Gott nytt år!

Det var bara det jag ville säga...

Ett par godbitar.

Nu slutar jag min anställning som ombudsman för CUF i värmland och vill därför bjuda på ett par höjdpunkter från åren som gått... OBS! Dessa bilder är inte avsedda för spridning.



Åter till Sjuttiotalet. Vi skulle ta lite fina bilder, men det hela slutade med att jag fastnade i ett träd.


Minilumpen på Gotland, jag har aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Klippan vi firade oss ner från är 46 meter hög. Men när en karl i uniform pekar, då är det bara att lyda...



Jag har även hunnit med att placera Federley i en traktor, något både värmländsk media och Fredrick uppskattade.


Tjänstemännen åkte på studieresa till Bryssel.

Allt man försöker säga om ett jobb blir till klyschor, så jag låter bilderna tala för sig själv!

Hövding Görans löfte

Äääääntligen, som Fylking skulle ha sagt, nu har Ekot reagerat på regeringens plusjobbande. Läs nyheten här. Plusjobbarna ska ha avtalsenliga löner och staten subventionerar med 1000 kr om dagen. I Kristinehamn ligger lägstalönen för ett på ca 16 000 för ett vårdbiträde. Bosse Pettersson Centerpartistiskt kommunalråd i Kristinehamn säger såhär:

"– Om vi antar att vi i vårt arbetsmarknadsområde skulle anta 75 stycken plusjobb skulle det ge en kostnad för kommunen på mellan 2,6 och 2,8 miljoner på ett år."

Regeringen påstår att de erbjuder 100% lönesubvention, men lägger till brasklappen - på upp till 1000 kronor om dagen. Summan av kardemumman blir att de kommuner där man pressat upp lägstalönerna är de som får betala...

Man kan tycka att detta är en billig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, kanske borde kommunerna låta bli att klaga? Det som stör mig är löftet om 20 000 nya jobb och löftet om 100% täckning av lönekostnaderna. Persson går ut och lovar jobb, men som vanligt är inte kostnaderna täckta. Kommunerna är de som drabbas av en oförutsedd utgift och de åläggs uppgiften att fixa det hövding Göran lovar...

Särbehandla mig gärna positivt...

Debatten om de kvoterande universiteten rasar likt den snöstorm vi alla väntar på. I morse gav sig bland andra Yvonne Ruwaida in i hetluften, denna gång gällde det Uppsala universitet, som kvoterat in människor med utländsk bakgrund på juristlinjen. Ett antal platser hade reserverats för dessa sökande, och de konkurrerade alltså inte på samma villkor. Vilket i detta fall ledde till att personer med sämre betyg knuffade ut andra med bättre betyg.

Detta är kvotering i sin renaste form, man viker ett antal platser för en viss grupp. Jag kallar mig liberal och är emot kvotering. Jag tror helt enkelt inte att det fyller sitt syfte, det är en socialistisk lösning för att dölja ett problem som man inte lyckats lösa.

Men blanda nu för guds skull inte ihop äpplen och päron, som min gamla mattelärare brukade säga. Kalla inte detta för positiv särbehandling. Det är två skilda termer, positiv särbehandling innebär att man vid ett fall av flera likvärdiga sökande väljer någon från den underrepresenterade gruppen.

Marie och Bosse söker jobb på solgläntans gruppboende, vi har likvärdig kompetens och arbetsgivaren kan egentligen inte skilja oss åt. De väljer till slut Bosse eftersom Solgläntan är en kraftigt kvinnodominerad arbetsplats.

Helt ok! I detta fall hade Bosse en kvalitet jag inte kunde matcha, han var man. Precis som att jag skulle kicka-ass med Bosse om Helmia i Sunne sökte en kvinnlig medarbetare. Jag tror att en arbetsplats där människor av olika kön, ursprung och bakgrund jobbar, är en bättre arbetsplats. Jag tror att det är ett taktiskt drag av en arbetsgivare att ägna sig åt positiv särbehandling, det skapar förmodligen ett bättre arbetsklimat, vilket leder till högre effektivitet och större lönsamhet.

