lördag, juni 28, 2008

Gustaf blir outad på P3

Jag befinner mig just nu i Lund hos min gamla kompisar Emma och hennes bror Gustaf (som är något av en gay-ikon efter att nedanstående bild har spridits via resedagboken, Gustafs rumpa är den till vänster).

Frågan är vad som kommer att hända med Gustafs status i gayvärlden efter att historien om hans risiga kista i Katmandu har återberättats på P3. Vissa saker vill man inte att andra ska veta, därför kan jag helt enkelt inte låta bli att sprida detta klipp vidare.

Lyssna 42 minuter in i programmet, som alltså handlar om olika sätt att vakna upp...


fredag, juni 27, 2008

Ojämställda lökar

jag tillhör den olyckliga skara som inte har en egen trädgård. Även om en egen plätt skog står högst upp på önskelistan kan jag ibland sakna möjligheten att plantera en och annan lök. Detta är tydligen en önskan jag delar med många kvinnor, men inte så många män.

Livet i trädgården är, enligt SvD, inte jämställt. Män gillar maskiner och teknik, därför pysslar de med gräsklippning, grillning och annat som inkluderar gasol, och kanske en liten motor.

Undersökningen är säkert helt korrekt. Egna empiriska studier stödjer i alla fall tesen. Men vad är nyheten? Vi har ett ojämställt samhälle med normer och värderingar som talar om hur en kvinna, respektive en man, egentligen borde bete sig. Det är klart som tusan att det syns i undersökningar.

Detta gäller oavsett om vi råkar befinna oss i trädgården, i trafiken, i sängen, i skolan, i köket, på jobbet, eller hemma hos grannen.

Solen skiner i Hudik, men jag ska bege mig till sydligare breddgrader för att hälsa på min vän Emma i Lund. Sen har jag en hel veckas semester. Lyx.

torsdag, juni 26, 2008

Plötsligt händer det

Frågan är om det var Hudiksvall eller båtresenärerna som var turistattraktionen när ett kryssningsfartyg idag anlöpte Hudiksvalls hamn. Efter förra årets fiasko har man lärt sig en del och förväntningarna var inte lika uppskruvade.

Ändå hade en ansenlig mängd Hudikbor tagit sig till hamnen för att beskåda landstigningen av diverse rika amerikaner, även om samtliga förmodligen skulle hävda att ”de bara råkade promenera förbi”. Jo jo, det brukar vara riktig trafik i hamnområdet onsdagar runt lunch… eller inte.

Trots allt var det ett helt gäng som valde att kliva i land vid den pittoreska staden där hav och människor möts. Skylten ”Welcome to happy Hudik” mötte besökarna även i år, dock saknades både blåsorkester och kommunalråd. På marknadsplatsen Möjlen kunde de köpa honung och tunnbröd av försäljare – som dagen till ära hade klätt sig i folkdräkt.

Man kan fundera över vilken bild dessa fjärran resenärer egentligen får av Hudiksvall. Men vem vet, tänk om någon förälskar sig i staden och återvänder med fickorna fulla av dollars. Det kanske var det den nyfikne åskådaren hoppades på. Plötsligt händer det.

måndag, juni 23, 2008

Wykman markerar

Niklas Wykman är nice. Jag måste erkänna att jag har lite av en soft spot för honom. Förutom att han är intelligent har han humor (även om 40 mil i en liten bil tillsammans i vintras blev en smula påfrestande), han är dessutom både en originell och intressant ledare för MUF.

Att han nu hotar med att lämna moderaterna är en viktig markering. För min egen del skulle ett liknande hot bli tämligen tomt, då jag inte är medlem i centerpartiet, utan endast i ungdomsförbundet och centerkvinnorna.

I morgon kan du se Niklas, Magnus och övriga borgerliga ungdomsförbundsordföranden i Tv4:s morgonsoffa. 07:15, så upp och hoppa.

PS: MUF får givetvis en faktura för detta tämligen okritiska inlägg.

Om jag passar så smashar du?

Dagens DN debatt var en sällsam uppvisning i mediestrategi. Mona Sahlin beställer en rapport av LO-ekonomerna. LO-ekonomerna redovisar resultatet på DN-debatt. Bland annat visar det sig att unga kvinnor missgynnades av Socialdemokraternas politik. De lägger sedan upp Monas boll för smash, och skriver:

"Min fråga till Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt är: Vad kommer ni att göra för att förhindra att det blir fler fattiga?"

You just wait and see. Snart presenterar Mona en rad käcka förslag på hur orättvisorna ska brytas. Hon anlägger en lagom klädsam indignation över att man inte riktigt lyckats tidigare, samt lovar bot och bättring.

Hon kommer dessutom med största sannolikhet att rikta en känga till den regering som på två år inte har lyckats ställa till rätta vad socialdemokraterna ägnade tolv år att förstöra. Vi har sett det förr.

torsdag, juni 19, 2008

Dagens ledare

Dagens ledare i Hudiksvalls tiding handlar om FRA, och framförallt om debatten efteråt. Läs den här.

