Försök till ledare

Nu har jag lyckats konstruera något som ska likna en ledare...

Köksbordets försvarare

Familjens förhandlingar sker allt som oftast vid köksbordet, men makten är begränsad. Diskussionerna stannar oftast vid privatekonomi samt strategisk tidsplanering över dagishämtning, fotbollsträning och matinskaffande. Det är ämnen som fungerar ganska bra att bestämma om vid pleniförhandlingar i köksbordsparlamentet.

Problemen uppstår när ditt eget parlament vill ta sig större befogenheter, kanske bestämma över vilket dagis du vill lämna ditt barn på eller hur din kommun ska prioritera dina skattepengar. Konstigt nog känner sig även kommunpolitikerna maktlösa. Enligt en undersökning från organisationen Sveriges kommuner och landsting funderar många kommunpolitiker på att hoppa av sina uppdrag. Hälften anger maktlöshet som ett av skälen. En tredjedel tycker att det är för svårt att påverka. Om inte ens våra förtroendevalda kommunpolitiker anser sig kunna påverka, var ligger då makten?

Den socialdemokratiska maktdominansen har skapat de maktstrukturer som finns idag, den borgerliga Alliansen tenderar att krama systemen. I visionen för Sveriges styre utgår man från de maktstrukturer som redan finns. Det finns i stort sett ingen diskussion om hur makt ska fördelas, utom möjligtvis hos centerpartiet. Hos centerpartisterna pratas det om maktfördelning och ett starkt regionalt styre. Det senaste påfundet är ”köksbordsdemokrati”. Man kallar tankarna Högforsprincipen, med inspiration av Fälldins Ramviksmodell, där man alltid tog hänsyn till vilken påverkan besluten fick för den enskilda människan.

En intressant konflikt uppstår när man sätter detta i motsats till socialdemokraternas regleringsiver. Heltidsutredningen har stötts och blötts i media. Kort innebär den att heltidsanställningar ska bli normen och att den som idag jobbar deltid ska erbjudas heltid inom tre år. Företagarorganisationernas reaktioner på förslaget har varit hårda, man menar att detta innebär att färre kommer i arbete. En annan, kanske viktigare poäng, är att staten kraftigt överträder sina befogenheter då man går in och petar i privata företags organisation.

Det senaste på regeringens konferensbord är den så kallade. Matutredningen. Den kommunala debiteringen av mat inom äldreomsorgen ska bli mer rättvis. De gamla ska därför betala olika mycket för maten beroende av inkomst. Bit för bit plockar man bort kommunmedborgarnas möjlighet att själva påverka den kommunala ekonomin. Varje inskränkning av det kommunala självstyret flyttar makten längre bort från ditt köksbord. Varje likriktning av kommuners verksamhet hämmar konkurrens och idéutveckling.

Centerpartiets ledare Maud Olofsson har tagit som sin uppgift att ta den politiska fighten för människors rätt att bestämma mer själva. Kanske kommer vi i framtiden att minnas Maud Olofsson som köksbordets försvarare.

På äventyr i Eskilstuna

Just nu befinner jag mig på Eskilstuna Kurriren för en kurs i ledarskrivande. Fanstastiskt kul att göra saker bara för mitt eget höga nöjes skull. Finns förhoppningsvis utrymme för lite bloggande.

Mumsiga muffins...

Häromdagen fotade jag pressbilder till min floffiga valsida. Mitt i plåtningen fick jag ett ofattbart sug efter chokladmuffins. Min påpassliga fotograf Berit fick naturligtvis med detta på bild. GI och Atkins i all ära, men utan choklad blir det svårt att leva...

Gnälliga bönder eller framidsinriktade företagare?

Sitter på LRF-ungdomens stämma och bloggar, trådlöst internet är fantastiskt! Detta är en riktigt trevlig tillställning, dessutom går förhandlingarna snabbt och effektivt.

Lars-Göran Pettersson, LRF:s förbundsordförande var här i förmiddags och talade, ett välskrivet tal men kanske inte jätteinspirerande. Dessutom verkade han ha en ganska speciell relation till Göran Persson...

Det mest slående är framtidsinriktningen. Ingen stans har jag stött på en enda gnällig bonde. Här talar man om framtid, lika villkor, grön näring, jämställdhet, satsningar och framtidsbrancher. Det är så man löser problem.

När oljan tar slut kommer LRF och Sveriges bönder förhoppningsvis att stå rustade, de kommer att se till att sverige blir världsledande exportör av grön enerig. Tur är väl det, regeringen verkar inte ha någon ambition i den riktningen.

