Tilly borde skämmas

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag slog upp dagens Svenska Dagbladet och kastade ett sömndrucket öga på debattsidan. "Avser regeringen att stoppa jobbtrafficking?" är rubriken på en debattartikel från Byggnads ordförande Hans Tilly.

Hundratusentals människor säljs och köps varje år mellan nationsgränserna. De behandlas som köttstycken, allt mänskligt värde är borta. Frågan är bara vilken prislapp som sitter på ditt huvud. Dessa människor utsätts för fruktansvärda övergrepp, många gånger sexuella.

Att Hans Tilly har mage att jämföra denna cyniska människohandel med den fria rörligheten inom EU är för mig helt obegripligt. Jag är så heligt förbannad på Byggnads sätt att maskera trångsinthet, rädsla och vilja att stänga gränser bakom en påklistrad storsinthet, bakom en fejkad kamp för arbetare i Europa och bakom ordet Solidaritet.

En helt lysande bloggpost om Vaxholmskonflikten kan ni läsa på min vän Johan Petterssons blogg.

Sagan om Byggnads i Vaxholm

"I de flesta sagor finns ett löfte som hjälten inte får bryta utan fara för ett nesligt slut. Så även i denna saga. Man får nog säga att kollektiv­avtalslagen adlade fackföreningarna. När de 1928 upphöjdes från intresseorganisationer till väktare av det allmännas bästa skulle de hädanefter inte bara värna sitt utan alla arbetandes intressen (av det enkla skälet att ingen domstol gjorde det annars).

De skulle bete sig lika opartiskt som myndigheter, inte göra skillnad på främling och frände. Får man säga att den svenska modellen förutsätter ett nobelt sinnelag? Det är just vad som gör den så tilltalande och samtidigt sårbar. Om ett franskt fack korrumperas, är det bara en förening som ruttnat. Om en svensk fackförening börjar ruttna, urartar också rättvisan."

Så skriver Maciej Zaremba i artikelserien "Den polske rörmokaren" som gavs ut i DN 2005. Sagan eller kanske snarare skräckhistorien om Byggnads agerande i den nu mera världsberömda konflikten i Vaxholm börjar likna en såpopera. I morgon kommer nästa avsnitt.

EG-domstolen att avkunnar sin dom. Strider kravet på kollektivavtal och de stridsåtgärder som facket vidtog mot EU:s princip om den fria rörligheten för tjänster? Efter generaladvokatens utlåtande i maj är det ingen högoddsare att tro att domen vidhåller den svenska modellen. Förhoppningsvis kommer den också att ställa krav på en proportionalitet i stridsåtgärderna.

Men man vet aldrig... Förhoppningsvis sover Byggnads ordförande Hans Tilly en aning oroligt inatt. Jag hoppas att han inser att det just nu spelas rysk roulette med den "svenska modellen" och att han faktiskt kan förlora.

Härligt jobbat Expressen!

Ibland funderar jag på hur kvällstidningslogiken egentligen fungerar. Expressen presenterar idag nyheten om att tjejer hellre ses som sexiga än som smarta. Vinkeln på artikeln är att sexualiseringen av det offentliga rummet gör att unga kvinnor värderar utseendet på sin kropp högre än funktionen av sin hjärna.

Det är en viktig och intressant debatt. Det är dock ännu mer intressant i vilket sammanhang man kan återfinna artikeln på Expressens hemsida. Det är lite svårt att bedriva trovärdig journalistik när artikeln om utseendehets flankeras av lösmusar och halvnakna tjejer i tomteunderkläder.

Welcome to Israel

Vi landade igår eftermiddag och påbörjade proceduren att ta oss igenom säkerhetskontrollerna. Jag hann ta tre steg ur flygplanet innan en vakt tog mig ut ur kön och påbörjade ett förhör i miniformat. Inga problem för mig med svenskt ursprung och EU-pass. Värre blev det för två av våra deltagare med födelseort i Syrien. Vi fick tyvärr lämna dem på flygplatsen, fyra timmar senare kunde de ansluta till vår grupp.

Det finns mycket ologiskt i logiken i detta land. Jag har full förståelse för viljan att skydda sig mot terrorangrepp, jag kan förstå att man bygger en barikad för att hindra självmordsbombare. Å andra sidan kan man se situationen ur ett annat perspektiv och då känns den debatt om övervakning och storebrorssamhälle vi har i sverige som en piss i havet.

Idag har jag vandrat runt i det gamla Jersusalem, sett de muslimska kvarteren, de judiska, sett kyrkorna, klagomuren, oljeberget, golgata, och mycket mycket mer. Man slås inte av konflikter utan av mixen, av kontrasterna, lukterna och historien. Jersusalem är lite som en lök. Om du skalar av ett lager så finns nästa under, och nästa och nästa... Här pratar man inte om historien i termer av hundratals år, utan i termer av tusentals år. Det är både fantastiskt och skrämmande.

RÄTTELSE 20071217: Majed är inte född i Syren, utan i Iran. Rätt ska vara rätt.

På resande fot

Okristligt tidigt i morgon bitti sätter jag mig på ett flyg till vad vissa benämner som "Det heliga landet". Med andra ord så åker jag till Israel i morgon. Resan arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism och vi ska tillbringa större delen av tiden på Yad Vashem*.

Att åka till Israel för att lära sig mer om antisemitism känns som ett helt projekt. Med tanke på att min kunskapsnivå är ganska låg från början har jag läst på om antisemitism idag, om historiska antisemitiska strömningar och om förintelsens historia. Ändå har jag bara skrapat på ytan, att dessutom befinna sig i ett land som Israel sätter perspektiv på tillvaron...


*Yad Vashem, the Holocaust Martyrs' and Heroes' Remembrance Authority, is Israel’s national Holocaust memorial. It was established in 1953 by an act of the Israeli Parliament (Knesset) which defined its function as follows: “To gather unto the homeland all commemorative material regarding members of the Jewish people who fell, fought and rebelled against the Nazi enemy and German satellites, to establish a memorial for them and for the communities organizations, and institutions that were destroyed because they were Jewish, and to perpetuate the memory of the Righteous Among the Nations.”

Bättre med blodapelsiner än likslipade glasprismor

Ett av mina nyare projekt i livet är att vara side-kick i ett litet bokprojekt om betydelsefulla kvinnor i centerrörelsen. På ett av våra arbetsgruppsmöten hittade jag boken Moderata pionjärer, Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. En mycket intressant bok. På sidan 73 hittar jag historien om Ebon Andersson.

Sjömansdottern Ebon föddes 1896 i Göteborg, hon var nummer sju i en skara av tolv barn och växte upp i en etta. 19 år gammal blev hon styrelseledamot i bokbinderifackföreningen, ett år senare ordförande för den kvinnliga sektionen. När facket kollektivanslöts till socialdemokraterna reagerade Ebon med att begära utträde;

"Det är en vanlig missuppfattning att en person inte kan vara en god fackföreningsmedlem och samtidigt bekänna sig till t.ex. högerns politiska idéer. För min del, och högerns också för den delen, är det en självklar sak att solidariteten inom fackföreningen, det goda kamratskapet och det gemensamma arbetet på bättre villkor i olika avseenden inte behöver ha med politik att göra. Något betydde det väl också att jag hörde till en familj av utpräglade individualister, där ingen älskade färdiga åsikter utan alla tänkte på egen hand! Över huvud taget tycker jag bättre om människor som är mer lika blodapelsiner än lislipade glasprismor."

Mitt kvällsnöje framöver i vinter ska bli att plöja igenom denna tjocka bok fylld av starka kvinnor värda att beundra. För övrigt har jag idag ägnat två timmar åt ett rundabordssamtal om varför vi har en ojämställd arbetspendling, ett ojämställt arbetsliv och en ojämställd fördelning av hemarbetet. Vi skriver snart 2008 i kalendern och det finns en del kvar att göra.

Skillnad på Pepsi och Pepsi

En liten notis i Aftonbladet fångade min blick när jag satt och åt lunch idag, ovanför notisen fanns en röntgenbild på en man med en Pepsiflaska i tjocktarmen. Den 60-årige mannen från Pakistan hade enligt historien rånats på sina bufflar, under förloppet hade gärningsmännen kört upp Pepsiflaskan i anus på mannen. Flaskan fick sedan opereras bort.

Notisen upplevs lite som kuriosa, vilket galet sätt att råna någon, och kolla flaskan, den ser ju hel ut... Folk kanske inte skrattar, men de förfäras inte heller. Ett par exempel på detta kan du läsa här, här eller här

Låt oss skriva om historien.

"En 60-årig kvinna i Bollnäs överfölls när hon var ute och red. Förövarna var beväpnade, men för att ytterligare förnedra kvinnan tryckte man upp en Pepsiflaska i kvinnans anus, innan man tillskansade sig hennes häst.

Kvinnan fördes akut till sjukhuset i Gävle där flaskan opererades bort. Skadorna betecknas som allvarliga men inte livshotande. Polisen söker nu gärningsmännen som är misstänkta för våldtäkt, misshandel och stöld. "

Den historien är inte sann och det är givetvis svårt att avgöra sanningshalten i den första historien. Givet de fakta man får genom notisen verkar det dock som att mannen har blivit grovt förnedrad, rånad, misshandlad och enligt svensk lag faktiskt våldtagen. Hade det varit en pakistansk kvinna hade reaktionen varit annorlunda, hade det varit en svensk kvinna hade den definitivt varit radikalt förändrad. Att raljera om övergreppet hade varit omöjligt, att publicera röntgenbilden otänkbart. Människor hade rasat.

I medievärlden brukar man prata om närhetsprincipen, ju längre bort desto svårare att relatera till händelser och desto mindre nyhetsvärde. Krydda detta med ett ojämställt sätt att se på sexuellt våld och få en ganska cynisk historia. Det är skillnad på folk och folk helt enkelt.

Att förstå för att förhindra

I fredags hade jag möjligheten att lyssna på historikern Tomislav Dulic som har det tveksamma nöjet att forska om massmord. Med en 3D-modell kategoriserade han övergrepp och kunde genom ett antal faktorer definiera om folkmord hade begåtts eller inte.

Det tog mig ett tag att komma över Tomislavs nästan kliniska inställning till några av historiens värsta brott. Varför vill du forska på detta? Frågade jag. Därför att man måste förstå för att förhindra, svarade han. Givetvis har han rätt, det måste gå att bedriva vetenskaplig forskning även på det man egentligen vill glömma.