onsdag, juni 18, 2008

En jävlig kväll

Att Sverige verkar åka på pisk i fotbollen är av mindre vikt. Att Riksdagen röstade igenom FRA-lagen är ingenting jag hurrar över. Att två av mina nära vänner nu utsätts för en hatkampanj som saknar motstycket är fruktansvärt.
Jag är en av dem som gärna hade sett att Annie Johansson och Fredrick Federley hade tryckt på nej-knappen under morgonens votering. Sverige behöver visserligen någon form av signalspaning i kabel, den åsikten delar jag med samtliga riksdagspartier, förutom miljöpartiet. En sådan typ av spaning ska vara oerhört hårt reglerad, jag är inte säker på att jag tycker att de förändringar som nu lades till räcker.
Jag har bland annat uppmanat Annie och Fredrick på ledarplats i Hudiksvalls tidning att rösta nej. Men det är inte viktigt just nu.
Det finns mängder av ledamöter i riksdagen som kallar sig liberala. Det finns mängder av ledamöter som gärna och ofta talar sig varma för integritet. Det finns ganska många som har knorrat lite över det lagförslag som lades fram. De knorrade, men de gjorde inte mer.
Sen finns Annie och Fredrick, som redan förra året protesterade högljutt. Som har jobbat med förslaget, men som ändå i slutändan inte var nöjda. De gick den schysta vägen – och talade öppet om för sin riksdagsgrupp hur de tänkte rösta. Sen var debatten igång.
Efter nästan ett dygns möten, diskussioner och kompromisser fick man regeringen att backa och lägga till förbättringar i förslaget. För Annie och Fredrick stod det nu mellan att fälla en regering, eller att rösta med ett förslag som de upplevde var avsevärt bättre än det tidigare.
Det val de gjorde gör dem nu till bloggosfärens hatobjekt. Människor beter sig vidrigt. De skriver saker på webben som de aldrig någonsin skulle säga ansikte mot ansikte. De visar ett förakt mot gamla vänner, de kränker och sårar. Allt detta gör de mot dem som kämpade hårdast.
Var är reaktionerna mot alla de liberaler som med största sannolikhet röstade med sin övertygelse utan att lyfta ett finger, vare sig för att fälla förslaget, eller göra det bättre?
Annie Johansson och Fredrick Federley förtjänar all heder. För mig är de samma människor som de var i går kväll. Varma, ärliga, rakryggade och modiga.
Hata mig gärna för att jag tycker så. Det skiter jag i.

tisdag, juni 17, 2008

En fundering

Kan inte någon lära miljöpartisterna att less is more...

Uppdatering: Såhär efter debatten kanske det är en smula oklart att jag syftade på Miljöpartisternas evighetslånga inlägg i debatten. Säkra källor från Grön Ungdoms ledning säger dock att det handlade om så kallat filibustrande.

Fegisar och floder av tårar

Jag är blödig, det är jag medveten om. Detta är dock första gången jag låter tårarna spruta när jag ser på svt24. Just nu visas riksdagsdebatten om utökad signalspaning. Annie och Fredrick är mina vänner, jag har känt dem i många år och har jobbat tätt tillsammans med dem båda. Jag ser hur de våndas och lider, jag ser hur trötta de är. Det gör faktiskt ont i mig.

Jag saknar dem som deklarerat sin nej-röst. Var är de de? Vad vill de och vilka konstruktiva diskussioner har de fört? Risken finns att Federley och Johansson blir de svarta fåren i efter morgondagens debatt, det vore en gigantisk orättvisa.

Det blev nog inte riktigt som de tänkt sig, men det blev fruktansvärt mycket bättre än det ursprungliga förslaget. Annies och Fredricks insats är enorm.

fredag, juni 13, 2008

Rösta med hjärtat Annie och Fredrik

Tonen på vissa bloggar är hätsk. Vissa tänker till och med säga upp bekantskapen med gamla vänner om de trycker på fel knapp i nästa onsdags votering om utökade möjligheter till signalspaning.

Det ledamöter som Annie och Fredrick brottas med just nu är inte lätt. De sitter i en tämligen effektiv rävsax, där ett framtida inflytande och många viktiga uppdrag kan stå på spel för en knapptryckning i en fråga där de troligtvis förlorar ändå.

Men i slutändan kommer ändå principer att stå mot lojalitet. Jag hoppas, och nästan förutsätter, att principerna kommer att vinna.

En sen kväll på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen stöter jag på en överförfriskad högre chef för FRA. Hans högst diskutabla beteende blev en påminnelse om vad man brukar kalla den mänskliga faktorn.

Rikets säkerhet, och en eventuell risk för terrorangrepp måste vägas mot den personliga integriteten. Det är lätt att försäkra att allt kommer att gå rätt till, att enskilda personers mejl inte kommer att beröras. Att material kommer att förstöras.

Den springande punkten är att vi inte kan vara säkra på att det blir så. Vi ger staten verktyg att läsa i stort sett all elektronisk konversation. Samtidigt är insynen, kontrollen och möjligheten för politiker att dra i bromsen är nästan obefintlig.

Det går att dra i bromsen nu. Det är läge att göra det, men Annie och Fredrik förblir faktiskt mina vänner oavsett val.
För övrigt…

… var min morfar värnpliktig signalspanare på FRA. På den tiden var det morsekodning som gällde.

torsdag, maj 22, 2008

Bonderörelse i 2000-talet

För tio år sedan var Sveriges bönder totalt uträknade. Gnälliga och bittra EU-motståndare med fula overaller, för att göra en lång beskrivning kort. Men sen vände det, "de gröna näringarna" fick bli samlingsnamn för en tillväxtbransch, som kanske inte såg ut precis så som man hade trott, men som andades framtidstro.

Rent imagemässigt tror jag att vi kan spåra förändringen tillbaks till något så konkret som LRF-ungdomens svarta tighta t-shirt med gultrycket "Bonde" på bröstet. Det var coolt och kaxigt.

Sen kom den berömda ketchupeffekten, vilket så småningom kulminerade Sveriges sötaste dokusåpa - Bonde Söker Fru. När jag igår slog på tv:n och råkade hamna mitt i införprogrammet till nästa säsong fick jag ytterligare ett bevis på att något håller på att hända. Tv4 har letat reda på en bögbonde! Äntligen, som Gert skulle ha sagt.

Till sist. LRF-media lanserar i dagarna det nya livsstilsmagasinet Ecoqueen. En glassig tidning för dig som bryr dig om miljön. Äntligen, en gång till. Bonderörelsen har tagit klivet in i nästa århundrade. Det finns andra branscher som borde följa efter...

Ett riktigt kap

Den som någon gång får äran att gifta sig med mig gör ett riktigt kap - till skilnad från mig, som enligt en ny rapport från SACO, förlorar på att knyta hymnens band.

Rapporten visar att för kvinnan sjunker inkomsten så fort hon gifter sig, hon kommer heller inte ikapp sina jämnåriga singlar, något som gäller även för högutbildade kvinnor. Men inte för män. Rapportens slutsatser är spännande. Det är även de möjliga förklaringarna på varför det ser ut som det gör.