Men det är inte att kvotera... Att kvotera innebär att man går ifrån principen om att den med bäst kvalifikationer ska få jobbet, eller i detta fall utbildningsplatsen. Läs gärna Centerpartiets Högskoleförbunds artikel på ämnet. I det fallet handlade det om Karlstads Universitet som kvoterade in män på sjuksköterskeutbildningen.

Citerad i Aftonbladet

Tydligen var jag citerad i Aftonbladet igår... Har inte sett det själv, men säkra källor rapporterade att följande var citerat från mitt inlägg om jantelagen

"Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma."

Typiskt... vi får hoppas att aftonbladets läskrets inte är så stor hemma i byn, annars kommer jag få en tråkig jul, och ingen kommer att hälsa på mig. Hopppas att ni läste det där med glimten i ögat. Jag längtar hem, och ikväll fräser jag och Audin iväg till Ämtervik för att fira jul!

Och om någon av mina bekanta råkar ha gårdagens aftonbladet, klipp gärna ut mitt citat, i Jantelagens sanna anda tänker jag rama in det och sätta det på min egovägg...

Lästips...

Lennart skriver på sin blogg, Det progressiva USA, om jantelagen ur ett Amerikanskt och historiskt perspektiv. Läs gärna inlägget här.

Tio tabun för glesbygdsbor.

Annie Johansson, vice förbundsordförande i CUF, skriver här om Jantelagen. I en av kommentarerna kan man hitta mer fakta om denna företeelse, och där finns även lagen formulerad i tio bud.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Så sorgligt, men ändå så sant, och samtidigt så charmigt. Jag vet inte hur det är för er som växt upp i en större stad, är Jantelagen påtaglig i Stockholm? I Kisterud, den lilla lilla byn där jag tillbringade större delen av min uppväxt var Jantelagen egentligen en naturlag.

Redan som liten pyssling förstod jag att när vissa personer frågade, gällde det att ha rätt svar, inte det sanna svaret. Det dög inte att säga att man hade suttit innomhus och läst en bok hela dagen, även om det var det sanna svaret. Det rätta svaret var istället att man hade hjälpt pappa att hugga ved.

Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma. Då får man höra att man minsann blivit högfärdig. Och ha för all del inte svarta kläder på dig, definitivt inte om du är ute och går på en söndag.

Samtidigt har Jantelagen format ödmjuka människor. Erik hemma i grannstugan har i sin ungdom klättrat utanpå Eiffeltornet, han är ett levande uppslagsverk, gör fantastiska träskålar och har byggt upp ett framgångsrikt familjejordbruk. Men han pratar aldrig om det. Bygden hemma vimlar av intressanta människor, men de kommer inte att tala om det själva, du måste fråga för att få veta.

Ibland önskar jag att jag hade fått mer av den tysta ödmjukheten, den är både vacker och respektingivande. Kanske kommer den med åldern, tills dess presenterar jag här tio tabun för dig som nyss flyttat till glesbygd:

1. Klä dig endast i svart.
2. Låta bli att hälsa på bilar.
3. Prata om dina bedrifter.
4. Läsa böcker mitt på dagen.
5. Låta bli att delta på bygdedanser och liknande.
6. Inte handla i lanthandeln.
7. Rösta på vänsterpartiet.
8. Köpa Danskt fläskkött.
9. Sova hela förmiddagen
10. Inte dricka kaffe.

Roligast igår...

I går var jag på möte, en liten kille var precis lika uttråkad och hungrig som jag. Så här kommer ett referat av samtal med Viktor 4-år:

Viktor: - Du får följa med oss hem om du vill...

Marie: - Han där borta då, får han följa med? (pekar på min kompis Lars)

Viktor: - Nej, jag och pappa har pratat om det här, och vi tycker bara om tjejer.

Dubbelmoralen frodas...

Läs Den polske rörmokaren i DN, en fantastiskt bra artikelserie av Maciej Zaremba. Han säger saker så bra att de egentligen inte behöver upprepas.

