Fullt ös

Lördagen tillbringades i Värnamo tillsammans med CUF:s "Dackedistrikt" eller med andra ord Östergötland, Jönköping, Kalmar och Kronoberg. Distrikten hade förberett tuffa frågor till mig och Magnus och vi kunde återigen konstatera att vi egentligen inte är särskilt oense.

Igår åkte jag vidare till Vänersborg för motionsbehandling med distrikten i väst. Det känns att det börjar dra ihop sig till stämma.

Just nu befinner jag mig i Värmland, även här har det blivit vår.

Gårdagen i Ludvika

Det är vackert i Dalarna, solen sken, ordföranden för IF Metall på ABB var väldigt trevlig, maten på Gamlegården var jättegod. Det är kul att åka tåg. Sofie Wiklund var också trevlig.

Så, nu har jag nog summerat det positiva med gårdagen. Resten var rent ut sagt en pärs. 1 timme och 45 minuter som ägnades åt att att försvara regeringens politik, min syn på LAS samt att förklara att jag inte äter fattiga människor till frukost. Det blir lite tufft när samtliga frågor riktas mot en av två debattörer.

Dalademokraten sammanfattar det hela ganska bra.

Ska du till Ludvika?

Har du vägarna förbi Ludvika i morgon, tisdag? I så fall är du hjärtligt välkommen att besöka årtets mesta "mission-impossible".

13:00 Gamlegården, Ludvika.

Jag debatterar med sosse-ledarskribenten Sofie Wiklund om arbetsrätt. Det roliga i kråksången är att publiken består av fackligt förtroendevalda inom IF Metall. Farmor brukar säga att den som lever får se, vi får se om jag kommer levande från Ludvika...

Anti

Igår satt jag ett par timmar på ett fik och löste världsproblem med en gammal kompis. Precis när jag skulle gå hittade jag Vänsterpartiet i Storstockholms tidning inför första maj.

Fyra sidor med gnäll om regeringen, väldigt få rader om vad man själv vill åstadkomma. Även med mina mest objektiva glasögon kan jag inte förstå hur denna tidning skulle lyckas locka en enda ny väljare.

Allt, i stort sett utan undantag, är anti. Det finns inte många positiva aspekter av världen i denna tidning. Tillexempel finns en annons för en demonstration mot fascismen, med nedanstående upplyftande bild.

Givetvis missar man målet om man inte har rätt problemformulering, men det finns olika sätt att kommunicera sin världsbild. I den aspekten tror jag att sveriges vänster går mot ett misslyckande.

Maud och Annika

Sveriges största politiska kvinnoförbund har just nu sin stämma. Maud var där, och deltar på denna bild i en presskonferens med Annika Qarlsson, ordförande för Centerkvinnorna.

Hängrännor och stuprör - den nya bävern

Idag överlämnade Anders Borg den nådiga budgetluntan till riksdagen. I stort sett allt av intresse hade redan läckt ut. Det finns mycket att säga om satsningarna, det känns bra att man satsar pengar på att underlätta för ungas etablering på arbetsmarknaden och på integration.

Det finns dessutom ett ganska speciellt förslag i proppen, nystartscentrum i områden med särskilt stort utanförskap. Här ska myndigheter tvingas till samordning. Människans behov prioriteras framför myndigheternas system. En one-stop-shop där tillexempel Almi, Försäkringskassan och AMS finns under samma tak.

I höstas kom stressforskaren, Professor Emeritus Lennart Levi in i riksdagen. Med sina 78 år är han riksdagens äldsta ledamot. Ganska snart lärde vi oss att Lennarts stora käpphäst stavas; hängrännor och stuprör. Inte ett gruppmöte sedan jag började mitt jobb på riksdagen i januari har förflutit utan att Lennart har pratar om detta.

Med andra ord menar Lennart att systemen måste verka tvärsektoriellt, en person är inte socialbidragstagare, arbetslös, egenföretagare, eller pappa i stuprör. En människas liv hänger ihop i hängrännor - då måste även systemen göra det.

Nu pratar hela Centerpartiet om hängrännor och stuprör - de är den nya bävern. Nystartscentrumen är ett resultat av detta, förhoppningsvis ger de goda resultat.

Tekniken jobbar mot mig - inte med mig.

Igår var jag på jobbet hela eftermiddagen och kvällen för att arbeta med dagens stora begivenhet – vårpropositionen. Jag skulle börja arbetspasset med att kopiera en bunt papper, det tog tre sekunder sedan var kopiatorn ohjälpligt sönder. Inte det bästa läget.

Idag kommer jag till jobbet extra tidigt för att hinna skicka lite mail, helt plötsligt är alla texter i min mailbox storlek en punkt, med andra ord pytte pytte små. Dessutom går det inte att skicka mail med den fullt logiska hänvisningen att ”Samlingsbehållaren är NULL”.

Jag tror att det är detta som kallas lagen om alltings djävlighet.

7:e bäst i världen

... i alla fall om man får tro Simon Palmes blogg där han listar världens tio bästa politiker. Reinfeldt - släng dig i väggen.

Sol i sinne?

Läser på DN.se om partisekreterare Erik Ullenhags senaste uttalande, tydligen anser han att Leijonborg är rätt person att leda Folkpartiet vidare. Det ska bli intressant att se hur många som instämmer i Ullenhags uttalande denna gång.

Leijonborgs auktoritet undergrävs mer och mer och Ullenhags utspel är ett bevis på detta. Att vissa distrikt går ut och kräver partiledarens avgång innebär förmodligen att det kokar ganska kraftigt i missnöjesgrytan även på andra håll. Jag blir inte förvånad om Leijonborg får gå på kongressen.

Solen skiner ute och det finns egentligen bättre saker att göra än att grotta ner sig i Folkpartiets angelägenheter, därför stannar jag där.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

Limousiner

Är inte bara bilar utan även en ras i kosläktet. Dessa kalvar tar söthet till en ny nivå.

Skogsägare?

Ja, jag har tråkigt. Jag har passerat den magiska 24-timmarsgränsen, dvs: jag har nu varit hemma mer än ett dygn och det börjar klia i fingarna, därav den stora mängden blogginlägg under dagen.

Ta gärna en titt på Martin Borgs film om vårt stora skogsägande.

Konst i väst

Konstgruppen konst i väst ställer ut på Västra Ämterviks hembygdsgård. Mitt bidrag detta år heter fröken Sverige.

Jodenius i DN

Jag sitter i en solvägg hemma i Ämterivk, har letat fram min gamla Fristadsjacka ur garderoben och dricker kaffe ur en Centermugg från stämman i Sunne 1998. Känns otroligt skönt att bara få vara en riktig mupp, här är det ingen som ser mig.

Läser i dagens DN om min före detta pressekreterarkollega Per Jodenius. På tisdag börjar det rättsliga efterspelet till dataintrångsskandalen i Folkpartiet. I DN hävdar Per att både Fredrik Malm och Nina Larsson kände till intrången. Någon ljuger uppenbarligen. Det är dumt att spekulera, men jag upplever både Nina och Fredrik som personer med stark rättspatos och har svårt att se att de skulle ha vetat något om vad som skedde...

Per gick långt över gränsen, det insåg han nog tämligen snart. På något sätt hade man byggt upp ett politiskt klimat där man istället för att tala om vart gränsen gick uppmuntrade honom att gå ännu längre. Flera personer i Folkpartiets ledning visste om vad som skedde och valde att dra nytta av informationen. Det var Pers karriär som var i riskzonen, inte deras.

Makten framför allt, verkar ha varit Folkpartiets devis i valet.

Ämtervik nästa

Sitter på ett mysigt intercitytåg på väg hem till Ämtervik, med byte i karlstad. Sista biten åker jag rälsbuss på fryksdalsbanan, ryktet säger att Astrid Lindgren fick inspiration till Nangiala under en resa på just fryksdalsbanan. Förmodligen inte sant, men ganska kul historia. Det är fler än jag som är ute och reser idag. Alliansens partiledare har äntligen fått tummen ur och genomför en bussresa. De borde tagit tåget, betydligt miljövänligare och gott kaffe i bistron.

Om Påven vore kvinna

I dagens SvD ställer Centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson krav på att utländska kvinnor ska kunna göra abort i Sverige avgiftsfritt. Det finns en viktig poäng i Annikas resonemang, så länge illegala aborter i hemlandet är billigare än legala aborter i ex. Sverige kommer man aldrig åt problemet. För rika kvinor finns alltid lösningar, för fattiga kvinnor är valet ofta obefintligt.

Var sjätte minut dör en kvinna till följd av illegala aborter. Det finns många sätt att komma till rätta med problemet, preventivt arbete, kunskap, bistånd, osv. Men rätten att bestämma över sin egen kropp får aldrig bli en ekonomisk fråga.

I praktiken kommer förslaget om att tillåta utländska kvinnor att göra abort i Sverige främst beröra kvinnor från Polen, Irland och Malta. Ibland önskar jag att Påven vore kvinna, någonting säger mig att katolska kyrkans inställning inte vore riktigt lika rabiat om så vore fallet.