Arbetsgivare räknar med att även högutbildade kvinnor tar störst ansvar för hem och barn, är ett alternativ. Att det handlar om frivilliga val, eftersom familjens samlade inkomst ofta sjunker radikalt om mannen stannar hemma, är ett annat. En tredje förklaring kan, enligt SACO, vara att jämställdhetspolitiken motverkar sina egna mål.

Det går inte att hävda att en av förklaringarna är den universella, de hänger givetvis ihop med varandra i en tämligen ondsint cirkel. Därför hävdar jag fortfarande att en individuell föräldraförsäkring är en av nycklarna till ett mer jämställt samhälle.

Råkade faktiskt skriva en ledare på ämnet igår.

fredag, maj 16, 2008

Hårresande Nobelpristagare

Marknadsmässiga lösningar, effektivisering, livsstilsförändringar och politiska beslut är ordförande för IPCC Dr Rajendra K Pachauris (revolutionerande? Jakops kommentar...)recept för att lösa den globala klimatutmaningen. Denna Nobelpristagare finns med på länk på LSU:s globalkonferens i Örebro.

Min FN-kollega Jakop Dalunde påpekade att Dr Jajendras frisyr hölls på plats på ett passande sätt med hjälp av en kalottliknande hatt. Dr Rajendra förklarade senare att det faktiskt inte hade med frisyren att göra, utan var ett resultat av att hans många resor tvärs över jorden har orsakat en infektion i hårbotten.

Uppenbarligen orsakar flygresor mer besvär än utsläpp av koldioxid. Även för Nobelpristagare.

torsdag, maj 15, 2008

Valmanifest 2.0?

Det känns som att jag lägger halva mitt liv på att åka tåg. Det blir också ett allt mer vanligt förekommande ämne för mina bloggposter. Ber om ursäkt för tjatet. När allt flyter på är det ganska trevligt, speciellt de nya regionaltågen i mälardalen. Man kan nästan inbilla sig att det känns lyxigt.

Apropå tåg, så kom jag osökt att tänka på SEKO:s syn på den Svenska modellen. I den ingår, enligt dem, nämligen en gemensamt ägd järnväg. Det härligt hur mycket man kan proppa i det där berömda begreppet. Om du frågar SEKO så omfattar den dessutom en reglerad hyressättning, miljön, skatterna och det offentliga ägandet.

Ju mer man utvidgar ett begrepp, desto mer urvattnat blir det. Med SEKOS definition blir det helt meningslöst. Det fina gula lilla USB-minnet jag fick till redaktionen, märkt Svenska Modellen 2.0 (ett tappert försök att poppa till det) kunde lika gärna märkas om till Socialdemokraternas valmanifest 2.0

tisdag, maj 13, 2008

Humor i Hudik

Idag satt jag tillsammans med några av tidningens reportrar och tuggade i mig mat på ett av Hudiksvalls bättre lunchställen. Man ställer sin tallrik på en klassisk plastbricka, en sån där med annonser. Jag råkade kasta ett getöga på en av annonserna och höll på att sätta köttfärslimpan i halsen.

Företaget Hattjättekåtan hyr ut kåtor, ungefär som partytält. Företagets slogan är:

Kåta in - nöjda ut.

Kommentarer är på något vis överflödiga. Ett annat exempel på humor i Hudik är den smått berömda pastavagnen Blå haren (med en gul kanin som logga). Förutom pasta kan man köpa nyfångad (jag skojar inte) korv för tio kronor.

Pastavagnens marknadsföring är... ja vad ska man säga... originell.

måndag, maj 12, 2008

Det är fult att kidnappa döingar

Jag är född och uppvuxen på den västra sidan av sjön Fryken. Tvärs över sjön, bara några kilometer fågelvägen ligger Mårbacka. Farmor kom en gång till Sverige som barnflicka på grund av sin fascination för Selma Lagerlöf, hon slutade sin yrkesverksamma bana som guide på Mårbacka.

Jag har en mjuk fläck i mitt hjärta för Selma Lagerlöf. Det smärtade därför i själen när Sverigedemokraterna för någon vecka sedan kidnappade min döda idol. Man kan fundera på om Sverigedemokraterna har rekryteringsproblem, saknar man goda, nu levande förebilder? Det känns som en högst trolig förklaring.

"Selma Lagerlöf var ingen uttalad nationalist och inte heller någon politiker men betoningen av hembygden och den folkliga kulturen som Selma skildrade skulle idag setts som djupt opassande och fruktansvärt bakåtsträvande av alla partier utom Sverigedemokraterna. Genom berättelsen om Nils Holgerssons resa fick svenska skolbarn förr sin bild av Sveriges olika landskap och färgstarka kultur."

Det är svårt att argumentera om vad någon annan tycker, än svårare när personen i fråga är död sedan ett halvt decennium. Men lika övertygad som partisekretare Björn Söder är om att han har rätt, lika övertygad är jag att han har fel.

Selmas historier handlar om en nyfikenhet på andra människor, deras tankar och deras kultur. Hon hade en stor förståelse för människors olikheter och en enorm empati för dem som inte riktigt passade in i mallen.

En kvinna som bröt mer manlig mark än någon av dagens feminister ens kan fundera över, som med största sannolikhet var lesbisk, ägde sin egen gård, blev första kvinnan i Svenska Akademien och dessutom fick nobelpriset i litteratur hade förmodligen redan då, i 1900-talets början, fnyst åt Sverigedemokraternas kvinnosyn.

Ett hett lästips för den som verkligen är intresserad är Selmas dagböcker från barndomsåren.

torsdag, maj 08, 2008

Nominerad

Centerkvinnorna har valt att nominera Lena Ek, Anki Elken samt undertecknad till listan inför Europaparlamentsvalet. Det känns ofantligt hedrande att ha Sveriges största politiska kvinnoorganisation i ryggen. Tack.