"Visst lever vi i märkliga tider. Halvtannat sekel efter Kommunistiska manifestet ("Ett spöke går runt i Europa - kommunismens spöke") är det åter arbetaren som väcker bävan och skräck. Men han svänger ingen fana, vill inte kasta samhället över ända, han ser inte ens ut att vilja hämnas orättvisorna. Det förfärande med honom är att han bara vill arbeta. Det är i sanning inte mycket han begär. Och det är just det som är problemet. Han begär för litet."

Den svenska dubbelmoralen frodas.

Det är dyrt att laga sina tänder i sverige idag - så vi åker till Lettland och fixar gaddarna. Men ve och fasa, den dag Letterna vill komma hit och jobba, då skriker våra fackföreningar -Go home.

På den tiden vi inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort, idag tillåter vi inte de polska kvinnorna att komma hit för att göra abort.

I Värmland klagas det över ryska, polska och lettiska skogsarbetare, snickare, och bärplockare. Men den värmländska arbetskraftutvandringen till Norge är avsevärd. Där kritiseras svenskarna av norska fack för lönedumpning.

Vi bygger upp en första och andra klassens europa, vi bygger murar där vi istället borde bygga broar. Jag är ingen Östeuropaexpert, men till och med en närsynt statsminister borde kunna se vad dessa länder behöver -en fri marknad, fri rörlighet för människor, tjänster och kapital. Detta är en av Europeiska unionens grundstenar, men uppenbarligen gäller den inte för alla. De nya Eu-länderna, och de som snart kommer att joina familjen, behöver inte i främst vår välvilliga hjälp. De behöver likvärdiga förutsättningar och öppna armar.

En utländsk arbetare som kommer hit gör det inte med avsikt att smiska LO eller Byggnads medlemmar. Han, eller hon, gör det därför att även det som facket anser vara lönedumpning, är många gånger mer betalt än vad de får i sitt hemland. De jobbar på svenska byggen eller i svenska skogar därför att de vill se en annan framtid för sig själva och sina barn. Kanske borde vi ge dem den chansen?

Slösar jag bort min tid?

Bloggaren youtman resonerar här om på vilket sätt jag slösar bort min tid genom onödiga resonemang. Riktigt intressant faktiskt...

Kan politik vara en tillväxtbransch?

Jag prenumererar på riksdagens beslut i korthet, och häromdagen kom ett mail med de senast fattade besluten. Bland annat har våra vördade riksdagsmän och kvinnor fattat beslut om den nya filmpolitiken I sammanfattningen kan man läsa följande citat:

Inriktningen på filmpolitiken är bland annat att utveckla svensk filmproduktion och verka för att svensk filmpolitik blir en dynamisk tillväxtbransch.

Är det en tabbe av någon tjänsteman eller menar man verkligen att den svenska filmpolitiken ska bli en tillväxtbransch? Vart är avgränsningen och insikten i vad som faktiskt är politikens uppgift och vad som måste skötas av någon annan.

Jag kan möjligtvis, med visst motstånd, svälja att Sverige har en filmpolitik som vi pumpar in pengar i. Men jag kan faktiskt inte svälja att vi menar att det är politiken som är en tillväxtbransch. För vem fattar vi i så fall besluten? Vem ska vi röja mark för? Vilka företagare ska få stöd av politiken om det är just politiken i sig som är målet?

Jag ber om ursäkt...

För den pinsamt dåliga bloggfrekvensen på sistone, förhoppningsvis skärper jag till mig snart.

Bits and pieces.

Kanske var det en aning naivt att tro att jag skulle kunna blogga från Makedonien, kanske inte? Jag har precis kommit från ett land fullt av kontraster, ett land där bara ca 7% använder sig av internet, men som samtidigt är världens första land med 100% täckning för trådlöst internet. Jag har varit i ett land där man ofta får kissa i ett hål. Jag har varit i en stad som satsar på turism, men som bara har ett ställe att köpa frimärken på.

