Gott nytt år!

Det var bara det jag ville säga...

Ett par godbitar.

Nu slutar jag min anställning som ombudsman för CUF i värmland och vill därför bjuda på ett par höjdpunkter från åren som gått... OBS! Dessa bilder är inte avsedda för spridning.



Åter till Sjuttiotalet. Vi skulle ta lite fina bilder, men det hela slutade med att jag fastnade i ett träd.


Minilumpen på Gotland, jag har aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Klippan vi firade oss ner från är 46 meter hög. Men när en karl i uniform pekar, då är det bara att lyda...



Jag har även hunnit med att placera Federley i en traktor, något både värmländsk media och Fredrick uppskattade.


Tjänstemännen åkte på studieresa till Bryssel.

Allt man försöker säga om ett jobb blir till klyschor, så jag låter bilderna tala för sig själv!

Hövding Görans löfte

Äääääntligen, som Fylking skulle ha sagt, nu har Ekot reagerat på regeringens plusjobbande. Läs nyheten här. Plusjobbarna ska ha avtalsenliga löner och staten subventionerar med 1000 kr om dagen. I Kristinehamn ligger lägstalönen för ett på ca 16 000 för ett vårdbiträde. Bosse Pettersson Centerpartistiskt kommunalråd i Kristinehamn säger såhär:

"– Om vi antar att vi i vårt arbetsmarknadsområde skulle anta 75 stycken plusjobb skulle det ge en kostnad för kommunen på mellan 2,6 och 2,8 miljoner på ett år."

Regeringen påstår att de erbjuder 100% lönesubvention, men lägger till brasklappen - på upp till 1000 kronor om dagen. Summan av kardemumman blir att de kommuner där man pressat upp lägstalönerna är de som får betala...

Man kan tycka att detta är en billig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, kanske borde kommunerna låta bli att klaga? Det som stör mig är löftet om 20 000 nya jobb och löftet om 100% täckning av lönekostnaderna. Persson går ut och lovar jobb, men som vanligt är inte kostnaderna täckta. Kommunerna är de som drabbas av en oförutsedd utgift och de åläggs uppgiften att fixa det hövding Göran lovar...

Särbehandla mig gärna positivt...

Debatten om de kvoterande universiteten rasar likt den snöstorm vi alla väntar på. I morse gav sig bland andra Yvonne Ruwaida in i hetluften, denna gång gällde det Uppsala universitet, som kvoterat in människor med utländsk bakgrund på juristlinjen. Ett antal platser hade reserverats för dessa sökande, och de konkurrerade alltså inte på samma villkor. Vilket i detta fall ledde till att personer med sämre betyg knuffade ut andra med bättre betyg.

Detta är kvotering i sin renaste form, man viker ett antal platser för en viss grupp. Jag kallar mig liberal och är emot kvotering. Jag tror helt enkelt inte att det fyller sitt syfte, det är en socialistisk lösning för att dölja ett problem som man inte lyckats lösa.

Men blanda nu för guds skull inte ihop äpplen och päron, som min gamla mattelärare brukade säga. Kalla inte detta för positiv särbehandling. Det är två skilda termer, positiv särbehandling innebär att man vid ett fall av flera likvärdiga sökande väljer någon från den underrepresenterade gruppen.

Marie och Bosse söker jobb på solgläntans gruppboende, vi har likvärdig kompetens och arbetsgivaren kan egentligen inte skilja oss åt. De väljer till slut Bosse eftersom Solgläntan är en kraftigt kvinnodominerad arbetsplats.

Helt ok! I detta fall hade Bosse en kvalitet jag inte kunde matcha, han var man. Precis som att jag skulle kicka-ass med Bosse om Helmia i Sunne sökte en kvinnlig medarbetare. Jag tror att en arbetsplats där människor av olika kön, ursprung och bakgrund jobbar, är en bättre arbetsplats. Jag tror att det är ett taktiskt drag av en arbetsgivare att ägna sig åt positiv särbehandling, det skapar förmodligen ett bättre arbetsklimat, vilket leder till högre effektivitet och större lönsamhet.

Men det är inte att kvotera... Att kvotera innebär att man går ifrån principen om att den med bäst kvalifikationer ska få jobbet, eller i detta fall utbildningsplatsen. Läs gärna Centerpartiets Högskoleförbunds artikel på ämnet. I det fallet handlade det om Karlstads Universitet som kvoterade in män på sjuksköterskeutbildningen.

Citerad i Aftonbladet

Tydligen var jag citerad i Aftonbladet igår... Har inte sett det själv, men säkra källor rapporterade att följande var citerat från mitt inlägg om jantelagen

"Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma."

Typiskt... vi får hoppas att aftonbladets läskrets inte är så stor hemma i byn, annars kommer jag få en tråkig jul, och ingen kommer att hälsa på mig. Hopppas att ni läste det där med glimten i ögat. Jag längtar hem, och ikväll fräser jag och Audin iväg till Ämtervik för att fira jul!

Och om någon av mina bekanta råkar ha gårdagens aftonbladet, klipp gärna ut mitt citat, i Jantelagens sanna anda tänker jag rama in det och sätta det på min egovägg...

Lästips...

Lennart skriver på sin blogg, Det progressiva USA, om jantelagen ur ett Amerikanskt och historiskt perspektiv. Läs gärna inlägget här.

Tio tabun för glesbygdsbor.

Annie Johansson, vice förbundsordförande i CUF, skriver här om Jantelagen. I en av kommentarerna kan man hitta mer fakta om denna företeelse, och där finns även lagen formulerad i tio bud.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Så sorgligt, men ändå så sant, och samtidigt så charmigt. Jag vet inte hur det är för er som växt upp i en större stad, är Jantelagen påtaglig i Stockholm? I Kisterud, den lilla lilla byn där jag tillbringade större delen av min uppväxt var Jantelagen egentligen en naturlag.

Redan som liten pyssling förstod jag att när vissa personer frågade, gällde det att ha rätt svar, inte det sanna svaret. Det dög inte att säga att man hade suttit innomhus och läst en bok hela dagen, även om det var det sanna svaret. Det rätta svaret var istället att man hade hjälpt pappa att hugga ved.

Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma. Då får man höra att man minsann blivit högfärdig. Och ha för all del inte svarta kläder på dig, definitivt inte om du är ute och går på en söndag.

Samtidigt har Jantelagen format ödmjuka människor. Erik hemma i grannstugan har i sin ungdom klättrat utanpå Eiffeltornet, han är ett levande uppslagsverk, gör fantastiska träskålar och har byggt upp ett framgångsrikt familjejordbruk. Men han pratar aldrig om det. Bygden hemma vimlar av intressanta människor, men de kommer inte att tala om det själva, du måste fråga för att få veta.

Ibland önskar jag att jag hade fått mer av den tysta ödmjukheten, den är både vacker och respektingivande. Kanske kommer den med åldern, tills dess presenterar jag här tio tabun för dig som nyss flyttat till glesbygd:

1. Klä dig endast i svart.
2. Låta bli att hälsa på bilar.
3. Prata om dina bedrifter.
4. Läsa böcker mitt på dagen.
5. Låta bli att delta på bygdedanser och liknande.
6. Inte handla i lanthandeln.
7. Rösta på vänsterpartiet.
8. Köpa Danskt fläskkött.
9. Sova hela förmiddagen
10. Inte dricka kaffe.

Roligast igår...

I går var jag på möte, en liten kille var precis lika uttråkad och hungrig som jag. Så här kommer ett referat av samtal med Viktor 4-år:

Viktor: - Du får följa med oss hem om du vill...

Marie: - Han där borta då, får han följa med? (pekar på min kompis Lars)

Viktor: - Nej, jag och pappa har pratat om det här, och vi tycker bara om tjejer.

Dubbelmoralen frodas...

Läs Den polske rörmokaren i DN, en fantastiskt bra artikelserie av Maciej Zaremba. Han säger saker så bra att de egentligen inte behöver upprepas.

"Visst lever vi i märkliga tider. Halvtannat sekel efter Kommunistiska manifestet ("Ett spöke går runt i Europa - kommunismens spöke") är det åter arbetaren som väcker bävan och skräck. Men han svänger ingen fana, vill inte kasta samhället över ända, han ser inte ens ut att vilja hämnas orättvisorna. Det förfärande med honom är att han bara vill arbeta. Det är i sanning inte mycket han begär. Och det är just det som är problemet. Han begär för litet."

Den svenska dubbelmoralen frodas.

Det är dyrt att laga sina tänder i sverige idag - så vi åker till Lettland och fixar gaddarna. Men ve och fasa, den dag Letterna vill komma hit och jobba, då skriker våra fackföreningar -Go home.

På den tiden vi inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort, idag tillåter vi inte de polska kvinnorna att komma hit för att göra abort.

I Värmland klagas det över ryska, polska och lettiska skogsarbetare, snickare, och bärplockare. Men den värmländska arbetskraftutvandringen till Norge är avsevärd. Där kritiseras svenskarna av norska fack för lönedumpning.

Vi bygger upp en första och andra klassens europa, vi bygger murar där vi istället borde bygga broar. Jag är ingen Östeuropaexpert, men till och med en närsynt statsminister borde kunna se vad dessa länder behöver -en fri marknad, fri rörlighet för människor, tjänster och kapital. Detta är en av Europeiska unionens grundstenar, men uppenbarligen gäller den inte för alla. De nya Eu-länderna, och de som snart kommer att joina familjen, behöver inte i främst vår välvilliga hjälp. De behöver likvärdiga förutsättningar och öppna armar.

En utländsk arbetare som kommer hit gör det inte med avsikt att smiska LO eller Byggnads medlemmar. Han, eller hon, gör det därför att även det som facket anser vara lönedumpning, är många gånger mer betalt än vad de får i sitt hemland. De jobbar på svenska byggen eller i svenska skogar därför att de vill se en annan framtid för sig själva och sina barn. Kanske borde vi ge dem den chansen?

Slösar jag bort min tid?

Bloggaren youtman resonerar här om på vilket sätt jag slösar bort min tid genom onödiga resonemang. Riktigt intressant faktiskt...

Kan politik vara en tillväxtbransch?

Jag prenumererar på riksdagens beslut i korthet, och häromdagen kom ett mail med de senast fattade besluten. Bland annat har våra vördade riksdagsmän och kvinnor fattat beslut om den nya filmpolitiken I sammanfattningen kan man läsa följande citat:

Inriktningen på filmpolitiken är bland annat att utveckla svensk filmproduktion och verka för att svensk filmpolitik blir en dynamisk tillväxtbransch.

Är det en tabbe av någon tjänsteman eller menar man verkligen att den svenska filmpolitiken ska bli en tillväxtbransch? Vart är avgränsningen och insikten i vad som faktiskt är politikens uppgift och vad som måste skötas av någon annan.

Jag kan möjligtvis, med visst motstånd, svälja att Sverige har en filmpolitik som vi pumpar in pengar i. Men jag kan faktiskt inte svälja att vi menar att det är politiken som är en tillväxtbransch. För vem fattar vi i så fall besluten? Vem ska vi röja mark för? Vilka företagare ska få stöd av politiken om det är just politiken i sig som är målet?

Jag ber om ursäkt...

För den pinsamt dåliga bloggfrekvensen på sistone, förhoppningsvis skärper jag till mig snart.

Bits and pieces.

Kanske var det en aning naivt att tro att jag skulle kunna blogga från Makedonien, kanske inte? Jag har precis kommit från ett land fullt av kontraster, ett land där bara ca 7% använder sig av internet, men som samtidigt är världens första land med 100% täckning för trådlöst internet. Jag har varit i ett land där man ofta får kissa i ett hål. Jag har varit i en stad som satsar på turism, men som bara har ett ställe att köpa frimärken på.

Det är inte förän man ser fördomar i ljuset av verkligheten som man förstår hur inskränkt man kan vara. Jag hade en tydlig bild över Makedonien - trodde jag. Det jag möttes av var så totalt annorlunda, men samtidigt så förväntat. Miljön var ett monument av kommunism, betong, grått, dimmigt, kallt, och slitet. Standarden var låg och misären var ibland uppenbar.