Engla i liten och stor värld

Världen är liten, säger man ofta. Ett exempel på det är att jag veckan innan Engla Juncosa Höglund försvann satt och diskuterade Anders Eklund över en öl. Personen jag pratade med berättade om en märklig typ som alltid käkade mat på gatuköket där hon jobbade för tio år sedan. Vi pratade om unga tjejers utsatthet, hon berättade att killen brukade köpa sprit till dem, mot att han fick vara med på deras fester.

En vecka senare visade det sig att samma man hade rövat bort och mördat en liten tjej på väg hem från fotbollsträningen. Världen blev helt plötsligt skrämmande liten.

Men världen är faktiskt oftast väldigt stor. Barn mördas, våldtas och svälter - varje dag. Fallet med Engla är djupt tragiskt och fruktansvärt, men det är inte unikt. Med hänvisning till någon slags allmän sorg väljer Svt att direktsända begravningen. Kan sorg verkligen vara allmän? Kan man sörja någon man inte träffat?

Media har frossat i sorgen. Att barnet som mördades och försvann råkade ha det bildmässiga namnet Engla ska nog inte underskattas. En begravning av ett ungt barn är en tragedi, det är inte public service.

tisdag, maj 06, 2008

Anrell har ego-googlat

Jag måste erkänna att jag är dålig på att läsa Aftonbladets sportbilaga, som tur är gör andra det. Bland andra vår nattchef på Hudiksvalls tidning. Hon gjorde mig uppmärksam på att Lasse Anrell citerat min blogg om honom i rosa trosor i söndagens sportbilaga.

Det är nog nyttigt för Anrell att ego-googla ibland.

fredag, maj 02, 2008

Inte bitter

Det är fantastiskt att vara på förbundsstämma. Just nu debatteras föräldraförsäkringen, som vanligt får jag förmodligen stryk i frågan, men långsamt långsamt vänder opinionen även i CUF.

Förhoppningsvis går det fortare än de 211 år det tar innan vi har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

I teorin är det kul att medlemmarna bedriver opposition mot förbundsstyrelsen, men i praktiken är man tävlingsmänniska. Jäkligt duktiga är de i alla fall, nästan oavsett vad de tycker.

torsdag, maj 01, 2008

Riktig solidaritet

Idag är första maj. Dagen då yttrandefrihet och demonstrationsrätt uppenbarligen inte gäller för alla. Vårt gröna solidaritetståg har bemötts med vandaliserade bilar, inbrott, stöld, svartklädda syndikalister och mer eller mindre förtäckta hot.

Den så kallade utomparlamentariska vänstern har upphört att förvåna. Deras sviniga beteende gör mig snarare uppgiven än förbannand. Men attityden från Socialdemokraterna är desto mer skrämmande. Yttrandefrihet gäller för alla, alltid. Oavsett om det råkar vara första maj eller inte.



söndag, april 27, 2008

Bättre sent än aldrig...

Jag och Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom, skriver på Svt opinion. Artikeln handlar om ungas möjligheter att röra sig fritt i Europa. Läs den gärna här.

fredag, april 25, 2008

Man vet att man har åkt för mycket tåg...

... Om man vet hur allt i bistron smakar och vad det kostar. Mackan med Västgöta Klosterost är torr som vetekli utan vatten.

... Om man har löst korsordet i Kupé så många gånger att man kan det utantill.

Är på väg till Östersund för att prata kvinnors företagande på en pubkväll. Jämtland är intressant på flera sätt. Åre blev utsedd till Sveriges bästa kommun för kvinnliga företagare, vilket i praktiken innebär att man är bäst i en klass där alla har IG.

Sett i ett europeiskt perspektiv är Sverige trea från botten i ligan över var flest kvinnor försörjer sig genom eget företagande. Vårt företagsklimat är bland de mest mansdominerade i världen.

Fler företag behövs, inte minst i Jämtland och övrig glesbygd. Det ligger en enorm outnyttjad potential i kvinnors företagande.

En annan intressant fakta om Jämtland, som kanske inte är direkt relaterat till ovanstående, är att Strömsunds kommun kommer högst upp i TCO:s pappaindex (över antal pappor som tar ut föräldraledighet, samt antalet dagar de tar ut). Jämtlands kommer på plats tre i länstoppen.

Ganska överraskande måste jag säga.

torsdag, april 24, 2008

Raggarbrudar, finns de?

Med stigande intresse började jag läsa SvD:s serie om raggning, den har fyra delar och jag började med del ett. Så småningom, tänkte jag, kommer nog delen om tjejer som raggar.

En del handlar om en tjej - som hjälper killar att raggga. I övrigt lyser raggarbrudarna med sin frånvaro.

Det är lätt att få känslan av köttmarknad när man, då och då, sticker näsan in på krogen. Raggandet är i många fall allt annat än subtilt, och sköts nästan uteslutande av män. Det är märkligt att det fortfarande är så, vrids tiden tillbaks 60 år bara för att vi får i oss ett par öl?

I helgen ska jag ut på krogen och göra fältstudier. Återkommer med rapport.

torsdag, april 17, 2008

Axén behövdes

Politiker hoppar av, det händer titt som tätt. Oftast beror det på misstag, förlorat förtroende eller ålderns rätt. I Kristina Axén Olins fall är det inget av dem.

-Priset blev för högt, säger hon. Det känns så ända in i märgen trist. Inte bara därför att hon var en lysande politiker, utan också därför att det säger något om vårt politiska klimat.

Det handlar inte bara om kvinnor i den absoluta politiska toppen, det handlar om också om kvinnor i kommun- och landstingspolitiken. Precis som så många andra lider förmodligen Axén Olin av "duktig-flicka-syndromet". Man ska klara allt själv, och man duger aldrig. Det går till en viss gräns, sen tar det stopp.

Det är ingen högoddsare att Axén Olin kommer att ersättas av en äldre man, och stockholmspolitiken blir ännu lite mer homogen. Men jag hoppas att jag har fel.

onsdag, april 16, 2008

Den stora debatten i Hudik

Stort och smått samsas på en tidningsredaktion. Just nu är det hetaste samtalsämnet när isen på Lillfjärden* egentligen ska gå upp. Hysterin har tagit oanade proportioner och en vadslagning pågår för fullt. Insatsen är 20 kronor och potten ska användas för att köpa tårta till hela redaktionen - oavsett vem som vinner.