Det är inte förän man ser fördomar i ljuset av verkligheten som man förstår hur inskränkt man kan vara. Jag hade en tydlig bild över Makedonien - trodde jag. Det jag möttes av var så totalt annorlunda, men samtidigt så förväntat. Miljön var ett monument av kommunism, betong, grått, dimmigt, kallt, och slitet. Standarden var låg och misären var ibland uppenbar.

Men jag mötte unga människor på höga positioner, välutbildade, duktiga på engelska, trevliga, välorganiserade, framtidsinriktade och liberala. Jag har aldrig hävdat att jag är utan fördomar, men konstigt nog blir man alltid lika förvånad när de krossas.

Under veckan deltog jag i ett seminarium om media och politikers roll i kampen mot främlingsfientlighet och rasism, detta följdes av IFLRY:s general Assembly. Dagens Citat kommer från Emil Kirjas, avgående IFLRY-president och Makedon. I sitt tacktal sa han

"- I realized that I took bits and pieces from every person I met, and they've made me."

Han satte fingret på varför stora tunga och tröga paraplyorganisationer som iflry är viktiga, möten mellan människor från olika länder, kulturer, religioner och bakgrunder är det som krossar fördomar och skapar nya tankar. Möten formar människor.

Nu drar jag...

...till Makedonien. Åker egentligen på söndag, men i morrn fastställs riksdagslistan, och då lär jag knappast ha tid att blogga, sen åker jag till Stockholm för vidare transport mot Skopje.

För de som är nyfikna kan jag avslöja att jag ska delta i ett seminarium om hur politiker och media kan bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Sen ska IFLRY, paraplyorganisationen för världens liberala ungdomar, ha möte och välja ny ordförande, och då är det meningen att jag ska vara delegat.

Om jag inte kommer bort på vägen, typ flygplatsen i Frankfurt, hoppas jag att det ska gå att blogga lite på plats.

Skönt att vi kan kommunicera.

Idag har jag ägnat förbaskat massa tid åt att sitta i telefon. Det började med att jag ville ha statistik över antal 1:a gångsväljare i Värmlands län, jag ringer till Valmyndigheten. När jag kollar upp numret ser jag att de har telefontid. Bra, tänker jag, då kanske de svarar...

Får prata med en trevlig växeltelefonist som börjar slussa mig runt till olika människor, eller rättare sagt till människor som inte svarar. Trots att det är telefontid. Växeltelefonisten blir mer och mer desperat, den SISTA handläggaren på valmyndigheten svarar till slut. Bara för att med snorkig röst upplysa mig om att siffrorna finns på www.val.se Jaha, oj då säger jag, och givetvis hittar jag siffrorna som säger att Värmlands län har 7820 röstberättigade.

Nästa projekt rör valbudget, jag ringer runt till ett antal företag för att få offerter på olika saker. Jag får offerter inom ett par timmar från alla företag, utom posten, trots att de lovat detta. Har fortfarande inte hört ett ljud därifrån. Så nu måste jag ringa igen, fast jag vet inte riktigt vart eftersom jag blev kopplad fram och tillbaka.

Ett av företagen skulle ta fram ett kostnadsförslag på en adresslista över samtliga 1:a gångsväljare i Värmland. Tjejen jag pratar med säger: -Ja för Värmlands 13800 förstagångsväljare blir kostnaden.... kr. Hmm vänta nu, tänker jag, var det inte 7820 enligt val.se

Ringer tillbaks till valmyndigheten, fortfarande telefontid, men denna gång möts jag av beskedet att alla handläggare sitter i möte - på telefontid.

Får tag på valmyndigheten som givetvis hävdar att deras siffror är korrekta och eftersom de hämtar dem från SCB bör jag kanske tro på dem.

Ringer tillbaks till företaget som hävdar att antalet 1:a gångsväljare är 13800 st. Får givetvis prata med en annan säljare denna gång. Han har ingen aning om hur detta problem uppstod och frågar vem jag pratade med förut, ingen aning säger jag... Han ber mig då beskriva människan, vilket jag gör på mitt konkreta sätt, det var en kvinna, hon kan ha varit gammal, pratade lite otydligt och kanske med lite brytning. Nu ska säljaren leka detektiv och förhoppningsvis ringer han upp mig snart.