En riktig man...

Efter jobbet släpade jag mig till Konsum, har tänkt att handla i en vecka nu, så det var verkligen på tiden. Konsum hade en mini-bokrea och jag gjorde ett fynd - en riktig man. Alltså, jag hittade inte en karl, utan en bok.

Boken utlovar att den innehåller allt man behöver veta för att bli en riktig man. Superbra! Det finns många saker jag behöver kunna om männens värld. Jag och många kvinnor med mig behöver faktiskt lära oss hur man planterar ett träd, anlägger en uteplats, konsten att ta isär någonting, hur jag försvarar mig mot vilda djur, överlevnad i det fria, eller hur man hittar rätt i förorterna...

En del av mannens kunskaper besitter jag redan, tex. att man inte ska stå i vatten när man handskas med el, men en del är kvar att lära. Skämt åsido, min poäng är att om man tror att männen ska ta plats i köket så är det nog dags att vi tar plats i verkstaden, vid gräsklipparen, bilen osv.

Ska man ha halva makten får man baske mig se till att överbrygga några egna barriärer, så även om det är en fånig bok så kanske den kan komma till användning. Kunskap är makt. Inte för mannen med sårad manlighet, men kanske för kvinnan med manliga ambitioner.

Vårstämma i Värmland

I helgen har jag varit hemma i värmland, lungt, skönt, tyst och framförallt mycket snö! Hann även med CUF Värmlands vårstämma, jag slutade som ledamot i styrelsen, och Lars Nyborg avgick som ordförande.

En av de första saker jag var med på som ny medlem i CUF var vårstämman 2001, då Mona Smedman avgick som distriktsordförande. Jag minns att Mona grät och jag tyckte att det var fantastiskt fånigt.

Nu stod jag där själv, och min vana trogen grät jag inte, jag bölade som en tok... Det är svårt att hålla tacktal när man låter ungefär som ett dagisbarn som har ramlat och slagit sig. Tror jag måste jobba på kontrollen av mina tårkanaler.

Vill passa på att presentera Lars blogg, mycket nöje. Nu ska mina överansträngda tårkanaler och jag gå och sova lite.

Min valhemsida

Nu ligger den uppe, Maries fantastiska valhemsida www.centerpartiet.se/marie Den är inte riktigt klar än, men förhoppningsvis hinner jag fixa resten i veckan.

Sidan är tänkt som ett komplement till bloggen, den kommer alltså inte att innehålla särskilt mycket politik, utan mer kontaktinfo, pressbilder, personlig info osv.

Dagens poäng

Kanske kom det inget storslaget ur konventet, ingen gemensam statsministerkandidat presenterades, inga nya politiska uspel. Dagens poäng tillfaller ändå P J Anders Linder i dagens Svenska Dagbladet - glädjen var ingen PR-kupp. Anders fortsätter sedan med att sätta fingret på det jag tänkte, men inte lyckades formulera:

"Här fanns inget av attityden "hur har ni kunnat sälja ut vår politik", utan en äkta tillfredsställelse över att det har gått så bra att komma överens."

Alliansen har satt sig på bussen på väg mot Rosenbad. När man har en tydlig tidtabell och en idé om vart man vill kliva av, då är man beredd att komma överens om vilken buss man ska ta -eftersom målet faktiskt är viktigare än själva resan.

Allianskonvent

Dagens första kaffe har avnjutits, idag var den extra välbehövlig.

Nu ska jag snart springa iväg och mingla med höjdarna på Allianskonventet, ska bli riktigt intressant. Återkommer med rapport.

Snoppkrossarspelet

Rykten säger att människor närstående till röd press har konstruerat detta spel... Krossa patriarkatet har helt plötsligt fått en ny innebörd. OBS! Klicka inte på länken nedan om du inte innehar ett visst mått av humor.

Snoppspelet

OS och föräldraledighet.

Jag har inga barn, vilket jag oftast är tacksam över. Om jag hade haft barn, hade jag gladeligen gjort som många män, tagit ut min föräldraledighet i samband med större idrottsevenemang.

Idag har jag kompledigt, vilket i praktiken innebär att jag svarar i mobilen hemma istället för på jobbet. Såg precis när Sverige förlorade skidskyttestafetten med typ 2 cm. Har även hunnit med sammandraget av gårdagens isdans. OS är fantastiskt!

Fast handen på hjärtat tror jag inte att små kids uppskattar OS lika mycket som oss andra, de föredrar nog att ta pappsen med sig till skidbacken och prestera själva.

