt lämna väljarna utan besked är inte okej.

Är det genom ytterligare höjning av bensinskatten som utsläppen ska minskas, ska industrins skattebörda öka ytterligare, ska kilometerskatten höjas, ska flyget förbjudas helt? Frågtecknen hopar sig. Det duger inte att höfta och hänvisa till den allmänna samhällsutvecklingen när man ska rädda klimatet. En vettig klimatpolitik bygger på långsiktighet och förutsägbarhet.

Ibland får jag höra att Alliansens klimatpolitik är oambitiös, vilket är rent nonsens. Vi har lovat att minska utsläppen av koldioxid med 15 miljoner ton (samt ytterligare fem miljoner ton utomlands) fram till 2020. Sedan 1990 har utsläppen av koldioxid i Sverige minskat med 5 mijoner ton. Den som är snabb på matte har redan räknat ut att vi, på tio år, ska minska utsläppen tre gånger så mycket som Socialdemokraterna (med stöd av Miljöpartiet) lyckades med på 20 år. Och vi har redovisat precis hur det ska gå till, ton för ton. Oambitiöst?

Burkaracet är allt de har

Idag var det dags för debatt i min gamla högstadieaula, som för dagen intogs av elever från Brobygymnasiet i Sunne. Med i panelen satt Sverigedemokraterna, representerade av Runar Filper. Debatten handlade varken om invandring eller integration, och det är märkligt hur fruktansvärt ihålig Sverigedemokraternas politik blir när de tvingas vidga sina perspektiv utanför mångkulturens spektrum. Det blir en populistisk pyttipanna av sånt de har copy-pastat från andra partiers valmanifest.

Allt Sverigedemokraterna har att komma med är en islamfobisk reklamfilm där det verkar som att burkaklädda kvinnor har invaderat Sverige, vilket naturligtvis bara är ren och skär dumhet. I filmen uppmanas vi att välja pensionsbroms eller invandringsbroms, men i verkligheten är det så att pensionsbromsen slår till när för få jobbar, när man är inne i en stor långkonjunktur. Och givetvis gäller det omvända, ju fler som jobbar desto högre pension. Just därför behöver vi fler Svenskar, inte färre, vi behöver fler som jobbar och betalar skatt. Fler händer i omsorgen, fler som kan försörja allt fler pensionärer.Vi behöver fler invandrare, annars kommer pensionärerna på sikt att bli fattigare.

Det filmen framförallt visar är Sverigedemokraternas rätta färg, borta är den snälla lilla blåsippan, borta är den nationalromantiska bilden, borta är de konservativa inslagen – fram träder istället bilden av ett djupt islamofobiskt parti, som inte bara vill begränsa invandringen utan helt dra i bromsen. Helt stoppa den. Den som röstar på Sverigedemokraterna i höstens val kan inte längre göra det med förevändningen att ”man är stolt över det traditionellt svenska”. Den som röstar på Sverigedemokraterna i höstens val är både invandrarfientlig och islamofob.
Titta gärna på nedanstående film, där en gammal tant på ett föredömligt sätt förklarar för en Sverigedemokrat varför det är bra med invandring.

Landsbygdsdebatt på SVT

Här kan man se gårdagens landsbygdsdebatt på SVT Värmlandsnytt, där jag är med och debatterar.

Sveavägssossarna glömde en del

Igår debatterade jag landsbygdsfrågor på SVT Värmlandsnytt, så fort det finns på webben ska jag lägga ut det här. Strax utanför studion stötte jag ihop med en av mina motkombatanter, Mikael Dahlqvist (s), kommunalråd i Hagfors. Han passade på att försöka räcka över Socialdemokraternas så kallade rapport "Landsbygdscenterns utveckling till Stureplanscentern" till en av journalisterna på Svt, som dock lät bli att ta emot den.

Om jag vore Dahlqvist skulle jag istället fokusera på att se över mitt eget hus. Landsbygdsperspektivet saknas nämligen helt i de rödgrönas valmanifest. En snabbkoll visar att ett par (oviktiga?) ord helt saknas i valmanifestet, eller vad sägs om:

• Landsbygd
• Varg
• Bredband
• Kilometerskatt
• Tillväxt
• Företagsamhet
• Regioner

Dunderdumt LO

Igår var jag på trevliga Lillerudsdagarna, bland annat fick jag se Reinfeldt och Borg i Moderaternas tält. Borg för dagen iförd ”landsbygdsutstyrseln” oljerock och blå keps. Snyggt. Jag fick också träffa en av LO:s ungdomsinformatörer, som kom förbi vårt centertält för att informera sig om våra idéer för att få fler unga i jobb.

I granntältet huserade Kommunal, och deras tält pryddes av en gigantisk sosse-flagga. Så när jag nu ändå hade en facklig representant på plats passade jag på att fråga henne hur hon såg på att facket sitter i Socialdemokraternas knä.

Svaret blev ungefär såhär, fritt citerat, ”ja, men hur ska man annars kunna påverka makten?”. Ett mycket intressant svar, med tanke på att ”makten” just nu är borgerlig. Svaret blir möjligtvis logiskt om man utgår ifrån att Socialdemokraterna alltid har styrt och alltid kommer att styra. Då är det praktiskt att mysa till det i knäet på Sahlin.

