måndag, maj 04, 2009

En tung dag

Vaknade i morse och kände mig överkörd av en traktor. Det är inte ofta jag är tokförkyld, men såhär i början av intensivstadiet i EP-kampanjen inträffar det givetvis. Fick tyvärr ställa in en debatt i Växjö. Skit.

Är sedan igår avgången vice förbundsordförande i CUF. Det känns skönt att få tid att fokusera på annat, men samtidigt otroligt sorgligt. CUF har gett mig massor, möjligheter att resa i hela sverige, och i delar av världen, tuffa debatter, många goda minnen, men framförallt några av min allra bästa vänner.

Men man måste inse när det är dags att ge sig. Jag hatar att göra saker halvbra och insåg att det inte längre var möjligt att kombinera mitt jobb med mitt engagemang i CUF. Jag är övertygad om att den nya styrelsen kommer att göra ett sjukt bra jobb.

Tyvärr känns många av de beslut som CUF-stämman tog i helgen trista. Nej till EMU, en helt oreglerad föräldraförsäkring, och legalisering av sexköp är beslut som jag kände mig tvingad att reservera mig mot. Det känns tufft att som avgången ordförande ge kritik till sitt älskade ungdomsförbund, men när Nya Wermlands tidningen ringde mig idag för att fråga om beslutet om sexköpslagen var jag tvungen att göra det.

I en värld av fria individer, där ingen människa står i beroendeställning till någon annan, där alla människor kan göra rationella och fria val, tänker inte jag vara en moralkärring och bestämma att man inte får sälja sex. Men världen ser annorlunda ut. För det första så lever vi i en ojämställd värld. För det andra finns människor som är beroende av droger, människor som har utsatts för övergrepp, människor som är fattiga, människor som på ett eller annat sätt tvingas att ta beslut de annars inte skulle ta. Det innebär att en marknad skulle vara allt annat än fri. Den som vill legalisera prostitution har slutat att slåss för samhällets mest utsatta, och beslutat sig för att endast lyssna på den lilla minoritet som hävdar att prostitution är himmelriket.

Jag har förståelse för argumentet om att synlig prostitution har blivit osynlig, och därmed svårare att bekämpa. Men lösningen är inte en legalisering av problemet. Satsa istället mer pengar och ressurser på bekämpning av prostitution och människohandel. Utdöm hårdare straff för koppleri, sluta skicka delgivning av brottet till annonyma postboxar.

Jag kan drömma mardrömmar om den dagen vi har skyltfönster med levande kvinnor till salu. Den dagen vi har en lagstiftning som tillåter detta, och den dagen vi står helt utan verktyg att hjälpa dem. I det fria valets namn.

6 kommentarer:

Andreas Kent Eriksson sa...

Jag är av åsikten att i de fall där prostitution uppstår som ett symptom på ett problem, exempelvis missbruk, så är det bättre att angripa problemet än symptomet. Särskilt när situationen ser ut som så att en stor andel av de som arbetar med prostitution inte har problem med missbruk eller liknande.

Att slå mot prostitutionen i allmänhet med grunden att en viss grupp som bedriver prostitution gör det som ett symptom på ett problem anser jag är ett överdrivet generaliserande. För att med rätta kunna driva den linjen anser jag att man bör kunna bevisa att prostitutionen i sig är skadlig.
Annars kan ju resonemanget faktiskt användas på alla arbeten, det finns en stor grupp inom flera sektorer av arbetsmarknaden som av ekonomiska skäl tvingas in i sina arbeten.

Åsikten att prostitution skall legaliseras förljs ofta av uppfattningen att en kompromiss skall genomföras där det faktiskt blir svårare för individer att fastna i missbruksrelaterad prostitution då den typiska prostitution som denna grupp bedriver (svart gatuprostitution enligt socialstyrelsens uppgifter) antagligen kommer att bli mindra attraktiv bland konsumenterna om legal prostitution (som givetvis måste medföra arbetsstandard på samma vis som alla arbeten i Sverige)konkurrerar.
Jag har svårt att tänka mig att den generella köparen är intresserad av att stödja en fortsatt illegal missbruksprostitution om ett alternativ finns.

Andreas Kent Eriksson sa...