En kväll i sandlådan...

Om man släpper ut sju ungar, med varsin spade, i en sandlåda så kommer de att börja bygga små fina sandhus med vallgravar, sandkakor och dekorationer.

Om man släpper ut sju partiledare i en sandlåda, kommer de att använda spadarna för att banka skiten ur varandra. De kommer att kasta grus i varandras ögon och slutligen kommer de att stampa på varandras sandslott. Dessutom kommer de att avge ett bullrande skratt åt eländet.

Detta kommer att bli en smutsig valrörelse. Partiledardebatten idag var dålig, riktig dålig. Nu lämnar vi detta och går vidare, men för guds skull -sluta skratta åt varandra. Det är inte kul.

Hur luktar partierna?

En diskussion med min kombo i morse föranleder till denna blogg. Jag putsade mina skor (OBS! Händer inte ofta...) kom då på att skokräm luktar gott.

m- Skokräm luktar gott!

x- Va?

m- Ja, det är en trevlig lukt på något sätt...

x- Du kanske förknippar något särskilt med lukten?

m- Hmm, ja skoputsning kanske...

x- Jag tycker att avgasångor från skotrar luktar gott!

m- du är ju knäpp!

x- men du, vilken lukt tror du att man förknippar med olika partier?

Detta var morgonens intelligenta tankeställare... Här kommer mina förslag:

Vänsterpartiet: Sprayfärg
Socialdemokraterna: Insutten maktkorridor
Miljöpartiet: Vitlök
Centerpartiet: Som en sommaräng
Folkpartiet: Dammig skolsal
Kristdemokraterna: Församlingshem
Moderaterna: Dyrt rakvatten

Alla hjärtans dag.

Idag har jag surat. På hela dagen fick jag inte en enda ask choklad, inte en enda liten blomsterkvast, inte ens ett litet kort. Sur och grinig styrde jag kosan mot tunnelbanan.

Detta var nog första gången jag åkte tunnelbana i verklig rusningstrafik. Måste erkänna att jag fick en smärre chock, det var knôkfullt som vi säger i värmland. Eftersom jag är en nyfiken människa ägnade jag mina sex väntande minuter åt att iaktta folk. En tanke slog mig, det kryllar faktiskt av människor, som i alla fall till det yttre, ser ut att tillhöra de som fallit mellan maskorna i vårt sociala skyddsnät.

Jag såg inte en, eller två, det var nog snarare tio eller femton. Socialstyrelsens rapport som släpptes för ett par veckor sedan visar att hemlösheten ökar. Måste det vara såhär, vad är det som gör att samhället inte klarar av att ta hand om de som verkligen behöver det? Är detta socialdemokraternas Sverige där alla ska med?

När jag kom hem hade jag fått ett sött kort från min kompis Anna, helt plötsligt kände jag mig inte lika eländig, men den otrevliga känslan i magen, den finns fortfarande kvar.

Att få ett förtroende.

Citat från dagens Metro

”Att sitta i riksdagen är ett förtroendeuppdrag. Du måste ha dina partikamraters förtroende och förtroende tar tid att bygga upp.”

HÅKAN JUHOLT (s), OM ATT SÅ FÅ UNGA
FINNS PÅ VALBAR PLATS

Metro har lyckats med det stora "avslöjandet" att bara 1,4 % av riksdagsledamöterna är under trettio år, finns även att läsa på www.scb.se, och är inte direkt nytt under solen. Granskningen visar även att Centerpartiet och Moderaterna inte har en enda kandidat under trettio år på valbar plats (valbar plats definierar man som antal mandat efter förra valet).

Något som Metro inte nämner är att vi har ett helt gäng kandidater som står högt upp på listorna, tillexempel, Annie, Magnus, Bassem och Fredrick.

Antalet unga riksdagskandidater har sjunkit sedan 1994, samtidigt som fler faktiskt finns med på listorna. Engagemanget har ökat, utrymmet har minskat. Jag tror att vissa gamla dammsamlare i partiorganisationerna måste inse att det inte är deras nåd och goda vilja som ger ett riksdagsmandat - det är väljarnas förtroende, en jäkla massa kompetens samt skinn på näsan.

Ger man inga unga chansen, kommer man inte heller att attrahera de nya väljargrupperna. Det är trist att säga det, men för många partier minskar väljarbasen på grund av "naturlig avgång". Vill man vara med i matchen om 20 år måste man börja förnyelsearbetet nu, eller ja, helst i går.
Vill även slänga med den ständiga brasklappen. Demokrati är inte en konstant. Vi måste vinna den om och om igen, att vi har en riksdag idag innebär inte att vi har en i morgon. Den unga generationen är den som kommer att ta över, oavsett vad köttberget råkar tycka om saken. Genom att stänga dörrar för oss, försvagas demokratin.