Det märks att norrlänningar suktar efter våren. Jag kan förstå dem.






* En liten pöl till sjö mitt i Hudiksvall

tisdag, april 08, 2008

Dagens Industri idag

Idag skriver jag tillsammans med Jakop Dalunde, språkrör i Grön Ungdom och Hanna Hallin, ordförande i LSU på Dagens Industris debattsida. Artikeln handlar om Reinfeldts kapitala miss att inte bjuda in unga till det nordiska globaliseringsforum som invigs idag.

Man ska bland annat diskutera klimatfrågan och eftersom det är vi unga som ska städa upp efter förra generationens mindre lyckade miljöpolitik så kunde det vara klädsamt om vi fått sitta med runt bordet, ibland i alla fall.

DI har ännu inte fattat att tidningen gör sig bäst på webben och snålar på möjligheten att läsa den digitalt.

Så kila nu iväg till kiosken och köp ett ex!

Feta gubbar vs. svältande brudar

Morgondagens ledare i Hudiksvalls Tidning kommer att handlar om ungas kassa folkhälsa. Socialstyrelsens rapport från i slutet av mars visar bland annat att självmordsförsöken bland unga ökar drastiskt, främst bland tjejer. Och när gubbarna bara blir fetare och fetare så är undervikt dubbelt så vanligt som fetma bland unga tjejer.

Rapporten bekräftar en bild som jag har tyckt mig se under en ganska lång tid. Svält och sönderskurna handleder är bara yttre tecken på att något är fel - på insidan. Självmordsförsöken är det slutgiltiga ropet på hjälp.

Över tusen unga har försökt ta sitt liv, bara i Gävleborgs län 2005-2006. Orsaken till detta kan jag knappt ens börja spekulera i. Däremot kan man fundera på varför ingenting görs.

Jag satt och funderade på detta över en kopp kaffe idag och surfade in på www.val.se. På denna ypperliga sida för politiska nördar kan man bland annat se antalet ledamöter i Sveriges landstingsfullmäktige fördelade på ålder och kön.

En enda tjej under 21 år finns i samtliga landstingsfullmäktige. En enda. Fyra killar i samma ålder gör henne sällskap. Vi pratar alltså hela Sverige.

Det är inte konstigt att feta gubbar och deras sjukdomar prioriteras framför ungdomar och kanske framförallt unga tjejer. Man är sig själv närmast, är det inte så det brukar heta?

lördag, april 05, 2008

En lördag i Falun

Solen skiner och jag är i vackra Falun. Centerpartiet har sin distriktsstämma och jag har varit inledningstalare. Passade också på att ta en sväng förbi Svearådet i CUF som hade motionsbehandling.

Temat för mitt anförande var tre kvinnor i Alliansens sverige. För de två första går det ganska bra, de gynnas av många beslut. För den sista, en ung tjej, finns mycket kvar att göra.

Socialsstyrelsens lägesrapport över folkhälsan som presenterades förra veckan visar på ganska skrämmande resultat. Bland unga, och framförallt unga tjejer, minskar folkhälsan drastiskt. Undervikt är dubbelt så vanligt bland unga tjejer som fetma och självmordsförsöken ökar lavinartat.

Samtidigt ökar folkhälsan - och fetman, bland äldre. Åtgärderna riktas mot att minska fetman, vilket med största sannolikhet har ett samband med ålderssammansättningen i landstingsfullmäktige runt om i landet.

Statistiskt sett innebär ökningen av självmordsförsök att över 1000 unga personer försökte ta sitt liv, bara i Dalarna, förra året. Barn och ungdomspsyk i länet tillhandahåller sex akutplatser... Ungas hälsa måste prioriteras. Tjocka gubbar har gått före unga tjejer allt för länge.

fredag, mars 28, 2008

En märklig värld

-Jag hann göra dubbelt så mycket som jag brukar göra på jobbet - på halva tiden. Jag undrar vad som var i kaffet i morse.

-Varför läser människor blondinbellas blogg? Jag har provat ett par gånger och får akut panik av denna tjej. Hon säkert snygg och duktig - tjänar pengar som gräs gör hon i alla fall, men bloggen ger brådmogenheten ett ansikte.

-Hur kan man ge en incestdömd pappa ensam vårdnad över sitt barn? Som tur är fyller tjejen snart 18 och pappan är på behandling. Men hur? Världen är inte bara märklig, ibland är den sjuk.

-Geert Wilders film om Islam är mest makaber och trist. Mycket bråk om lite substans skulle jag vilja säga. Om ingången från början hade varit att värna yttrandefriheten så hade debatten självdött. Den där filmen vill få människor se två gånger.

onsdag, mars 19, 2008

Människor man möter på tåg

I förra veckan mötte jag en kvinna på Centralstationen. Efter detta vet jag allt om hennes magåkomma, passion för Italien och lägenhet i Rom. Jag har också fått två bra tips på pizzerior i Stockholm. Innan vi skildes åt konstaterade vi att världen ser för jäklig ut, och att kommunism är dåligt.

Idag satte jag mig bredvid en söt blond tjej på tåget till Gävle. Jag är av en nyfiken natur och kunde därför inte låta bli att lyssna på hennes telefonsamtal (om man pratar i telefon på tåget får man skylla sig själv).

Av samtalet förstod jag att kvinnan var på väg till en stad i södra Sverige för att för första gången träffa en kille hon mött på internet. Det var han som var i andra änden. De pratade om allt möjligt, bland annat hur han reagerade när han blev full. Sen kom samtalet in på vad han hade haft för sig de senaste åren – suttit i fängelse, visade det sig.