Men att LO, och därmed Kommunal, nu väljer att så förbehållslöst stödja Socialdemokratin och att inte göra någon som helst ansats att bryta den täta kopplingen är ren och skär idioti. Dunderdumt, för att använda deras egna termer. Hur ska facket kunna ha en bred förankring, en folklighet och en möjlighet att representera alla om man måste vara Socialdemokrat för att passa in? Hur ska jag med gott samvete någonsin kunna ansluta mig till ett LO-fack om jag vet att jag samtidigt stödjer ett politiskt parti vars idéer jag inte delar?

Facket borde tänka om. Världen förändras och det är dags att den förändringen får ta sig in i LO-borgen. I dag är bara fyra av tio LO-medlemmar positiva till att LO backar upp Socialdemokraterna i valet, och mer än hälften tycker att det är fel med annonseringen med upp-och-ned-vända ministrar (Demoskop 27/8).

Dags att börja lyssna på medlemmarna?

Praktikant-Marie besöker: Grisgård i Västra Ämtervik

Andreas Larsson, ordförande för LRF-ungdomen i Värmland, påpekade med rätta att det har varit lite för lite av de gröna näringarna i min praktikant-turné. Sagt och gjort, vi åkte till Daniel Folkesson som bor ett par kilometer hemifrån för att spana in hans grisproduktion.

Undersökningar visar att bönder är den yrkesgrupp som trivs bäst med livet, men att vara bonde är inte alltid en dans på rosor. Att vara grisbonde är det definitivt inte. Dåligt betalt för köttet och höga krav på djurskydd gör att det är svårt att få lönsamhet, det gäller att vara en verklig entreprenör om man ska lyckas. Både Andreas och Daniel har satsat stort på sina respektive gårdar. De har en ljus syn på framtiden och det är definitivt inte ökade bidrag som står högst upp på önskelistan utan snarare enklare regler, lägre kostnader för att anställa och framförallt en möjlighet att få mer betalt för köttet.

De mervärden i form av högre djurskydd som svensk grisproduktion innebär (grisskandaler till trots) ger också högre kostnader. Ändå får en svensk grisbonde dåligt betalt för sina grisar jämfört med kollegorna i Europa. Jag har dock ingen ambition att blanda mig i priset på griskött, det är inte ett problem som ska åtgärdas av politiker, utan snarare av konsumentmakten och framförallt av böndernas egna organisationer.

I slutänden handlar det om ditt och mitt val i affären. Svensk grisproduktion har säkerligen sina brister, men faktum kvarstår att de Svenska grisarna har bäst djurskydd i Europa. Alternativet är billigare kött, ofta från danska gårdar, där fler grisar trängs i boxarna, där grisarna står på spaltgolv, där svansarna kuperas för att förhindra svansbitning och där suggorna fixeras utan möjlighet att röra sig stora delar av sitt liv. Jag vet vilket alternativ jag helst lägger på grillen i alla fall.

Vem skriker för de unga?

Under mitt besök på organisationen Communicare häromdagen kom en intressant diskussion upp. Kontentan var frågan, vem skriker för de unga? Arbetslösa ungdomar tillhör troligtvis den grupp i samhället som har absolut sämst möjlighet att göra sig hörda i samhällsdebatten.

De är i en utsatt situation, där inte sällan dåligt självförtroende och låg självkänsla finns med i bilden, Med andra ord inte människor som i första taget ställer sig på barrikaderna.

Ungdomar är den grupp som har sämst representation i politiska församlingar. Man kan alltså inte vända sig till en beslutsfattare som man identifierar sig med, eller som har varit i en liknande situation.

Arbetslösa ungdomar har ingen intresseorganisation, och de är i de flesta fall inte med i en facklig organisation. Även om de skulle vara det så slåss knappast dagens fackföreningsrörelse för dem som står utanför arbetsmarknaden.

Med andra ord har arbetslösa ungdomar, den grupp som kanske skulle behöva det mest, ingen som skriker, slåss och härjar i deras namn. DN skriver idag en oerhört intressant artikel på ämnet, där man jämför pensionärer med ungdomar, i artikeln läser jag följande:

”År 2009 hade andelen unga med låg ekonomisk standard nästan fördubblats – 22 procent låg siffran på då. Bland pensionärerna hade den krupit ned till 9 procent, uppger Ungdomsstyrelsen. ”

Därför känns det skönt att Alliansregeringen idag presenterade en rad förslag som riktar sig till unga. Höjda studiebidrag och satsningar på lärlingsutbildningar är bra och viktiga åtgärder för att fler ungdomar ska kunna stå på egna ben.

Mera pix i plånboken för studenter

Bravo Björklund och regeringen, från och med nästa år får studenderna 500 kronor extra i plånboken, utöver den vanliga uppräkningen. Totalt sett innebär det 9300 kronor i månaden, med fullt lån och fullt bidrag.

Det blir man dock inte fet på, och därför borde nästa studentreform vara att slopa det så kallade fribeloppet. Förra året genomfördes en höjning, och studenter får nu tjäna 136400 kronor om året. Det är dock helt orimligt att studenter, som ofta är i stort behov av mer arbetslivserfarenhet, motarbetas i ambitionerna att jobba extra eller för den delen driva eget företag. Att vara student ska inte behöva innebära att liv med basfödan nudlar och blodpudding, även här borde arbete löna sig.

Skriver i VF om RUT

Idag skriver jag i VF om Socialdemokraternas inställning till RUT. Hoppas på svar.

Läs artikeln här.