Att prostitution skulle vara "himmelriket" är enligt mig en sjuklig uppfattning pådriven av aftonbladets skrifter om "den lyckliga horan".

Jag misstänker att få prostitutionsförespråkare anser att yrket innebär någon "lycka" i annan utsträckning än övriga yrken. På grund av stigmatiseringen kanske den generella sexsäljaren faktiskt blir mindre lycklig än den generella arbetaren. Dock är det inte statens uppgift att gardera medborgarens lycka. Det viktiga är att säkra frihet och rättighet att leva sitt liv som man vill. Faktum är att det finns prostituerade som vill utöva sitt yrke, deras rätt bör också beskyddas.

Cecilia Hultgren sa...

Jag håller med dig Marie! Klokt skrivet om sexköpslagen, jag kan inte heller förstå hur CUF kan ta ställning för en legalisering av sexköp. Nästan tur man inte var på stämman i år...

Oakbeach sa...

Marie, jag tycker du ska spara följande utmärkta textstycke för din framtida politiska karriär:

I en värld av fria individer, där ingen människa står i beroendeställning till någon annan, där alla människor kan göra rationella och fria val, tänker inte jag vara en moralkärring och XXX. Men världen ser annorlunda ut. För det första så lever vi i en ojämställd värld. För det andra finns människor som är beroende av droger, människor som har utsatts för övergrepp, människor som är fattiga, människor som på ett eller annat sätt tvingas att ta beslut de annars inte skulle ta. Det innebär att en marknad skulle vara allt annat än fri. XXXErsätt sedan bara "XXX" med valfri paternalistisk idé eller åtgärd som du vill tvinga andra att rätta sig efter. Systemets öppettider, apoteksmonopol, reklam, försäljning av fettrik mat osv...

Den som vill legalisera prostitution har slutat att slåss för samhällets mest utsatta, och beslutat sig för att endast lyssna på den lilla minoritet som hävdar att prostitution är himmelriket.Vem har hävdat att prostitution är himmelriket? Är det ett kriterium som ska gälla alla yrken? Är det inte himmelriket att jobba som brevbärare så ska brevbärare (eller snarare postmottagare!) bötfällas.

Jag kan drömma mardrömmar om den dagen vi har skyltfönster med levande kvinnor till salu.Du kan bespara dig de mardrömmarna tror jag. Prostitution behöver inte se ut så och gör det nästan aldrig. Att tillåta biltävlingar innebär inte per automatik street race bland barnvagnarna på Stockholms trottoarer. Och man köper faktiskt inte den prostituerade lika lite som man köper en massör. Man betalar för en tillfällig tjänst en annan människa frivilligt säljer.

Sexualitet är personligt och ser väldigt olika ut hos olika människor. Vissa är som jag hopplöst tråkiga monogamister medan andra vill ha många sexuella kontakter, gillar att bli förnedrade, smärta eller andra saker som är så weird att jag inte ens vet att de existerar. Det vore faktiskt helt otroligt om inte en hel del människor kunde frivilligt tänka sig att ta betalt för sex. Varför ska inte myndiga kvinnor själva få bestämma över sin kropp och vad de gör med den? Hur kommer det sig att du vet bättre?

Det enda som är omoraliskt och perverst är att i många andra frågor vettiga politiker som du själv anser er ha rätt att lagsitfta om något av det mest personliga fria människor har - sin sexualitet.

Marie sa...

Hej! Tack för långa och genomtänkta kommentarer. Mitt svar kommer tyvärr inte att bli lika långt.

Mats: Jag tror på frihet, jag tror på individens möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Men friheten har gränser, jag förespråkar ingen nattväktarstat, och jag tror att det finns tillfällen då individen inte är kapabel att göra ett fritt val. De flesta politiker sätter dessa gränser någon stans, ofta där man anser att valet skadar någon annan. Vid misshandel, mord, stöld, etc. Jag anser att prostitution i många fall orsakar den andra människan skada, och där drar jag min gräns. Precis som du skriver; det är "något av det mest personliga fria människor har".

Anonym sa...

Hejsan Marie...

Nej till EMU är det bästa cuf har kommit på, framförallt i dessa dagar med finanskris. Se hur det ser ut i EMU länderna puuuh.

PS. Prostitution är världens äldsta yrke, lite kuriosa, tyvärr får jag säga.