Stämma i stockholm

Andreas Strömberg i talarstolen. Fantastiskt spännande diskussioner med hög ideologisk profil.

April april din dumma sill...

Idag är första april och jag har just lusläst DN, utan att reflektera över att något kanske var lurigt. De kanske har slutat med aprilskämt, eller också är jag grundligt lurad...

Jag är i alla fall säker på att följande nyheter (från veckan som gått) faktiskt är sanna, även om man funderar ibland:

- Påven botar nunna
- Isbjörn dödar panda
-Drake skapar miljöproblem

Grön socialliberal tankesmedja?

De senaste dagarna har diverse kommentatörer på bloggen kastat både den ena och andra råsopen mot Timbro. Jag gillar Timbro, jag gillar nya idéer och jag gillar folk som tänker längre än vad näsan räcker, jag behöver inte tycka samma sak, däri ligger det fina i kråksången. Däremot kan jag nog lugnt påstå att nio av tio cuf:are hemma i Värmland inte ens har en aning om Timbros existens. Här ligger lite av problemet, idéutveckling har en tendens att bli central.

Det finns gott om idéer i Centerrörelsen men möjligheten att sprida dem uppåt i organisationen är idag högst begränsad. Det är betydligt lättare att sprida dem nedåt. Med Mauds nya förslag om en tankesmedja kanske det blir ändring på det. En av de viktigaste uppgifterna för tankesmedjan ska nämligen vara att bli en samlingspunkt för liberala krafter i hela landet.

Extra kul blir det för alla vänsterdebattörer som nu får en ny ondsint och indoktrinerande instutition att skälla på!

Vårkänslor

Jag har suttit instängd i ett gammalt dammigt riksdagshus hela veckan. Solen har lyst som besatt och det har nästan varit sommarvärme utomhus. I helgen är jag ledig sånär som besök på två stämmor. Vad händer? Jo solen har gått i pension.

Den enda vår jag kan se är mina kvistar med körsbärsblommor och påskliljor som jag köpte för dyra pengar i gamla stan. I värmland plockar man sånt i trädgården. Jag längtar hem.

Valberedningens förslag

Det finns ett enda uppdrag som får mig att darra ända ner till mina taniga knän. Det är förbundsordförandeuppdraget i CUF, ändå står jag med glädje och stolthet till valberedningens förfogande. Idag offentliggjordes deras förslag och uppenbarligen har jag en nästan enig valberednings förtroende. Nu borde man skriva en lång och klok text, jag struntar i det och skriver istället precis det som finns i mitt huvud just nu;

Människans kapacitet och möjligheter är grundläggande för mitt politiska engagemang. Vi har ställt till med en jäkla massa skit, därför är jag också övertygad om att vi kan ställa saker till rätta igen. Vi brukar säga att ”det börjar hos dig”, och hos mig var det på sätt och vis så. Jag har aldrig ens varit i närheten av a-barn-standard. Jag föddes med ett ganska livsavgörande fel, men som tur är var det någon annan som hade hjärnkapacitet nog för att kompensera det jag saknade i kroppsliga förmågor. Någon annan hade redan uppfunnit en helikopter som flög iväg mig, någon annan hade redan uppfunnit narkosen och någon annan fattade att det gick att operera pyttesmå barn. Det är någonstans där det börjar, människan är fantastisk.

Den fantastiska människan förtjänar att vara fri. Utifrån den övertygelsen kallar jag mig liberal. Jag tror på friheten, men jag tror också att friheten finns i en dynamisk verklighet. Min frihet inkräktar ibland på din, det är där gränsen måste dras. Jag tror på människans rätt att fatta fria beslut, men jag tror också på människans rätt att misslyckas och att det därför behövs ett socialt skyddsnät värt namnet.

Som ordförande vill jag skapa en miljöpolitik där problemen tas på största allvar men där lösningarna handlar om framtiden, inte om bevarande av gamla system och strukturer. Där ny teknik står i centrum och där det är billigt att vara miljövän, men dyrt att skita ner.

Jag vill se ett öppet samhälle där den personliga integriteten sätts i centrum, men också ett samhälle som är öppet gentemot sin omvärld. En människa som kommer till Sverige ska i utgångsläget alltid ses som en ny resurs, ett tillskott och en kompetens.

Jag vill också jobba för en jämställdhetspolitik som utgår från individens frihet. En jämställdhet som inte polemiserar, men som inte heller blundar för missgynnande strukturer och diskriminering.

CUF ska inte vara en organisation som formar politiker i grå kostymer och slipsar. Det är inte heller en organisation för människor som går på sparlåga, det är en organisation för människor som brinner. Det är en organisation som inte, fastnar i byråkrati, system och synergieffekter, utan pratar om människor, framtiden och lösningarna.

Det är mitt CUF och min vision. Nu är bara frågan hur medlemmarnas CUF ser ut.

Jag saknar Göran

Just ikväll prioriterade jag volleybollträningen framför en mysig kväll i soffan med min Göran. Det är nämligen lite så det känns, statsministern är helt plötsligt reducerad till en vanlig man, pressad, bitter och omgärdad av människor han inte litar på.

Jag grät när Göran filmades i samband med Anna Lindhs död, jag skrattade när han pratade om sina jobberbjudanden till Bildt, jag led med honom när han pratade om sitt döda äktenskap och jag förstod hans bekymmer över Anitras inställning till förmögenhetsskatten. För mig är det helt obegripligt att Göran låter mig sitta där och skratta, gråta, vara arg, bekymrad och lycklig tillsammans med honom. Hur tänkte han?

Göran borde ha skrivit sina memoarer i bokform och läst korrekturen noga. Eftersom han uppenbarligen saknar självcensur borde kanske någon annan åta sig den uppgiften. Men men, det är på sätt och vis bra tv - precis lika folkligt som Göran Persson förmodligen upplever sig själv.

Läsvärt i Påsk

Snart är det påsk! En helt fantastisk högtid som slår både midsommar och jul med hästlängder. Jag tänkte åka hem till värmland och äta godis och prinskorv i mängder. Dessutom tänkte jag försöka plöja igenom alla de böcker jag påbörjat men inte läst klart. I högen ligger just nu:

Radhusproletärer och ombudskapitalister. Dick Klings nya bok handlar om varför vi i Sverige byggt upp ett gigantiskt kollektivt ägande samtidigt som hushållen i stort sett saknar förmögenhet. En genomsnittlig Italienare äger sex gånger så mycket som en svensk. Finnen äger dubbelt så mycket.

Detta tål att funderas på tillsammans med ett stort påskägg. För en majoritet av Svenskarna funkar livet så länge "kranen" är igång och pengarna sipprar in, så länge systemen funkar, kylskåpet är helt, tvättmaskinen gör sin plikt, och dagen ser ut ungefär som föregående dag. Problemet uppstår då kranen av någon anledning slutar att rinna, eller när något oförutsett inträffar som gör att vattnet inte riktigt hinner stilla behovet.

Dick föreslår därför att de statliga bolagen delas ut till folket i form av aktier, en sorts folkkapitalism som skulle ge varje svensk en aktieportfölj på 70 000 :-. Läs gärna bloggen folkkapitalism.nu

I min bokhög ligger också boken; A Short History of Tractors in Ukrainian. Jag köper ofta böcker på baserat på omslaget, tycker att den principen funkar lysande. Denna bok gick helt enkelt inte att låta bli att köpa.

Johan har börjat blogga

Min vän och kombatant om förbundsordförandeposten i CUF, Johan Pettersson har börjat blogga.

Hårda bud i Mellerud

På senaste tiden har Melleruds slogan "Hårda bud i Mellerud" florerat i media, hemtjänstpersonalen uppskattar inte att åka runt i bilar med den texten väl synlig... Min vän Frank hittade denna sida med en sammanställning av en mängd slogans för kommuner runt om i Sverige.

Ibland tror man inte att det är sant, jag tror att jag ska bli informationschef på en kommun, det kan ju knappast bli värre... Här kommer ett par favoriter:

"Alingsås - utan oss vore korv och mos bara korv"
"Kommunen med stake"
"Bjursås - Dalarnas Schweiz"
"Surahammar - Din bit av det sura äpplet"
"Trosa - Världens ände"
"Vallentuna - var femte invånare är en häst!"
"Karlsborg - Sveriges reservhuvudstad"
"Det bästa med Landskrona är Köpenhamn"

Där allt är möjligt

Kommer precis från ett otroligt inspirerande möte med Ulrika Fors, företagare i Estland. Ulrika är en av de drivande i familjeföretaget Fors Mekaniska Verkstad som sedan början av 1990-talet bedriver sin verksamhet i Estland.

Efter kommunismens fall hade Estland ett smörgåsbord av olika ekonomiska system att välja bland. Kloka företrädare valde en liberal linje, vilket ledde till en smått otrolig klättring i Europas välfärdsliga. Förra året låg den Estländska tillväxten på ca 11% lönerna stiger varje år med nästan hisnande 20%.