För nästan exakt ett år sedan besökte jag FN-protektoratet Kosovo. Kosovo i November är ingen kul historia. Kallt och rått. Många har inte råd att värma upp sina hem och mer än en tredjedel av befolkningen lever på bara 13 kronor om dagen. Barnadödligheten är skyhög och långt ifrån alla har tillgång till rent vatten. Kriminaliteten är utbredd, arbetslösheten är stor och vapen går att hitta i nästan varje dike.

Historiens vingslag slog stenhårt då, och de slår lika mycket idag. Nästan 90% av befolkningen är Albaner, de har ingen önskan att lyda under Belgrad. I lördags hölls parlamentsval och segraren, fd. gerillaledaren Hashim Thaci, lovade att utropa Kosovo som en självständig stat omgående efter att förhandlingarna har avslutats.

Min poäng är att det som skett förut kan ske igen. Frustration, maktlöshet och fattigdom är goda grogrunder för terror och krig. Förhoppningsvis har vi lärt oss av historien och förhoppningsvis kan FN denna gång se till att inte Tomislav får ännu ett vidrigt brott att placera in i sin 3D-modell.

Mer om konflikten kan man tillexempel läsa på SvD.se

Det de inte kan säga

Det är lätt att inbilla sig att vi lever i en jämställd värld. I mitt Sverige får jag jobba, rösta och plugga. Jag lever i en rättsstat och jag har rätt att uttrycka det mesta. Ändå gnäller jag ibland. Mitt gnäll är nästan alltid befogat men ibland måste man höja blicken. Vi måste orka se dem som inte hörs, de som inte gnäller men som borde skrika högt. De som inte får uttrycka sina åsikter fritt, de som inte lever i en rättsstat och de som saknar de flesta rättigheter vi tar för självklara.

Världen är stor och kampen känns ibland oändlig. Följande stycken är hämtade från BBC NEWS

"An appeal court in Saudi Arabia has doubled the number of lashes and added a jail sentence as punishment for a woman who was gang-raped"

"The Arab News quoted an official as saying the judges had decided to punish the girl for trying to aggravate and influence the judiciary through the media. "

Den 19-åriga kvinnan blev gruppvåldtagen 14 gånger och får för detta 200 piskrapp och sex månader i fängelse. Även männens straff, som sträckte sig mellan 1-5 år, fördubblades. De kvinnor som drabbas har ingen möjlighet att göra sina röster hörda, därför säger jag nu det som de borde ha möjlighet att säga. Saudiarabien är en ond och rutten regim med en kvinnosyn som stinker. Stoppa förtrycket.

Nya cuf.se samt lite skryt

CUF:s nya kampanj har mottagits bra. Idag är det dags för det nya eldprovet, cuf.se byter utseende. Vårt kommunikationsutskott har jobbat stenhårt med både kampanj och hemsida. Ända sedan i somras har vi haft häcken full med ett fruktansvärt kul arbete - att förnya CUF:s kommunikation.

Här kommer ett par olika röster om vårt arbete:

Sanna på Södermanlands nyheter skriver såhär:

"Kampanjen tydliggör en intressant förflyttning inom de borgerliga ungdomsförbunden. Muf:s Niklas Wykman annonserade nyligen en förnyelse av det moderata ungdomsförbundet – en förnyelse som lät misstänkt lik ­moderpartiets, pragmatiskt och med ena ögat sneglande på ­opinionsmätningar och fokusgrupper. Medan Muf tyr sig till moderaternas nyordning går Cuf en annan, mer regeringskritisk väg och axlar den vakthundsroll som Wykman vill lämna bakom sig. Det är troligen ett klokt val.Det ligger sällan för de politiska ungdomsförbunden att vara brådmoget pragmatiska. "

Kommenterat.net skriver såhär:

"Det är på tiden att debatten väcks och solidaritetsbegreppet avvänstrifieras.
Det är ett imponerande och välkommet initiativ som höjer taket för den politiska debatten i Sverige. Bra jobbat, och kul att se!"

Den liberala misantropen:

"Återigen visar sig CUF vara en av de främsta initiativtagarna inom borgerligheten. De väljer precis den väg som jag hade hoppats, och utmanar vänsterns rättvisemonopol. "

Samt min egen alldeles personliga favorit... Southern Alpha Male.

"Alltså, jag hoppas Marie Wickberg blir vår nästa statsminister! För övrigt hoppas jag vi kan avskaffa monarkin! Så när Marie varit statsminister så vill jag ha henne som president!"

Givetvis finns det också ett gäng gnällspikar som inte ser storheten i kampanjen. Det väljer jag högaktiningsfullt att skita i för tillfället.

Riktig solidaritet

Jag brinner för mina idéer och jag är övertygad om att jag har rätt. Jag är stensäker på att mina lösningar funkar bättre än vänsterns. Ibland kan man vilseledas att tro att den politiska kampen handlar om kronor och ören. Om skattesatser, eller om lagar och regler. Inget kunde vara mer fel.

Min kamp handlar om människor. Om din och min rätt att bestämma över våra liv. Om ett samhällssystem som faktiskt tar hand om dem som faller mellan stolarna, om tredje världens rätt till utveckling - om Solidaritet.

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”, så sa Voltaire* en gång för länge sedan. Citatet handlar om en kamp för liberala värden, ett uttryck för djup övertygelse om frihetens betydelse. Den kampen var viktig då och den är viktig idag.

Ibland glömmer vi att slåss. Vi köper vänsterns världsbild och tar för givet att Lars-Johan Hierta var socialist, att borgerlig är synonym med "ond kall kärring" och att ordet solidariskt bara får användas av dem som röstar rött. Vi i CUF fick nog. Vi bestämde oss för att ta tillbaks solidariteten och ge ordet en verklig betydelse.

Idag lanserar vi CUF:s nya kampanj; http://www.riktigsolidaritet.nu/. Magnus Andersson har skrivit om detta här.













Vi tror på knutna nävar för friheten, vajande fanor för dina möjligheter. Vi tror inte på sura människor som talar om att du är arbetar- medel eller överklass. Vi tror att du håller hög klass. Vad tror du?

Vi har fått nog. Världen är inte rättvis. Det suger, men vi köper inte de sanningar som andra prackar på oss. Vi tror inte att vänsterns lösningar funkar, vi är övertygade om att våra gör det. Vad tror du?

Ta ställning, för en stat som ger alla samma förutsättningar
Ta ställning, för en skola där du bestämmer
Ta ställning, för fattiga länders möjlighet att bli rika
Ta ställning, för en schysst miljö
Ta ställning, kräv solidaritet

* Eller Evelyn Beatrice Hall, som skrev en bok om honom. Därom tviste de lärde.

Horsepower

Nu är det vetenskapligt belagt. Hästtjejer lär sig ledarskap. Är det inte lite märkligt egenligen, att man lär sig ledarskap av andra idrotter har aldrig varit omtvistat. Att det krävs pondus för att lära sig tygla en häst på ett halvt ton behövs det tydligen en avhandling för att bevisa.




Själv tillhör jag skaran som tycker att hästar är världens bästa djur (näst efter taxar). I flera år fick jag äran att ta hand om grannarnas häst, Misty, som ni kan skåda på bilden.

En bekännelse

Allt oftare inträffar något speciellt i de politiska kretsarna. Någon börjar prata riktigt långsamt, pompöst, suckar lite och slänger sig med citat som ”den som är satt i skuld är inte fri” eller ”aldrig ensam, alltid ensam”. Det skedde givetvis även tidigare, främst innan september 2006. Sen försvann fenomenet abrupt, för att nu återupptas. Folk härmar Göran Persson.

Det är tyst från Ohly, Mona är inte speciellt kul och vem styr egentligen miljöpartiet? Han med skägget har vi inte sett till på länge, Wetterstrand är föräldraledig. Folk saknar Göran. Vi saknar en gubbe att förfasas över, vi saknar hans pondus och hans nästan självmordsbenägna drift att säga allt om alla. Vi saknar hans helt galna dubbelmoral och hans otroliga förmåga att vara baron på Torp och samtidigt en man av folket.

Sahlin och Reinfeldt övertrumfar varandra i att lyssna, vända kappan efter folkets vindpustar och ompröva gamla ställningstaganden. De lägger så mycket energi på att vara älskade av alla att de inte riktigt är älskade av någon. Det blir trist. Denna krönika i veckans Fokus på temat är högst läsvärd.

Med andra ord. Köp gärna Göran Perssons bok till mig i julklapp, han fattas mig.

En verklig entreprenör

Min nya kombo Jimmy, visar oanade talanger som skådespelare. I nedanstående klipp personifierar han en äkta entreprenör - Yngve, skorpförsäljaren.

Sahlin och Larsson säger sanningar

Jag har skrivit minst tre opublicerade inlägg om Schenström, statsekreterarna, skattebrotten och resten av soppan. Samtliga har refuserats av min egen privata censurbyrå. Vad skriver man egentligen? Att det är fel att fuska, att det var länge sen, att man blir trött och less, eller att hetsjakten har nått nya höjder. Jag vet inte, därför struntade jag i att uttala mig.

Nu är det dock andra som har tagit bladet från munnen. Mona Sahlin frågar sig "om det finns en kultur inom moderaterna där man ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna." I nästa andetag erkänner hon att hon själv anlitat svart dagmamma. När vi ändå talar om den allmänna moralen så har nog knappast någon svensk glömt bort när Toblerone blev chokladen på allas läppar.

Kalle Larsson (v) har också bestämt sig för att ryta ifrån. Kalle föreslår därför en delegation mot skattebrott. - Det är ett hyckleri av stora mått, det regeringen håller på med, menar Kalle. På tal om hyckleri.... Hur var det nu när vänsterpartiets partiledare bytte namn från Gudrun till Lars. Visserligen har jag minne som en guldfisk, men var inte skatteverket inblandat på något sätt.

Kanske finns det fler än jag som borde veta när man ska hålla tyst.

Wild'n fresh i höst?

Lördag förmiddag. Det strilar ner vatten utanför mitt fönster i köket, den första snön kom i natt. Allt är grått, det känns lite som att solen inte orkade gå upp idag. Det är dock onödigt att tappa modet inför denna dystra verklighet, det blir höst varje år, men så småningom blir det också vår. Hittills har det inte slagit fel.

Jag har ägnat de senaste kvällarna och resan upp till Haparanda åt att läsa böcker. Här kommer därför ett boktips för dig som vill bli förbannad nog att överleva höstmörkret.