Men jag mötte unga människor på höga positioner, välutbildade, duktiga på engelska, trevliga, välorganiserade, framtidsinriktade och liberala. Jag har aldrig hävdat att jag är utan fördomar, men konstigt nog blir man alltid lika förvånad när de krossas.

Under veckan deltog jag i ett seminarium om media och politikers roll i kampen mot främlingsfientlighet och rasism, detta följdes av IFLRY:s general Assembly. Dagens Citat kommer från Emil Kirjas, avgående IFLRY-president och Makedon. I sitt tacktal sa han

"- I realized that I took bits and pieces from every person I met, and they've made me."

Han satte fingret på varför stora tunga och tröga paraplyorganisationer som iflry är viktiga, möten mellan människor från olika länder, kulturer, religioner och bakgrunder är det som krossar fördomar och skapar nya tankar. Möten formar människor.

Nu drar jag...

...till Makedonien. Åker egentligen på söndag, men i morrn fastställs riksdagslistan, och då lär jag knappast ha tid att blogga, sen åker jag till Stockholm för vidare transport mot Skopje.

För de som är nyfikna kan jag avslöja att jag ska delta i ett seminarium om hur politiker och media kan bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Sen ska IFLRY, paraplyorganisationen för världens liberala ungdomar, ha möte och välja ny ordförande, och då är det meningen att jag ska vara delegat.

Om jag inte kommer bort på vägen, typ flygplatsen i Frankfurt, hoppas jag att det ska gå att blogga lite på plats.

Skönt att vi kan kommunicera.

Idag har jag ägnat förbaskat massa tid åt att sitta i telefon. Det började med att jag ville ha statistik över antal 1:a gångsväljare i Värmlands län, jag ringer till Valmyndigheten. När jag kollar upp numret ser jag att de har telefontid. Bra, tänker jag, då kanske de svarar...

Får prata med en trevlig växeltelefonist som börjar slussa mig runt till olika människor, eller rättare sagt till människor som inte svarar. Trots att det är telefontid. Växeltelefonisten blir mer och mer desperat, den SISTA handläggaren på valmyndigheten svarar till slut. Bara för att med snorkig röst upplysa mig om att siffrorna finns på www.val.se Jaha, oj då säger jag, och givetvis hittar jag siffrorna som säger att Värmlands län har 7820 röstberättigade.

Nästa projekt rör valbudget, jag ringer runt till ett antal företag för att få offerter på olika saker. Jag får offerter inom ett par timmar från alla företag, utom posten, trots att de lovat detta. Har fortfarande inte hört ett ljud därifrån. Så nu måste jag ringa igen, fast jag vet inte riktigt vart eftersom jag blev kopplad fram och tillbaka.

Ett av företagen skulle ta fram ett kostnadsförslag på en adresslista över samtliga 1:a gångsväljare i Värmland. Tjejen jag pratar med säger: -Ja för Värmlands 13800 förstagångsväljare blir kostnaden.... kr. Hmm vänta nu, tänker jag, var det inte 7820 enligt val.se

Ringer tillbaks till valmyndigheten, fortfarande telefontid, men denna gång möts jag av beskedet att alla handläggare sitter i möte - på telefontid.

Får tag på valmyndigheten som givetvis hävdar att deras siffror är korrekta och eftersom de hämtar dem från SCB bör jag kanske tro på dem.

Ringer tillbaks till företaget som hävdar att antalet 1:a gångsväljare är 13800 st. Får givetvis prata med en annan säljare denna gång. Han har ingen aning om hur detta problem uppstod och frågar vem jag pratade med förut, ingen aning säger jag... Han ber mig då beskriva människan, vilket jag gör på mitt konkreta sätt, det var en kvinna, hon kan ha varit gammal, pratade lite otydligt och kanske med lite brytning. Nu ska säljaren leka detektiv och förhoppningsvis ringer han upp mig snart.

Suck...

Kära Anitra...

Läste i tidningen att ni har haft brakkalas i Systembolaget! Kul för er, hörde även att prislappen blev lite saftig, förstår precis känslan när du vaknade på söndagen, lite lagom bakfull och insåg att det blir blodpudding och nudlar resten av månaden. Tänkte därför dela med mig av lite passande partytips för oss budgetfestare:

1. I värmland finns mängder av Bygdegårdar som går att hyra för en billig penning, några guldkorn är Frykåsens ordenshus, Jaktstugan Pekka, eller Logen i Västra Ämtervik. För mer info om bygdegårdar runt om i landet, kolla på www.bygdegårdarna.se
   
   
2. Knytkalas! En underskattad umgängesform, särskillt ekonomiskt blir det om du "glömmer" ditt bidrag hemma och snyltäter på alla andra, oftast finns mat så att det räcker. En påtaglig risk är dock att alla tar med sallad, eller att den som skulle ta med osten blir sjuk.
   
   
3. Ta till vara på människors kreativitet och fixa din egen underhållning. Här måste jag säga att du föregick med ett ypperligt exempel. Jag och mina kompisar är hejjare på att imitera gänget Pistvakt, vi ställer gärna upp! Annars är jag säker på att Göran och övriga kontakter inom Sossarna fixar detta, de har ju övat på partikongressen.
   
   
4. Ljud och ljus är knepigt, men ett hett tips är att använda en "juiceblandare" du vet en sån där som finns på vägverkets fordon. OBS! Viktigt att kolla upp hur mycket säkringarna tål, ibland kan hemsnickrade lösningar få oanade konsekvenser. Men glöm då inte att ett och annat strömavbrott främjar barnafödandet.
   
   
5. Sist men inte minst. Kom ihåg att spriten inte alltid måste köpas på systemet, det är mycket billigare i Tyskland.

Det är ungefär så vi brukar fixa våra fester här i Värmland, jag hoppas att du fått lite inspiration, annars är du hjärtligt välkommen på fest!

//Festfixaren

Enkel matematik

För ett par dagar sen skulle jag hålla en klasspresentation för ett par högstadieklasser om demokratins betydelse, jag ville ge dem ett exempel på vad som händer om man inte går och röstar och behövde inte gå längre än till min hemort, Västra Ämtervik.

I september var det kyrkoval, i Ämtervik finns 767 röstberättigade, 199 av dem valde att utnyttja sin röst. 12 av dessa valde att rösta på sverigedemokraterna. Enkel demokratimatte säger mig då att detta räckte till 6% och ett mandat i fullmäktige. 12 personer har alltså sett till att ett parti som vill upphöra med adoptioner från utomeuropeiska länder, återinföra nationalistiska psalmer, ge den kristna kyrkan en särställning och motverka mångkulturella tendenser, sitter och bestämmer om mina skattepengar, stora delar av bygdens skog och flera fastigheter.

Sverigedemokraterna har förstått detta med matte, i kampanjen enkel matematik talar sveriges mest kriminellt belastade parti om hur man ska komma till bukt med brottsligheten. De har förstått att människor inte bryr sig nog mycket för att rösta, och de har lärt sig att mobilisera. Kyrkovalet är en plattform, nästa mål är riksdagen, Sd kommer i att ha en valbudget som är lika stor som den kd hade 2002.

Det är inte de 12 personerna som röstade på Sverigedemokraterna som gör mig förbannad, det är de 568 personerna som inte brydde sig nog mycket för att gå till vallokalen, som gör mig uppgiven, trött och arg. Jag tror inte på att sopa de odemokratiska krafterna under mattan, vi måste bemöta dem på demokratins arena. Ett par isolerade politiker kommer aldrig att lyckas med detta, demokratin förutsätter att människor röstar och att människor är delaktiga, lyckas vi med det, då är tolv röster på sverigedemokraterna en piss i havet.

Maud kidnappad?

Expressen skriver idag om det överhängande kidnappningshotet på Maud. Försäljningen av Centertidningar AB genererade 1,8 miljarder kronor till partikassan, och nu väcks farhågorna om att någon skulle kidnappa Maud för att på så sätt komma åt pengarna. En av Mauds närmsta medarbetare säger:

"- Vi har tänkt på sådana saker, men jag vill inte gå in på det. Partiet vågar av säkerhetsskäl inte låta Maud Olofsson ha tillgång till kontot."

Nej, vilken tur, för det är ju ofta så att partiledaren har ensam tillgång till ett konto, särskillt ett med 1,8 miljarder, och gärna med ett bankkort kopplat till det. Expressen fortsätter med ett uttalande från Säpo:

- Efter mordet på Anna Lindh har vi en rad experter, bland annat statsvetare, som ingår i vår hotbildsfunktion och analyserar allt som händer. Jag kan inte berätta exakt hur situationen är för Maud Olofsson, men partiledarna tillhör den krets som vi på olika sätt bevakar hela tiden.

Säpo bevakar partiledarna hela tiden, att de för diskussioner runt Mauds säkerhet är väl knappast varken nytt eller förvånande, precis som säpos representant mycket riktigt påpekar. Man fortsätter med att ge Maud råd om vilka åtgärder hon borde vidtaga, Tommy Lindström tidigare chef på rikskriminalen säger:

"Skulle Maud Olofsson kidnappas blir det ett moraliskt tryck på omgivningen, då handlar det inte om formella kontokunskaper. Då är det frågan om hur starka de är i partiet - om de kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten med risk att hon blir skadad eller inte."

Ursäkta??? Om vi kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten? Jag skulle vilja tro att vi aldrig ser människor som svinn, vare sig de är partiledare eller vanliga medlemmar. Därefter uppmanar man Maud att skaffa en tuff chaufför, som inser att det som är i bilen är viktigare än det som är framför...

Expressen, nu har ni verkligen gjort en höna av en fjäder. Skulle man vilja kidnappa en politiker finns det fler än Centerpartiet med klöver i kassan, och så har det varit länge. Säkra källor har viskat i mitt öra att Expressen hade fem journalister inkopplade på denna nyhet. Uppenbarligen har det inte hänt så mycket annat spännande i världen, och precis som Maud är jag inte särskilt oroad.

Nu är jag trött på det här - vi hatar er inte.

Bloggaren Walentine öser galla över kvinnorörelsen på sin blogg, inlägget är superlångt och min kommentar skulle förmodligen bli ännu längre. Bland annat skriver han;

"Är man kvinna och får cancer i bröstet är det mycket värre än om en man får cancer och blir steril. Åker man på stryk som kvinna är det värre än om en man åker på stryk etc."

En käftsmäll är alltid en käftsmäll, cancer är alltid cancer, det är lika fruktansvärt oavsett vem som drabbas. Det är lika fel att cancerforskningen är nästan totalt beroende av frivilliga bidrag, oavsett om bidragen ges till forskning på bröstcancer eller prostatacancer. Våld är lika värdelöst oavsett om det drabbar en man eller en kvinna.

Dock är det ett faktum att kvinnors sjukdomar inte uppmärksammas på samma sätt som mäns, vem hade egentligen koll på att hjärtinfarkter är vanligare bland kvinnor än bland män, att dödligheten är högre, men att kvinnor behandlas sämre, nedprioriteras och får samma mediciner som män, trots att de får annorlunda biverkningar. Det är även ett faktum att män slåss, i betydligt större utsträckning än kvinnor, varför är det så? Våldet mot kvinnor sker ofta på ett annat sätt, det är en systematiskt psykisk och fysisk misshandel som försiggår inom hemmets väggar, livsutrymmet krymps och det är svårt att ta sig ur.

Walentine fortsätter:

"Jag tycker bara det är så synd att kvinnorörelsen får stå och gräva sin egen grav utan att någon verkar bry sig. Kan ingen ny grupp kvinnor försöka bryta sig loss från detta och försöka på något sätt göra något nytta istället? Jag skulle bli den första som stöttade er, men så länge kvinnorörelsen säger att jag är en kvinnohatare även om jag inte vet om det, så länge kommer jag förakta kvinnorörelsen. "

Varför är allt svart eller vitt, varför tillåts vissa kvinnor stå för en hel rörelse? Varför förakta en kvinnojour som gör ett enormt arbete, bara därför att en ordförande, som uppenbarligen inte tillhör begåvningsreserven, kommer med ett mindre genomtänkt uttalande?