Kvinnan visste om detta, och hade därför funderat en del. Hennes slutsats var som följer:

- Jag har tänkt en del på det där. Jag kom på att det ändå är bra att du har suttit inne flera gånger. Jag tänkte att om du bara hade gjort det en gång, då skulle det vara synd om dig. Helt övergiven i fängelset. Men nu är du ju liksom van, då känns det bättre.

Jag fick impulsen att ta tag i den väna kvinnan och ruska henne länge och hårt. Men jag lät bli. Väl framme i Gävle berättade kvinnan att hon inte åkt tåg sedan hon var barn. Hon ville därför veta hur man hittade rätt spår, hur man hittar rätt vagn, om det finns mat och toalett på tåget osv.

Det slutade med att jag lotsade henne genom stationen i Gävle, vi skulle byta till samma tåg. Under promenaden fick jag veta att denna kvinna, som inte såg ut att vara en dag över 25, har en son i tonåren, och att hon är närmare 40 år. Sedan sonen föddes har hon inte rest själv en enda gång.

Tågresor är intressanta, men framförallt är människorna på tåget som en hel roman. Jag hoppas att kvinnan på tåget hittar drömprinsen vid tågets slutstation, men jag har mina tvivel.

FN-delegat

Ibland kan man fundera över vad man ger sig in på. Problemet med mig är att jag sällan funderar, jag kör på magkänsla. Detta resulterade denna gång i att tackade ja när CUF nominerade mig till att vara Sveriges ungdomsorganisationers representant till FN:s generalförsamlingen i oktober.

När LSU:s ordförande Hanna Hallin ringde mig för ett par dagar sedan och berättade att jag hade blivit vald, var jag tvungen att sätta mig ner en stund.

Det ska bli så otroligt roligt och en stor utmaning. Jag hoppas att ni som tillhör någon av LSU:s medlemsorganisationer tar er tid att ge mig lite input i mitt uppdrag, samt att ni bjuder in mig till er organisation vid lämpligt tillfälle.

måndag, mars 10, 2008

Aktivism

Nianforsens byalag säger nej till uranborrning på Majsaberget, nu har prospekteringsföretaget backat, i alla fall tillfälligt. Jag tänkte skriva om detta i morgon och har därför gjort lite research på nätet. Säga vad man vill om uranbrytning och sakfrågan, men Ninanfors bygdelag är ett fantastiskt aktivistgäng, de stenkastande puckona från osynliga partiet kan slänga sig i väggen.

I Ninforsen kombinerar man sitt engagemang med korvgrillning och musik. Vad du än gör, missa inte denna kampsång. Aktivism när den är som bäst.

söndag, mars 09, 2008

Karl-Johan gör Ämtervik trevligare

Ibland hittar man nyheter som gör att man blir varm i magen. DN rapporterar idag om det före detta centerpartistiska kommunalrådet i Sunne, Karl-Johan Adolfsson.

Jag och Karl-Johan kommer från samma lilla by, Västra Ämtervik, utanför Sunne. Karl-Johan var den som gav mig en chans i kommunpolitiken. Han såg till att lyfta en liten och obetydlig avdelningsordförande. Så småningom ledde hans stöd till att jag som 19-åring fick en ordinarie plats i Sunnes kommunstyrelse.

För ett par år sedan vann Karl-Johan 100 000 kronor på premieobligationer, han sköt själv till 200 000 och startade Västra Ämterviks trivselfond. Varje år söker ideella organisationer, föreningar, skolan, eller äldreboendet pengar ur fonden för att skapa ökad trivsel bland byns invånare.

Man skulle kunna skriva spaltmeter om Karl-Johan. Ni ska slippa detta, men kontentan är att sanna idealister finns kvar. Det känns skönt att även DN uppmärksammar detta.

fredag, mars 07, 2008

Två talande citat

DN rapporterar om den palestinska terrorattacken i Jerusalem;

- President Abbas fördömer attacken och alla liknande angrepp som skördar civila offer, vare sig de är israeliska eller palestinska, förklarade Abbas mångårige medarbetare Saeb Erekat, enligt Reuters.

Från den islamistiska organisationen Hamas, som behärskar Gazaremsan, kom under kvällen dock som väntat en hyllning av dådet:

"Denna heroiska attack i Jerusalem ska ses som ett normalt svar på de brott mot civila som ockupationsmakten gör sig skyldig till", sade Hamas talesman Sami Abu Zuhri.

torsdag, mars 06, 2008

Sålt smöret och tappat medlemmarna

Dagens första fundering. Jag har klippt mig, det blev skitsnyggt. Ända tills jag tvättade håret och försökte fixa den där snygga frillan själv. Nu ser jag i stället ut som att jag har sålt smöret och tappat hälften av mitt hår.

Dagens andra fundering. Hur mycket kan man blunda för verkligheten innan man kommer till någon form av insikt. LO förlorar 130 000 medlemmar totalt, Hotell och Restaurangfacket förlorade nästan en femtedel av sina medlemmar.

Det finns mängder av olika svar på varför det går åt skogen. De flesta har något med regeringen att göra. Det finns egentligen bara en vettig slutsats att göra:

-Vi gör uppenbarligen något fel, någonting som gör att människor hellre sparar ett par hundralappar i månaden än är med i facket. Om de inte förstår vitsen med vår verksamhet så får vi bli ett par pinn-hål bättre helt enkelt.

Men det är det ingen som har sagt.

tisdag, mars 04, 2008

Het

De som kan amerikansk politik säger att John Mc Cain är kraftigt underskattad i Sverige. Vi applicerar våra värderingar och våra politiska ideal på USA, självklart borde de rösta som oss.

Det är inte självklart. Vill man ha en handlingskraftig man med de rätta amerikanska värderingarna, en historia som heter duga, och en fru som bidrar till botoxindustrins välmående, då röstar man på Mc Cain.

Han var dessutom sjukt snygg som ung. Spana in detta.

söndag, mars 02, 2008

Lite CUF och lite media

Sitter på tåget på väg hem från CUF Västmanlands vårstämma. Emelie Ohlsson har valts till ny distriktsordförande och tar därmed över stafettpinnen från Fredrik Andersson. Styrelsen känns taggad och jag är övertygad om att de kommer att göra ett kanonjobb.