Estland har en platt skatt på ca 22%, och en bolagsskatt på 26%. Byråkratin är minimal och skattelagstiftningen kan sammanfattas på ett par rader. Som ett annat exempel kan nämnas att det bara finns tre möjliga avdrag på deklarationen. Att deklarera via nätet är en självklarhet och när du godkänt din deklaration ska pengarna finnas på kontot inom tre dagar.

System i alla ära, men Ulrika pekar på något som många gånger är långt viktigare. Synen på företagare. I Estland är det fint att vara företagare, säger Ulrika. Antalet nya företag ökar lavinartat, människors inställning är att allt är möjligt.

Jag har aldrig varit i Estland och just människors inställning är något som är svårt för mig att verifiera. Däremot har jag varit i ett par andra före detta kommunistdiktaturer. För nästan två år sedan besökte jag en liten Transylvansk stad i Rumänien. Attityden var en helt annan, när man pratade om framtiden pratade man uteslutande om utländska industriers etablering i regionen. Inte ett ord om det egna företagandet.

Estländarna verkar ha insett något avgörande - framtiden ligger i ens egna händer. Med mössan i hand kommer man alltid att vara beroende av andra. Väljer man istället att börja tillverka och sälja egna mössor är risken att man blir beroende av vad andra väljer att lägga i den betydligt mycket mindre.

Grattis!

Det tog bara 118 år, nu har socialdemokraterna fått sin första kvinnliga ledare. Fortfarande är 79% av alla styrelseledamöter och 87% av förbundsordföranden i LO-förbunden män.

Lycka till Mona!

Vänner

Brudarna från värmland på besök i stockholm! Bloggpostat live från Sickla udde.

Vote for Muluken

Min andel finska läsare är högst begränsad. Jag vill ändå slå ett slag för min favoritkandidat i det finska valet. Muluken Cederborg, jag hade den stora äran att tillbringa en vecka Makedonien med denna fantastiska kvinna.

Mer info om Muluken kan man läsa här

Sfp:s mycket underhållande kampsång kan man lyssna på här

Dagens humor 2

En sl-affisch med texten: försening? Ring ...

Dagens humor 1

Digitaltv-övergången verkar ha tagit riksdagsförvaltningen på sängen.

Piga

Sedan jag var typ 14 har jag jobbat med en massa olika saker, på meritlistan står bland annat tågvärdinna, diskare, leksaksdemonstratör, kaffetant, vårdbiträde och städerska. Jag jobbade därför att jag ville skrapa ihop pengar till att köpa schysta saker, vissa jobb var tristare än andra men jag var jäkligt tacksam för möjligheten att tjäna pengar. Ett av de bäst betalda jobben var att städa byggbaracker åt Skanska, det var inte jättekul, men det var kul att få lön. Ett av de tuffaste jobben var som vårdbiträde, men det var också ett av de mest givande.

Om jag hade valet mellan arbete eller a-kassa skulle jag ta arbetet, i stort sett oavsett vad det var. Att få lön istället för bidrag är argument ett. Att få arbetskompisar och en mening med att gå upp på morgonen är argument två.

För mig finns inga pigjobb. Bara jobb. Varför är det inte ok att jag sysselsätter någon annan för att tvätta min tvätt eller diska min disk. Någon annan får ett jobb och jag får hjälp. Denna diskussion är obefintlig när det gäller "manliga" motsvarigheter. Varför kallar man inte folk som byter däck på andras bilar, bygger andras hus eller klistrar upp andra människors tapeter för drängar? I praktiken skulle jag kunna byta mina egna däck, klistra upp mina egna tapeter och bygga mitt eget hus, men ofta väljer jag att låta någon annan göra det.

Städbranschen omsätter idag ca 3 miljarder, varav ca 6 % är vita jobb. Ett avdrag för hushållsnära tjänster ger människor möjlighet att jobba vitt, starta egna företag, göra karriär, anställa andra, få försäkringar, anställningstrygghet, pensionspoäng etc. Det är märkligt att vissa människor tar sig rätten att bestämma vad som är bra eller dåliga jobb, eller för den delen att kalla människor för pigor.

Där alla kan höra dig skrika

Det var vår i luften i Stockholm idag, solen sken och jag och min ”kombo” bestämde oss för att gå en promenad i Nackareservaten. Vi knallade upp i skogen vid Sickla sjö och klättrade uppför en bergsknalle.

Ibland kan man få helt galna infall, vi fick för oss att vi borde göra ett vårskrik, á la Ronja Rövardotter. Det är helt otroligt skönt att bara skrika rakt ut, tyvärr gav naturen ganska bra resonans till våra vrål och på andra sidan sjön såg vi hur en kvinna sprang ner mot vattnet och började stirra runt sig. Hon trodde förmodligen att någon höll på att drunkna.

Jag ber härmed om ursäkt å det djupaste, jag måste lära mig att det är skillnad på skog och skog. I de värmländska urskogarna kan ingen höra dig skrika, det är inte riktigt samma sak i Stockholm.

Någonstans gick något fel

Idag är internationella kvinnodagen. En dag som en gång utropades i det numera rivna ungdomshuset. Det gjorde ni bra, jag är högst tacksam för att man åtminstone en gång om året sätter fokus på jämställdhetsfrågan.

Men någonstans gick någonting fel. Någonstans spolade man ner tanken om jämställdhet i toaletten. Jag uppskattar inte att min politiska kompetens bedöms efter mitt utseende.

http://www.socialism.nu/index.php?page=forum&section=thread&id=14514&view=77

Långt ner på sidan, samt följande sida, hittar man en massa intressanta fakta om mig, hur jag ser ut, om min mormor är religiös, eller om jag äter grisbajs eller inte.

Grattis på internationella kvinnodagen.

Här är länken till programmet

Egentligen borde jag skriva något långt och klokt, men eftersom jag satt uppe till ända in på småtimmarna efter debatten och löste världsproblem med de andra deltagarna är jag lite seg i huvudet.

Här kan man i allafall se programmet.

Läs gärna kommentarerna på föregående inlägg. Det är lätt att konstatera vad som händer när argumenten tar slut. Man kastar gatsten - eller går till meningslösa personangrepp.

Argument i morgon

Kan man förvänta sig att få ett ungdomshus? Vad händer om man inte får det, vilka medel är egentligen tillåtna? I morgon ska jag debattera kravallerna i Köpenhamn i Svt:s debattprogram Argument. Det börjar 22:00 och vi är med först.

Jag frågade min Danske kompis vad det är som håller på att hända egentligen. Han berättade att han en gång knackade på dörren till Ungdomshuset och blev avvisad med bestämdhet. Varför frågade jag, - Därför att jag ser ut som jag gör svarade han, och därför att husets "öppna sinne" bara kan apliceras på dem som tror att liberaler och konservativa är onda och att socialism är den enda framkomliga vägen.

Det blir nog en spännande diskussion i morgon.

Varför stoppar man upp en tupp?

Uppstoppade djur är inte jättesnygga. Denna tupp är inget undantag... Jag hittade den i skålleruds bygdegård.

Tvätt och pardans

Det är fredag kväll och jag gör något så upphetsande som att tvätta. I akutmaskinen dessutom (den maskin man använder om man är ett pucko som aldrig kommer ihåg att boka tvättstugan).

I väntan på att tvätten ska bli klar sitter jag och tittar på Let's Dance. Jag gillar konceptet att deltagarna faktiskt måste slita häcken av sig, här finns inga genvägar, utom för Lasse Brandeby som knappt gör ett enda steg. Har aldrig varit någon höjdare på pardans. Kan inte förstå hur man ska veta om man ska gå framåt eller bakåt, hur ska jag kunna veta åt vilket håll min partner har tänkt att gå? Dessutom har jag svårt att se någon logik i det folk kallar takt.

Min gamla chef gjorde ett tappert försök att skjuva runt mig på dansgolvet och hävdade med fullaste allvar att han hade träningsverk i armarna dagen efter. Har insett att det finns en poäng med att kunna dansa, det ingår ofta i den sociala koden. Kanske borde jobba på detta.

Kandidat till förbundsordförandeposten

Idag blev det officiellt, jag kandiderar till posten som förbundsordförande i CUF. Jag hoppas att jag får chansen att jobba för ett CUF med en vassare jämställdhetsprofil, en aldrig sviktande känsla för ett öppet Sverige och en miljöpolitik värd namnet.

Jag är stolt och glad över allt stöd jag har fått och jag är otroligt tacksam över alla uppmuntrande samtal. Min vän Magnus Andersson kandiderar också till ordförandeposten, hans blogg hittar ni i min länklista. Må bästa kvinna eller man vinna. Nu ska jag springa och köra ett lunchpass med boxning, dock i ett högst fredligt syfte.

Se upp för dårarna

Idag var jag på ett mycket intressant seminarium om Flexicurity, alltså den Danska modellen där man har kombinerat höga nivåer i a-kassan med stor flexibilitet på arbetsmarknaden. Semniariet avslutades med en frågestund, som vanligt i politiska sammanhang är frågorna ett mindre anförande.