"Jag visste att jag aldrig skulle skriva under på ett avtal som jag hade blivit smutskastad för att skriva under. Jag förstod också att alla dessa människor förmodligen aldrig skulle komma att förstå med vilken enfald de handlade mot mig och min salladsbar. Det här var människor som inte kände mig, men som ändå gjorde mig så illa. De stod där och kände hur de slogs för rättvisa, men det enda de egentligen gjorde var att slåss mot mig."

Så skriver Sofia Appelgren i sin bok om konflikten på salladsbaren Wild'n Fresh. Med en skoningslös ärlighet beskriver hon händelserna och känslorna som till sist ledde till att en livsdröm gick i krasch.

Jag hoppas att en och annan fackpamp faktiskt tar sig tid att läsa denna bok. Det kan vara nyttigt att förstå vad som egentligen hände när en människa som i grunden var positiv till facklig verksamhet fick sina illusioner krossade. Hur det gick till när Goliat mosade David med ett enda stöveltramp och hur de ändå förlorade till sist. Det som skulle bli en maktdemonstration blev en gigantisk pr-flopp där alla sympatier riktades mot den som skulle krossas.

När fackpamparna har läst klart kanske de kan skicka sitt exemplar av boken till väl utvalda moderater.

Flopp?

DN har idag en artikel om huruvida bloggen är en flipp eller flopp. Kontentan av artikeln är att bloggen har floppat som politiskt kommunikationsverktyg. Till viss del har de rätt, bloggarna läses av ett fåtal. Ofta en initerad grupp som gärna läser något som bekräftar ens egen världsbild. Debatten förs av en liten klick människor både via bloggen och kommentarerna.

DN glömer två saker. Den första är att de som skriver, läser och kommenterar uppenbarligen får ut något av det, annars borde de väl rimligtvis sluta. Den andra är att den svenska politiska debatten i allmänhet förs av en liten klick insyltade människor. Gissningsvis är det ungefär samma människor som läser DN:s ledare och debattsida varje dag som finns i bloggvärlden...

I Haparanda

Jag befinner mig just nu nästan så långt nordöst i Sverige man kan komma, nämligen i Haparanda. Har tillbringat dagen på Tornedalsskolan och också hunnit med ett besök på "Station" Ungdomarnas hus här i Happis.

Precis som namnet antyder är huset en gammal station. Byggnaden är enorm och skrönor antyder att ritningarna kom fel, det hus som byggdes i Haparanda skulle egentligen byggts i Helsingborg. Inte en helt otrolig historia.

På ena sidan av huset går de svenska tågen (idag bara godståg) på den andra sidan går de finska. Därav den roliga bilden ovan.

Rättvänd

Jag prövar en gång till...

Uppdatering: Efter mycket om och men, har jag nu fixat till bilden... Jag skyller på att något är fel på min telefon.

Höst i Värmland

Snart ska jag åka till Sunne för att prata på CUF värmlands höststämma. Först passade jag dock på att lufta mammas hundar. På bilden poserar Birk. Det är ganska skönt med höst, trots allt.

Simzar i kläm

En gång i tiden skapades människan. Huruvida det var gud eller evolutionen som åstadkom detta mirakel lägger jag mig inte i, det får andra bråka om. Människorna blev i alla fall fler och fler, de började bosätta sig i små grupper, så småningom byggde de hus, efter många år började människorna inse att vissa typer av strukturer, regler och system var ganska bra. Det gjorde livet enklare.

Dessa strukturer, regler och system blev ganska snart till lagar och institutioner. Fortfarande var syftet att göra människors liv enklare. Toppen, men när ytterligare en tid hade förflutit drabbades människosläktet av en smula hybris. Att bygga institutioner och stifta lagar blev så roligt att man inte riktigt visste när man skulle sluta. Till sist blev systemen viktigare än de människor som levde i dem.

Simzar Parvandi har kommit i kläm på grund av vår svenska regelfetischism. Hon är gift med en svensk man och har en dotter och ett barnbarn i som är Svenska medborgare. Nu ska hon utvisas till sitt gamla hemland Azerbajdzjan, orsaken är regler som säger att man normalt sett måste söka uppehållstillstånd från sitt hemland. Detta trots att det inte finns något Svenskt konsulat i Azerbajdzjan och alltså inget ställe att lämna in sin ansökan.

Simzar måste ta sig till Moskva och lämna in sin ansökan, sedan åka tillbaks till Azerbajdzjan och invänta svar, en process som kan ta år. Till saken hör att det finns en före detta make med i bilden, en man som efter år av misshandel nu har hotat att döda Simzar om hon återvänder.

Lagstiftarna insåg att detta var ett möjligt problem, lagtextens intention var aldrig att sätta någon i positionen som Simzar nu befinner sig i. Det går att läsa i förarbetet till lagen. Ändå är hon där – och ingen verkar kunna göra något åt saken.

Det finns en konflikt mellan rättstrygghet och lika tillämpning på den ena sidan, samt flexibilitet och människors unika situationer på den andra. Faktum kvarstår dock, Simzar riskerar att dödas om hon skickas tillbaks till Azerbajdzjan. I en demokrati borde rimligtvis människors liv vara viktigare än rigid tillämpning av regler.

Att bo med Jimmy och Frank

Gruppboende i Sjöstaden består just nu av mig, Frank och Jimmy, som är det senaste tillskottet. Vanligtvis funderar jag inte över det här med att bo med två killar, det har aldrig varit ett problem. Ikväll såg jag plötsligt uppenbara fördelar i att bo med tjejer.

Jag satt i godan ro i vardagsrummet, när jag hör följande konversation...

Frank är innne på toan, han skriker:
- Vi har en jätteäcklig toalett.

Jimmy Svarar:
- Jag vet.

Frank säger:
- Jimmy, du måste sitta ner när du kissar.

Jimmy svarar:
- Det är så jobbigt, då måste man ju lyfta på locket varje gång.

Frank säger:
- Du måste sitta, men du får inte låsa dörren.

Glöm inte den viktiga debatten

Hovrätten beslutade idag att fälla de åtalade stureplanskillarna, att kalla dem profiler känns lite som ett hån. Till skilnad från tingsrätten trodde man på hela den unga kvinnans berättelse.

Historien kan ni, en ung kvinna följer med två killar hem för att ha sex, någonting urartar och hon våldtas. Efter händelsen ringer hon SOS-alarm och berättar att hon har blivit våldtagen, att hon gång på gång hade sagt nej. Kort sagt gjorde hon allt hon borde ha gjort, utom att från början knipa ihop benen, tala om att hon var en fin tjej och att hon inte ville ha sex - alls.

I tingsrätten verkade det bara finnas två typer av alternativ, allt eller inget. Om man vill först, men sedan ångrar sig, finns det tydligen en point-of-no-return. Har man passerat den är det ok för två killar att brutalt sätta på en 19-årig tjej tills hon är så sönderslagen att en gynekologisk undersökning inte kan genomföras utan att kvinnan sövs ned.

Hon är lika gammal som min lillasyster, 19 år.

Silbersky tycker att domen, som man kan läsa på SvD.se är konstig, de åtalades advokat var säker på en friande dom och snart rasar nog bloggdebatten igång.

Debattera gärna vårt rättssamhälle och debattera gärna mediadrevet mot ännu inte dömda personer, men glöm inte den andra debatten. Om varför våldtäkter förekommer, debatten om domstolsväsendets objektivietet eller debatten om könsroller.

Glöm framförallt inte debatten om kvinnors sexualitet. Det måste vara ok att ragga, att ta med sig en kille hem och att dricka sig redlöst full. Att bjuda ut sig på krogen, att ha utmanande kläder, att vilja knulla och att vara kåt. Det måste vara ok att att gör allt det där, men att ändå kunna säga nej. Det finns inget "skylla sig själv" i ett våldtäktsmål.

Läs gärna Hanne Kjöllers ledare på ämnet i dagens DN. Jag kan inte säga det bättre själv.

Gör om - gör rätt

Tro inte på allt du läser i tidningarna. Det känns som en grundläggande förutsättning för att behålla någon form av kritiskt granskande intellekt. Ändå är det lätt att tro på saker man läser. För lite drygt en vecka sedan skummade jag igenom den DN debatt där Nuder och Sahlin presenterade sin skuggbudget.

"Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har stigit med över 300 procent under den moderatstyrda regeringens första år."

Sättet att resonera är helt sjukt ohederligt. Idag hittade jag lite käcka AMS-siffror över arbetslösa ungdomar 18-24 år (den sista raden är samtliga unga arbetslösa, alltså inte bara långtidsarbetslösa). De illustrerar det vansinniga i resonemanget ganska bra.

I socialdemokraternas sverige löste man problem ungefär så som jag gör när jag städar. Jag sopar det oönskade under mattan. För sossarnas del innebar detta massiva förtidspensioneringar, samt en hel uppsjö värdelösa AMS-åtgärder som inte ledde till något jobb. Dessutom valde man att redovisa statistiken på ett eget sätt, som gjorde att den såg betydligt lägre ut än i övriga europa. Om problemet inte syns i statistiken - då finns det inte.

Idag syns problemet i statistiken, då hävdar man att regeringen har misslyckats. Man blir lite matt. Om vi struntar i sifferexercisen och flyttandet mellan kolumner ett tag kan vi konstatera att 8692 långtidsarbetslösa ungdomar har fått ett jobb sedan Persson fick kicken av svenska folket.

Kort sagt kan man säga att det är ungefär som när mamma hittde allt det jag hade sopat under mattan, jag fick en ordentlig utskällning, jag fick göra om och jag fick göra rätt. Den nya Regeringen gör om, och nu blir det förhoppningsvis rätt.

Sagan om Harry Potter är all

Bloggen har varit tyst ett tag, det beror främst på att jag har tillbringat helgen i den fantastiska staden Paris. Visserligen var helgen lite som i en saga, men så fort jag kom hem igen var jag tvungen att avsluta en annan saga. De sista sidorna i den sjunde boken om Harry Potter.

Jag ger inte mycket för häxor, trollkarlar, hobbitar, eller annat oknytt, jag är inte religiös och tror inte på spöken. Med andra ord var Harry Potter utdömd från början. Efter mycket mutter läste jag ändå den första boken för ett par år sedan. Efter ett par sidor var jag fast och sedan dess har Harry, Hermione och Ron hållt mig i ett oförklarligt grepp.

Helt sjukt, det är barnböcker, det är barnböcker, det är barnböcker, har mitt mantra varit medan jag plöjt mig igenom sida efter sida. Det hela kulminerade i förra boken, om halvblodsprinsen, då tårarna sprutade under en tågresa mellan Stockholm och Karlstad. Pinsamt. Efter denna lilla incident har jag slutat läsa Harry Potter i offentlighetens ljus.