Varför kasta skit över en rörelse som en gång såg till att halva befolkningen fick rätt att rösta och som fortfarande kämpar för att utplåna orättvisor? Kvinnorörelsen är inte ett parti, eller en politisk inriktning. Det är ett brett begrepp som representerar miljontals kvinnor från olika hörn av världen och olika politiska inriktningar.

Kvinnorörelsen kallar inte er män för kvinnohatare, vissa kvinnor gör det. Men de allra flesta ser en klar skillnad mellan ett fåtal ruttna ägg och resten av den manliga befolkningen, som de flesta av oss tenderar att tycka rätt bra om.

Ett brett och öppet initiativ för jämställdhet är systerskap i Karlstad. Kanske skriker vi inte nog högt, kanske syns vi inte i Expressen varje dag, men vi finns och kanske har du inte lyssnat tillräckligt noga?

Listan: Sveriges mest frustrerande yrken

Efter jul är jag officiellt arbetssökande, visserligen har jag sökt kurser på universitetet, men jag jobbar hellre. Ska bara försöka att hitta ett arbete. Har därför funderat en del på vilka jobb jag skulle kunna tänka mig. Givetvis poppade det då upp en massa jobb jag absolut inte vill ha. Här kommer listan på Sveriges mest frustrerande jobb (enligt mig)...

1. Handläggare på migrationsverket
Jag inbillar mig att man söker sig till Migrationsverket därför att man brinner för internationella frågor och solidaritet. Att man är intresserad av människor och att man vill hjälpa dem. Tänk dig då att ta emot en flykting som kommit hit därför att människor svälter i hemlandet, det finns inga jobb, ingen mat, ingen framtid, ingen utbildning för deras barn. De söker svensk solidaritet, men vi skickar tillbaks dem. Svält är ju faktiskt inget skäl att få stanna i Sverige.

Eller att tvingas utvisa barn, därför att behovet av en reglerad invandring ibland får gå före barnets bästa. Frustration, är nog till och med ett för litet ord.

2. Socialchef
Av någon konstig anledning stiger hela tiden socialnämndernas kostnader, vi kommunpolitiker verkar aldrig kunna öka anslagen i samma takt. Socialcheferna tvingas skära ner där det inte går att skära mer, under press får de utveckla metoder för att bli mer kostnadseffektiva samtidigt som verksamheten hela tiden ska utvecklas kvalitetsmässigt. Socialcheferna borde vara de mest välbetalda i hela kommunen, tyvärr är det inte så.

3. Arbetsförmedlare
Kul att ha ett jobb där man förväntas fördela något som inte finns. I stället får du fördela sysselsättningsåtgärder till unga människor som trodde att deras utbildning skulle ge dem något mer. Eller till äldre människor med en enorm erfarenhet som inte värderas. Kanske borde titeln bytas till Pysselsättare.

4. Statsminister
Det finns ingen vi älskar att hacka mer på, jag tillhör den ivriga skaran som gärna talar om precis vad vår statsminister gör fel. Det följer med jobbet att ständigt vara ifrågasatt av halva Sveriges befolkning, men kul kan det knappast vara alla gånger.

5. Löv-upp-sugare
Ni har säkert sett dem, de springer runt med en sorts dammsugare på ryggen och suger upp löv, problemet är ju bara att det finns hur mycket löv som helst, och de har en tendens att blåsa ner.

Publicerad i värmlands folkblad

Följande debattartikel var idag publicerad i Värmlands folkblad.

Debatt: Låt de unga ta makten över sina liv
Ge dem F-skattesedel från födseln
2005-11-03

Möjligheterna för unga att skapa ett självständigt och självförsörjande liv har minskat drastiskt. Vi vill skapa ett system med lärlingsutbildning och införa entreprenörskap i skolan. F-skattesedel ska tilldelas alla vid födeseln. Det föreslår CUF Värmland.

Sverige är fantastiskt! Vi lever i ett fritt land, där alla på pappret ges samma möjligheter, vi har hög materiell standard, en hög medellivslängd, högkvalitativ vård och ett bra utbildningssystem. Trots detta är arbetslösheten mycket hög, segregationen stor, invandringspolitiken en katastrof, och sjukskrivningstalet skyhögt. Vi har världens högsta skatter, borde vi då inte ha världens högsta välfärd? Ekvationen går inte ihop, vi har alla förutsättningar men vad händer med våra pengar och varför uppstår de problem vi ser så tydligt?

Vi går genom skolan, tolv år av utbildning, vi tar studenten fyllda av ambitioner och drömmar, men kastas ut i en värld där vår kompetens inte efterfrågas och där vår utbildning inte räcker till. Som ung i dag upplever man ibland en stor maktlöshet.

FÄRSKA SIFFROR från SCB visar på att ungdomar i större utsträckning får tidsbegränsade jobb, sover mindre, mår sämre och dessutom ökar inte våra inkomster i samma takt som de äldres. Bostadsmarknaden är stenhård, fler och fler tvingas att bo kvar hemma hos sina föräldrar. Möjligheterna att skapa ett självständigt och självförsörjande liv har sedan 1980-talet minskat drastiskt.

Centerpartiets Ungdomsförbund vill ge unga möjligheter att ta tillbaka makten över sina egna liv och skapa sin egen försörjning. Varannan företagare i Sverige är över 50 år, det säger sig självt att om det blir attraktivt att driva företag så kommer företagsamheten att minska rejält.
Varför reagerar inte regeringen? I budgetpropositionen har företagsamheten nästan helt glömts bort, jobb ska tydligen skapas i den offentliga sektorn, man glömmer allt för lätt bort var pengarna kommer ifrån. Tillväxt skapas genom företag, företag skapar jobb, anställda och företag betalar skatt, skatten finansierar vår välfärd.

Det kan konstateras med den enklaste logik att om det inte finns intäkter så blir fördelningen av kostnader ointressant, då det inte finns något att fördela. Det är något av kärnan av varför Sverige halkar efter i världens välståndsliga. Vi har en regering som enbart fokuserar och diskuterar kostnadsposterna och inte intäktsposterna i statsbudgeten.

REGERINGENS inkompetens får tydliga konsekvenser för unga i Värmland, där arbetslösheten bland människor mellan 18 och 25 år har ökat med två procent det senaste året. 12,2 procent av Värmlands unga står i dag utanför arbetsmarknaden, konkret innebär det att 2 669 ungdomar står helt utan sysselsättning, eller finns placerade i Ams-åtgärder, detta visar arbetsmarknadsmyndighetens egen statistik.

CUF VILL skapa ett utbildningssystem med lärlingsutbildningar och vi vill införa entreprenörskap i skolan. F-skattesedel ska tilldelas varje människa vid födseln, på samma sätt som du i dag får a-skattesedel. CUF vill att du som företagare ska omfattas av samma trygghetssystem som en anställd, det ska vara billigt att anställa, reglerna ska förenklas och riskerna ska minimeras.

Detta gör sig inte självt utan kräver ett maktskifte, socialdemokraterna har styrt i 61 av de senaste 70 åren, de har haft chansen att förändra, men har inte tagit den. Vi vill bygga ett grönt, friskt och företagsamt samhälle, Sverige är fantastiskt!

LARS NYBORG,
distriktsordförande CUF Värmland

CAMILLA AXELSSON,
distriktsstyrelseledamot CUF Värmland

MARIE WICKBERG,
ombudsman för CUF i Värmland

Alla ska med. Så enkelt är det.

Jag har blivit bloggutmanad av Fredrick Federley, utmaningen består av att hitta på nya versioner av Sossarnas nya slogan "Alla ska med. Så enkelt är det." Här kommer ett par kreativa förslag.

Alla ska med, till Anitra på party.

Alla ska med. Annars skriver vi in dig ändå.

Vi lånar lite till. Så enkelt är det.

Spräck utgiftstaket. Så enkelt är det.

Alla ska med. Förutom de sociala turisterna.

Alla ska med. När vi kastar ut er från Rosenbad.

Förslag till riksdagslista

Idag har nomineringsgruppens förslag till riksdagslista för värmlands län offentliggjorts. Jag hamnade på en nionde plats. Känns helt ok med tanke på de tunga namn jag har ovanför mig.

Det är en relativt pigg och fräsch rad av namn runt 30-års-strecket i topp tio. Etta på listan är Erik A Eriksson, 37 år, från Arvika kommun.

Listan fastställs den 19 november, det kommer säkerligen bli en intressant dag...

Svt 24 plockar fram töntarna ut garderoben.

Jag älskar svt 24, de visar töntiga program och långa debatter som bara töntiga politiker orkar se på. Den senaste showen är sossarnas kongress. I går såg jag debatten om homoäktenskap, helt otroligt hur många sossar det finns som kan gå upp och yrka på samma sak, trots att partistyrelsen redan jämkat sig. Skönt i alla fall att vi kanske snart slipper debatten om vilket kön man råkar gömma i kalsongerna när man ska ingå äktenskap.

Intressant var även debatten om nationella kunskapsprov från årskurs tre. Här var det Baylan som fick pisk. Än mer intressant är intervjun med ministern efteråt då han förklarar att han minsann tänker gå vidare med förslaget ändå.

Samma sak hände idag, när Göran redan innan debatten om föräldraförsäkring säger att någon kvotering kan det aldrig bli tal om i nästa mandatperiod.

Hur mycket makt har man egentligen som medlem i det socialdemokratiska partiet, är det ens någon mening med att rösta på kongressen? De som håller i piskan verkar ju ändå göra som de vill...

Mina vänner i regeringens grepp...

Igår hade jag en av de sällsynta kvällar när jag var helt ledig. Passade då på att bläddra igenom regeringens budgetproposition -popversionen.

55 000 nya jobb ska skapas, samtliga inom offentlig sektor. Självklart är det svårt att lova jobb i näringslivet, men frågan är ju vart pengarna ska satsas. I budgeten kan man utläsa att 70,2 miljarder satsas på arbetsmarknaden, men bara 4,2 miljarder på näringsliv. Lek med tanken att man satsar mer på näringslivsutveckling, som genererar jobb, hur mycket skulle det gå att banta AMS? Jag vågar inte ens fundera. Regeringen väljer istället att satsa på ett nollsummespel inom offentlig sektor, kortsiktigheten lyser igenom.

Jag har flera kompisar som är arbetslösa. Vart tar de vägen? De har samtliga en genomförd gymnasieutbildning, med bra betyg. De är alla under 25 år. 3000 lärlingsplatser inrättas, de kan inte söka för de har ett fullständigt gymnasiebetyg. De är för gamla för feriejobb i kommunal regi, ingen av dem är intresserade av jobb inom kriminalvården, de har ingen akademisk erfarenhet, de har inte kvalifikationer för att jobba på en statlig myndighet, de faller heller inte inom ramen för plusjobb, då de inte varit arbetslösa i mer än två år. De har inte heller kvalifikationer att söka något av de 600 jobb som utlovas vid landets museer. De flesta har inte heller jobbat nog länge för att få A-kassa. Återstår då högskolestudier eller arbetspraktik... När jag slutar mitt jobb i jul kommer jag att vara i samma situation.

En spontan fundering är; tänk om det istället fanns riktiga jobb att söka...

En av mina kompisar blev allvarligt sjuk efter gymnasiet, hon hade inget fast jobb och var varken berättigad till A-kassa eller till sjukpenning, så hon knallade till socialen, inte heller där fick hon hjälp eftersom hon hade pengar bundna i obligationer. Vad gör man när man är sjuk, inte har några pengar men en hyra att betala? Man flyttar hem till mamma och pappa... Jäkla tur för min vän att hon hade ett socialt skyddsnät, för statens skyddsnät klarade uppenbarligen inte att ta hand om henne.

Min poäng är att människor faller igenom nätet - varje dag. Alla går inte att passa in i socialismens mall. CUF föreslår istället en grundtrygghet som går ut på att alla människor, oavsett inkomst, garanteras en summa pengar som går att leva på, den dagen man behöver hjälp. Statens uppgift är att garantera en grundläggande trygghet, inte att göra skillnad på folk och folk.