En företrädare för arbetsförmedlingen begärde ordet och hävdade att Flexicurity är mycket svårt att inplementera på en svensk arbetsmarknad, därför att - håll i hatten - vi har ett helt annat inflöde av invandrare. Dessa är mindre flyttbenägna och kan alltså inte fungera på en flexibel arbetsmarknad.

Det blev tyst i lokalen. Det är ett ganska intressant resonemang. Den grupp som ständigt diskrimineras och stöter på gigantiska hinder för sitt inträde på arbetsmarknaden, de som uppenbarligen varit flyttbenägna nog att lämna hus och hem för att etablera sig i ett helt nytt land - de är orsaken till att vi inte ska införa ett flexicuritysystem. Mörkbruna åsikter kan poppa upp lite här och var, ibland undrar man om liknande rikspuckon någon gång har ägnat sig åt reflektion.

Vår statiska arbetsmarknad gynnar den fast anställde och innebär främst ett hinder för unga, långtidsarbetslösa, och invandrare. Var tredje dansk har bytt jobb det senaste året, viket kan jämföras med var tionde svensk. Då är det inte lätt att få in en fot på arbetsmarknaden och en Iranks hjärtkirurg får tacka och ta emot för ett jobb som chaufför i tunnelbanan.

Se upp för dårarna.

Skärpning moderaterna

Jag brukar inte vara snarstucken, men jag kan inte hjälpa att jag blir en smula irriterad när en exakt kopia av moderaternas grafiska profil används i kampanjen för nystartsjobben. Det är nog

inte en helt okvalificerad gissning att det är samma byrå som designat de nya moderaterna och de nya jobben.

Ovan kan man studera moderaternas grafiska profil samt en screendump av www.nystartsjobb.se

Någon måtta på självgodheten för det ändå vara. Det blir en lite lustig situation om allt som skapas av näring, jordbruk, infrastruktur och miljödepartementen klistras upp på stortavlor i grönt. Kanske borde man till och med slänga med en diskret fyrklöver?

Audiens

Roger Tiefensee lämnade över ett gäng företagares synpunkter på regelförenklingar till maud. Fantastiskt att jag nu har kommit på hur man bloggar från mobilen!

Fröken Sverige

I morgon drar rekryteringsprocessen av Fröken Sverige igång. Eller förlåt; "Nya fröken Sverige". På hemsidan kan man läsa följande:

"Från och med 2006 handlar Nya Fröken Sverige enbart om vem du är och vad du kan.
Idén bakom Nya Fröken Sverige är att påvisa och förbättra möjligheterna för unga människor. För en enskild ung kvinna är projektet en enastående möjlighet till att påbörja en lysande karriär. Med rätt inställning kan hela världen vinnas."

Spännande, då har jag bara ett par frågor:

1.Varför deltar Fröken Sverige i så fall i tävlingen "miss universum"?
2. Varför ges bara denna "enastående möjlighet" till en kvinna?
3. Varför måste hon vara mellan 18-28 år?

Den lyckliga horan

Den 14 februari skriver Isabella Lund, Sexsäljare och Eskort på Expressens debattsida om legalisering av prostitution.

"Vi vill alla motarbeta människohandel, om detta är vi eniga. Däremot finns andra motsättningar i Sverige, som kring huruvida man ska acceptera att jag och andra säljer sexuella tjänster mot betalning. Det påstås att det vi gör möjliggör människohandel för sexuella ändamål, att om jag och mina kunder existerar så kommer det att finnas människor som vill exploatera marknaden vi rör oss på, människor som utnyttjar och tvingar utsatta och fattiga kvinnor att sälja sexuella tjänster."

Med sitt debattinlägg bygger Isabella på myten om den lyckliga horan. Jag tänker inte ifrågasätta Isabellas motiv, jag känner henne inte och jag vet inte vad som driver henne. Men att en överklassbrud på Östermalm knarkar, och tycker att det är toppen, innebär inte nödvändigtvis att droger borde legaliseras.

Isabella skiljer uppebarligen på människohandel och sexköp, det är här våra åsikter går isär. Att köpa sex är att köpa en annan människa - det får aldrig bli lagligt. Sen jag flyttade till Stockholm har jag flera gånger upplevt att bilar saktar in, vevar ner ner rutan och någon sticker ut huvudet med en frågande min. Jag har möjligheten att gå därifrån, men många har inte det. Deras leverbröd går ut på att kliva in i bilen och göra det han ber dem om. Det är uteslutande köparens marknad.

En legalisering innebär inte ändrade spelregler för dem som säljer, utan lysande förutsättningar för dem som köper. Det är inte olagligt att sälja sex i Sverige idag, det är däremot olagligt att köpa. En världsunik sexköpslag som är värd att bevara, uppenbarligen inte för den påstått lyckliga horan, men för alla de som varje dag köps, utnyttjas och förnedras.

Maud, Maud, och Maud på Gaygalan

Självdistans är en av de egenskaper jag värderar högst, humor är en annan högt skattad egenskap. Maud visar i nedanstående klipp prov på båda.

http://www.youtube.com/watch?v=NlbZn0veh2I

Lex Tugba

Per Johansson, CUF:are från Falkenberg, vill stifta en Lex Tugba med anledning av Svenska Tugba som utsattes för hedersvåld i Turkiet men som inte får varken ersättning för läkarvård eller rättshjälp från Svenska staten. Rättshjälp utomlands utgår nämligen generellt bara i fall med sexuella övergrepp.

Det är ganska sjukt att man ska behöva bli mediekändis för att få hjälp med sjukvård och rättshjälp i välfärdsstaten Sverige.

Är ni nöjda nu?

Sofia Appelgren säljer sin Salladsbar. Jag förstår henne. Var det detta Hrf var ute efter? Förutsätter man nu att Sofias anställda får jobb hos den nya ägaren? Klappar man sig på axeln och tackar för gott utfört arbete?

Semlor är gott

Och nu ska de tydligen GTS-märkas. Garanterad traditionell specialitiet för dig som inte hade koll på det. EU-kommissionen ska avgöra hur den ultimata traditionella Svenska semlan ska se ut.

Saker och ting ska bevaras precis så som de är just nu, för vi lever nämligen i den bästa av världar och utveckling är av ondo. Pust, jag blir så trött.

Jävla hora

Nästan häften av eleverna som går i sjätte och åttonde klass utsätts varje månad för grova muntliga påhopp. . 21,8 procent av tjejerna kallas för hora minst en gång i månaden. 2,4 procent kallas för hora varje dag. Detta enligt en doktorsavhandling av Miriam Elisasson.

Inte alls förvånande egentligen, jag och i stort sett alla jag känner har egna exempel på hur vi har blivit kränkta i skolan. Jag minns det fortfarande, varje gång och på varje sätt. Jag minns också hur lärare gick förbi utan att se och hur konflikter aldrig löstes. På högstadiet, men också på gymnasiet.

Att sätta in det i ett vuxet sammanhang blir nästan absurt. Marie 22 år går till jobbet varje dag, toaletterna är så snuskiga att hon inte kissar på hela dagen, på väggarna i korridorerna kan hon läsa om vem som har knullat med vem och vem som är en hora. När hon passerar en arbetskompis kollar hon ner i golvet, annars kan hon få höra både det ena och det andra. Varje dag gör det ont i magen på bussen på väg till jobbet. Den psykiska pressen påverkar hennes prestationsförmåga. Chefen vägrar ta tag i problemet.

Att unga människor kränks dagligen i skolan är precis lika allvarligt som om jag skulle kränkas på jobbet. Skillnaden är att jag har enorma förutsättningar att förändra min situation, en 14-åring har väldigt begränsade möjligheter. Vuxna måste våga vara vuxna. Jag trodde aldrig att jag skulle bli tantig nog att göra ett sånt uttalande, men så är det faktiskt. Inte bara i skolan, utan också hemma. Skolan kan inte ges totalt ansvar över hur unga beter sig. Det är trots allt så att någon har uppfostrat även min generation.

Slaget om Kosovo

För mig kan det kännas otroligt konstigt att människor väljer ett liv i konflikt, krig och osämja därför att historia, land och makt är viktigare än eventuellt förspillda människoliv. Just nu avgörs Kosovos framtid och det känns märkligt att det inte går att komma överens.




Jag besökte Kosovo i november, och fick då klart för mig att det finns otroligt mycket historia i den lilla landplätt som kallas Kosovo.

1389 slog slaget vid Kosovo Polje, det kallas också slaget vid trastfältet. Det Osmanska riket bredde ut sig västerut och hotade därmed det Serbiska riket. Efter mycket om och men stod ett avgörande slag vid Polje. De Osmanska styrkorna drabbade samman med de Serbiska, både Prins Lazar, som härförde Serberna och den Osmanska ledaren mördades. Så småningom kom ändå Serbien att tillhöra det Osmanska riket.

Kosovo anses vara Serbiens vagga och slaget vid Kosovo Polje är en symbol för nationalismen. Mitt på det enorma fältet har man rest ett högt monumentalt torn, från tornet har Slobodan Milosevic talat inför en miljon människor (enligt en FN-soldats utsago)... Detta anses vara början på den nationalistiska serbiska rörelsen.