Nu ska jag hem och fundera ut kloka svar på medlemmarnas motioner. Ibland önskar man att dygnet hade fler timmar.

För er som har lite tid över; slå på Axess tv ikväll kl. 20:00. Jag medverkar i en tjejpanel som diskuterar om det verkligen blev någon skillnad med en borgerlig regering. Inslaget, samt ytterligare en halvtimmes debatt kommer att läggas ut på http://www.axess.se/ 20:30 ikväll.

lördag, mars 01, 2008

Morgonstund med dålig smak i mun

Jag börjar morgonen med att söka av bloggvärlden och hittar en Sverigedemokrat som uppenbarligen är förbannad på mig. Jag har, i egenskap av ledarskribent, svarat på ett mail från honom. Han plockar ut första meningen och hävdar sedan att detta var allt han fick i svar från mig. Att han sedan har mage att kalla mig "intellektuellt eftersatt" gjorde mig en smula arg.

Passade då på att prata på MSN med en kompis hemifrån. Han påpekade att efter ett antal år med honom borde jag lärt mig att skita i människor som satsar all energi på att reta mig. Det har han visserligen rätt i.

Sen säger min kompis ungefär:

-Jag ska gå och sörpla i mig lite frukost.

Jag svarar; varför då?

Han säger ungefär:

- Jag fick ju alla mina tänder utstampade för ett år sedan, de har opererat mig i munnen nu.

Hela historien är så galen att den faktiskt förtjänar att berättas. Vi kan kalla min kompis för x.

X är ute en lördagskväll i Karlstad, för ungefär ett och ett halvt år sedan. Utanför en restaurang mitt i Karlstad stöter de på ett gäng unga killar som börjar bråka med x:s kompis. De befinner sig i en situation där tre killar beter sig mycket hotfullt mot en ensam kille och x, som inte är varken liten eller svag bestämmer sig för att gå emellan.

För att göra en mycket brutal historia kort så misshandlar de tre killarna x kraftigt. När han sedan ligger ned på trottoaren bestämmer sig en av killarna för att göra sin egen version av American history x och stampar med full kraft x rakt över munnen. Hade han vänt huvudet åt sidan för att undgå sparken hade han förmodligen brutit nacken.

Killarna befinner sig som sagt mitt i Karlstad, precis i närheten finns en nattvandrande medlem från KRIS. Han ser hela förloppet och stödjer x:s historia.

Polisens teori är att detta är ett gäng killar som bestämmer tid och plats för att misshandla någon, sedan samlas folk för att se på. Som en kul grej.

Brottet rubriceras som grov misshandel. Ett och ett halvt år senare är utredningen nedlagd, trots att polisen säger sig veta vem som utförde misshandeln hävdar man att man inte har några resurser, två av killarna är identifierade men vägrar att tala om vem som sparkade. Vittnet från KRIS har man inte ens brytt sig om att kalla till förhör.

X:s försäkringsbolag betalar delar av tandläkarräkningen, men inget mer. De hävdar att x utsatte sig för en medveten risk när han hjälpte sin vän. Det blev tre mot två, istället för tre mot en.

Hur i *** ska man få människor att stå upp för andra om det man får tillbaks är grov misshandel, demolerade tänder och en förklaring om att man kanske borde hålla sig utanför när ens kompis blir misshandlad.

Det ger mig dålig smak i munnen, vilket trots allt är bättre än att tvingas äta frukost med sugrör.

torsdag, februari 28, 2008

Kicking ass i Tallin

Baltikum har varit en vit fläck på min karta. Estland, Lettland och Litauen har mest representerat de tre länderna vars huvudstäder jag ständigt rörde ihop på geografin i skolan. Att få följa med på riksdagsgruppens resa till Tallin och Riga var, bland annat därför, en mycket givande upplevelse.

Under en dragning av Estlands framgångsrika arbetsmarknadspolitik slog det mig, som en blixt från klar himmel - för att vara klyschig, för 15 år sedan gav jag bort mina överblivna leksaker till de stackars barnen i Estland, genom Estlandshjälpen.

Det är en bisarr tanke. För femton år sedan gav jag min version av ”bistånd” till ett land som idag har en arbetslöshet som ligger bland de lägsta i Europa, är medlemmar av både EU och Nato samt har en tillväxt som snittar runt 8 %.

Det finns mycket att säga om Estland och Lettland, men just nu stannar jag vid att marknadsekonomi och liberalim spöar skiten ur kommunism. Inte bara i floffiga teorier utan i praktiken - om och om igen.

söndag, februari 24, 2008

Hur mår ni egentligen brudar?

I somras skrev jag en bloggpost om Pro Ana rörelsen. Sedan dess är denna bloggpost den enskilt främsta ingångssidan till min blogg. Sidorna och bloggarna om Pro Ana blir bara fler och fler.
Idag läser jag i DN om att var sjätte tjej skär sig i armarna. Det är framförallt unga tjejer med höga krav. Det visar sig också att ätstörningar är betydligt vanligare bland dem som skär sig än bland dem som inte gör det.

Jag har ett mycket tydligt minne av när jag först stötte ihop med fenomenet. Det var på högstadiet, vi upptäckte att en tjej, som jag egentligen inte känner alls, hade långa skärsår på underarmarna.

Detta är den första och enda gången jag har lagt en anonym lapp i rektorns postfack. Vi var chockade att någon kunde skära sig själv. Det var inte på stenåldern , utan snarare typ 1997. Idag ser jag tjejer flera gånger i veckan, på tunnelbanan och på stan’ som har långa ärr över hela armarna.

Med långa skärsår på armarna finns inte längre någon ursäkt för omgivningen. Det blir svårt att hävda att man inte förstod, att det inte syntes på utsidan. Det som gör ont i själen får ett fysiskt uttryck och plötsligt blir det en uppenbar smärta.

Det är egentligen så sjukt. Man kan må dåligt över krig, övergrepp, mobbning, sorg och fruktansvärt många andra saker. Vissa gånger är det till och med bättre att det gör ont än att det inte känns alls.