I Potters värld finns ont och gott, men inte svart och vitt. Vem som är hjälte och vem som är skurk är aldrig riktigt självklart. Hur det ska sluta vet man inte förrän sista sidan...

Detta är ingen blogg om barnböcker och därför ska jag inte bli långrandig men jag vill gärna slå fast att JK. Rowling är värd varenda krona hon tjänat. Att hon nu är rikare än Englands drottning känns helt rätt. Sagan om Potter är all, det känns lite tomt.

100% jag

I morgon kväll 18:00 kan man chatta med mig på CUF:s MSN. Jag lovar och svär att personen i andra änden kommer att vara jag - ingen annan.

Om man vill chatta med mig gör man det genom att lägga till kontakten cuf@centerpartiet.se på sin egen MSN.

Om att skjuta ekorrar och spränga utedass

En kompis tipsade mig om denna hysteriskt roliga insändare från Borås tidning, införd den 4:e september i år. Gustav Abrahamsson, 40-talist, talar om hur saker och ting var på den gamla goda tiden.

"När min far låg i beredskapen under kriget då fick dom äta barkstuvning. Inte frågade dom efter sushi eller kebab. Men nu skall ungarna ha coca cola och pizza och hamburgare och sprutgrädde och allt möjligt amerikanskt skräp. Inte rör de på sig heller, sitter och glor på TV och datamaskiner. Undra på att de ser ut som gödsvin. När vi var barn då var vi ute i friska luften och pallade äpplen och sköt ekorrar och småfåglar och sprängde utedass. Då hade man kul, det har inte ungarna idag."

Hela insändaren hittar du här.

Vidrigt och irriterande

Det finns stora och små saker att bli upprörd över. Dagens stora sak är de vidriga abortlagstiftningarna i Nicaragua som hittills har kostat 81, mestadels mycket unga, kvinnor livet. Påven tycker att lagarna är jättetoppen - vidrigt.

Dagens lilla sak att riksdagen på sin hemsida annonserar ut en debatt om "utförsäljningen" av de statliga bolagen. Det är ingen rea det är frågan om, det är en försäljning, ingenting annat - irriterande.

Poliserna får betala satsning ur egen ficka!

Ingen förlorar på att man slopar jobbskatteavdraget eftersom arbetslöshetsavgiften tas bort. Ungefär så sa Pär Nuder idag när han presenterade socialdemokraternas budgetmotion.

Nuder ljuger. Dagen på jobbet har gått åt till att granska budgetmotionen och att räkna på de skattehöjningar som sossarna föreslår. Grupper med låg arbetslöshet och låga löner drabbas hårdast. Bland annat får poliser en skattehöjning på 430 kronor i månaden med Sossarnas politik.

Landets ungefär 16 000 poliser får alltså en årlig sammanlagd skattehöjning på 81 miljoner kronor. Därmed finansierar de ur egen ficka tre fjärdedelar av socialdemokraternas satsning på polisen i budgeten. Fiffigt Nuder!

Grattis Sverige, VPK har presenterat sin budget

Idag presenterade vänsterpartiet sin budgetmotion för 2008 - en tjock lunta med en skön blandning av planekonomi och ren galenskap.

I stort sett alla löntagare kan förvänta sig en skattehöjning på minst 1000 kronor i månaden, eller med andra ord nästan 12 000 om året - och här gnäller människor om koldioxidskatten som innebär en ökad kostnad på ett par hundralappar varje år. Grattis alla Sveriges lågavlönade!

Behovsanställda och timanställda är i mycket stor utsträckning kvinnor, därför väljer vänsterpartiet att höja deras arbetsgivaravgift. Man väljer också att fördubbla arbetsgivaravgiften för ungdomar, samt att avskaffa nystartsjobb och nyfriskjobben. Vad får man då istället? Jo, vänsterpartiet återanvänder den gamla hitten plusjobb! Grattis alla kvinnor, unga, sjuka och långtidsarbetslösa.

Eftersom vänsterpartiets budget saknar all form av jobbskapande politik väljer man istället att anställa 150 000 personer i offentlig sektor. 75 000 av dessa ska vara från "kvoten" öppet arbetslösa. Med statens långa arm går det mesta att lösa smidigt! Grattis till din plånbok, notan blir minst 30 miljarder, vilket förmodligen kommer att betalas med höjd kommunal och landstingsskatt.

De är ganska kreativa, vänsterpartisterna, bland annat föreslår man att statens ska bygga 40 000 nya lägenheter. Detta ska finansieras med en fond på 100 miljarder, men den behöver inte belasta statsbudgeten, den får nämligen Riksgälden betala. Till sist kan man bara gratulera statsapparaten som nu tillåts växa obehindrat, vänsterpartiet ställer sig nämligen "avvisande till systemet med utgiftstak".

I natt kommer jag att dröma mardrömar om ett vänsterpartistiskt Sverige.

Förkrossande seger för centerpartiet

Sporrad av de enorma framgångarna i Lidingöloppet anmälde jag mig tillsammans med Andreas och Per på jobbet till riksdagsmästerskapet i löpning. Denna årliga tävling avgörs i tre klasser och i lagtävling räknar man den sammanlagda tiden.

Kort sagt kan man säga att segern är centerpartiets - i alla klasser. Inte på grund av vår totala överlägsenhet utan på grund av de andra partiernas slapphet. Vi vann nämligen på walk-over eftersom loppet bara hade tre anmälda, jag, Per och Andreas.

I ett försök att jaga upp de andra på banan skickade jag ett mail till samtliga ledamöter och kanslier med en inbjudan om att åtmindstone tävla om silvermedaljen. Reaktionerna blev minst sagt blandade. En socialdemokrat skällde ut mig efter noter och en folkpartist skickade ett spydigt mail som inte ska återberättas. Antalet anmälningar från andra partier förblev dock noll och loppet ställdes in.

Konsten att reta människor

Det verkar inte finnas några gränser över hur irriterade människor kan bli över fenomenet stureplanscentern. Ta två ord, stureplan och det gamla träiga centern, sätt dem tillsammans och du får uppenbarligen en mycket het potatis. Ledarskribenter i hela vårt avlånga land har löpt amok över denna lilla lokalavdelning och upprörda känslor har svallat.

När det nu avslöjas att man kopierat konceptet i Göteborg skräder inte människor på orden, läs gärna kommentarerna till detta inlägg på politikerbloggen.

Det är märkligt att Centerpartiet är det enda parti som inte tillåts ha en politik både för stad och landsbygd, om vi så mycket som sniffar bensinångorna i stadsmiljön så ska vi straffas å det hårdaste. Opinionen blir rasande och landsbygdsväljarna känner sig genast överkörda.

Värt att notera i denna debatt är att Centerpartiet fortfarande har fler medlemmar i norra klarälvdalen än innanför Stockholms tullar. En och annan sosse kan fortsätta att sova gott om natten.

För övrigt har upphovsmannen till all denna ondska gått tillbaks till sin gamla blogg, http://federley.blogspot.com

Hyfsa ofoget

Vad får man egentligen skriva på sin blogg och var går gränsen för förtal? På Aftonbladet pågår en bloggpajkastning mellan Schulman och Jan-Olov Andersson, de kallar varandra hemska saker som; icke-stilistiska, andra bloggare publicerar sina brevväxlingar eller outar sina fruar som motionsmilitanta, ve och fasa.

Pajkastandet har nått journalisterna och kulturtyckarnas värld och genast intensifieras debatten. Pressmobudsman Yrsa Stenius säger i SvD:

Vad händer på lång sikt?
– Då måste vi inom pressorganisationerna diskutera om det finns några möjligheter att hyfsa ofoget och alla som är intresserade av pressfriheten måste fundera på vad vi kan göra åt detta.

Hur ser det ut om fem år?
– I värsta fall hamnar vi så småningom i att regeringen funderar på lagstiftning. Idag är det inte pajkastning utan skitkastning.

Så enkelt är det. Om människor är elaka, ändra lagstiftningen. Att det faktiskt redan finns lagstiftning om förtal verkar ha gått pressombudsmannen förbi. Fenomenet skitkastning på internet är knappast nytt, och även om man själv ibland kallas ex. saker som grisknullare på internet så är det varken oss politiker, kulturprofiler eller journalister som drabbas hårdast. Vi vet oftast vem vi ska anmäla eller gnälla på. Vi har dessutom gett oss in i leken helt frivilligt.

Värre är det med filmad mobbning och övergepp som publiceras på internet, barnporr, hot, eller spridning av människors personuppgifter. De, ofta mycket unga människor, som drabbas av detta är de verkliga offren. Att Schulman bråkar med Jan-Olov känns som en petitess i sammanhanget.

Point of no return

Nu finns det verkligen ingen återvändo. I morgon ska jag och min Kombo Frank springa Lidingöloppet. Visserligen bara motionsklassen (1,5 mil) men ändå. Mottot de senaste veckorna har varit - vila dig i form. Tror stenhårt på denna taktik.

Uppdatering 20070930: Att vila sig i form för ett terränglopp på en och en halv mil är inget jag rekommenderar. Jag tog mig runt på tiden 1:35:36, men idag har jag vissa problem med att ta mig upp ur sängen. Träningsvärk är bara förnamnet.

Sälj smöret och kasta pengarna i sjön

Ett helt gäng kommunalråd går idag, i en debattartikel i västerbottenskuriren, till angrepp mot att "staten överger landsbygden". Kommunalråden kommer från nästan alla politiska läger och de är mycket upprörda.

Grunden till ilskan är att försäkringskassor och tingsrätter kommer att läggas ned i norrlands inland. Bland annat påpekar man att 2300 statliga arbetstillfällen har försvunnit de senaste 12 åren, samtidigt som antalet statliga jobb i stockholm ökar.

Man skulle kunna argumentera sig röd i synen med fakta som att antalet jobb som skapats bara i Västerbotten under det senaste året vida överstiger det antal statliga jobb som försvunnit de senaste tolv åren i hela norrlands inland, men jag struntar i det och fokuserar istället på det som är verkligt upprörande...

Staten är inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Om vi behöver ha myndigheter och statliga verk, visst, lägg dem då gärna i Arvidsjaur, Sorsele eller Vindeln, men behöver vi inte ha dem ska de inte ligga varken där eller i Stockholm.

