torsdag, augusti 26, 2010

Praktikant-Marie besöker: Grisgård i Västra Ämtervik

Andreas Larsson, ordförande för LRF-ungdomen i Värmland, påpekade med rätta att det har varit lite för lite av de gröna näringarna i min praktikant-turné. Sagt och gjort, vi åkte till Daniel Folkesson som bor ett par kilometer hemifrån för att spana in hans grisproduktion.

Undersökningar visar att bönder är den yrkesgrupp som trivs bäst med livet, men att vara bonde är inte alltid en dans på rosor. Att vara grisbonde är det definitivt inte. Dåligt betalt för köttet och höga krav på djurskydd gör att det är svårt att få lönsamhet, det gäller att vara en verklig entreprenör om man ska lyckas. Både Andreas och Daniel har satsat stort på sina respektive gårdar. De har en ljus syn på framtiden och det är definitivt inte ökade bidrag som står högst upp på önskelistan utan snarare enklare regler, lägre kostnader för att anställa och framförallt en möjlighet att få mer betalt för köttet.

De mervärden i form av högre djurskydd som svensk grisproduktion innebär (grisskandaler till trots) ger också högre kostnader. Ändå får en svensk grisbonde dåligt betalt för sina grisar jämfört med kollegorna i Europa. Jag har dock ingen ambition att blanda mig i priset på griskött, det är inte ett problem som ska åtgärdas av politiker, utan snarare av konsumentmakten och framförallt av böndernas egna organisationer.

I slutänden handlar det om ditt och mitt val i affären. Svensk grisproduktion har säkerligen sina brister, men faktum kvarstår att de Svenska grisarna har bäst djurskydd i Europa. Alternativet är billigare kött, ofta från danska gårdar, där fler grisar trängs i boxarna, där grisarna står på spaltgolv, där svansarna kuperas för att förhindra svansbitning och där suggorna fixeras utan möjlighet att röra sig stora delar av sitt liv. Jag vet vilket alternativ jag helst lägger på grillen i alla fall.

Inga kommentarer: