fredag, mars 24, 2006

Gudrun och jag

"Arbetsgivarna ser en kvinna i trettioårsåldern som ett riskprojekt, en potentiell barnaföderska, medan en jämngammal man ses som en karriärklättrare"

Så säger Gudrun Schyman till DN. Jag är beredd att hålla med.

Frågan om föräldraförsäkringen är en het och svårsmält potatis. Faktum är dock, att detta är den enda försäkring som inte är individuell. Dessutom tas över 80% av föräldraledigheten ut av kvinnor.

Jag delar Gudruns analys om att detta är ett fundamentalt jämställdhetsproblem. Jag tror även att detta är en av de bidragande orsakerna till att kvinnor tjänar mindre än män. Med mindre arbetslivserfarenhet kan du inte heller kräva lika hög lön. Ur ett liberalt perspektiv är inte familjen samhällets grundbult, utan individen. Ett liberalt synsätt borde inte vara att försäkringen till faller mamman och pappan gemensamt, utan att den tillfaller dem båda - separat.

Ja, jag ser problemen för enmansföretagare, ensamstående etc, men problem är till för att lösas, eller?

7 kommentarer:

Anonym sa...

I princip kan jag hålla med i ditt resonemang. Men samtidigt är det inte heller ur ett liberalt synsätt rätt att staten skall bestämma vem som är hemma och vårdar barn eller inte. Det borde avgöras av varje enskild familj. Kanske är det så att att försäkringen borde gälla det enskilda barnet, och inte föräldrarna? ;-)

Visst är detta ett jämställdhetsproblem - ingen tvekan om det. Men vi är ändå på rätt väg. Även om det tar tid att bryta mönster och fördomar. Och fördomar måste få ta tid att förändras, annars är risken stor att det med påtvingade genvägar består och troligen också förstärks.

Personligen håller jag inte med GS! Historiskt - ja! Men nu - mycket mera sällan! En arbetsgivare som uppvisar en sådan attityd blir snabbt av med sina duktiga medarbetare...

Trevlig helg by the way! :-)

Marie sa...

Hej!
Kanske är läge för ett förtydligande. Jag håller i nio fall av tio inte med Schyman.

Jag gillade citatet, men resten i arikeln är mest blaj och vänsterpolitik...

Marie sa...

Å trevlig helg du också!

Lars Nyborg sa...

Hmm du och Gudrun, sida vid sida. Är det inte det jag alltid sagt, att du är rätt mycket vänster? :-)
Puss/ Lars

By the way: Ni har båda fel!

Bulten i Bo sa...

Fördelen med att likt jag blogga anonymt är att jag slipper offentligt skylta med min inkonsekventa inställning i denna fråga.

Dvs, jag håller naturligtvis med dig i denna fråga men måste erkänna mitt dåliga samvete att jag som fyrbarnsfar tagit utföräldraledighetsdagar totalt till ett antal som kan räkna på bägge händerna fingrar.

Mikael sa...

Finns en del poänger, men så länge inte de personer som förespråkar detta tar upp "problemen" som finns är det svårt att vara särskilt entusiastisk. Skulle man instifta en sådan här lagstiftning på momangen, som säkert Gudrun och vänsterfolk i allmänhet vill, kommer en väldigt massa människor hamna mellan stolarna.

Vad gör man med de personer som arbetar men inte har föräldrapenninggrundad inkomst (t ex forskare som går på internationella stipendier). Vad gör man för ensamstående? Vad gör man för enmansföretag, de frågor du tar upp.

Och, till sist, vad gör man för de där personen av en eller annan anledning inte vill ta ut föräldraledighet? Man kanske har precis fått ett jobb, och inser att föräldraledighet nu innebär slutet på en karriär som man vill ha i 35 år till. Eller andra anledningar.

Som det ser ut idag får barn generellt börja på förskola från 1 års ålder. Men om ena förälderns pengar är slut efter 7 månader, den andra inte kan/vill, vad händer då? Familjen får flytta till en 1:a på 30 kvadrat? Vi får börja ta in barn på dagis från 6 månader (är det vad vi vill?). Givetvis kan man argumentera att då får familjen själva betala för barnpassning (á USA). Men då måste skattesystemet reformeras så att det faktiskt blir möjligt för andra personer än miljonärer att ha råd med det etcetera.

Det finns mängder av problem och fallgropar, och många personer/familjer som skulle hamna i någon av dessa. Om man menar allvar med detta, så måste man helt enkelt sätta sig ner och seriöst skissa på ett förslag som också ordnar upp de här sakerna. Jag har inte sett något av politikerna som slåss för saken som har gjort det.

Anonym sa...

Hur många som kommenterar detta är över 30? Lugn, jag är inte åldersrasist åt endera hållet; Det är bara så himla enkelt att vara ideologiskt liberalkäck när man inte har så mycket erfarenhet.

Föräldraförsäkring betalas av staten, nicht war? Lagar och bestämmelser runt lagen måste följaktligen komma från staten. Eftersom män i så stor utsträckning misslyckas med att kombinera sitt arbete med sin plikt som modern förälder, får man ju lov att stressa utvecklingen, t.ex. genom att bestämma fördelningen av dagarna. Alla män och kvinnor i Sverige har haft gott om tid att vända utvecklingen - man har haft sin chans, nu är det hela handen som gäller. Kan man inte acceptera att staten avgör hur försäkringen betalas ut, ska man kanske inte ta del av den. Eller så kan man ju ta del av det man gillar, t.ex. den del som tillkommer just mig. Betänk att det fortfarande är frivilligt att vara hemma utan ersättning. Det kan ju de kvinnor vara som inte vill lämna ifrån sig dagar eller har oturen att ha män som inte fixar livsplaneringen. Lite hårt och elakt? Ja, men inte ett dugg "vänster"! För övrigt 1: finns det inget som pekar på att arbetsgivare i allmänhet fixat sin attityd i denna fråga. Det är en dröm än så länge. För övrigt 2: ska föräldraförsäkringen givetvis byggas ut till 18 månader, utan garantidagars-fjant - vart tog den målsättningen vägen? 50-50 är juinte nödvändigt, men att vara hemma, säg 6 månader med sitt lilla barn borde ju kunna gå för de flesta. Om man verkligen vill. Och, som sagt, detta är inte bara att söka styra männen mot högra ansvarstagande utan också att styra kvinnor att inte bara surfa med på förändringsobenägna vågor.