Suck...

Kära Anitra...

Läste i tidningen att ni har haft brakkalas i Systembolaget! Kul för er, hörde även att prislappen blev lite saftig, förstår precis känslan när du vaknade på söndagen, lite lagom bakfull och insåg att det blir blodpudding och nudlar resten av månaden. Tänkte därför dela med mig av lite passande partytips för oss budgetfestare:

1. I värmland finns mängder av Bygdegårdar som går att hyra för en billig penning, några guldkorn är Frykåsens ordenshus, Jaktstugan Pekka, eller Logen i Västra Ämtervik. För mer info om bygdegårdar runt om i landet, kolla på www.bygdegårdarna.se
   
   
2. Knytkalas! En underskattad umgängesform, särskillt ekonomiskt blir det om du "glömmer" ditt bidrag hemma och snyltäter på alla andra, oftast finns mat så att det räcker. En påtaglig risk är dock att alla tar med sallad, eller att den som skulle ta med osten blir sjuk.
   
   
3. Ta till vara på människors kreativitet och fixa din egen underhållning. Här måste jag säga att du föregick med ett ypperligt exempel. Jag och mina kompisar är hejjare på att imitera gänget Pistvakt, vi ställer gärna upp! Annars är jag säker på att Göran och övriga kontakter inom Sossarna fixar detta, de har ju övat på partikongressen.
   
   
4. Ljud och ljus är knepigt, men ett hett tips är att använda en "juiceblandare" du vet en sån där som finns på vägverkets fordon. OBS! Viktigt att kolla upp hur mycket säkringarna tål, ibland kan hemsnickrade lösningar få oanade konsekvenser. Men glöm då inte att ett och annat strömavbrott främjar barnafödandet.
   
   
5. Sist men inte minst. Kom ihåg att spriten inte alltid måste köpas på systemet, det är mycket billigare i Tyskland.

Det är ungefär så vi brukar fixa våra fester här i Värmland, jag hoppas att du fått lite inspiration, annars är du hjärtligt välkommen på fest!

//Festfixaren

Enkel matematik

För ett par dagar sen skulle jag hålla en klasspresentation för ett par högstadieklasser om demokratins betydelse, jag ville ge dem ett exempel på vad som händer om man inte går och röstar och behövde inte gå längre än till min hemort, Västra Ämtervik.

I september var det kyrkoval, i Ämtervik finns 767 röstberättigade, 199 av dem valde att utnyttja sin röst. 12 av dessa valde att rösta på sverigedemokraterna. Enkel demokratimatte säger mig då att detta räckte till 6% och ett mandat i fullmäktige. 12 personer har alltså sett till att ett parti som vill upphöra med adoptioner från utomeuropeiska länder, återinföra nationalistiska psalmer, ge den kristna kyrkan en särställning och motverka mångkulturella tendenser, sitter och bestämmer om mina skattepengar, stora delar av bygdens skog och flera fastigheter.

Sverigedemokraterna har förstått detta med matte, i kampanjen enkel matematik talar sveriges mest kriminellt belastade parti om hur man ska komma till bukt med brottsligheten. De har förstått att människor inte bryr sig nog mycket för att rösta, och de har lärt sig att mobilisera. Kyrkovalet är en plattform, nästa mål är riksdagen, Sd kommer i att ha en valbudget som är lika stor som den kd hade 2002.

Det är inte de 12 personerna som röstade på Sverigedemokraterna som gör mig förbannad, det är de 568 personerna som inte brydde sig nog mycket för att gå till vallokalen, som gör mig uppgiven, trött och arg. Jag tror inte på att sopa de odemokratiska krafterna under mattan, vi måste bemöta dem på demokratins arena. Ett par isolerade politiker kommer aldrig att lyckas med detta, demokratin förutsätter att människor röstar och att människor är delaktiga, lyckas vi med det, då är tolv röster på sverigedemokraterna en piss i havet.