En bajsbrun historia

Peter Wolodarski får frispel på dagens ledarsida i DN. Ibland hör Peter storstadsbor säga att de tänker rösta på Centerpartiet. Detta är tydligen inte acceptabelt pga. Centerpartiets bajsbruna historia, ja bitvis är den verkligen bajsbrun.

Kanske är det så att vi borde skriva en vitbok, kanske gör det att det bruna suddas ut? Jag tror tyvärr inte det. Vår historia är vad den är, med eller utan bok. Det enda man kan göra är att be om ursäkt, för idéer som formulerades 50 år innan jag föddes.

Ska Centerpartiets politik idag dömas utifrån vad som var då? Att vi inte publicerat en bok, innebär det att vi inte tagit tag i frågorna?

En inte allt för vild gissning är att Peter röstade på Folkpartiet i förra valet. Ett parti som idag inte klarar av att stå upp för de liberala värderingarna, som vill ha både språktest och övergångsregler. Är det bättre?

För er som längtar efter sommaren...

Nu är kommunismen nära...

Marita Ulvskog är i storbråk - med det privata näringslivet. Uppenbarligen låter de onda företgagen bli att investera under valåret, eftersom de inte vill visa hur bra det går för sverige.

Jag blir matt, men för mig handlar inte denna debatt om hurvida Marita har rätt eller inte. Den handlar om det privata näringslivets koppling till staten, har de ett ansvar gentemot sossarna? Är deras uppgift att upprätthålla ett maktsystem som inte är fördelaktigt för dem? - Knappast.

När har makten blivit viktigare än politiken? Kanske när man går ut och kräver att det privata näringslivet ska göra investeringar under valår. Kommunismen känns läskigt nära.

Welcome to Casino à la SSU

Den moral sossarna sätter upp för andra gäller uppenbarligen inte dem själva. I en artikel publicerad på svt.se den 24 november ondgör sig regeringen över det fruktansvärda utländska spelbolagen. Man redogör för en rad regler som satts upp för Svenska spels framtida pokersatsning.

Men helt plötsligt verkar s, ssu, samt div. samarbetsorganisationer inse att här finns pengar att hämta... Nu är poker inte längre ett påfund av djävulen själv, utan ett smidigt sätt att fylla kassan i ospecificerade ideella organisationer.

Tänkte att jag skulle forska lite mer i detta, började på ssu:s hemsida, men den har legat nere i flera dagar, så där fanns inget att hämta. Fortsatte till sap.se, men där fanns absolut ingenting. Surfade vidare till Expressen där jag kunde läsa att stora delar av ansökan nu är hemligstämplad.

Ingvar Hedlund på Expressen ställer följande fråga till partikassören:

Är det lämpligt av partiet att starta nätpoker, ett spel vars skadeverkningar drabbar många ungdomar?
- Ja, det tycker vi. Därför att om regering och riksdag har bedömt att Svenska Spel kan bedriva nätpoker tycker vi att det är rimligt att man har någon form av likabehandling, att alla aktörer har möjlighet att bedriva nätpoker som lyder under svensk lagstiftning, säger Tommy Ohlström

Sossarna verkar tro att det är någon annan som har makten. Varför skulle de annars demonstrera mot sin egen politik en gång varje år, varför skulle de annars se sig själva som en fristående aktör gentemot en regering som består av, just det, dem själva. Varför gäller åsikter och värderingar andra, men inte dem?

Aaaah, det var dagens avreagering! Nu ska jag försöka andas ett tag.

Ps. Såg precis på Re:agera, västerbotten. Anna Sjödin debatterar mot Centerpartisten Helena Lindbladh om ungdomsarbetslösheten. Jag vill bara påpeka att Anna lovar ”hundratusentals nya jobb nästa år”. Hur hon ska lyckas med detta sa hon dock inte. Ds.

Dagens kuriosa

Först skulle jag vilja börja med ett av de roligaste citaten denna månad. Dessa bevingade ord yppades på Centerpartiets kommundagar förra helgen.

Marie: Bloggar du?
Kommunalråd i x-kommun: Nej, jag har inte gått den buggkursen än...

Blir det roligare än så?? Kanske... Idag har jag nämligen fikat med den amerikanske man som författade mailet som jag publicerade här. Världen är knasig.