En annan tanke runt budgeten är att vi lägger lika mycket pengar på att betala räntorna från statsskulden som på att hålla ett försvar.

Åter till Sovjet?

Ambitiösa bloggare har på senare tid lyft upp olika motioner som lagts fram under riksdagens allmänna motionstid. Högintressant eftersom de konkreta idéerna ibland säger ganska mycket om organisationen de kommer från. Kalle Larsson och Rossana Dinamarca från vänsterpartiet skriver följande:

Nästa år, 2006, är det 50 år sedan tredje klass på tåget avskaffades. Nu är det dags att ta steget fullt ut och avskaffa klassamhället inom transportpolitiken helt. Inga transportmedel framförda i Sverige bör hädanefter få verka med det gamla klassamhället som utgångspunkt. Vi anser att alla inrikes tågresor i Sverige från och med den 1/7 2006 skall bli klasslösa. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Man brukar säga att män kommer från Mars och kvinnor kommer från Venus. Just nu funderar jag på om vänsterpartister kommer från månen... Självklart uplever man skillnader i standard om man reser 1a klass eller 2a klass. Men du upplever också skillnader i standard om du kör en BMW eller en Skoda, om du bor i en etta eller i ett slott, om du äter fiskbullar eller fläskfilé, om du sover i en Hästens säng, eller på ett liggunderlag. Du får helt enkelt det du betalar för.

Fy tusan vad skönt det skulle vara att bo i ett slott, köra BMW, sova i en Hästens och äta fläskfilé. Tyvärr har jag inte de ekonomiska möjligheterna till detta, innebär det att ingen annan ska få göra det? Menar vänsterpartiet att vi ska lagstifta bort möjligheten att med våra pengar köpa oss ett annat alternativ? Varför stanna vid ett statligt bolag? Kanske ska vi även ta bort möjligheten att skicka A-post, kanske borde vi plocka bort alla dyra viner på systemet.

Det är varken solidariskt eller rättvist och vänsterpartiet har ännu inte vaknat upp från sin våta dröm om kommunismen. Jag vägrar acceptera en samhällssyn där allt ska likriktas utefter idén om att livskvalitet och välfärd betyder samma sak för alla människor. Jag ser framför mig en Sovjetstat där livet är enkelt, du behöver inte göra jobbiga val, för det finns bara ett val att göra. En sorts bil, en sorts mat, en tidning, en tv-kanal, ett parti, och en stor ledare och en typ av kupéer i tågen.

Moore Magazine -i bröstens rike.

Som man kan läsa i tidigare bloggar har jag alltså fått en prenumeration på 3 nr av Moore, som jag för övrigt inte ens betalt än eftersom jag har slarvat bort inbetalningskortet. Måste nog kontakta prenumerationsavdelningen. För en vecka sedan damp det första numret ner i brevinkastet...

Det första som slår mig vid en snabb genombläddring är det mycket ringa antalet tjejer med kläder på, uppenbarligen är vi inte intressanta påklädda. Bläddrar vidare, letar febrilt efter de "intressanta artiklarna" som alla killar läser. Hittar inga, men däremot finner jag små intelligenta texter om hur man förstör släktmiddagen, vad redaktionen gjort sen sist, fina bilder av hur Madeleine och Ljungberg skulle se ut som feta. Ett helt uppslag handlar om världens dyraste hotell, skulle dock inte kalla det ett reportage eftersom det på två sidor endast skrivs 112 ord. Vidare slår man fast att det är "för lite knulla i tv", att tjejer inte kan köra bil, man passar även på att göra lite reklam för antifeministiska samfundet.

Mellan dessa givande texter finns givetvis utviken, men jag skiter i att kommentera dem, de är inte direkt nydanande. Så, på sida 44 hittar jag äntligen något jag kan kalla reportage, en intervju med Bon Jovi. Jodå det börjar bra, frågor om musik, politik, livsstil etc. Givetvis smyger sig frågor om både oralsex och strippklubbar in, men det kunde vara värre. Något som däremot sänker trovärdigheten ett snäpp är bilden på "mini-natacha" i bikini (ni vet bruttan från Paradise Hotell) En liten bild av henne är inklippt och hon kommer med intelligenta kommentarer som "var bor egentligen alla moln". Mini-natacha återkommer även i nästa reportage som jag hittar, en kartläggning över världens värsta gäng. På omslaget kan man läsa uppmaningen - "bli medlem idag!"

Min kompis frågar mig försiktigt om jag inte har någon humor... Moores största och första uppgift är att behaga läsaren, uppenbarligen gör man det bäst genom att totalt objektifiera kvinnor. Tycker man att det är humor så får jag väl bita ihop och komma igen. Men på sidan 88 är ändå måttet rågat. Moore samlar in pengar till bröstcancerforskningen. De har lagt en grundplåt och uppmanar sina läsare att skänka pengar.

" Om ni inte redan insett det så älskar vi bröst här på Moore (...) Vi har lagt en grundplåt på 1000 kronor, för att vi ska få fortsätta att leva i ett universum lika vackert som det jag har omkring mig."

Där tog min humor slut, där blev vi de slutgiltiga objekten. Bröstcancer handlar inte om hur vida våra bröst är vackra eller inte. Det är en dödlig sjukdom som drabbar tusentals kvinnor varje år.

Modiga människor kommer att krossa diktatorn

Ibland blir jag så fantastiskt less, less på att människor skiter i att rösta, att de inte bryr sig, att CUF inte har fler medlemmar, att jag inte gör någon skillnad, att det går åt fel håll i politiken, att människor diskrimineras... Ja, listan kan göras längre än så. Men sanningen är att jag har alla möjligheter att göra något åt det. Sverige har fri press, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, vi har pengar, ett ocensurerat Internet, jag har en dator, ett kontor, en kopieringsmaskin, fax, portomaskin, mobiltelefon - you name it!

I helgen träffade jag människor som saknar allt detta, men som ändå har uppnått så mycket mer än mig. Olga Karach är ledare för organisationen 7th side, de bedriver opposition mot ledaren i Europas sista diktatur, vitryssland.Utan adress för organisationen, utan kontor, utan kopieringsmaskin, utan ett ocensurerat Internet, utan fri press. Men med avlyssnade telefoner, KGB, en vansinnig diktator, en månadslön som är mindre än en tiondel av våran och med hot om våld lyckas organisationen bygga upp ett nätverk av flera tusen frivilliga. De lyckas få in Olga i regionparlamentet, som enda kvinnan, och enda oppositionspolitikern, de lyckas trycka en illegal tidning i 200 000 exemplar, tidningen distribueras helt för hand i tio regioner.

Problemen i vitryssland är ofantliga, för att starta ett företag tvingas du gå genom minst tolv instanser, när du väl får ditt tillstånd kontrollerad du tre (!) gånger om dagen av myndighetsrepresentanter. Den inofficiella arbetslösheten är ca 40%, officiellt är den ca 4%. Medellivslängden för män är ca 60 år, för kvinnor något högre.

Att trotsa alla dessa hinder och jobba för demokrati, det är modigt. Jag inser att jag borde sluta klaga, men jag inser också att demokratin är bräcklig, och det var Olgas budskap till svenskarna - ta till vara på det ni har, det är inte självklart...

Om ett år är det val i vitryssland, 7th side mobiliserar för fullt och för Europas skull hoppas jag att de lyckas.

Kvinnorörelse anno 1946

I helgen åker jag till Leksand för att föreläsa på en demokratikurs, ännu en gång får jag får jag utnyttja mina fantastiska kunskaper i det engelska språket (hrm...), eftersom 7 deltagare från vår ryska samarbetsorganisation 7th side kommer att finnas på plats. Temat för föreläsningen är demokrati, jämställdhet och förhållandet dem emellan. Tänkte prata lite med utgångspunkt från min egen organisation och rotade därför runt lite. Hittade följande text i en "handbok" för SLKF, nuvarande Centerkvinnorna. Boken är från 1946, kursiveringarna är mina egna.

Förslag till hälsningsanförande vid ett vanligt möte

Å svenska landsbygdens kvinnoförbunds vägnar får jag härmed hälsa samtliga de närvarande hjärtligt välkomna till detta möte med ................. SLKF-avdelning. (Jag vänder mig då särskilt till våra inbjudna gäster, vilka vi hoppas snart ska förena sig med oss i gemensam strävan) (Detta ifall gäster finnas.) Hjärtligt välkomna!

Alla veta vi, att den svenska landsbygdskvinnans arbete är så tungt och maktpåliggande, att vi inte ofta och med gott samvete kan lösgöra oss därifrån. Någon gång då och då är detta dock nödvändigt, om inte isoleringen skall bli för
stor, och om vi inte fullkomligt ska förlora förståelsen för vår gemensamma strävan för landsbygdens rätt och glömma vårt ansvar för de övriga samhällsuppgifter, som dock höra oss till, lika väl som övriga samhällsmedborgare.

(...)

Den (föreningen, min anm.) vill ta upp och till diskussion och föra fram till avgörande många saker, som röra landsbygdshemmens bestånd, barnens och ungdomens undervisning, arbetetes fördelning och ekonomiens sanering. Sist men inte minst vill den främja den arbetsglädje, den framåtanda, den livslust och den förtröstan, utan vilket intet yrke blir lönande och intet livsverk bestående.

Allt detta kan vi inte göra ensamma. Men i nära anslutning till tusen och åter tusen medsystrar över allt Sveriges land och i gott samarbete med det övriga landsbygdsfolkets tätnade leder av anslutna föreningsmedlemmar mäkta vi mycket. En enad landsbygd är en stark landsbygd. Och en enad och stark landsbygd är grundvalen för ett starkt och fritt land.

Vi sjunger nu
vår egen förbundssång: "Fram skall du stiga du landsbygdens
kvinna..."

Jag som trodde att det räckte med, "Hejsan och hjärtligt välkomna" för att inleda ett möte. Kanske var det annorlunda på den tiden... Texten skrevs precis efter andra världskrigets slut och 13 år efter att kvinnoförbundet bildades.

Farfars mor, Helfrid, var med och startade den lokala SLKF avdelningen hemma, har hennes arbete för kvinnans villkor gynnat mig idag? Alla dessa möten som hölls och texter som skrevs hade de någon betydelse, eller var det bara en organisering av landsbygdens kvinnor för att de behövde komma utanför hemmets väggar? Vart hade vår demokrati varit idag om inte kvinnor drivit på för rösträtt och lika villkor, vart hade vi varit om de inte sedan följt upp dessa rättigheter med sitt samhällsengagemang? Hade männen drivit igenom reformerna istället? -Knappast.

Dessa kvinnor har röjt mark för mig, är det inte då min förbannade plikt och skyldighet att, om möjligt, röja mark för de som kommer efter mig?

Älgen, myten, konceptet.

Från och med i måndags är ingenting sig likt, älgjakten har börjat. För er som bor lite mindre centralt kanske en förklaring av begreppet kan vara på sin plats, för det är just ett begrepp, hemmavid är inte älgjägaren en vanlig karl, han är mannen, myten och konceptet.

Indoktrineringen börjar tidigt, som liten tävlade vi varje dag i skolan om hur många älgar respektive jaktlag hade skjutit. Kampen mellan Hensgårds och Aplungens JVO var hård och lyckan var stor den dagen man fick följa med på jakt, givetvis fick man ledigt från skolan för detta.

Förvirringen var stor när min ärade far meddelade att han slutade med jakten. Han hade precis skjutit sin första älg och upptäckt att det inte var roligt, kunde man bara sluta att jaga? Min världsbild vändes upp-och-ned.

Det är viktigt att hålla sin hund i trim, företrädesvis sker detta genom cykling, men i undantagsfall genom att man kör en bil och håller ut kopplet genom fönstret. Hundar är för övrigt en het potatis, de har en tendens att rymma och det är inte alltid uppskattat, varken av husse eller den som får besök.