Jag klättrade upp i tornet och tittade ut över fälten som sträckte sig flera kilometer åt alla håll. Därifrån försökte jag föreställa mig Milosevic i samma position och alla de människor som lyckades hämta nationalistisk inspiration från dessa tomma fält av gräs.

Det finns många fler orsaker till konflikten runt Kosovo. Historien är bara en del av pusslet och just nu har Ahtisaari den otacksamma uppgiften att pussla ihop det så att lösningen passar både Kosovoalbaner, Kosovoserber och ledningen i Belgrad.

Skakade hand med statsministern

Igår nästlade jag mig nästan hela vägen in i Reinfelds kontor. Jag var nämligen medföljande tjänsteman på partiledaröverläggningarna om katastrofkommissionen.

Följande konversation utspelade sig.

Rinfeldt: Hej!
Jag: Hej, Marie Wickberg.
Reinfeldt: Fredrik Reinfeldt.

Sen skakade vi tass, fantastiskt. Jag ska aldrig mer tvätta min högra hand.

Lika som bär

Ibland kan man irritera sig på helt sjuka saker. De senaste dagarna har jag blivit sjukt störd över att ingen har kastat sig över det uppenbara faktum att katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt ser ut exakt som Eugene Levy, pappan i American Pie. Helt galet.

Snökaos?

DN rapporterar just nu om snökaoset i stockholm... Hmm, ja, det snöar men mig veterligen brukar det göra det varje vinter. Jag ska nu försöka mig på det dödsföraktande stuntet att ge mig ut i detta kaos. Det är lördag, jag har vunnit en volleybollmatch i kvalet till div. 2 och jag har ett nytt jobb. Dessutom hittade jag helt oväntat en halv flaska rom. Kvällen kan inte bli bättre.

Och nej, jag ska inte till Stureplan. Brukar inte känna mig särdeles hemma där. Tänkte däremot bege mig till jazzklubben Faschings.

Kvinnorna tar över världen

I alla fall om man ska tro Expressen. Tesen bevisas med ett bildpel av nio kvinnliga politiker. Ok, Hillary i alla ära, men vi kanske inte ska börja slå på stora trumman riktigt än.

Hittade denna bild från FN-toppmötet 2005. I don't wanna be the one to burst your bubble, men räkna slipsarna på den bilden.

Tv-rumpa

"I går toppade Expressens löpsedel med f öre detta skönhetsmissen Yvonne Rydings bedrifter i Let´s Dance. Aftonbladets löp dominerades av att Mona Sahlin tackat ja till valberedningens fråga om hon ville ställa upp som partiledare. Från World Economic Forum i Davos rapporterades att Cristina Stenbeck räknas till världseliten av framtidens mäktigaste unga företagsledare."

Så inleds dagens ledare i Svenska Dagbladet. Från inledningen lyckas man dra parallellen till en global kamp för frihet. Mycket läsvärt. Jag tänkte dock dröja mig kvar vid Yvonne Rydings bedrifter i Let's dance. Vilka var de egentligen? Jo Ryding visade rumpan. En mycket suddig bild visar något som är lite hudfärgat, under strumpbyxorna skulle man med mycket fantasi kunna ana en rumpa. I Expressens pappersupplaga fick denna nyhet ett helt uppslag.

Ibland blir jag helt matt. Jag skiter fullständigt i Rydings rumpa. I en värld där man kan knulla på tv, där silikonbröst är mer norm än undantag och där man gör tv-program om Bingo Rimér, slår nymoralismen plötsligt till och ett uns av hudfärgad strumpbyxa blir ett nyhetsuppslag. Dubbelmoral.

Nytt jobb

Idag gör jag min sista dag på CUF:s riksorganisation. Det känns sorgligt, men samtidigt skönt att livet går vidare med nya utmaningar. I morgon ska jag njuta av en dag som arbetslös, på måndag börjar jag mitt nya jobb som pressekreterare på centerpartiets riksdagskansli.

Jag har fjärilar i magen, de är dessutom kombinerade med press att prestera. En läskig känsla.

Ny layout

Uppmärksamma läsare kan se att bloggen har fått en ny look. Ett stort, varmt och översvallande tack till min bror Daniel som har lagt ned massor av tid på detta.

Nu är det en fråga om principer

Följetången Wildn’ fresh fortsätter att rulla. Ägarinnan Sofia har nu presenterat en rapport, granskad av en advokatbyrå, där man på punkt efter punkt visar att de anställda har bättre villkor än kollektivavtalet.

Varför gör man en sån sak? Jo, därför att nu handlar det inte längre om avtalet. Nu handlar det om principer. HRF stångar sig blodiga, eftersom alla ska med – oavsett om de vill eller inte. Sofia upprepar med en klok kvinnas envishet hon inte ska tvingas ingå ett frivilligt avtal.

All logik säger mig att Sofia har rätt.

En av mina hundra höjdare

Idag fick vi celebert besök på riksorganisationen. Therese Thörner kikade förbi. Om jag fick göra en lista över mina egna personliga hundra höjdare skulle Therese få en av toppplaceringarna. Therese kommer från Säffle men har idag varit på besök i den kungliga Hufvudstaden för att söka visum på Amerikanska ambassaden.

I visumansökan skrev Therese "cowgirl" som svar på typ av sysselsättning under vistelsen i USA. Therese råkar dessutom vara brorsdotter till Tina Thörner, som just nu är kartläsare i Dakkarrallyt. Tina och Therese är uppenbarligen ganska snarlika namn eftersom Therese titt som tätt blir uppringd av journalister från diverse tidningar.

I slutet av december ringde studentradion i Kalmar och ville ha en intervju med Tina. Therese förklarade missförståndet, killen från studentradion frågade då om inte Therese kunde tänka sig att låtsas vara Tina. Det är inte så noga, hävdade han... Therese backar inte för spännande utmaningar och därför kan jag härmed avslöja för er som hört en intervju med Tina Thörner i Kalmar studentradio att man bör ta den med en nypa salt.

Det är bara Therese som på frågan om hur många som bor i Säffle kan slå ut armarna, peka ut över ett öde torg i och svara; "- Men, det ser du väl, såhär många." eller som kommer på idén att köra a-traktor från Säffle till Uddevalla...

Det är skönt med människor som är unika. Jag önskar Therese ett stort lycka till med Cowgirlkarriären i Montana.

Lördagskvällen har jag tillbringat tillsammans med 3000 människor i en sporthall för firandet av 61-års jubileet för kurdistanska republiken i Iran. Jag måste erkänna att det tog emot att ge upp en kväll i soffan för att åka till Solna, dock blev det en mycket intressant kväll. Tre timmar av tal på kurdiska kunde blivit lite tufft om jag inte haft en trevlig man vid min vänstra sida som tolkade och berättade om traditioner samt kurdistans historia.

Kvällens stora bottennapp var när en miljöpartist lyckades med bedriften att jämföra kurdernas situation med Samernas. Kanske inte helt genomtänkt.

Om alla var som jag

De har bott i Sverige i tio år, flera av familjens barn är födda här. De har aldrig varit i kontakt med polisen, mamman är höggravid, det är vinter. Ändå väljer familjen från Gävle att bosätta sig i en jordkällare. Tre dygn hinner de bo där, sen blir det så kallt att de eldar med kol - utan ventilation, vilket leder till akut koloxidförgiftning.

Expressen berättar idag om den joggare som under dagen upptäckte lekande barn på en gångstig, han stannade upp, reflekterade över att något var konstigt, frågade barnen och fick reda på att familjen bodde i en jordkällare. Han kunde inte släppa historien utan återvände på kvällen, i källaren hittade han och hans kompis flera medvetslösa familjemedlemmar, utanför låg några av barnen och kräktes av koloxidförgiftningen. Jag funderar på om jag hade gjort det samma, hade jag kastat mig ut i en kall, dimmig och mörk januarinatt? Förmodligen hade jag gripits av familjens öde, funderat en massa och sedan ringt socialkontoret på kommunen. Om joggaren resonerat på samma sätt som jag hade de varit döda. Det tål att tänkas på.

Dagens reflektion

PM, KG och PJ. Alltså, PM Nilsson, K-G Bergström och PJ Anders Linder. Tre politiska tungviktare och tre förkortningar. Det kanske är så man ska göra, i fortsättningen ska jag kalla mig MIEW. Marie Ida Elisabeth Wickberg, eller kanske inte.

På G

Jag har haft julskinka i magen, knäck i knäna och gröt i huvudet de senaste veckorna. Men nu banne mig ska det bloggas. En total blog-makeover är också på gång....

Två fel ger inte ett rätt

Jag gillar nye MUF-ordföranden Nilklas Wykmans blogg, den är rapp och rolig. Särskilt intressant är det senaste inlägget om Saddam Hussein, med titeln – ett fel till gör inget rätt. Känns bekant tänkte jag och började bläddra tillbaks i mina egna blogginlägg. När domen över Saddam föll i början av november skrev jag en text med titeln ”Två fel ger inte ett rätt”. Lustigt hur man, oberoende av varandra, kan sätta nästan exakt samma titel.