Maud kidnappad?

Expressen skriver idag om det överhängande kidnappningshotet på Maud. Försäljningen av Centertidningar AB genererade 1,8 miljarder kronor till partikassan, och nu väcks farhågorna om att någon skulle kidnappa Maud för att på så sätt komma åt pengarna. En av Mauds närmsta medarbetare säger:

"- Vi har tänkt på sådana saker, men jag vill inte gå in på det. Partiet vågar av säkerhetsskäl inte låta Maud Olofsson ha tillgång till kontot."

Nej, vilken tur, för det är ju ofta så att partiledaren har ensam tillgång till ett konto, särskillt ett med 1,8 miljarder, och gärna med ett bankkort kopplat till det. Expressen fortsätter med ett uttalande från Säpo:

- Efter mordet på Anna Lindh har vi en rad experter, bland annat statsvetare, som ingår i vår hotbildsfunktion och analyserar allt som händer. Jag kan inte berätta exakt hur situationen är för Maud Olofsson, men partiledarna tillhör den krets som vi på olika sätt bevakar hela tiden.

Säpo bevakar partiledarna hela tiden, att de för diskussioner runt Mauds säkerhet är väl knappast varken nytt eller förvånande, precis som säpos representant mycket riktigt påpekar. Man fortsätter med att ge Maud råd om vilka åtgärder hon borde vidtaga, Tommy Lindström tidigare chef på rikskriminalen säger:

"Skulle Maud Olofsson kidnappas blir det ett moraliskt tryck på omgivningen, då handlar det inte om formella kontokunskaper. Då är det frågan om hur starka de är i partiet - om de kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten med risk att hon blir skadad eller inte."

Ursäkta??? Om vi kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten? Jag skulle vilja tro att vi aldrig ser människor som svinn, vare sig de är partiledare eller vanliga medlemmar. Därefter uppmanar man Maud att skaffa en tuff chaufför, som inser att det som är i bilen är viktigare än det som är framför...

Expressen, nu har ni verkligen gjort en höna av en fjäder. Skulle man vilja kidnappa en politiker finns det fler än Centerpartiet med klöver i kassan, och så har det varit länge. Säkra källor har viskat i mitt öra att Expressen hade fem journalister inkopplade på denna nyhet. Uppenbarligen har det inte hänt så mycket annat spännande i världen, och precis som Maud är jag inte särskilt oroad.

Nu är jag trött på det här - vi hatar er inte.

Bloggaren Walentine öser galla över kvinnorörelsen på sin blogg, inlägget är superlångt och min kommentar skulle förmodligen bli ännu längre. Bland annat skriver han;

"Är man kvinna och får cancer i bröstet är det mycket värre än om en man får cancer och blir steril. Åker man på stryk som kvinna är det värre än om en man åker på stryk etc."

En käftsmäll är alltid en käftsmäll, cancer är alltid cancer, det är lika fruktansvärt oavsett vem som drabbas. Det är lika fel att cancerforskningen är nästan totalt beroende av frivilliga bidrag, oavsett om bidragen ges till forskning på bröstcancer eller prostatacancer. Våld är lika värdelöst oavsett om det drabbar en man eller en kvinna.

Dock är det ett faktum att kvinnors sjukdomar inte uppmärksammas på samma sätt som mäns, vem hade egentligen koll på att hjärtinfarkter är vanligare bland kvinnor än bland män, att dödligheten är högre, men att kvinnor behandlas sämre, nedprioriteras och får samma mediciner som män, trots att de får annorlunda biverkningar. Det är även ett faktum att män slåss, i betydligt större utsträckning än kvinnor, varför är det så? Våldet mot kvinnor sker ofta på ett annat sätt, det är en systematiskt psykisk och fysisk misshandel som försiggår inom hemmets väggar, livsutrymmet krymps och det är svårt att ta sig ur.