Trodde ni att Paradise Hotell var en riktig såpa?! Då har ni aldrig upplevt ett jaktlag, paragrafer ska lusläsas, maktkamper ska fightas, rättvisan ska mätas med millimeterlinjal, att vara ordförande i jaktlaget, det är makt, med stort M.

Även tekniken är en viktig faktor, det är helt Ok att köpa en GPS för 10 000+, Det gäller att ha koll på sin hund. Självklart vill man inte att vovven ska råka ut för en varg, men det hjälper om man lyckas få igång GPS:en, annars gör den inte särskilt mycket nytta...

Och förresten, ni vet väl att vissa älgar har fått namn, en särskild berömdhet är den store Linkovesi, som dock numera är förpassad till de sälla jaktmarkerna. Så kanske man inte säger om en älg förresten, han lär ju knappast tycka att jaktmarkerna är särskilt sälla.


Ps. Jag är inte vegan eller vegetarian, jag är inte heller motståndare till jakt, jag var bara tvungen att avreagera mig, gubbar kan vara rätt roliga. Ber även om ursäkt för alla ömma tår jag kan ha trampat på. Efter denna svada lär jag knappast få några röster i nästa kommunval. DS

Moore Magazine - granskningen.

I fredags damp ett brev ner i brevinkastet. Döm om min förvåning när jag såg avsändaren - Moore . I pur nyfikenhet slet jag upp kuvertet, varför skickade de ett brev till mig?I brevet läser jag följande:

"Välkommen som prenumerant på Moore Magazine! Moore Magazine ska vara Sveriges bästa och roligaste livsstilsmagsin för män."

Polletten började långsamt trilla ner, detta var en hämndaktion. För par år sedan skrev jag upp en kollega till en prenumeration på tidningen Genus, här kom svaret... Prenumerationen på tre nummer kostade 49:- jag har gått och våndats ett par dagar nu, ska jag eller ska jag inte ge mina fattiga kronor till denna förkastliga verksamhet. Nu har jag bestämt mig, i tre delar ska jag granska tidningen Moore utifrån ett feministiskt perspektiv. Första numret dimper ner i lådan den 18 oktober, då börjar serien...

En första tanke, "ett livsstilsmagasin för män"... Visst, jag vet att killarna bara läser tidningen för de fantastiska artiklarna, men vad gör i så fall kvinnorna där, och vart har de glömt kläderna? Om Moores kvinnosyn är en livsstil, då har vi problem.

En tjuvtitt på Lunarstorm

Tjuvkikade lite i syrrans Lunargästbok, mycket intressant. Det senaste inlägget lyder som följer:

"Gud vad du är FIN!Skicka detta till 10 st andra, även till mig om du tycker jag är söt. Får du mindre än 3 tillbaka så behöver du bli lite sötare. Får du 3 tillbaka,är du en bra kompis. Får du 6 tillbaka är du SÖT.Får du över 6 tillbaka är du jävligt FIN=)"

Genom detta "kedjeinlägg" kan du få bekräftelse på att du är söt, eller få sanningen kastad i ansiktet, men lungn, du kan vara en bra kompis också, även om det ultimata målet är att vara "jävligt FIN".

Hur viktigt är det att vara söt och vem bestämmer om du är det? Helt plötsligt kändes det fantastiskt skönt att inte vara 17år och att inte ha en Lunarstorm. Bibelns skapelseteori är härmed förkastad (om ni inte förkastat den tidigare), Darwin hade rätt, det är survival of the fittest som gäller och du måste slå hårt för att överleva.

Moskva byggdes inte på en dag.

I min värld var Ryssland ett land på god väg mot frihet, en tung betongkloss som långsamt vändes åt rätt håll. Kanske en aning naivt och godtroget, mycket har blivit bättre, men allt för mycket går åt fel håll. Jag är ingen Rysslandsvetare utan har helt enkelt lyssnat på andra och börjat fundera.

LRF har ett projekt som heter kooperation utan gränser, de jobbar bland annat med att låta unga ryska bönder göra praktik på svenska gårdar. I måndags åkte jag och en kompis till Stockholm för att träffa några av dem.

Vårt uppdrag var att prata om den svenska demokratin, varför jag bryr mig och varför de ska göra det. Varför jag bryr mig är inte svårt att förklara, varför de ska göra det är knivigare. En gång hade de jobb och mat för dagen, så är det inte i dag. Kolchoserna var som små samhällen där det fanns affärer och skolor, så är det inte i dag. Man såg en utstakad framtid, så är det inte idag.

Idag har man en relativ frihet, men man ser ingen framtid. Att kommunismen är dålig är inte alltid sant i allas ögon. På vilket sätt har jag rätten att tala om för dem att de har fel?

Vi frågade hur man gör om man ska starta ett jordbruk i Ryssland, -lätt, sa de, man ber staten om mark. Jaha, får man marken sen då eller? Nej, du odlar på statens mark. Att starta jordbruket är inte svårt, men att behålla det är desto värre. Man kan föreställa sig situationen, vem vill göra långsiktiga investeringar på statlig mark? Vem kan föra ett jordbruk vidare över generationer om man inte äger jorden man brukar? De unga bönderna berättade även om fenomenet att staten tar tillbaks land från de jordbrukare som faktiskt lyckas driva en framgångsrik verksamhet -kul!

Den svenske projektledaren berättade att samtliga av de ungdomar som kommer hit i kooperation utan gränsers projekt HIV-testas. Efter en lång tids mörkande från Ryska myndigheter står det nu klart att ca 2 % av rysslands befolkning är HIV-positiva. Bland ungdomar är siffran 10 % och på landsbygden ännu högre. Smittan sprids i samma takt som i Ukraina. Skrämmande.

Rom byggdes inte på en dag, förmodligen inte Moskva heller, men hur lång tid får det ta och vart är Ryssland på väg?

Saker jag lärt mig

... eller saker jag borde bloggat om.

Det har varit dåligt med bloggandet, och jag hoppas innerligt att jag inte blir en av dem som droppar av mer och mer. De senaste veckorna har varit lite hejjiga, om inte annat så syns det på min lägenhet som snart är ett solklart fall för Anticimex, men intet ont som inte har något gott med sig.

Listor är kul, därför presenterar jag stolt listan med saker jag lärt mig sen sist:

1. Man ska blogga direkt...
   Saken är nämligen den att jag visste att det skulle bli stopp i tunnelbanan idag, redan på tisdag kväll hade jag kunnat tala om dag och tid. Råkade nämligen höra ett samtal på tunnelbanan, man kan gräma sig ganska grovt över missar som denna. Hade faktiskt varit lite fränt att hinna före Stockholmsmaffian med nyheten.
   
   
2. Prata inte skit om folks glasögon.
   Jag har en tendens att tala flera år innan jag tänker, det kan bli lite jobbigt ibland. Råkade haspla ur mig att Filip, eller är det Fredrik (lyckas aldrig lära mig vem som är vem), i Grattis Världen har skaffat sig fantastiskt fula glasögon. Det taskiga var att jag sa detta till en författare, som givetvis var bekant med herrarna i fråga. Pinsam situation uppstod. På tal om glasögon så har Federley skaffat sig nya brillor...
   
   
3. Hur man talar med ryska bönder på ryska bönders vis.
   När ingen annan kan så ger man ärofulla uppdrag till Marie, därför begav jag mig till den Kungliga Hufvudstaden för att prata demokrati med ett gäng ryska bönder. Först försov jag mig och höll på att missa tåget, väl i Stockholm skrev jag på en whiteboard med permanent marker, sen fastnade jag i hissen. Härligt med dagar då allt fungerar!
   
   Jag lärde mig att jag är värdelös på engelska, men att de var sämre, samt att även ryssar uppskattar lite humor då och då. Återkommer med en mer seriös blogg om situationen för dessa människor...
   
   
4. Åk inte baklänges i en x2000
   Man mår illa...
   

Kan bli lite dåligt med bloggfrekvensen...

Klockan är 23.18 och jag befinner mig nu i hemma hos pappa i västra ämtervik, körde ett träningspass i Karlstad och åkte sedan de 5,5 milen till Ämtervik. I morrn ska jag nämligen till Tvällen (mitt ute i ingenstans, eller ja, nästan i Norge), och genom att mellanlanda här kan jag sova en timme extra i morrn' -skönt. I Tvällen ska jag hålla ett föredrag om olika typer i en styrelse, kan blir spännande, undrar om ett gäng med människor i övre medelåldern uppskattar ett rollspel med karaktärer som Fia Feminist och Bosse Bufflig... I värmland brukar vi säga att det spörs*, ett uttryck som passar bra in här.

Efter föredraget är planen att jag ska åka till Säffle och minikampanja lite på deras Mârten**. På lördag drar jag till Lidköping på Läckö CUP (volleyboll) och på måndag åker jag till Stockholm på feministiskt seminarium. På tisdag kommer en "prao" som jag under en vecka ska lära allt jag kan, vilket innebär att han förmodligen åker hem redan på onsdag...

Med detta inlägg vill jag säga två saker:
1. Att jag inte är riktigt klok som inte ligger och sover nu istället
2. Att det inte kommer att bloggas på ett tag.

*märks
**marknad

Makt som blåst bort.

Kommer ni ihåg sagan om de tre små grisarna och vargen som pustade och frustade bort deras hus? Jag få ungefär samma känsla när det gäller orkanerna som på löpande band drar in över den amerikanska kusten. Tydligen har man en lista med en massa potentiella orkannamn - de börjar ta slut, det finns bara tre namn kvar. I en flexibel värld är detta ett mindre problem, man får helt enkelt komma på ett par namn till. Namnen lär ju inte vara problemet utan just det faktum att den lista som man gott och väl trodde skulle räcka året ut redan har nått sin ände...

Vi kämpar dag ut och dag in för att bli herre över naturen, vi bygger dammar, vi skottar snö, vi spränger berg, vi bygger tunnlar och broar, vi borrar olja, vi flyger, vi skövlar regnskog... Prat om att leva i samklang med naturen är för det mesta ren bullshit. Kanske behöver vi en väckarklocka, slåss vi mot naturen kommer den förr eller senare att slå tillbaka.

Det är skrämmande att världens ledande nation inte kan göra ett dyft, de kan mildra konsekvenserna, men de kan inte stoppa naturen. I ett slag är vi alla så små och all världens makt betyder så lite. Det djupt tragiska är alla de människor som kommer i vägen för kampen, alla de som inte flydde i tid och alla de som fortfarande flyr.

Bäst i Klassen!

Aftonbladet har undersökt partiledarnas verklighetskontakt, vem vet bäst vilka frågor som är viktigast för väljarna i valet 2006? Maud var den enda av partiledarna som lyckades pricka in alla tre frågorna...

1. 1. Kraftfulla åtgärder för att sänka arbetslösheten.
2. 2. Bättre vård av våra gamla.
3. 3. Sänkt skatt på bensin.

Bibehållen verklighetskontakt är avgörande när valet ska avgöras och det är inte första gången Maud visat att hon har båda fötterna på jorden. Läs mer om aftonbladets undersökning här.

Tänkte att bilden kunde passa, egentligen gjorde jag den till vår medlemstidning här i Värmland. Skrev en krönika om att sätta Maud på tronen, även om det är en högoddsare att Centerpartiet ska knipa statsministerposten så tror jag att det är den visionen varje valarbetare måste ha, hela tiden, varje sekund. I mina ögon bevisar hon gång på gång att hon platsar, men det kanske är för att jag redan är medlem i fancluben...

5 politiker jag inte skulle vilja byta kläder med.

1. Barbro Holmberg, migrationsminister (s)
Pressen barbro lever under för tillfället är nog inte av denna jord. Jag antar att hon mottar hot från både höger och vänster. Mycket trist även om jag inte sympatiserar med den politik hon för.

2. Lars Ohly, partiledare (v)
Jobbigt att förklara för alla ungvänster-aktivister varför man gav efter i amnestifrågan i sista stund. Allt arbete de lagt ned sopas bort på bara ett par timmar, förhoppningsvis är de riktigt förbannade. De brukar vara bra på det i andra sammanhang.