"Jobben som försvinner kommer inte att ersättas med något likvärdigt och de kommer aldrig tillbaka." skriver kommunalråden. Har man den inställningen är det nog lika bra att bomma igen lanthandeln, sälja smöret och kasta pengarna i sjön. En debatt om ett levande Sverige kommer aldrig att vinnas med den typen av domedagsargument, om man tror att staten ska fixa biffen på landsbygden då är man riktigt illa ute.

Om Gud, LAS och en runsten

Jag är så fruktansvärt trött på alla bittra sosseinsändare. Har de ingenting bättre för sig om dagarna än att tota ihop trista texter om den svarta världen. Det finns ett par sanningar som varje sosse verkar leva efter:

- Lagen om anställningsskydd är ristad i en runsten någon gång i forntiden. Om man ändrar dem kommer guds vrede att drabba mänskligheten.

- Om guds vrede trots allt skulle drabba mänskligheten kommer alla onda borgare att dö först. De socialdemokrater som cementerade utanförskapet kommer att klara sig toppen. Gud gillar nämligen arbetslöshet, det var dessutom han som instiftade söndagen som vilodag. På sätt och vis den allra första lagen på arbetsmarknaden.

- Allt bra som händer nu, ett år efter maktskiftet, är sossarnas förtjänst. Goda saker kommer nämligen med fördröjning. Allt som eventuellt är dåligt går att härleda till den förra borgerliga regeringen 91-94. Onda saker har nämligen en ännu längre fördröjning.

För dig som vill läsa lite käcka insändare; LO-tidningen bjuder på fantastisk läsning.

Topp tre under tre år

Den 20:e september för tre år sedan skrev jag mitt livs första blogginlägg. De närmast sörjande gick nog in då och då och kollade läget, men så många fler uppmärksammade inte denna världsnyhet.

Sedan dess har en del vatten flutit under bron, för att uttrycka det milt. Bloggen är mitt smörjmedel i skrivandet, min pysventil, mitt ständigt dåliga samvete och en fantastisk orsak att skratta lite då och då. Framförallt har min blogg lett till en del märkliga händelser. Här är topp tre...

1. Nick Behnken - den märklige amerikanen. Runt jul 2005 fick jag ett mail, av en händelse hade Nick ramlat in på min blogg och hittat en del lustiga bilder. Eftersom killen bara kunde engelska förklarade jag efter bästa förmåga vem jag var och varför jag hade helt galna bilder på min sida.

Ett par veckor senare fick jag ett mail från Nick, han skulle till Stockholm och ville ses. Till saken hör att jag inte hade fått någon information om vem denne mystiske man var, när jag hotade med svenska säkerhetspolisen påstod Nick att han jobbade för Amerikanska försvarsdepartementet. Vem vet, sant eller inte? Jag träffade i alla fall killen en snöig dag i januari och drack en kopp kaffe. Pappas konspirationsteori är att Amerikanska säkerhetspolisen bedriver avancerad spaning mot oskyldiga bloggare...

2. Oväntade bloggläsare. Jag och min kompis Frank hyr en lägenhet i andra hand. Vår hyresvärd jobbar utomlands och det tog nästan ett år innan vi sågs för första gången. När hyresvärden klev in genom dörren skakade vi hand och jag presenterade mig. Vår hyresvärd var dock fullt och fast övertygad om att vi hade setts förut. Efter mycket dividerande fram och tillbaks kom han fram till att det nog är för att han är en flitig läsare av min blogg...

En annan mycket oväntad bloggläsare är mamma, som använder bloggen som en direktuppdatering av mitt liv. Det gäller att tänka två gånger innan man trycker på "publicera inlägg".

3. Roliga mail. Jag har fått höra att jag är ful som *** att jag äter *** att jag är apsnygg, att jag är kass, att jag är bra, att jag borde gå och avlida, jag har fått mail från flyktingar, från folk som vill resa i Rumänien, eller från folk som bara vill fråga olika konstiga saker... Det är helt sjukt kul att människor tar sig tid att kommentera det jag skriver, eller att skicka mail. Kanske det bästa av allt med bloggandet.

Förhoppningsvis överlever bloggen ett par år till. Hipp hipp hurra!

Idol

Sprang på min gamla klasskompis Ina på tåget hem till värmland förra helgen. Vi hann avverka det mesta under tågresan, dock berättade inte Ina att hon är en av topp 50 i Idol.

Här kan man se hennes framträdande från kvällen. Ina är sångerskan längst till höger.

Ljuger Nuder?

Mikaela Walthersson (mp) fick mig att börja fundera under dagens budgetdebatt. I en replik berättade hon att sossarna minsann hade lagt fram ett förslag om att minska antalet a-kassedagar för deltidsarbetslösa i tidigare budgetförhandlingar, men att miljöpartiet hade stoppat förslaget. Peter Eriksson bekräftar nu detta i Aftonbladet.

Per Nuder hävdar att detta är lögn. ”– De socialdemokratiska regeringar som suttit under tolv års tid har aldrig lagt fram ett sådant förslag. Men det var ett givande och ett tagande i förhandlingarna.” säger Nuder till Aftonbladet.

Ett TT-meddelande från den 30 mars 2004 ger en helt annan bild…

”På arbetsmarknadens område föreslås besparingar på 750 miljoner kronor. Kvar finns förslaget att spara på de deltidsarbetslösa trots protesterna från v och mp.”

Dessutom kan man i samma TT-meddelande läsa; ”Regeringen vill spara två miljarder på de sjukskrivna. Den vill skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen, sjukskrivna som inte kvalificerar sig för förtidspension måste ta ett jobb.”

Antingen blåljuger Nuder eller också har han ett såll till minne.

Fortfarande välkommen i Värmland

Passade på att ta en lite tur till Värmland i helgen, kan vara bra att kolla om jag fortfarande är välkommen efter torsdagens debatt om koldioxidskatten. Kommentarerna här hemma har varit i stil med "jag såg dig på tv..." och sedan har en viss tystnad följt. Mammas sambo muttrade att deras skogsmaskiner drar 45o liter diesel om dagen, och att jag borde räkna på vad en skattehöjning skulle kosta honom.

I slutet av regnbågen finns skatten brukar det heta. Värmlands guld är grönt och finns i form av skog, skatten är med andra ord inte nedgrävd bakom maskinhallen (som bilden kan antyda). Skogen "andas upp" koldioxid och är därigenom en fantastisk miljöförbättrare. Tyvärr är inte produktionen lika grön, och utsläppen från transporterna fortsätter att öka.

Det är mot företagarna en skattehöjning kommer att slå hårdast. Visst, det kommer att kosta mer pengar att åka bil. Men frågan är om det verkligen är dyrast i glesbygden. Att ha en bil i Stockholm innebär tullavgifter, avgift för garage/parkeringsplats och högre försäkring.
Det blir åtskilliga tusenlappar i månaden...

Så sluta gnäll om bilåkandet och fokusera istället på att ge konstruktiva förslag som kan underlätta för energikrävande företag att ställa om produktionen. Förr eller senare måste de göra det, frågan är bara när och hur ont det kommer att göra.

Argument ikväll

Bloggen har slumrat en stund, men nu ska jag ta mig i kragen. Ikväll kan den intresserade se mig på SVT:s debattprogram Argument där jag ska försöka förklara för Lennart Sacrédus och en kille från Bil Sweden varför höjd koldioxidskatt är en käck idé...

22:00 börjar programmet.

Äntligen blommor på balkongen

Nu, när det är regnigt och grått, efter en hel sommar, väljer mina blommor på balkongen att blomma. Mycket märkligt, men ganska vackert. Egentligen ska bilden roteras, men tyvärr vägrar min dator att förstå det. Så luta huvudet 90 grader till vänster och njut av bilden.

Äventyr

Sitter just nu på stationen i Linköping. Har tillbringat natten i Lund hos min vän Anna och gårdagskvällen ägnades åt ett samtal om medier med ett nätverk av unga kommunpolitiker i Skåne. En mycket trevlig kväll!

Stureplanscentern är på väg att få ett syskon i Lilla Torget-centern i Malmö. Det ska bli enormt spännande att se vad de kan åstadkomma med centerpartiets vita fläck.

Ska snart springa iväg på en debatt om hållbar utveckling - på engelska - det blir nog intressant.

Dagens paradox

Nu börjar innehållet i höstens budget så sakta att sippra ut. Åsa Torstensson har presenterat en satsning på spårbunden infrastruktur. Eskil Erlandsson får 40 miljoner att satsa på småskalig livsmedelstillverkning, Maud, Andreas, Åsa och Eskil presenterade i helgen en 340-miljonerssatsning på hållbara städer. Som grädden på moset presenterade idag Nyamko Sabuni och Göran Hägglund två av delarna i familjepaketet, en jämställdhetsbonus och ett vårdnadsbidrag.

Jag har pustat och frustat hela dagen över det bisarra i att presentera en jämställdhetsbonus och ett vårdnadsbidrag samtidigt. Män tar ut ungefär 20% av världens mest generösa föräldraförsäkring, mer pengar i plånboken kan vara en metod väl värd att pröva om det får farsorna att inse att det faktiskt går att vara föräldraledig.

Vårdnadsbidraget får rakt motsatt effekt. Att ta ut den lilla summan som erbjuds innebär en stor försämring för familjeekonomin. Samma gamla argument som stötts och blötts i debatten om föräldraförsäkringen kommer att segla upp igen. Mannen tjänar mest, om kvinnan ska jobba och familjen ska avstå från mannens inkomst så blir det för mycket månad kvar i slutet av pengarna.

Slutsats: om ett par år kommer vi att kunna konstatera att ca 80% av vårdnadsbidraget tas ut av kvinnor. Vi kommer också kunna konstatera en mycket liten förbättring vad gäller skilnaden mellan mäns och kvinnors löner. Har jag fel så lovar jag att jobba en vecka gratis på närmsta dagis.

Modernisttraditionaliserna.

På allmän begäran (från mamma) kommer här en bild på mig iförd Ämterviksdräkten.

Min kollega Bengt (i den röda dräkten från Norrbotten) myntade genast uttrycket; modernisttraditionalisterna.

Olle får pris

En snörvlande och mycket rörd Olof Johansson har fått partiets högsta utmärkelse. Ser nu en ny och mycket humoristisk sida av denne man, i sitt tacktal driver han både med sig själv, nuvarande och tidigare partiledare. Mycket underhållande!

Kul citat

En hel del skoj har sagts i debatterna under stämma. Här kommer ett par höjdare.

- Alla kvinnor ska insemineras.
/sagt i debatt om insemination för ensamstående kvinnor.