Jag fortsätter på tema Wykman och konstaterar att han har både rätt och fel på dagens DN-debatt. Nästan hela artikeln handlar om platt-skatt och att sätta press på regeringen – Heja MUF. Den andra halvan handlar om försvaret.

”Ett land som inte kan försvara sig självt upphör någonstans att vara ett land. Upphör att ha trovärdighet och upphör att vara en röst att lyssna på. Svenska försvaret måste upphöra att vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och åter få till uppgift att kunna garantera Sveriges självständighet.”

Sverige har inte kunnat försvara sig själv på mycket länge. Vi valde att gå torrskodda ur andra världskriget, har Sverige därför upphört att existera som land? Försvaret kostar i dag runda slängar runt 43 miljarder kronor av Svenskt skattemedel. Är vi beredda att dubbla den summan och ändå ha ett försvar som genast kommer att ställa sig på knä om en större makt knackar på dörren?

Niklas inser nog också svaret på den frågan, och skriver i nästa stycke om vikten av att ingå allianser för att försvara Svenskt territorium. Hur var det nu? Skulle vi försvara oss själva eller skulle vi ta hjälp av andra?

Däremot kan Sverige göra stora insatser på annat håll för att garantera en fredligare och säkrare värld. Där är vi överens, men jag kan inte se väpnade insatser som en ersättning för bistånd. Wykman skriver;

"Det största hindret för att få bukt med svält, ofrihet och humanitära katastrofer är inte bristen på västlig givmildhet. Det är bristen på västlig vilja och beslutsamhet att med våld och hot om våld hindra regeringar och rebeller från att mörda sin egen befolkning och sina grannar."

Varför slåss människor och hur skapar man demokratier? Att gå in som tredje part i en konflikt är ett sätt, men lösningen är knappast långsiktig. Grundproblemen kommer att kvarstå, fattigdom, brist på jobb, en urholkad statskassa och obefintlig infrastruktur. Gevärspipor kombinerade med FN-flagg skapar i bästa fall ett lugn, men det skapar varken mat eller jobb.

Enligt UNDP:s Human Development Report om handel uppgår OECD-ländernas totala subventioner till 300 miljarder dollar om året, ungefär fem gånger så mycket som världens totala bistånd. Ett verkligt bistånd och en verkligt fredsskapande insats vore att skrota subventioner och handelstullar. Låt människor handla med varandra och ge människor i tredje världen en möjlighet att försörja sig själva. Sluta tjafsa om en höjning eller sänkning av vårt bistånd, det är piss i havet jämfört med de miljarder kronor vi använder för att gynna vår egen industri på bekostnad av de fattigaste.

Ps: bilden kommer från www.undp.se

Äntligen hemma

Jag är hemma i Ämtervik igen och som vanligt slås jag av en skönhet som jag aldrig upptäckte när jag bodde här.

Igår var jag ute på en promenad med mammas två hundar, ljuset var fantastiskt och detta är nog det närmsta julkänsla jag kommit hittills i år.

God Jul.

I guds namn

Den 31:e oktober dog Yasmina Bojorge, bara 18 år gammal. Hon dog därför att Nicaragua har infört totalt abortförbud. Därför att ett gäng män, i samråd med den Katolska kyrkan, har vägrat henne rätten till sin egen kropp. Hon dog i guds namn.

Bilden visar statyn "in the name of God" och är hämtad från Rfsu:s hemsida

I dagens Svd läser jag att regeringen nästa år troligtvis kommer att fatta ett beslut som innebär att utländska kvinnor får komma till Sverige och göra abort. Äntligen. Sverige har en viss skuld att betala tillbaka på området, på den tiden man inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen. Idag får man inte göra abort i Polen, men de Polska kvinnorna har minsann inte varit välkomna hit.

Dock finns det ruttna dadlar i paketet (såhär i juletider). Kvinnor som inte är svenska medborgare kommer att få bekosta aborten själva. Regeringen är uppenbarligen rädd för någon form av "abortturism". Samtidigt kan jag förstå argumenten, ingen annan form av sjukvård bekostas av svenska staten för dem som inte är svenska medborgare.

Rätten till den egna kroppen får inte vara förbehållen människor med en möjlighet att hosta upp 15 papp. Jag ser många scenarion framför mig där man av humanitära skäl faktiskt borde ha möjlighet att få genomföra en abort - oavsett kostnad. Man borde starta en fond, eller en organisation, som tar på sig att betala aborter för utländska kvinnor. Det skulle vara ett principiellt ställningstagande för kvinnors rätt till sina kroppar oavsett land, tro, hudfärg, eller tjocklek på plånboken.

Grameen bank

Såhär halv tolv en torsdagskväll sitter jag och lyssnar på utfrågningen av Muhammad Yunus som fick Nobels fredspris. Han är ganska fantastisk. Affärsidén är att ge mikrolån till en marknadsmässig ränta. 7 miljoner familjer är anslutna till Grameen bank, 97% av låntagarna är kvinnor och återbetalningsgraden är 99%. Varje dag startar två nya filialer.

1998 gick banken nästan under, två tredjedelar av Bangladesh låg under vatten och människorna klarade inte av att betala tillbaka sina lån. Yunus såg då till att ge nya lån för återuppbyggnad. Istället för ränteindrivning ägnade sig personalen åt att distribuera förnödenheter - som man fick köpa.

Men varför fick människor betala för mat, medicin, saltlösning etc? Yunus svar var enkelt och rakt. Han menar helt enkelt att det man betalar för hushåller man med. När någonting blir gratis kommer vissa människor alltid att roffa åt sig och resurserna kommer att räcka till färre. Han är alltså inte en ond utsugare, bara fruktansvärt smart och pragmatisk.

Yunus menar också att alla människor är entreprenörer, de har bara inte upptäckt det än. Som en konsekvens av detta kan alla människor resa sig ur fattigdomen om de får rätt förutsättningar. En otroligt positiv tanke som gör decembermörkret lite ljusare.

Nu är pappret slut

Det känns så skönt att det finns fler människor än jag som gör galna misstag och råkar ut för absurda händelser, därför känner jag största sympati för den polisman som för 20 år sedan beställde en hel långtradare med papper till polisstationen i Hagfors. Antal förpackningar blev på något märkligt sätt till pallar i beställningen.

Nu är pappret äntligen slut och polisen i Hagfors kan börja begagna toapapper av 2006 års modell. På tal om detta, idag fick vi Maria Borelius exemplar av tidningen Sanitet till jobbet. Märkligt.

Meninglöst i Salem

Igår tågade ett gäng vilsna skinnskallar i Salem, denna promenad äger varje år rum för att helgonförklara en mördad skinnskalle. På sedvanligt pompöst sätt kallar man den Salemmarschen.

Som en motreaktion mot detta väljer vänsterorganisationer under samlingsnamnet ”Nätverk mot rasism” att tåga samma dag. Nazism och rasism i alla dess former ska bemötas. Så långt verkar vi vara överens. Men sen händer det något, vänstersidans demonstration spårar ur då de vägrar lämna området efter att deras tillstånd har gått ut.

Polisen går in med hästar och kravallstyrka. Både demonstranter och poliser skadas, fyra demonstranter grips för anstiftan till misshandel. Nazisternas demonstrationståg däremot går utan incidenter.

Naturligtvis finns det en och annan som nu kommer att hävda att den ondskefulla polisen har som yttersta syfte att misshandla personer med Palestinaschal, det tror jag inte på. Däremot tror jag att "Nätverk mot rasism" har skadat sin sak mer än gynnat den. Nazisterna blir mer och mer rumsrena och motståndet blir mer och mer missriktat.

Demonstrera gärna mot nazism, men gör det då med inställningen att vi är bättre än dem. Att våra metoder aldrig ska sänka sig till deras och att intellektuellt förstånd och medmänsklighet alltid kommer att vinna över våld och intolerans.

Vem företräder man egentligen?

En ung tjej driver ett företag, det är kämpigt att få snurr på verksamheten. Därför tar hon ut mycket lite i lön och jobbar själv varje lördag. Under lunchen har hon ett par anställda för att täcka upp. Dessa betalar hon 95kr i timmen, vitt.

Facket knackar på dörren och undrar om hon har lust att teckna kollektivavtal. Hon frågar sina anställda vad de tycker och eftersom de är rätt nöjda med sitt schyssta avtal (som ger högre lön än kollektivavtalet) tackar hon vänligt men bestämt nej.

Då tar det hus i helvete. Trots att det står varje företagare fritt att teckna eller inte teckna kollektivavtal bestämmer sig Hotell och restaurangfacket för att avlöna 10-15 gubbar för att sätta restaurangen i blockad.

Istället för att lägga krut, energi och pengar på de restauranger som betalar ut svarta löner, har pissig arbetsmiljö och horribla arbetstider väljer man att statuera exempel. En ung småföretagare med helt ok avtal råkade hamna i vägen – henne trampar man på.