3. Marita Ulvskog, partisekreterare (s)
Tidigare en av de mer frispråkiga socialdemokraterna. Margaretha Winberg skickade han till Brasilien, Marita fick platsen som partisekreterare och därmed var hennes tunga bunden. Frustration är förmodligen ordet som passar här.

4. Peter Eriksson, språkrör (mp)
Är nog ganska sliten vid det här laget, budgetprocesser är förmodligen ganska jobbiga, särskilt om man driver oposition mot sina allierade. Att dessutom vara den minst kända partiledaren suger...

5. Gudrun Schyman, taleskvinna F!
Spaltmeter har skrivits om årsmötet i helgen, dock får man förmodligen mäta de positiva omdömena i spaltcentimeter. Avhoppen avlöser varandra och framtiden ser inte ljus ut, ska hon ro detta i land krävs en insats utan dess like. Men om vi pratar om att bära någon annans kläder så bär jag gärna Gudruns i detta fall, hon är frän och jag gillar röda kavajer.

En titt i spåkulan

Vänsterpartiet har redan gett upp frågan om flyktingamesti och ställt sig bakom regeringens budget. Kanske ville man bara bråka lite och stjäla lite spaltutrymme från en viss fd. partiledare vad vet jag?

Debatten i riksdagen om flyktingamnesti fick avbrytas sedan aktivister stört Barbro Holmberg med sång om det rasistiska Norden. Men den kommer att återupptas och förslaget kommer inte att röstas igenom, mitt förhandstips är att samtliga socialdemokrater, och nästan alla moderater kommer att rösta mot förslaget.

En annan titt i spåkulan säger mig att mp snart kommer att stå bakom regeringens budget. Kanske var det så att man väntade ut stormen, när omröstningen väl har varit finns det ändå inget de kan göra för frågan och med rent samvete kan man ställa sig bakom regeringen. Man pratar om en Allians med svåra knäckfrågor, kanske det, men alternativet är sorgligt splittrat.

Nu brinner det i baken på Göran

Idag ska Göran med pompa och ståt öppna riksdagen och det vore ju pinsamt om han inte hade en budget att presentera.

Det verkar som att (v) och (Mp) i alla fall får igenom delar av sina krav när det gäller flyktingamnestin, kanske kommer Irakier och Somalier att få stanna. Fine! Men vad händer med resten? Flyktingarna från Azerbadjan, Vietnam och Angola, hur ska man förklara för dem att andra får amnesti men inte de?

Visar inte detta på ett märkligt sätt hur den socialdemokratiska partipiskan viner med förbluffande kraft. Anta nu att (v)och (mp) får igenom kravet på allmän flyktingamnesti, föreställ er då synen på socialdemokratiska riksdagsgruppens möte:

Göran - Ok, jag vet att jag tidigare sagt att ni ska rösta mot motionen, men nu är det andra puckar. Alla måste rösta för, annars spricker budgeten.

Riksdagsledamot - Jaha, men hur ska jag förklara det för mina väljare hemma i länet?

Göran - Det skiter jag i, nu bestämmer jag. Spöstraff för de som moppsar...

Att fem gånger fråga varför...

Radio City kör just nu en reklamjingel med ett bilföretag, den går ungefär såhär;

"På Toyota har vi satt i system att fem gånger fråga varför, därför att vi söker efter orsaker inte fel. Som det här till exempel; Det finns en oljefläck på golvet -varför det? För att en maskin läcker olja -varför gör den det? För att en packning läcker -varför läcker packningen? För att vi har köpt dåliga packningar -varför har vi gjort det? För att vi går efter priset -varför det? För att säljarna premieras för kortsiktiga besparingar. Lösningen på oljefläcken blev alltså att ändra premieringssystemet för säljarna för att få dem att tänka mer långsiktigt."

Mycket fritt tolkat, men jingeln dök upp i huvudet när jag läste dagens DN och artikeln om att Nationella prov är orättvisa. Undersökningen visar att elever vid praktiska program och elever från andra kulturer missgynnas av proven, slutsatsen blir att proven måste göras om.

DN skriver:

"Skolverket kommer nu att se om mängden text kan minskas och den språkliga nivån förenklas (...)"

Tänk om man frågade varför fem gånger...

Vi ser att vissa missgynnas av proven -varför då? För att de läser praktiska program eller har invandrarbakgrund - varför missgynnas just dessa? För att de inte har grepp om den svenska kulturen/språket eller för att de endast är intresserade av sitt framtida yrke -varför är det så? För att skolan inte klarar av att motivera dem och ge dem tillräckligt med kunskap. Varför då? För att vi har en skola där vi tidigt tappar greppet om elever och inte kan ge dem tillräckligt med kunskap. -Vaför? För att vi fokuserar för lite på vilken kunskap eleverna verkligen har och för att vi inte har tid eller pengar att hugga tag i dem som skulle behöva mer stöd.

Problemet är att vi har elever i gymnasieskolan som inte klarar av språket i de nationella matteproven, som inte har kläm på de mest grundläggande kunskaperna. För mig kan aldrig lösningen vara att sänka kraven, det är ett svek mot dessa personer som faktiskt förtjänar att förstå texten i ett nationellt prov. Oavsett om man kommer från Iran eller Sverige, om man ska bli naturvetare eller snickare.

Fisar och Grisar i nytt parti.

Är helt enkelt tvungen att dela med mig av denna hysteriskt roliga nyhet i Värmlands folkblad. Skillingmark är en liten by i västra värmland, bara några mil från Norska gränsen. Sedan tidigare har de lokala feministerna slagit sina påsar ihop i FIS, feminister i samverkan. Men håll i mössorna för här kommer gensvaret...

Ett nytt parti har bildats, GRIS- gubbars rätt i samhället. 400 partimärken i form av gristrynen har redan tillverkats och delats ut. Kurt Emtman är initiativtagare samt "pratrör" och berättar att partiet redan har kampsånger som "hôcken är en riktig kär". Inte heller är partiet ett enfrågeparti, partiprogrammet har tio punkter bland annat; fri kläm på tandkrämstub, frigång på kvällar, rätt att djupandas på natten samt ensamrätt på fjärrkontrollen.

Skönt med lite humor som omväxling till könskrigsretoriken, det är ju faktiskt så att vi ska ro jämställdhetstanken i land tillsammans och då behövs en del befriande skratt. Kanske ska tipsa FI:s årsmöte om den nya partibildningen.

Brist på kvinnliga hjärtan i vården?

Tänk Hjärtinfarkt och du tänker förmodligen på en överviktig man i övre medelåldern. Think again...

En mycket intressant debattartikel i DN upplyser om att hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor, och är till och med vanligare hos kvinnor än hos män. Att dö i hjärtinfarkt är tio gånger vanligare än att dö i bröstcancer. Kvinnor visar andra symptom och får andra biverkningar på medicin än män, dödligheten är högre hos kvinnor och kvinnor vårdas i större utsträckning än män på vanlig vårdavdelning. Undersökningar visar även att kvinnor nedprioriteras jämfört med män när de ringer efter ambulans.

Trots detta är forskning inriktad på kvinnor minimal...

Kan vi verkligen acceptera dessa fakta utan att agera? När kan vi få studier med tillräckligt antal kvinnor? Först när vi får det kan vi behandla kvinnor enligt vetenskapen. Men medan vi väntar, ska kvinnorna behandlas som män eller annorlunda?

Så skriver undertecknarna av artikeln i DN Eva Swahn och Karin Schenck-Gustafsson, båda överläkare. Mycket mycket skrämmande, strukturer och fördomar har uppenbarligen byggts upp under en lång tid. Hur många visste egentligen att det är tio gånger vanligare att dö av hjärtinfarkt än bröstcancer, eller att detta är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor? Jag hade inte en aning...

Genusperspektivet har infogats på många skilda områden, i skolan, i militären, i idrottsvärlden, i politiken, till och med i taxin och hos frisören men uppenbarligen har vi glömt det mest livsavgörande - inom vården.

citerad på expressen.se

Idag är en stor dag! Jag är citerad på expressen.se sällan har mitt blogg-ego varit större... Kolla in detta här

Kanske var han bara kissnödig?

Min söndagskväll ägnades åt Agendas partiledardebatt, ett år kvar till valet och saker börjar hetta till...

Egentligen kretsade det mesta runt samma vanliga tugg, jobb vs. bidrag. Ingen större överraskning där. Det som förvånade mig mest var på vilken sandlådenivå debatten stundtals befann sig. Förutom jobb och bidrag diskuterades Reinfeldts lön, Lasse hade med sig en bok ur vilken han framförde en märklig tolkning av ett citat, Göran upplyste honom snabbt om att han var dåligt påläst. Till och med Göran Hägglunds cancersjuka farbror avhandlades.

Dessutom betedde sig GP stundtals mycket arrogant. Han vandrade likt en osalig ande fram och tillbaka, något som han senare skyllde på ett ömt knä, kanske det, men jag tyckte nog egentligen att han såg mest kissnödig ut. Bara en fråga kvar att besvara, det fåniga flinet, vart kom det ifrån?

Samtliga partiledare får nog ta och skärpa upp sig ett par snäpp, annars går vi mot en riktigt smutsig valrörelse och det gynnar nog ingen.

Fullständigt vidrigt...

...säger Persson enligt radions TT-nyheter om Alliansens förslag till en ny skattepolitik. Nuder är inte mycket sämre han och skäder inte på orden;

- Jag är mycket förvånad. Inte bara har folkpartiet gått med på sänkta ersättningsnivåer. Hela alliansen vill nu kraftigt försämra för arbetslösa. Efter 300 dagar ska man som arbetslös försörja sig på 320 kronor om dagen. Det är till och med värre än moderaternas tidigare förslag, det utmanar tryggheten på hela arbetsmarknaden, säger Pär Nuder.

Självklart är det inte kul att varken leva på A-kassa eller tvingas skära ner på densamma. Men sätt detta i lite perspektiv.

Som asylsökande i Sverige får du en dagsersättning på maximalt 71 kr om du är ensamstående, 61 om du är sambo. Ett barn får mellan 24 och 40 kr. Inga barnbidrag. Och passa dig noga, klarar du inte att leverera de ID-handlingar staten kräver, då får du 0 kr och matkuponger istället. Göran Persson, hur köper man tamponger, tvättmedel, tandborste, telefonkort, frimärken, nya skor eller toapapper för matkuponger?

Detta Göran, det är fullständigt vidrigt. Detta är ett misslyckande som du vill sopa under mattan. Socialdemokraternas solidaritet har sedan länge slutat sträcka sig längre än till LO-pamparna.

Vi vill inte att människor ska tvingas leva på varken A-kassa eller bidrag, vi vill att människor ska kunna jobba och att deras idéer ska tas på allvar. Vi vill ha råd med en fortsatt välfärd och vi vill kunna ta hand om de som är allra svagast. 320 kr om dagen, sätt det i lite perspektiv.

Nuder pressar

Som bekant har regeringen, med Nuder i framkant, på sista tiden presenterat div. åtgärdspaket för att skapa nya jobb, vissa satsningar i den stundande budgeten har träffat ganska bra, tex. satsningen på soloföretagen.

Men ibland börjar man fundera, en av åtgärderna är skapandet av ännu fler högskoleplatser, närmare bestämt 15 000 st. Samtidigt satsar man på ett åtgärdsprogram för 7500 arbetslösa akademiker, det är någonting som inte stämmer... Ett plus ett blir helt plötsligt fyra och jag börjar fundera på om regeringen ser våra högskolor för en avstjälpningsplats för ungdomar utan annan sysselsättning. Vi plockar in dem i ett system, låter dem låna pengar, kastar ut dem till en värld där deras utbildning inte efterfrågas - och kräver sedan lånade pengar tillbaka. Vackert jobbat, en nödlösning för att putsa siffrorna.

eller som sap.se uttrycker det - att pressa ner arbetslösheten är vår viktigaste uppgift. Precis! Det är exakt detta som är kärnan i den ruttna persikan; att med alla till buds stående medel pressa ner arbetslösheten. Jag kan nästan höra en stånkande minister; präääässsa, präääässa!