- Det är som att korsa en tomat med en piraya. Då får man en mördartomat och den ketchupen vill inte jag befatta mig med.
/sagt i debatt om GMO

- Det går alldeles utmärkt att köra en bil utan motor upp för en backe, det blir däremot svårare att köra nedför.
/sagt i debatten om miljöprogrammet

PS: som väntat fick vi stryk i debatten om spelmonopolet, det samma gäller debatten om public service. Vi filar just nu på en reservation mot hela område 10 (idrott, media och kultur).

Mer pisk i voteringar

Rikstingståget är avslutat och strax ska det voteras om Idrott, media och kultur. En inte allt för risky gissning är att stämman snart kommer att avslå mitt yrkande om att avreglera spelmarknaden i syfte att tillåta fler aktörer...

Att sikta mot stjärnorna

Debatten om Centerpartiets jobbprogram var lång och stundtals vass. En enig kommitté föreslog ett välfärdskonto kombinerat med ett grundtrygghetssystem, vilket i praktiken var CUF:s förslag. Efter påbackning av partistyrelsen ändrade kommittén åsikt, och vi fick slutligen pisk av stämman.

Är dock ändå stolt och nöjd över slutprodukten. Det väsentliga finns kvar, vissa delar är vagare, vissa delar är vassare. CUF:s strategi gick efter tesen - sikta mot stjärnorna så kanske man når trädtopparna. Tack vare den strategin kunde en mängd progressiva och bra förslag från partistyrelsen klubbas igenom utan större debatt. De är skyldiga oss minst en stor tårta.

Mörk stämma

Strömmen gick i Kalmar precis när debatten om jobbprogrammet drog igång. Kanske ett tecken på att debatten kommer att bli laddad...

Kommittén föreslår bland annat att ett grundtrygghetssystem ska införas. Partistyrelsen laddar för fight, strömmen är tillbaks och även CUF bänken rustar för debatt. Över 50 talare är anmälda och man får nu endast en minut på sig att övertyga ombuden.

Från grått till grönt

Nycirkus inledde Centerstämman. Maud har precis klivit upp på scenen under stående ovationer. Att hon var rörd över stödet gick inte att ta miste på.

Ett regeringsskifte räcker inte, säger Maud, vi måste också åstadkomma ett värderingsskifte. Vi ska gå från grått till grönt, från centralism till federalism och från ovanifrån till underifrån... En klok kvinna det där.

En ojämställd värld är bra för miljön?

Trots tidigare ganska bitska inlägg om SJ och den svenska järnvägen måste jag ändå erkänna att det är ganska trevligt att åka tåg. I alla fall om solen skiner, vagnen är tyst och stillsam och personen i stolen bredvid inte är socialt missanpassad. Så var fallet igår när jag tog tåget till centerpartiets stämma i Kalmar. Man ska akta sig för positiva inlägg om SJ... Sekunden senare började två barn skrika i kanon, min granne i stolen brevid började prata med sig själv och internet slutade att fungera. Därför är detta inlägg en dag försenat...

I morse (dvs. igår), när jag tvättade, städade och packade (att göra saker i god tid känns överskattat) hann jag även med att läsa en artikel i SvD om kvinnors påverkan på klimatet. Har faktiskt plöjt igenom ett tidigt utkast av just den forskarrapporten. Tanken var att göra ett politiskt utspel med temat ”kvinnan och klimatet”. Det stannade dock vid en tanke, eftersom hela resonemangen egentligen är ganska absurt.

Varför lämnar kvinnor mindre avtryck på klimatet än män? Garanterat inte på grund av att de är bättre människor, utan snarare därför att vi lever i en ojämställd värld. Att lyfta fram kvinnor som ett föredöme i denna debatt blir cyniskt, eftersom det innebär ett upprätthållande av en skev maktstruktur. Kanske bör man istället dra parallellen att en mer jämställd värld också innebär större påfrestning på miljön, fler kvinnor vill köra bil, käka kött, spela datorspel eller starta nya industrier.

Kort sagt: vi måste utveckla miljöteknik som gör att jordklotet pallar för en jämställd (och för den delen jämlik) värld. Alternativet är nämligen inte att männen backar sig in i framtiden tillsammans med oss kvinnor.

Larmet går

Brandlarmet går just nu i riksdagshuset. Ett par högljudda signaler efterföljs av en inspelad röst som talar om att det har rapporterats om en brand, samt att detta just nu undersöks. Politikervärlden är en smula speciell, allt ska undersökas noga och samtliga i Riksdagshuset sitter just nu lugnt kvar i väntan på utredningens resultat...

Cirkus

Jag måste erkänna att jag har svårt att uppbåda superstor entusiasm över fastighetsskatten. Det är ganska mycket en icke-fråga för mig som bor i hyresrätt i andra hand. Ändå kan jag inte låta bli att bli lite irriterad...

Principiellt sett är det fel att beskatta ett värde som i realiteten inte finns. Det är ologiskt att din skatt ska stiga därför att din granne gjorde ett superklipp på sin husförsäljning. Ur det perspektivet är det rimligt att fastighetsskatten avskaffas.

Hur svårt kan det egentligen vara? Uppenbarligen ganska svårt, regeringen har lyckats göra allt fel. Först kom överenskommelsen och Kristdemokraterna jublade, sen insåg man att förslaget skulle bli tufft att finansiera. Det första förslaget fick snabbt pisk, då presenterades ett nytt förslag, parallellt med det första. Det sågades också.

Skatten ska avskaffas till förmån för en kommunal avgift. Här blir det ännu mer galet, avgiften ska nämligen inte gå till kommunen i ett första skede, utan till staten. Om det nu i verkligheten någon gång skulle bli en kommunal avgift, borde inte kommunerna själva ges möjlighet att bestämma storleken på denna? Cirkus i statlig regi helt enkelt.

Modern folkbildning

Har precis ramlat ner i soffan efter en mycket trevlig kväll hemma hos min kompis Ulrika. Vissa människor verkar ha ork för allt, ikväll arrangerade hon en kväll med libanesisk mat och information om Västsahara. En representant från Västsaharas frihetsrörelse Polisiaro kom för att berätta lite om situationen just nu.

Som politiker förväntas du ha stenkoll på alla frågor och dilemman du ställs inför. Du förväntas ha en världsbild som redan har målats färdig i alla färger efter ett givet punktmönster, vissa färger och kunskaper verkar vara givna av gud.

Vi normala dödliga människor kan tyvärr inte allt. Men tack vare Ulrikas klockrena exempel på modern folkbildning kan jag nu lite mer om konflikten i Västsahara.

Romeo och Julia

Gårdagens kulturinslag bestod av promenadteatern Romeo och Julia i Gamla stan. Kan varmt rekommendera denna föreställning (som dessutom inte får några som helst statliga stöd för sin verksamhet). Mer information finns på www.mikethepoet.com.

Public service - i allmänhetens tjänst

Efter lite efterforskningar kan man konstatera att det nu finns etthundra lagliga ställen som SR kan annonsera på, mer om detta kan man läsa här. Dessutom drar tjänstemännen på Stadshuset slutsatsen att agerande, likt det SR ägnar sig åt, kan leda till grov kriminalitet och allmänt förfall. Utdrag ur tjänsteutlåtande 2006-540-01474;

"Miljöer som inte hålls efter vad gäller t ex olaglig affischering, klisterlappar och klotter uppfattas som områden som ingen bryr sig om. Ett sådant område riskerar att "gå ner sig"och enligt den sk "Broken window"- teorin tenderar brottsligheten att öka i dessa områden. Ett samhälle som visar tolerans mot ordningsstörningar och småbrott öppnar sig enligt detta resonemang för grov kriminalitet. Därför är det viktigt att reagera på tendenser till förfall."

SR:s olagliga annonser

Att man kan lyssna på SR:s utrikeskorrar på södra teatern den 14:e augusti kan inte ha undgått många bussresenärer vid Slussen. Det statliga företaget verkar nämligen ägna sig åt sk. gerillamarknadsföring med olaglig affischering. Känns schysst att de slipper använda mina licenspengar till köpt reklamplats...

Bra rutet Wykman

MUF:s ordförande Niklas Wykman kallar vårdnadsbidraget en "unken kvinnofälla". Heja heja! Äntligen någon som verkar fatta att dagis skapades för att kvinnor skulle få en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden och att sverige behöver fler i arbete, inte fler hemmafruar.

Våra nordiska vänner

I helgen har den Nordiska centerungdomens förbund - NCF samlats i Stockholm. Det nordiska samarbetet är någonting nytt för mig, men precis som CUF:s andra samarbetsorgan LYMEC och IFLRY är det i verkligheten så att besluten inte får något världsomspännande genomslag. Det är inte genom våra resolutioner och beslut vi förändrar världen.

Däremot är jag fullt överygad om att samarbetet i sig kan förändra världen. På ett möte med LYMEC kan en Kosovoalban och en Serb diskutera internationella frågor och ta en öl efteråt. På IFLRY kan deltagare från Ghana dela med sig av sina erfarenheter med oss i norden, och jag kan diskutera liberalism med någon från Ecuador. Det är både stort och fantastiskt.

Man krigar inte med sina vänner. Jag är övertygad om att ju mer vårt utbyte ökar, desto mer vi lär oss om varandra, förhoppningsvis inser vi också att våra likheter är långt större än våra olikheter.Kanske är det lite naivt att tro att de liberala samarbetsorganisationerna bidrar till världsfreden, det struntar jag i. Det är skönt att vara lite naiv ibland.

Holistiskt meditationsläger i Indien?

Har Centertoppen varit på Holistiskt meditationsläger i Indien? Det frågar sig gårdagens ledarskribent på Expressen. En mycket bra ledare som faktiskt fångar essensen i centerpartiets jobbprogram. Men nej, insatt som jag är, kan jag avslöja att centertoppen inte har sökt inspiration i österlandet. De har istället lyssnat på vår egen guru, riksdagens äldste ledamot och stressforskningens nestor - Lennart Levi.

Lennart är en mycket klok man och har bland annat räknat ut att kostnaden för de som nu är förtidspensionerade kommer att uppgå till 766 miljarder (!) innan de går över till vanlig ålderspension... Slutsatsen att Sverige inte bara behöver fler jobb, utan också bättre jobb är ganska rimlig.

Ryska skolböcker hyllar Stalin

Nyheten om tjuren Shambo var inte det enda som fångade mitt intresse på DN idag. Man rapporterar även om de nya ryska läroböckerna som förklarar Stalins handlingar med att de begicks under en extrem tid, påstår att Ryssland har varit pådrivande för införande av mänskliga rättigheter i Europa och att USA bygger ett världsomspännande imperium genom att söndra och härska. Dessutom inför man en lag om att lärare endast får använda dessa böcker i undervisningen.