Vem företräder egentligen facket? Arbetstagarna som inte vill ha ett avtal och som inte ens är medlemmar? Jojo, säger vän av ordning, facket företräder alla hotell och restauranganställda. Jag har varit anställd inom hotell och restaurangbranschen och jag skulle verkligen inte acceptera att bli kollektivt representerad av ett fack som bekämpar små människor med stora släggor. Företräd era medlemmar, de som ber om er hjälp, bekämpa svartlöner och kassa arbetsförhållanden, men låt skötsamma människor vara.

Borde tagit gummistövlar

Idag har jag varit på studiebesök i Skövde för att lära mig mer om uppbyggnaden av Nordic Battlegroup. Dagen har varit lång men lärorik. Den första lärdomen att dra är: vita skor är ingen hit om man ska vada i lera och åka stidsfordon 90.

Lärdom nummer två är att försvaret står inför gigantiska utmaninger. Nordic battlegroup innebär att Sverige från och med 1/1 2008 ska kunna skicka en stridsgrupp till en kris eller oroshärd för att exempelvis gå emellan stridande parter, eller säkra strategiska områden.

Gruppen har tio dagar på sig att rycka in någonstans inom en 600 mils radie från Bryssel, vilket i praktiken innebär att man kan hamna i stort sett var som helst i världen. Det går inte att förbereda sig 100% på ett sådant uppdrag och riskerna blir därför höga.

Sveriges soldater kommer att utsättas för betydligt större påfrestningar än tidigare, målet är att 75% av battlegroupen ska utgöras av nyss utbildade värnpliktiga. De kommer att skriva på kontrakt för två år och blir med andra ord Sveriges första anställda soldater. Semiproffs som någon uttryckte det.

Så småningom kommer Sverige att få rycka ut, riskera livet på unga människor och betala kopiösa summor för att bevara freden i ett land som de flesta inte har någon form av relation till. Det blir en kommunikationsutmaning utan dess like för svenska politiker.

Ändå tycker jag att battlegroups är en bra idé.

Samlad kompetens

Nu är Leijonborgs hjärtebarn Globaliseringsrådet utsett. När man ser denna lista med namn känner man ett sug av att vara fluga på väggen i en av diskussionerna. Även om arbetsuppgifterna ännu inte verkar vara specificerade...

Lars Leijonborg, utbildningsminister

Urban Bäckström, vd Svenskt Näringsliv

Lars Calmfors, professor internationell ekonomi

Marcus Wallenberg, bland annat ordförande i internationella handelskammaren

Kristina Alsér, vd Mercatus Engineering, småföretagare, Vimmerby

Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap

Carl Bildt, utrikesminister (m)

Per Carstedt, projektledare Bio Fuel Region

Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare

Anna Ekström, ordförande Saco

Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister

Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande

Karin Markides, rektor Chalmers

Elisabeth Nilsson, vd Jernkontoret

Aina Nilsson Ström, designchef Volvo

Sture Nordh, TCO-ordförande

Mats Odell, finansmarknadsminister

Maud Olofsson, näringsminister

Carl-Henric Svanberg, vd Ericsson

Lena Treschow Torell, vd IVA

Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet

Olle Wästberg, generaldirektör Svenska Institutet

Huvudsekreterare: Pontus Braunerhjelm (TT)

Ny CUF-blogg

En av CUF:s nyare medlemmar, Andreas Ljungkvist, har börjat blogga. Eller rättare sagt så har jag hittat hans blogg...

Läs den gärna här

Ingen LAS hos sossarna

"- Det är viktigt att vi bygger ett flexibelt kansli. Vi behöver kunna anpassa oss allt eftersom."

Så säger sossarnas kanslichef Åsa Larsson till Aktuellt i politiken, med anledning av att man just nu förhandlar med facket om undantag i LAS för att kunna ha kvar experter från Regeringskansliet som anställda på riksdagen.

Byt ut ordet kansli mot arbetsmarknad så får man exakt det argument som jag har suttit och upprepat som ett mantra i valrörelsen.

Andra får inte, men själv får man. Ett motto som verkar ha cementerat sig fast inom socialdemokratin och också går att tillämpa på följande teman:

- Fortkörning
- Våld mot tjänsteman
- Porrklubbsbesök
- Skattebrott
- Förolämpning
- Våldsamt motstånd
- Egenmäktigt förfarande

På turné

Just nu sitter jag i baksätet på en gigantisk husbil, 6,9 meter lång för att vara exakt. CUF är ute på plåsterturné, vår eftervalskampanj heter "plåster på makten" och handlar om att ställa krav på regeringen. Ett praktiskt exempel kom idag då Jan Björklund vill skrota förslaget om elevmajoritet i skolstyrelser på Gymnasiet.

Vansinnigt, elever som får ansvar är också beredda att ta ansvar. Det handlar dessutom inte, som Björklund påstår, om budgetbeslut eller beslut om stöd till elever med särskillda behov, utan handlar mer om en brukarstyrelse som bestämmer skolans inriktning och har ett avgränsat ansvar.

Läs mer om vår eftervalsturné på www.cuf.se/plasterpamakten

Olika men ändå lika

Olika typer av transporter i KFOR:s sjukvård.

Kallt eller varmt?

Bilder på KeK’s (Kosovos energibolag) anläggningar, det finns enorma mängder brunkol i Kosovo, fyndigheter som beräknas räcka i flera hundra år. Som ett resultat av detta försörjs Kosovo på el via två gigantiska brunkolsverk. Lite mer än hälften av det grundläggande behovet produceras i dessa två verk, trots detta är importen mycket liten – konsekvensen blir givetvis att människor inte har ström. Det finns inte nog med el, då återstår ved. En kubikmeter ved kostar lite drygt en halv normal månadslön.

Givetvis får kolkraften konsekvenser för miljön. Kullen på den andra bilden är egentligen ingen kulle utan tusentals ton aska. Aska är basiskt och för att på något sätt bli av med de enorma mängderna fyller man nu upp gamla gruvschakt med askan. Kanske inte lysande för miljön. I förgrunden kan man se två rör, ett projekt som skulle skapa ett fjärrvärmesystem, projektet skrotadades dock när man nått nästan ända fram till Pristina. Idag ligger rören och rostar.














Det andra av de två kraftverken byggdes i sovjetisk andra på 1960-talet och är i stort sett det samma idag. Att stå 150 meter utanför kraftverket var mindre kul, en stickande lukt satte sig i kläderna och gjorde det obehagligt att andas. I den lukten och röken lever, odlar och äter människor varje dag.

EU köpte in ett filter till det nyare av de två kraftverken. Konsekvensen av att använda filtret är att effekten blir lägre. Rent krasst står alltså valet mellan en bra miljö eller varma hus i vinter.

Bye bye Kosovo

Det fanns möjligheter att koppla upp sig från Camp Victoria i Kosovo, men knappast någon tid. Jag kom hem för ett par timmar sedan och försöker på något sätt att sortera alla de intryck som insupits.

Ikväll sitter jag i en soffa och dricker kaffe, igår satt jag i en skakig Sisuvagn på patrull tillsammans med KFOR. Det är omöjligt att besöka östeuropa utan att fundera över kontraster och konflikter.

Man vill ryta åt människor att sluta slåss, att lämna gammalt bakom och att bygga upp sitt land. Men om din granne angav dig, om medlemmar i din familj mördades av medlemmar av grannens familj, om du ständigt är rädd, eller om du slåss för självständighet så känns konfliktlösning ganska avlägset.

Under fyra dagar i Kosovo såg vi många av konsekvenser av konflikten - både väntade och oväntade.

Till Kosovo

I morgon åker jag till Pristina i fyra dagar. Genom en utbildning i folk och försvars regi har jag förmånen att få åka till den Svenska FN bataljonen i Kosovo, vi ska lära oss mer om konflikten och om FN:s fredsbevarande arbete.

En resa som känns mycket spännande med tanke på att frågan om Kosovos självständighet åter är på tapeten. Jag kommer troligtvis inte ha möjligheter att blogga under resan, men man vet aldrig...

Otäck film

Hittade denna film på Youtube när jag letade efter klippet med Fredrick Federleys debatt mot Jimmie Åkesson några dagar innan valet.

Trodde man inte att Sverigedemokraterna var en smula vridna innan så förstår man det garanterat efter att ha sett denna film. Uppenbarligen drivs de av någon form av stinkande hat mot muslimer, det känns otäckt.

Två fel ger inte ett rätt

Domen mot ex-diktatorn Saddam Hussein har fallit, han döms till döden genom hängning. En dom som kunde vara en seger för demokrati och rättskippning, men som nu handlar om helt andra saker än de vidriga brott Saddam har gjort sig skyldig till.

Att Sadam förklaras skyldig till flera hundra människors död rättfärdigar inte att han själv dödas. Det är en märklig känsla att se in i ögonen på en man som, med största sannolikhet, snart kommer att vara död i demokratins namn.

8 cm snö

Ungefär 8 cm snö föll igår över Stockholm. Den föll visserligen hastigt och under blåsiga förhållanden, men kom igen - det KAN INTE vara förvånande att det snöar i vinter igen. Jag begriper inte hur ett par ynka centimeter av fruset vatten kan se till att samtliga SL-bussar och de flesta SJ-tåg ställdes in, eller att alla in och utfarter till Stockholm korkade igen. Här, här, här, här och här kan du läsa mer om eländet.