Walentine fortsätter:

"Jag tycker bara det är så synd att kvinnorörelsen får stå och gräva sin egen grav utan att någon verkar bry sig. Kan ingen ny grupp kvinnor försöka bryta sig loss från detta och försöka på något sätt göra något nytta istället? Jag skulle bli den första som stöttade er, men så länge kvinnorörelsen säger att jag är en kvinnohatare även om jag inte vet om det, så länge kommer jag förakta kvinnorörelsen. "

Varför är allt svart eller vitt, varför tillåts vissa kvinnor stå för en hel rörelse? Varför förakta en kvinnojour som gör ett enormt arbete, bara därför att en ordförande, som uppenbarligen inte tillhör begåvningsreserven, kommer med ett mindre genomtänkt uttalande?

Varför kasta skit över en rörelse som en gång såg till att halva befolkningen fick rätt att rösta och som fortfarande kämpar för att utplåna orättvisor? Kvinnorörelsen är inte ett parti, eller en politisk inriktning. Det är ett brett begrepp som representerar miljontals kvinnor från olika hörn av världen och olika politiska inriktningar.

Kvinnorörelsen kallar inte er män för kvinnohatare, vissa kvinnor gör det. Men de allra flesta ser en klar skillnad mellan ett fåtal ruttna ägg och resten av den manliga befolkningen, som de flesta av oss tenderar att tycka rätt bra om.

Ett brett och öppet initiativ för jämställdhet är systerskap i Karlstad. Kanske skriker vi inte nog högt, kanske syns vi inte i Expressen varje dag, men vi finns och kanske har du inte lyssnat tillräckligt noga?

Listan: Sveriges mest frustrerande yrken

Efter jul är jag officiellt arbetssökande, visserligen har jag sökt kurser på universitetet, men jag jobbar hellre. Ska bara försöka att hitta ett arbete. Har därför funderat en del på vilka jobb jag skulle kunna tänka mig. Givetvis poppade det då upp en massa jobb jag absolut inte vill ha. Här kommer listan på Sveriges mest frustrerande jobb (enligt mig)...

1. Handläggare på migrationsverket
Jag inbillar mig att man söker sig till Migrationsverket därför att man brinner för internationella frågor och solidaritet. Att man är intresserad av människor och att man vill hjälpa dem. Tänk dig då att ta emot en flykting som kommit hit därför att människor svälter i hemlandet, det finns inga jobb, ingen mat, ingen framtid, ingen utbildning för deras barn. De söker svensk solidaritet, men vi skickar tillbaks dem. Svält är ju faktiskt inget skäl att få stanna i Sverige.

Eller att tvingas utvisa barn, därför att behovet av en reglerad invandring ibland får gå före barnets bästa. Frustration, är nog till och med ett för litet ord.

2. Socialchef
Av någon konstig anledning stiger hela tiden socialnämndernas kostnader, vi kommunpolitiker verkar aldrig kunna öka anslagen i samma takt. Socialcheferna tvingas skära ner där det inte går att skära mer, under press får de utveckla metoder för att bli mer kostnadseffektiva samtidigt som verksamheten hela tiden ska utvecklas kvalitetsmässigt. Socialcheferna borde vara de mest välbetalda i hela kommunen, tyvärr är det inte så.

3. Arbetsförmedlare
Kul att ha ett jobb där man förväntas fördela något som inte finns. I stället får du fördela sysselsättningsåtgärder till unga människor som trodde att deras utbildning skulle ge dem något mer. Eller till äldre människor med en enorm erfarenhet som inte värderas. Kanske borde titeln bytas till Pysselsättare.

4. Statsminister
Det finns ingen vi älskar att hacka mer på, jag tillhör den ivriga skaran som gärna talar om precis vad vår statsminister gör fel. Det följer med jobbet att ständigt vara ifrågasatt av halva Sveriges befolkning, men kul kan det knappast vara alla gånger.

5. Löv-upp-sugare
Ni har säkert sett dem, de springer runt med en sorts dammsugare på ryggen och suger upp löv, problemet är ju bara att det finns hur mycket löv som helst, och de har en tendens att blåsa ner.