Det är såhär katastrofen börjar. Små "sanningar" smyger sig in i folkets vardag, staten styr skolans information, de som opponerar sig blir snart tystade. I förlängningen skapas en grå massa som rättar in sig i ledet, omvälvande politiska förändringar och frihetliga inskränkningar blir möjliga utan debatt.

Innan vi vet ordet av - totalitärt förtryck all over again. Ryssland behöver fostra fler fria tänkare, inte fler proletärer med synkade tankemönster.

DN rapporterar om död tjur

Jag kanske är en okänslig kärring, men dagens skratt fick jag av denna DN-nyhet. En tjur som bor i ett hinduiskt tempel i Storbritanien har fått tuberkulos och hotas av avlivning av myndigheterna...

DN länkar till en videolänk; "Moo tube" som visar Shambo dygnet runt. Naturligtvis ville jag se Shambo live och klickade på länken. Möttes då av följande bild... Shambo is no more.

Ingen platt skatt?

Centerpartiets skattepolitiske talesperson Jörgen Johansson talar idag om på svd.se att det är uteslutet med platt skatt. Jörgen hävdar bland annat att det skulle inverka på det kommunala självstyret.

Nonsens. Poängen med platt skatt är att man plockar bort progressiviteten i skattesatsen, rent konkret tar man bort stats och värnskatten. Vilket alltså innebär att Kajsa och Olle som bor i samma kommun betalar samma skattestas - oavsett hur mycket de tjänar. Här är det ingen som tallar på det kommunala självstyret. Däremot handlar det om decentralisering och en minskad statsapparat.

Jörgen brukar alltid vara sugen på diskussion, förhoppningsvis blir stämmodebatten tuff och högklassig. Extra kul är att jag, som till vardags jobbar med Jörgen, sitter i stämmokommittén som behandlar ekonomiska frågor.

Centerpartiet på pride

Centerpartiet fanns givetvis med på årets Prideparad. Dessutom förärades tåget med tre ministrar... Även om inte jordbruksminister Eskil Erlandsson är en superkändis i gaykretsar.

Vilken soppa

Semesterdagarna börjar ta slut. På måndag är det jobbet som gäller igen. Idag har jag varit hos frisören och återfått mitt bruna hår, som under sommaren har varit ganska blont. Jag och frisörskan hade dock inte riktigt samma uppfattning om hur "ljusbrunt" ser ut...

Jag har ätit linssoppa till lunch, vilket osökt får mig att tänka på en annan soppa. SSU:arna fortsätter att bråka, denna gång handlar det om värmlandsdistriktet som lämnat in felaktiga upplysningar om studiecirklar.

Det är inte konstigt att detta avslöjas innan stämman. Kalle som är ordförande i Värmlands SSU är också förbundsstyrelseledamot, samt den person som verkar rodda ihop Laila Naraghis kampanj. Allt hänger ihop.

SSU verkar ha en riktigt rutten organisationskultur. Jag hoppas att Naraghi tar hem ordförandestriden, men hon kommer att en gigantisk arbetsuppgift framför sig om hon har tänkt ena organisationen.

Den mest ruttna ingrediensen i soppan är ändå att det spiller över på oss andra. Politiska ungdomsförbund håller på att bli synonymt med mygel, fiffel och maktspel. Det är långt farligare än att tappa medlemmar, eller att få mindre ekonomiskt stöd.

Mot Italien

I natt åker jag med det förträffliga flygbolaget Ryan Air (nej, jag har inte fått betalt för att skriva så...) till Rom. Där tänkte vi, alltså jag, Berit, Annie och Frank, uppehålla oss en dag för att se på alla snygga saker man byggde för mycket länge sedan.

Resplanen säger sedan att vi ska åka tåg till Florens, för att kolla in ännu mer snygga saker de byggde för länge sedan. Därifrån tänker vi ta oss vidare med bil, för att hitta ett berömt torn som lutar, vackra vingårdar, snygga italienare och urtjusiga landskap i Toscana. Resan avslutas med en dags sol och bad i Rimini.

Märk väl att detta är planen. Med dessa människor som resesällskap kan allt hända. Frank har till exempel under en tidigare resa hamnat på sjukhus efter en olycka med ... håll i er nu... en luftmadrass. Jag har lyckats med konststycket att hänga upp en husbil på en betongsugga och Berit har fått allergiska reaktioner av en tonfisk.

Det ska bli obeskrivligt skönt att lämna jobbtelefonen och datorn hemma. Mamma och övriga som tenderar att vara bekymrade över mitt liv och leverne kan med andra ord nå mig på min privata telefon under veckan.

Ps: Vi har Europeiskt sjukförsäkringskort, samt heltäckande försäkringar på bilen. Om du tillhör en utvald och lycklig skara kanske du får ett vykort på posten...

Ingen Allians i Almedalen

Såhär en seg söndag passade jag på att läsa PJ Anders Linders ledarkrönika i SvD Temat var Alliansens frånvaro i Almedalen. Inga orangea tröjor siktades, inga gemensamma seminarier eller utspel. Varför? Givetvis kan man konstruera långa invecklade teorier om detta, men jag tror att förklaringen egentligen är ganska simpel - man tänkte inte på det.

Vanans makt är stor. Partierna har kört sitt race under en herrans massa år. Almedalens spelregler ger varje parti en dag, fokus ligger i att göra det mesta möjliga av denna dag. Inte heller är partiorganisationerna vana att samköra arrangemanget, som med allt annat blir det helt enkelt smidigast om man gör det själv.

En svaghet givetvis. Det är lång väg att gå innan Allians för Sverige är ett inarbetat koncept, även inom de fyra regeringspartierna.

10:e snyggast i Almedalen

Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta, jag har druckit en del vin, så ikväll väljer jag att skratta. Jag är alltså 10:e snyggast i Almedalen enligt politikerbloggen. Superkul, funderar på när listan över de 10 mest kompetenta tjejerna ska komma. I väntan på detta konstaterar jag bara att 4 av tio tjejer är centerpartister...

Nya moderater

I jakt på en videoupptagning av Borgs tal i Almedalen klickade jag mig in på moderaterna.se, jag hittade inte Borg, men däremot Schlingmann gånger tre, han flankerades dessutom av Gunnar Hökmark, Lars Lindblad och Carl Bildt. Inget ont om dessa män, men ärligt talat; om inte ens webben lyckas förmedla mångfald och förnyelse så är det nog tid för reflektion.

Inte en enda kvinna siktades på sidan, med undantag för Mona Sahlin.

Bäst och sämst med Almedalen 2007

Efter en intensiv vecka på Gotland har jag åter landstigit fastlandet.

Bäst med Almedalen 2007:

- Blandningen. Politik, nätverksbyggande, galna festkvällar, knäppa människor, heta debatter, meningsmotståndare och ett par mycket kloka politiker.

- Volleyboll mot Vattenfall. Åsa och Oskar på Vattenfall fick storstryk av mig och Magnus. Tyvärr hade vi varken sand, nät, linjer eller stolpar. En ganska dynamisk volleybollmatch med andra ord.

- Vår tävling som gick ut på att säga rauk i så många ord som möjligt. En evighetssysselsättning som resulterade i nya ord så som: Raukt, frauktansvärt, frauken, skraukfull och kraukig.

- Sveriges ingenjörers studentförbunds tekniska tvekamp. Niklas Wykman visste inte vad en stjärnmejsel var, och när han var "tvungen att göra en radiointervju" och byttes ut ur MUF:s lag gick det helt plötsligt betydligt bättre för MUF:arna. Hur det gick för CUF:s lag? Det är preskriberat.

Sämst med Almedalen 2007

- Det eviga regnandet, när Magnus hittade en silverfisk i sin säng - då var måttet rågat.

Meningslöst SSU?

I gårdagens tal lanserade Mona Sahlin idén om ett ungdomsråd. 30 ungdomar från hela sverige ska ingå, rådet ska tydligen inte bara bestå av politiskt engagerade ungdomar. Någonstans här blir det lite konstigt. På socialdemokraternas hemsida kan man läsa följande:

"Upp på scenen välkomnade Mona Sahlin sedan två av ungdomspanelens medlemmar, Danish Sial från Bandhagen i Stockholm och Emeli Lanninge från Eskilstuna, som båda gav sin syn på högerregeringens ungdomsfientliga politik och om ungdomars krav på att bli tagna på allvar."

Att både både Emeli och Danish är SSU:are, framgår inte av texten på hemsidan. Istället verkar det som att två slumpmässigt utvalda ungdomar ställer sig på en scen i Almedalen och pratar om "högerregeringens ungdomsfientliga politik".

Det ungdomsråd som Mona nu planerar att inrätta kommer förmodligen att i huvudsak bestå av SSU:are. Om jag var medlem i det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade jag nog varit en smula förbannad idag. Det är märkligt att sveriges största politiska ungdomsförbund inte har kraft nog att kommunicera ungdomars behov och vilja till sitt moderparti. Istället plockas en klick ut och döps om till ett ungdomsråd. Förtroendekapitalet för SSU verkar vara en smula lågt...

På Monas tal

Regeringens politik är ungdomsfientlig. Det säger Mona, som tillhör det parti som lämnade över regeringsmakten med över 20% arbetslösa ungdomar. Minnet är kort och uppenbarligen inte gott. Över och ut. Almdalen, dag två. På bilden poserar Erik Arroy och Amanda Florin.

Arbetshypotes

Alliansen är smartare än vad de ser ut. Det är Stig-björn Ljunggrens arbetshypotes under ett seminarium med alliansens ungdomsförbund. Det samma gäller förmodligen för Ljunggren...

Fullsatt

Centerpartiets seminarium om oljeberoendet är fullsatt. Människor står längs med väggarna och jag sitter i trappan. Veckan har börjat på allvar. Nu hoppas jag bara att det ska sluta regna.

Carlgren talar

En stor vepa med texten; Miljöpartiet - originalet pryder väggen bakom Carlgren. Vår miljöminister är en mycket god retoriker som dessutom klarar av att levera förslag. Miljö kommer garanterat att vara veckans tema. Det känns skönt att vi tar taktpinnen. Över och ut. Livebloggat från almedalen.

Inkvartererad

Jag sitter just nu på en fantastisk ungdomsarbetsplats, som dessutom har trådlöst internet (för en inte allt för billig penning). På detta fantastiska ställe kan man även köpa hamburgare.