Tänk om man nån gång hörde det befriande vrålet; skaaapa, skaaaapppa! För är det inte det vi borde fokusera på? Att skapa nya jobb, att skapa möjligheter. Det måste vara möjligt att få jobb utan 180 akademiska poäng. Väljer du en Högskoleutbildning ska du veta att det är en utbildning med substans och att din satsade tid och dina investerade pengar leder till ett jobb.

manfall i Fi

...eller kanske snarare kvinnofall.

Det är nu det visar sig, de är kvinnor, men de är definitivt inga kattungar. Att tro att en partibildning skulle gå smärtfritt till är på sätt och vis att underskatta de kvinnor som finns med i FI. De hade aldrig haft den plats de har idag om de inte fightats för den, varför skulle kvinnor i en maktposition vara mindre benägna att behålla den än män?

Det tog dem ett bra tag att formulera sin politik, den skulle skapas på en bred front sa man. Vridningen åt vänster, som vi anade skulle komma, är mycket tydlig. Kanske har man nu upptäckt att även om man har en gemensam problemformulering så har man inte en gemensam lösning; trots det uppenbara faktum att man är kvinnor så tänker man inte likadant.

Jag och Göran Persson har i mångt och mycket samma problem; tillexempel - för många saknar arbete. Jag köper på inga vilkors vis GP: s svar på problemet. Vi vill alla uppnå den bästa av världar, det är sättet vi vill göra det på som skiljer.

Senast avhoppet är Ebba Witt-Brattström som säger så här;

Jag har ingen åstundan att sänka en partibildning. Det finns en stor poäng även med ett feministiskt parti med vänsterprofil som får runt fyra procent.

Jag kan inte göra mer än att hålla med, särskilt om feministiska partiet råkar peta ut (v) eller (mp) och ta ett par procent av (s).

Tillfällig bondmora.

Ursäkta de glesa inläggen, i en svag stund lovade jag att passa huset hemma hos mamma, sen råkade jag få en gård på halsen - it's a long story... Vakar i skrivande stund över:

2 hus
4 katter
27 kossor
1 tjur
ca 10 hönor
En tupp
6 kalvar
2 hundar
x antal fiskar i en sinande trädgårdsdamm
samt en allt för hastigt växande gräsmatta

Inte så farligt som det låter, husen behöver inte så mycket omvårdnad, gräsmattan fixar man med lite round-up, kossorna vill ha vatten (fiskarna oxå), hundarna promenader och katterna nöjer sig med lite kärlek. Men det är ju skönt att skylla det slappa bloggandet på något, trivs nästan skrämmande bra med att gå här och dra benen efter mig.

Smörj käften.

Nu har jag varit på resande fot igen, denna gång gick inte turen lägre än till Elverum i Norge och en vänskapskonferens mellan Silinjärvi i Finland, Haslev i Norge, Elverum i Norge och Sunne i Sverige.

Egentligen inte särskilt mycket att bl0gga om, men en tanke slog mig som en blixt från klar himmel. Vikten av ett smort munnläder... Som ung kvinnlig politiker kan en liknande konferens nämligen få lite olika mindre lyckade utgångar.

1. Ingen pratar med dig
2. Alkoholintaget bland män 40+ blir för stort- otrevliga saker händer...
3. Alla pratar med dig, men ingen bryr sig om vad du säger.

Tro mig, jag har varit med om alla tre varianter, ingen av dem är särskilt rolig, därför gäller det att ha en plan.

Minns ni tv-serien Glappet? Nu var det ju ett antal år sedan den gick på tv, men jag minns fortfarande den påverkan serien hade på mig. Jag satte mig ner och skrev ett "manifest". Redan då, som 15-åring, insåg jag vikten av att ta plats och lovade därför mig själv i på en blommig papperslapp att mitt värde och mina tankar inte var mindre än någon annans.

En smörjd käft kan därför vara en guldklimp på div. konferenser där man inte riktigt känner att man hör hemma. Man blir inte mer än vad man gör sig, tar man plats och finns med i diskussioner blir man också sedd och respekterad.

Kanske har jag inte insett tidigare hur stor den sociala delen av politiken egentligen är eller hur viktigt det är att vara stentuff, för tro mig, det är inte lätt att få en plats i en grupp bestående av mestadels män i övre medleåldern. Kanske är det också därför kommunpolitiker är en så homogen grupp, det känns lite som en hemlig klubb med signaler och språk som vi andra inte riktigt behärskar till fullo.

Dagens dos kultur

Har varit dåligt med bloggandet ett par dagar. Är nyss återkommen från ett vänortsbesök i Norge. Tänkte blogga lite mer om det så småningom... Innan jag åkte började jag på ett inlägg om helgens stora begivenhet hemma i byn. Konstutställning på Logen i Ämtervik. Hann tyvärr inte "posta" det innan jag åkte.

Logen ska uttalas: Lååchen. Bara så att vi får det rätt från början. Intill Sveriges högsta banvall ligger detta jättelika bygge, ett gammalt men charmigt trähus mitt ute i ingenstans. Historien säger att en man med alldeles för mycket pengar, och kanske lite storhetsvansinne, byggde huset och skänkte det sedan till Västra Ämterviks idrottsförening. Idag används huset av föreningen "nöjesskaparna" som kort och gott ordnar galej för ämterviksborna.

Till saken. Femton lokala konstnärer slår sina påsar ihop och gör en gemensam utställning. Egentligen är det helt otroligt att en liten obetydlig by som västra Ämtervik kan skrapa ihop femton utställare med tekniker som varierar mellan airbrush, olja, pastell, tusch, akvarell, foto, textilkonst och träsnide. Sammanlagt visasdes 97 verk.

Mina egna bilder lider tydliga spår av sjukdomen tidsbrist, och därför ska jag inte orda mer om dem. Dock finns de att beskåda till höger. Andras bilder är däremot roligare att skriva om, Per
Larsson tillexempel, denna bild blev min personliga favorit:



Eller kanske de märkliga bilderna av Elisabeth Frändberg:



Niklas J Brandow hade en hel filosofi bakom sina målningar, i hans presentation kan man läsa ungefär detta ”jag ägnar en lång tid åt att titta på min bild, sen bestämmer jag mig för att den är vacker.” En ganska fin tanke, beauty’s in the eye of the beholder.



Kjell Stenwreth är helt fantastiskt duktig, men kanske är det som min syster säger, att hans bilder är lite tråkiga.





Jantelagen är hårt åtlydd i små orter, att man råkar måla ses mest som något excentriskt och är inget man pratar om i stora ordalag. Därför är det så otroligt kul när alla dessa människor ”kommer ut ur garderoben” och visar allt de faktiskt skapar.

Ännu roligare är det att det fanns ett så stort intresse, under fyra dagar såg uppskattningsvis 500 personer utställningen. Glesbygden sjuder av kultur även om det inte alltid syns utåt.

Manna från himlen!

Så är det dags, hoppas du tillhör en av de 2,5 miljoner som kommer att få tillbaks på skatten, jag gör det inte. En kommentar i DN av Sanna Rayman fick mig att kasta ögononen på följande pressmeddelande från Skatteverket:

"Nytt miljardregn över skattebetalarna"

Är det inte konstigt? Vi förväntas vara i en jublande eufori, manna regnar från Skatteverket. Pappa staten delar ut pengar - Halleluja! Nu kanske jag är helt ute och cyklar men jag har ju bestämt för mig att det är jag som slitit ihop de där pengarna för att sedan betala in en del av dem till staten. Har jag betalat in för mycket av mina surt förvärvade slantar får jag dem tillbaks -skatteåterbäring. Inte en gåva från staten.

Fighting

På sistone har jag fått många kommentarer på min blogg som handlar om det våld män utsätts för. Pratar man om våld mot kvinnor kommer denna reaktion som ett brev på posten. Sunt och bra, för uppenbarligen är det så att även män känner sig hotade och utsatta.

Diskussionen blir på många sätt märklig, fortfarande diskuterar man mäns våld. Skillnaden är bara vem de slår. Och varför slår de?

På något konstigt sätt har diskussionen runt könsroller kommit att handla om kvinnans roll. Allt för lätt glömmer man bort att detta förutsätter att även mannen har en mall att inlemmas i.

Killars frustration och ilska över att män slår kvinnor och över att män slår män, visar på att även dessa roller börjar ifrågasättas.

Helt enkelt en manlig könsrollsanalys, ett igenkännande av denna och en vilja att förändra. HEJ killar! Välkomna till feministernas värld.

Slopa tjejtaxan i domstolarna.

Gårdagens ledare i aftonbladet diskuterar Hovrättens dom mot de män som dränkte en kvinna och sen våldtog hennes dotter. Skadeståndet sänks med motiveringen att flickan inte våldtogs nog länge.

En våldtäkt är en kränkning som inte på något sätt motsvaras av straffskalan, antalet fällande domar eller nivån på skadeståndet. Det finns en orsak till att lejonparten av alla våldtäkter inte anmäls, offren anser inte att rättegången är värd den smärta den orsakar.

Ett genusneutralt pris hos frisören och avskaffandet av tjejjtaxan var tydligen prioriterade åtgärder, sossarna slog på stora trumman, med Jens Orback som leadsinger och lyckades endast åstadkomma ett fjuttigt bakgrundsbrus. Uppebarligen är det så att en våldtäkt bedöms efter minutpris. Så nu Jens Orback, nu är det upp till bevis... Kanske det är dags att tjejtaxan i landets domstolar avskaffas. Kanske är det dags att vi kavlar upp ärmarna och gör en verklig insats för jämställdheten.

Höger sida av den första sidan igår...

Slår upp första sidan i gårdagens aftonbladet. På vänster sida hittar man dagens ledare, på höger sida hittar man Helle Kleins krönika som för dagen har den passande titeln -Visst går världen att förändra. Hon avslutar krönikan med en mening från Luciano Astudillos [riksdagsman (s)] tal vid Wigforssföreningens årliga seminarium.

Ibland kan det skönjas en uppgivenhet i folkrörelsesverige. Det är som att vi inte längre tror på att det går att förändra världen, menar Astudillo och Dahl [Birgitta...] nickar instämmande.

Krönikan är intressant, för visst bor det en världsförbättrare i oss alla?!? Själv är jag spekulant på titeln "upptäckare av AIDS-vaccinet" eller kanske "Skapare av fussionsenergi" eller varför inte "Upprätthållare av världsfreden". Mina framtidsdrömmar har gått via jultomte och bagare vidare mot diplomat, statsminister, och slutligen landat på en mer realistisk nivå, något mer nära min kapacitet, men ändå lever den lilla världsförbättraren kvar i form av feministen, kommunpolitikern och mitt bitska jag.

Dock händer det varje dag saker som får mig, och säkert många med mig, att fundera på om det verkligen går att förändra världen. Hur man än vänder och vrider på det så tror jag att det är idealisterna som formar världen och när de (också) börjar bli en utrotningshotad art, då sitter vi djupt i dynga.

Därför kommer jag strax att fortsätta med en mindre avhandling om den vänstra sidan av den första sidan i gårdagens aftonblad...

Kör full -bli försörjd.

Jag har befunnit mig i ett hus utan bredband i ett par dagar, därav tystnaden på bloggen. Har därför inte heller hunnit reagera på Värmlands folkblads artikel om rattfylla. (Klicka på länken och sök på ordet "rattfylla" längst upp i vänstra hörnet. Funkar inte att länka direkt till artikeln.)

"Bengt och Sven har varit på en riktigt blöt fest. Bengt tar cykeln hem, Sven sätter sig bakom ratten i sin oförsäkrade bil. Båda skadar sig i trafiken på vägen hem.Vem får störst ekononomisk ersättning? Svar: Rattfylleristen Sven."