Vinterdäck är ingen ny uppfinning och de kan exempelvis köpas här .

Stort främmande

Vi hade stort främmande i Hammarby Sjöstad. Bokstavligt talat. Fredrick Federley dök upp med Napoleon, som är på semester i Stockholm.

Tändsticksasken finns med som en liten perspektivsättare...

Peace love and capitalism

Genom Fredrick Federley hörde jag ryktas att vår vän J har börjat blogga, Peaceloveandcapitalism.blogspot.com heter bloggen. Förvänta er många citat som:

"Något är rutten in the state of Luleå och det är inte bara fisken."

Greta rappar

Ni som läser min blogg lite då och då kan säkerligen ana en viss fascination för äldre människor. Längst ned på denna sida i en liten "puff" kan ni se min nya favorit, Greta 92 år, som rappare...

Mänskliga rättigheter till salu

Nicaragua har val den 5:e november, lagom till valet införs en lag om totalförbud av aborter. Överträdelse av lagen bestraffas med upp till fyra år i fängelse, ursprungsförslaget var 30 år. Lagen är ett resultat av den katolska kyrkans enträgna lobbyverksamhet och starka inflytande. Kyrkans godkännande är avgörande för ett bra valresultat och beslutet om den nya lagen fattades i stort sett i konsensus.

Släng in en nypa katolsk nymoralism och krydda med en hög ryggradslösa politiker, vips har du fått en riktigt ful soppa. Mänskliga rättigheter säljs ut, till och med av dem som tidigare försvarat dem.

Kvinnor har förlorat rätten över sin egen kropp och de kommer att dö på grund av den nya lagen. Uppenbarligen är det ett billigt pris i kampen om det enda som räknas - makten.

På kurs i värmland

I helgen hann jag med både ett besök i värmland och ett i Uppsala. På CUF Värmlands kurs för nya medlemmar pratade jag om ideologi och sakfrågor.

Det är en ganska skön känsla att träffa nya engagerade medlemmar i sitt gamla hemdistrikt.

Älskar du livet?

Enligt min högst vetenskapliga undersökning är rosa bandet mest inne just nu, tätt följt av hästsvans och inte så tätt följt av att betala sin tv-licens.

Rosa bandet är inne, men cancer är hemskt. Min vän Helena Johannesson förlorade sin bästa kompis i cancer i början av året. Frida var bara 23 år när hon gick bort. Helena är en av dessa fantastiska människor som orkar vända något ont till någonting konstruktivt.

Älskar du livet? Helena gör det och har därför både arrangerat en konsert och startat en insamling till minne av sin kompis. På bloggen alska-livet.blogspot.com kan du läsa mer, och här kan du skänka pengar till Helenas insamling tillsammans med cancerfonden.

Puckade Putin

Får man skriva så om en av världens mäktigaste ledare? Jag bestämmer mig för att man får det. Ett klokt talesätt är som man bäddar får man ligga. Som Putin bäddat med sin kassa kvinnosyn hoppas jag att han aldrig mer får ligga...

"- Hälsa presidenten, som verkligen överraskade oss. Vilken kraftfull man han visar sig vara! Han våldtog tio kvinnor, det trodde jag inte. Vi är alla överraskade och avundsjuka."

Detta var Putins inofficiella kommentar till misstankarna om att Israels president har ofredat tio kvinnor sexuellt. Maktens korridorer är allt för ofta en klubb för manlig inbördes beundran. Kommentarer som ovan fälls nog oftare än vad vi vill veta och då tas de förmodligen emot som skämt och roliga anekdoter.

Problemet blir när man yttrar dem vid ett officiellt besök med samlade pressen närvarande, om mikrofonen dessutom råkar vara på kan det bli riktigt pinsamt. Egentligen ligger felet långt mycket djupare än Putins brist på human människosyn. Någonting är ruttet inom storpolitiken, det har legat där och pyrt länge. Oftast känner vi inte ens lukten, men då och då sipprar stanken ut. Världen styrs av män, med några få lysande undantag är det faktiskt ett faktum.

Det krävs att strukturer bryts, att kvinnor får makt, att kvinnor krossar dörrar till stängda rum och tar plats i korridorerna. Det krävs också att andra står upp och vägrar acceptera att rysslands ledare har en kvinnosyn som hör hemma på medeltiden.

Tårthysteri

Under valrörelsen har centerpartiets personal hållits på gott humör genom alla upptänkliga former av kaffebröd. Jag har bland annat ätit bävertårta, klövertårta och Djurgårdstårta (som egentligen skulle vara jordgubbstårta, men pga. språkliga missförstånd blev något helt annat). Idag togs hysterin till nya höjder när man bjöd på Maudtårta.

Tack till Johan Sjöberg, tårtfotograf samt förbundssekreterare på centerstudenter, som bidragit med flera bilder.

Bra blåst på fjället

Maud Olofsson öppnar i dagens DN upp för att bygga vindkraftverk i fjällen. Klokt tänkt Maud. Fjällvärlden är storslagen, vacker och värd att bevara. Inte konservera. Ytor där människor vanligtvis inte befinner sig och som inte på annat sätt har ett exceptionellt värde borde gå att använda. Oavsett om det ligger i Sysslebäck eller i Härjedalen.

Den konservatoriska hembygdstanken är farlig för glesbygden. Det är jättegulligt med små röda stugor eller pittoreska renskötare. Men om inte expansionen, tekniken och näringslivet tillåts komma till glesbygden så är det snart gonatt' även med allt det som är pittoreskt och sött. Fast det är klart, Skansen finns ju kvar.

Och kärlek uppstod

Katten Jesper flyttade in hos familjen Wickberg/Runvik i torsdags. Kärlek uppstod genast med varghunden Alice...

Obs! Detta är alltså inte en fårskinnspäls, utan en mycket vacker hund, samt en liten katt. Tro det eller ej.

Barnet är mammans, inte pappans

Nya Wermlanstidningen hade igår ett reportage om två nya svenskar vid namn Noura och Wahid. Eftersom NWT anser att tidningar gör sig bäst i tryckt format (och därför tar betalt för att kolla på tidningen via webben) länkar jag inte till artikeln. Innehållet var ungefär detta:

Noura kom till Sverige, ansökte om uppehållstillstånd och gifte sig med Wahid som redan var Svensk medborgare. Sedan blev Noura gravid. Tyvärr gick inte allt som planerat – barnet föddes för tidigt och avled. Om barnet överlevt hade det varit Svensk medborgare.

Sen kom sjukhusräkningen, 22 000 kronor hittills. Eftersom Noura sökte uppehållstillstånd omfattas hon inte av det svenska socialförsäkringssystemet utan måste teckna en försäkring, vilket hon inte gjort. Wahid är däremot Svensk medborgare och hans sjukvård betalas således av staten. Att Noura och Wahids gemensamma barn dog, räknas som Nouras problem och det är hon som ensam får stå för hela kostnaden.

Barnet är ju mitt också och hon sökte inte sjukvård för sin egen del utan för barnets skull. De borde dela räkningen, säger Wahid till NWT. Paret har sökt stöd hos socialnämnden, men fått avslag, så även i länsrätten. På migrationsverket menar man att det beror på att människor som av särskilda skäl fått rätt att vistas i Sverige då deras fall prövas inte har rätt att få ekonomisk hjälp.

Det finns två aspekter av det vidriga i denna historia. Nr 1: Svenska system verkar oförmögna att inse att ett barn tillverkas av två människor. Det är inte konstigt vi fortfarande inte har ett jämställt samhälle när statliga system fortfarande ser på barnafödande som morsans angelägenhet. Barnet är tillverkat av två personer. Det är inte rimligt att hela kostnaden faller på mamman. Punkt.

Den andra aspekten är de svenska systemen. Det är svårt att ens föreställa sig den situation som dessa två befinner sig i. Stela regler och Svensk byråkrati gör att människor kommer i kläm därför att system är viktigare än enskilda öden. Systemen är designade för att passa den stora massan, men rätt som det är dyker det upp fall där mallen inte riktigt passar. Asyl och migrationspolitiken känns som ett stort svart hål. Regeringen borde tända lampan och rensa ut allt ruttet. Ett högst prioriterat arbete om jag fick bestämma.

Separationsångest i Bregottfabriken

I går förrgår plockade grannarna bort kalvarna från kossorna. Separationsångest är ett milt uttryck för det ständiga råmande som stör den annars så tysta idyllen i Kisterud. Tro mig, om jag kunde strypa en kossa skulle jag gladeligen göra det.

Mamma Mu råmar i kanon. Det har de gjort i två dygn nu.















Tjuren tar dock det hela med ro. I Bregottfabriken är inte delad föräldraförsäkring ens en issue. Tjuren gör det han ska och skiter fullkomligt i resten.
















Ps. Bara för att förtydliga så är inte detta mjölkkossor, utan typiska köttdjur. ds.