Jag har landat i Visby och inkvarterat mig i en minimal stuga med mina vänner Magnus och Maria, samt en het svensktalande Australiensare vid namn Duncan. Det blir nog en fantastisk vecka.

Ber om ursäkt för att den senaste tidens bloggposter har präglats en smula av sommartorkan. Förhoppningsvis blir det ändring på det.Annars kan man lika gärna lägga ner Almedalsveckan och åka till Gotland för att studera raukar.

Almedalen nästa

I morgon åker jag till Gotland, först för en introduktion med det verkställande utskottet. Sedan blr det ett par intensiva dagar då alla vill vara din bästa vän. Almedalsveckan är en lustig, och förmodligen ganska världsunik, tillställning.

Har inte packat än, borde nog ta tag i det.

Ps: Nu finns jag på facebook, tydligen är det där man ska hänga nu för tiden. Ds.

Skäms på mig

Jag har glömt att ändra adressen till Fredrick Federleys nya blogg. Du hittar den numera på metrobloggen.se/federley

Pro Ana

Man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag fått det tveksamma nöjet att stifta bekantskap med Pro Ana rörelsen. Eller "för anorexia" på ren svenska. Bland andra SvD rapporterar om en klubb i kulturhuset som marknadsför sig med hjälp av anorexia, i helgen spelar bandet Kitty on the catwalk;



En snabb sökning på begreppet "pro Ana" och det visar sig att det finns flera svenska sidor på temat, bland annat denna.

Min nästan kräksjuka upprördhet har högst personliga orsaker. Ungefär 0,2% av alla tjejer lider av anorexi, flera av dem har råkat finnas i min närhet. Det finns ingenting romantiskt över att svälta sig själv, bara en psykisk sjukdom och fruktansvärt massa cynism.

Att väga 45 kilo innebär nämligen bland annat; ingen mens, förstoppning, risk för injektionssjukdomar, brist på kalcium i benen och hjärt/kärlsjukdomar. Till slut orkar ditt hjärta inte slå längre - då dör man.

Randigt, rosa och svart

I gamla stan sprang jag på denna långa kö av märkligt klädda människor. Förmodligen hade skivaffären Sound Pollution någon känd människa som signerade skivor. Det är märkligt att så många människor som strävar efter att se så annorlunda ut ändå kan vara så lika...

Beredskapsschlagers på balkongen

De flesta andra bloggposter om Gustav Andersson, landstingsråd för centerpartiet i Stockholm, handlar om denna artikel på DN-debatt.

Ikväll har jag dock haft Gustav på middag och sett andra sidor av denna mångfacetterade person. Förutom en givande diskussion om fördelar med ett grundtrygghetssystem, har jag även bjudits på många komplimanger samt vackert sjungna beredskapschlagers från krigets 40-tal. Sug på denna poetiska godbit - som Gustav med största allvar hävdar är förebild för Öresundsbron;

"När det ljusnar på andra sidan sundet, om det dröjer min Jens - nå än sen, ska vi hoppas och tro på en kärlekens bro, närsom lyktorna tändas igen."

Hela styrelsen

Förbundsstyrelseintroduktion på Gripsholmsvik. En fantastisk men intensiv helg.

Som svampar ur jorden

Några av dessa CUF-bloggar har varit med ett par månader, några är helt nya. Här är i alla fall ett par CUF:are som börjat blogga. Hejja hejja. Någon dag ska jag fixa en sjukt uppdaterad bloggroll. Vill du finnas med på den? Skicka ett mail till mig.

Ingrid Gustafsson
http://gustafsson-ingrid.blogspot.com/

Stefan Lundkvist
http://ztefan.blogspot.com/

Maria Abrahamsson
http://mariaabrahamsson.blogspot.com/

Jonas Feltenmark
http://feltenmark.blogspot.com/

Mikael Ingemyr
http://ingemyr.blogspot.com/

Simon Palme
http://simon-palme.blogspot.com

Amanda Florin
http://amandaflorin.blogspot.com/

Ida Karlsson
http://ida-karlsson.blogspot.com/

Andreas Ljunkvist
http://www.andreasljungkvist.blogspot.com/

Gabriel Bergin
http://bergin.se/

Way to go Centerpartiet

På partistyrelsen förra måndagen beslöt sig Centerpartiets partistyrelse att ställa sig bakom ett avskaffande av CSN. Eftersom jag var tjänstgörande på CUF-mandat i partistyrelsen kan jag rapportera att det rådde total enighet om detta.

Idag rapporterade Ekot om beslutet och det har varit fullt ös hela dagen. Kritiken har i stor utsträckning varit positiv, de som kritiserar förslaget verkar tycka att CSN är en alldeles ypperlig myndighet. Märkligt.

Banker klarar uppenbarligen av att låna ut pengar till alla andra och till allt annat än studenter och studier - där är det tvärstopp. Med privata baker som långivare och staten som garant skapas en sund konkurrens och därigenom bättre villkor. Det blir svårt att övertyga mig om att en statlig myndighet kan ge bättre villkor och service än flera tusen banker och bankkontor runt om i Sverige.

Lyssna gärna på studio ett där jag debatterar detta med s-studenters nya ordförande.

Världens vackraste får

Min vän Per-Anders tacka har fått lamm, och till min stora stolthet har ett av dem uppkallats efter mig. Vilken symbolik som ligger i det låter jag andra avgöra. Marie är i alla fall det vackraste får jag någonsin sett.

Vuxenlyx

En av de mest fantastiska sakerna med att vara vuxen är att man får bestämma själv. Vilket innebär att man till exempel kan göra som min kollega Dag - äta bullar till lunch.

Andra fantastiska exempel på vuxenlyx:

- Äta godis till lunch och sprit till kvällsmat

- Vara uppe hela natten

- Att inte borsta tänderna på kvällen

- Lägga hela lönen på kläder

- Strunta i att ringa upp när man har missat samtal från mamma

- Strunta i att äta frukost

- Kolla på tv i sängen

- Äta mat direkt ur grytan

- Köpa saker på kredit

- Spela bortamatch utan att behöva skjuts...

Detta inlägg är skrivet med inspiration av mina kollegor Lotta, David och Dag.

Pragmatiska socialdemokrater

Verkligheten har sprungit ikapp även det Socialdemokratiska partihögkvarteret och en privatiseringsvåg sveper över Sveavägen 68.

Nu har socialdemokraterna insett att en bolagisering och lite outsourceande är ett effektivt sätt att spara pengar och effektivisera en organisation. Hos sossarna, lika väl som i det offentliga. Kanske var det samma vånda som infann sig när man upptäckte det knöliga med LAS och ville kringå de tidigare så vurmade turordningsreglerna när folk skulle sägas upp från riksdagskansliet.

Om man har fel i grunden kan det ibland vara svårt att leva som man lär.

Skärpning

Tänk dig att skolmaten smakar skit. Ett gäng elever bestämmer sig för att demonstrera. Protesterna urartar och eleverna tar sig in i lärarrummet där de sedan buar ut rektorn. En och annan lärare skulle förmodligen läsa lusen av eleverna och ge den sedvanliga lektionen i uppförande och konsten att respektera en demokrati.

Svd rapporterar idag om de lärare som demonstrerade mot Stockholms stads bud i löneförhandlingarna. Demonstrationen urartade och lärarna tog sig in på stadshuset, buade ut ordföranden, uppträdde störande och blev utkastade.

Skärpning! Kanske har Jan Björklund en poäng med sitt resonemang om tydligare ramar och större krav i skolan. Det verkar som att vissa har ett behov av detta. Uppenbarligen har de inte ens förstått de mest grundläggande demokratiska principerna.

Den ljusnande framtid

Jag brukar inte skriva om deprimerande och trista saker på min blogg. Jag tänker göra ett undantag nu.

Igår var jag hemma och firade syster Hannas student. I går kväll skulle jag ta tåget tillbaks till Stockholm och klev in i den lilla kiosken vid järnvägsstationen. Som vanligt har jag stora öron, men det var inte lätt att undgå att höra den man som klev in i kiosken. Uppenbarligen kände han kvinnan vid kassan och han började klaga över att han var tvungen att jobba sent. En familj skulle vräkas. Målande beskrev han kvinnan som han skulle hjälpa till tåget med packningen.

Jag köpte en Cola och gick ut på perrongen. Ungefär samtidigt kom en kvinna, med fyra barn, och en hel vagn med packning. Kvinnan verkade påverkad och åtföljdes av mannen som jag hade sett i kiosken.

Ett av barnen var en kille som jag av olika anledningar kände igen, han tog studenten samtidigt som min syster och jag hade sett honom tidigare under dagen. Där satt han, på en tågstation i kvällssolen, med en skrikande mamma, studentmössan fortfarande på huvudet och studentskylten i handen. I bakfickan stack tågbiljetterna upp.

Min egen student slutade i ett galet kalas, känslan bestod av lika delar nervositet och framtidstro. Vad han tänkte har jag ingen aning om, men en sak är säker, världen är inte rättvis.

Frukost

Sämre utsikt kan jag tänka mig för en frukost på trappan. Är hemma i värmland på min systers student.

Makt

"32-1, 10-3, 14-2. Är det resultat från en dålig match? Nej, det är exempel på fördelningen mellan män och kvinnor som talar i sammanhang där Näringsministern är med. Näringsministern inkluderad."

Så skriver Elisabeth på Näringsdepartementets personalblogg www.departementet.wordpress.com. Mönstren går igen, ser precis på text-tv att bara lite drygt en tredjedel av landets Kommunstyrelseledamöter är kvinnor. Ibland kan jag bli så trött. Där den verkliga makten finns - där finns männen.

Inte illa pinkat

DN:s pappertidning rapporterar idag om att 8200 nystartsjobb har skapats sedan årsskiftet. Av dessa har 12 procent gått till funktionshindrade, ca 20 procent till ungdomar under 25 år och 29,4 procent till invandrare. Dessa människor har dessutom fått ett riktigt jobb - med en riktig lön.

Genomsnittslönen är 18 415 kronor. 5200 personer har en lön som ligger i intervallen 15-20 000. 55 personer har en lön över 30 000.

Det är inte illa pinkat för att vara en arbetsmarknadsreform.

Departementet - från insidan

Min vän, och till lika kombo*, Frank har startat en blogg med sina kollegor på Näringsdepartementet. Vill du veta vad som rör sig i maktens korridorer; spana in www.departementet.wordpress.com.

* Kompisar som bor tillsammans.