Genom den svenska trafikförsäkringen betalas ersättning ut om du kraschar en oförsäkrad bil -även om du är aspackad. Om du ramlar från en stege och blir handikappad för livet får du sjukpension, 65% av lönen. Kör du rattfull får du sjukpension, och ersättning för sveda och värk, lyte och men. Dessutom ersätter trafikförsäkringen 90% av din lön ända fram till pensionen, om domstolen inte kan bevisa att du uppträtt oaktsamt i trafiken får du 100% av din lön fram till pensionen.

Helt otroligt!! Egentligen saknar jag ord, jag kan inte komma med någon annan förklaring än att detta måste vara ett systemfel utan dess like. Föreställer mig känslan av att få hela mitt liv krossat av en rattfyllerist, bara för att vakna upp till verkligheten; att svenska staten tänker ge puckot 100% av hans lön i ersättning för resten av hans liv. Hejja Sverige.

Dagens Citat

Jag till min bror Kalle 12 år:

Marie - Vad ska du göra i morrn?
Kalle - Erövra världen...

Önskar jag sagt det själv eller att jag åtminstone hade varit hälften så kaxig när jag var 12 år.

Politik hos pensionärerna

Ännu en dag avklarad på ålderdomshemmet, sov i fyra timmar när jag kom hem. Vet egentligen inte vad det är som är så jobbigt var inte en särskilt slitsam dag. Kanske är det den nyuppsatta lappen på kontoret som tär på min ork, socialchefen informerar i en mycket formell ton om personalens sparbeting. Inte särskilt poppigt att vara politiker då inte.

Gamla människor är fantastiska och deras historier är otroliga! Idag var jag på besök hos en dam som uppnått den aktningsvärda åldern 90+, en av dessa människor som har uträttat tysta storverk. Idag gnäller vi feminister om löneskillnader och sossarna protesterar högljutt mot RUT-avdrag -de pratar om den tiden när de hade "plats" på en gård dvs. var piga. Vi pratar om dålig kvinnlig representation i maktförsamlingar -de slogs för vår rätt att rösta. Vi klagar på bristande engagemang i våra ideella föreningar -det var de som startade dem.

Föreställ er känslan av att ha en politisk diskussion med en människa som var pensionär när du föddes, någon som upplevt två världskrig, som sett regimer uppstå och falla och som har upplevt införandet av kvinnlig rösträtt! Kvinnan som satt mitt emot mig var bekant med Karin Söder, sveriges första kvinnliga utrikesminister och hon berättade om tiden då Selma Lagerlöf satt i Östra Ämterviks fullmäktige."-Hon sa inte mycket, men när hon sa något då lyssnade karlarna... "

Sätt det citatet i sin kontext, i en liten värmländsk by, i en politisk församling totalt dominerad av män, någon gång i förra seklets första hälft. Jag ser det framför mig, den bistra damen bland de minst lika bistra herrarna, viktiga frågor behandlades och då Selma talade; då lyssnade karlarna. Tänk att vara hemtjänst hos Selma, det ni, det vore något det!

Man mår bäst i en Centerkommun.

Folksam har i dagarna publicerat en undersökning av sjukfrånvaron i landets samtliga kommuner. Tre punkter undersöktes:

1. Total sjukfrånvaro

2. Långtidssjukfrånvaro

3. Sjukfrånvaro för kvinnor

Utifrån dessa tre punkter betygsattes sedan kommunerna och rangordnades i de tio "friskaste" respektive "sjukaste". Jag anade resultatet men beslutade mig för att göra en fullkomligt ovetenskaplig undersökning. Klickade mig helt enkelt in på respektive kommuns hemsida och kollade upp vilken färg ks-orföranden hade...

And, baaamm pa bam bam bam... Here's the results of the Swedish jury:

På den "friska" listan var 50% av kommunerna Centerkommuner, 80% var borgerliga, listan toppades dessutom av en c-kommun. På den "sjuka" listan var 80% av kommunerna s-märkta.

Jag tänker inte dra några höga växlar av detta utan helt stillsamt konstatera att det kanske eventuellt, möjligtvis, finns ett samband mellan den politik man för och hur människor mår...

Nya finesser...

Till höger finns en remsa med lite bilder, ska försöka återkomma med lite mer relevanta foton så småningom, men för tillfället får ni hålla till godo med vackra bilder från Värmland :-)

Almedalen 2005

Japp, som alla andra var jag där... Varmt, svettigt, intensivt, vackert, flådigt, upphaussat, och framförallt intressant.

Vi ägnade dagarna åt att äta glass, dricka vatten och gå på så många seminarier som möjligt, när den ljusa visbynatten gjorde sitt intåg var jag som utsliten som en tax på långpromenad. Det är då den verkligt verksamheten börjar, att hälsa på flest viktiga personer blir till en sport där endast den mest slipade kan vinna. Jag vann inte, jag gick hem och sov istället.

Man måste vara på ett särskilt humör för att orka med en Lobbyverksamhet i klass med Almedalen. Fredrick Federley börjar mer och mer bli sin egen PR-expert och flängde mellan viktiga seminarier, vassa debatter och tuffa människor. Det är en konst att frottera sig med eliten, tyvärr tror jag inte att jag behärskar den. Definitivt inte med samma fulländning som FF.

Veckans höjdare: Almegas seminarium om vårdens framtid, Mauds tal i Almedalen, vädret.

Veckans stolpskott: SSU:s paroll; Trygg därför fri. Skanskas seminarium om BOT-metoden, Leionborgs tal.

Träskmonstret...

Satt och bläddrade i senaste nummret av feministiska tidskriften Bang. Temat är moral och omslaget pryds av Linda Rosing. Det får mig att tänka på den riktiga feministen, vem är hon? Är hon 70-tals bruttan med hår under armarna, växtfärgande kläder och en brinnande glöd, eller är det kanske 80-talets yrkeskvinna som var både stenhård, framgångsrik och kall. Eller är det urmodern, den kurviga kvinnan som utan att blinka klämmer ur sig 16 ungar. Vem är isåfall den typiska nutidsfeministen? Eller är kanske hon en han?

Är det ok att vara feminist och utvikningsbrud, eller ska man vara moraltant likt Linda Skugge? Kanske är det så att vi instinktivt klankar ner på de kvinnor som inte följer våra egna mallar för vad en feminist egentligen är. Motverkar vi vår egen kamp genom att klanka ner på våra systrar? Eller är Linda Rosing helt enkelt ett objekt som fastnat i patriarkatets träsk. Kallar hon sig överhuvud taget feminist? Vet hon ens vad hon gör på Bangs förstasida, har hon ett syfte eller är hon helt enkelt en, för att använda Skugges ord om sig själv, mediahora.

Jag vet inte, men man kanske inte ska vara för snabb att döma andra, för ärligt talat är vi inte alla lite som Linda Rosing -fast i träsket. Kanske är vi alla träskmonster; under spacklet, bortom rakhyveln och vaxet...

Det finns en orsak till att vi uthärdar den fruktansvärda smärtan av att vaxa bikinlinjen eller att jag har använt halva dagen åt att fundera över om jag inte är lite tjock ändå... Den som är utan skuld, kasta gärna första stenen.

I need a makeover.

Kalle Larsson öser galla över centerpartiet på sin LO-ung blogg -skönt. Hade han tyckt om oss hade jag varit oroligt.

"Har träffat många ganska sunda centerpartister ute i byggderna. Nästan sosseliknande (c)-folk som i grunden tror på folkrörelse, glesbyggd och land i samklang och en massa annat som ligger mej varmt om hjärtat. Men nu är det totalt borta.Maud & CO ska bli knähundar åt reinfelt. Totalt likgiltigt tydligen."

Hmm, undrar om jag ska ta åt mig, har träffat Kalle vid ett flertal tillfällen. Han har rätt på många sätt i sin analys, centerpartister i värmland tror på en folkrörelse, vi ser att vi behöver storstan' men vi ser också att den behöver oss. Men HERRE MIN JE, tänk om jag är "sossliknande" I need a makeover, vad är det för signaler jag och mina vänner har sänt ut?!?

Det får lov att bli bot och bättring, i sann politikeranda har jag tagit fram ett åtgärdspaket i tio punkter:

• Inga mer röda kläder, endast grönt.
• ny frisyr à la Maud
• Ska även fråga fru Olofsson vart hon köper sina käcka skinjackor.
• Måste genast skaffa mig en tröja som det står Timbro på
• I debatter mot Kalle ska jag hädanefter bara prata om, frihandel, Ayn Rand, avskaffande av kollektivavtal samt sossarnas misslyckande.
• Mitt efternamn ska from. dags datum stavas Wi(c)kberg.
• I kommande valrörelser tänker jag insistera på att stå längst ut i högra kanten (ca 10 m till höger om MUF) för att, om möjligt, inte förväxlas med sossarna.
• I fortsättningen ska jag alltid få ett högljutt vansinnesutbrott varje gång en tidning väljer att kalla oss "Centern".
• Jag ska tatuera in en fyrklöver på hemligt ställe...
• Sist men inte minst tänker jag varje spotta tre gånger över vänster axel varje gång jag ser Göran Persson på TV.

The new me.

Jag har slöat lite med bloggandet, här kommer därför en kort update med den senaste månadens highlights:

Centerstämma: 5000 centerpartister tågade genom Stockholms gator för ett maktskifte. Om jag ska vara helt ärlig är även jag förvånad över att det finns så många centerpartister :-) Lek med tanken att alla dessa skulle se till att ytterligare 10 personer röstade på oss. Det skulle innebära 50 000 nya röster, bara sådär! Debatten var stundtals spänstig och stundtals riktigt kass. Själv la jag större delen av mitt krut på jämställdhetsprogrammet, har aldrig tidigare bedrivit ett sånt omfattande lobbyarbete. Lyckades smyga in ett par formuleringar genom bulvaner i kommittén, annars lönade det sig föga. Läs mer här

Härskartekniker: Är något som frekvent förekommer även inom det egna partiet. CUF slår världsrekord i bra idéer, men kommitténs företrädare ägnar sig åt att peta naglarna istället för att skriva in oss i Guinness rekordbok med guldbokstäver. Det är ju himla floffigt att visa upp oss på hemsidan med bild och allt (se ovan), men att i stort sett noll och inga av våra förslag gick igenom, det framkommer inte. Tyck gärna precis vad du vill, ha gärna motsatt åsikt, men våga inte tiga ihjäl mina idéer.

Federley vs. Åkesson: FF är utmanad av Sverigedemokraten Jimmy Åkesson på debatt under Almedalsveckan på Visby. Hejja Fredrick, vi har tigit för länge, dessa krafter spelar redan på den demokratiska arenan, vare sig vi vill det eller inte. De har en valbudget på flera miljoner och mobiliserar med full kraft mot riksdagen. Det räcker nu, det är dags att vi sätter ner foten, synar de mörka krafterna i sömmarna och slår hål på bubblan. Läs mer på fredricks Blogg

Den våldtäktstid nu kommer: Rubriken är hämtad från Linda Skugges blogg. Tjejjer korsa benen och knip ihop. Nu kommer den, den fruktade sommaren, för guds skull ta inte på dig en kjol om inte kyskhetsbältet är fastspänt och jag hoppas verkligen inte att du tar dig en öl på lördag?!? Undvik all buskliknande vegetation, ha alltid med dig en burk peppar och träna på illvrålet. Jag blir förbannad, jag vet inte riktigt vart jag ska göra av all min ilska. Jag är så trött på att tjejjer skuldbeläggs, att de inte anses ha rätten till sin egen kropp, att min muff är någon annans egendom. När ska vi börja se problemet för vad det verkligen är? Varför lär sig inte män skillnaden mellan mitt och ditt, vart är respekten, omtanken, sympatin, vart är kraftåtgärderna mot mäns våld? Sluta med bullshit som feministiskt självförsvar, varför ska vi lära oss att försvara oss?? Varför lär man inte män att uppföra sig? På lördag ska jag nattvandra, jag är trött på att bara stå vid sidan av och vara frustrerad. Kanske en droppe i havet, men ändå något.

Skönt, nu har jag fått ur mig lite aggressioner! Å förresten, jag glömde att jag tänkte tipsa om en bok oxå: Bortom ljus och mörker av Lotta Thell får bli veckans boktips.