Men för många av killarna och tjejerna handlar det om psykisk press. En vilja att prestera och leva upp till andra människors krav. Det måste ändå vara den absolut mest värdelösa orsaken för att skada sig själv.

Det borde också vara en typ av smärta som faktiskt går att åtgärda.

onsdag, februari 20, 2008

Utomjordingar finns - vi skickar dem till Kuba!

När man jobbar på en lokaltidning känns det inte helt ok att skriva två utrikesledare på en vecka, även om det faktiskt vore berättigat. Castro fick därför stryka på foten till förmån för lite mer lokala angelägenheter.

Även om jag är en smula efter så måste jag ändå reflektera lite över den gamle ledarens avgång. Ibland kan jag förundras över hur olika världsbild jag och exempelvis en kommunist, kan ha. Man kan tro att den ena av oss är adopterad av rymdvarelser och bara på tillfälliga visiter i landet sverige.

De största UFO:na måste ändå vara medlemmarna av Svensk-kubanska vänskapsföreningen. Eller kanske ännu värre, de rymdvarelser som jobbar på tidskriften Kuba.

Ett litet smakprov:

Kuba går in på sitt 50e revolutionsår. För den pågår ständigt, allt som behöver förändras, förändras hela tiden. I början av 90-talet drabbades Kuba av ekonomisk katastrof när sovjetblocket kollapsade och USAs ekonomiska, terror- och propagandakrigföring trappades upp. Det ledde till landsomfattande diskussioner om hur de skulle ta sig ur krisen.

Land och folk har överlevt och den ekonomiska tillväxten tillhör nu de högsta i Latinamerika. Nu är det dags igen för grundliga, omfattande, självkritiska diskussioner om hur gå vidare med revolutionen. För krispolitiken har fört med sig nya materiella problem och en vardagskorruption i den dubbla valutans och turismens spår.

Man blir matt. Svenska staten borde subventionera utflyttning till Kuba, förhoppningsvis skulle sverige bli en och annan revolutionskramande kommunist fattigare. På köpet skulle de bli en och annan hjärncell klokare. Det känns som ett vettigt sätt att använda skattemedel.

måndag, februari 18, 2008

Ett nytt land

Igår förklarade sig den lilla sydliga provinsen i Serbien, Kosovo, för självständig. Det var ett väntat besked, människorna i Kosovo hade tröttnat på de diplomatisk ansträngningar som ändå förkastades per automatik av både Belgrad och Moskva.

Den närmsta framtiden kommer att bli avgörande för hur det ska gå för detta lilla nya land.
EU:s roll är avgörande, det man inte förmådde göra 1999 när kriget brann och folkmordet pågick måste man klara av nu – att upprätthålla fred och säkerhet för både kosovoalbaner och kosovoserber.

Redan nu skickar man 2000 man i en EU-trupp, från och med juni ska man leda hela insatsen. EU:s roll är viktigt rent operativt, men den är kanske ännu viktigare som en stark röst i utrikespolitiken. FN:s säkerhetsråd, där Ryssland ingår, kommer inte att erkänna Kosovo förrän grisar flyger i formation, som pappa brukar säga.

Kosovo behöver EU i ryggen, och Sverige behöver vara en pådrivande kraft för att det ska bli verklighet.

Det finns många historier om Kosvo, de flesta handlar om krig och blod, om slaget vid Trastfälten för över 600 år sedan, men också mer nutida historier om övergrepp och etnisk rensning. Förhoppningsvis blir nästa historia om Kosovo den om hur man reste sig mot alla odds och blev en fri, fredlig och självständig stat. Jag är inte helt övertygad om att det kommer att bli så, men jag hoppas.

torsdag, februari 14, 2008

Obama får mig att rysa

Vi pratar ofta om behovet av en förnyad politisk kommunikation. Men det är inte mycket som görs, förnyelsearbetet resulterar ofta i en tafflig youtube film, i stil med socialdemokraten Juholts "röjsågsfilm".

Det amerikanska valet är intressant på många sätt. Ett av dem är Obamas kampanjmetoder. På my.barackobama.com kan du skapa din egen blogg, delta i diskussioner, få information om kampanjen, skicka mail och hitta nya vänner. Ett eget Obamafacebook ungefär.

Visserligen är jag egentligen mer ett fan av Clinton, men det finns många saker som talar för Obama. Här kommer ett exempel.

Via SvD:s ledarblogg hittade jag följande film. Rysningarna vill aldrig ta slut och det om något är ett tydlig tecken på att filmen fyller sitt syfte - att förmedla en känsla snarare än ett politiskt budskap. Helt lysande.

onsdag, februari 13, 2008

Tom i bollen

Efter en hel dag i min lilla skrubb, som är ledarskribentens rum på Hudiksvalls tidning, är jag helt tom i huvudet. Hur jag än anstränger mig kan jag inte värka fram en enda klok tanke, det har passerat nog mycket formuleringar genom mitt huvud för en dag.

Detta är orsaken till den dåliga uppdateringen av bloggen. När min skribentskalle blir mer tränad kommer det förhoppningsvis att gå bättre.

Tills dess får ni gärna läsa mina ledare på www.ht.se (klicka vidare till opinion).

torsdag, februari 07, 2008

Folk till Fores

Idag har tankesmedjan, som kom till på Centerparties initativ, presenterat sitt vetenskapliga råd. Listan är diger och innehåller ekonomer, tekniker, genusvetare och mycket annat. Säkerligen är den till och med mer imponerande än vad jag förstår. För dig som är nyfiken så hittar du alla namn på Fores hemsida.

Det hela började egentligen som en ganska vild idé ”- en tankesmedja vore väl toppen?!” Jag kan nästan höra hur geniknölarna gnuggades. Jag var skeptiskt till idén från början, det kändes som att det mesta i tankesmedjevärlden redan var gjort.

Jag har börjat tänka om. Sten efter sten läggs till det Ådahlska bygget och sakta men säkert börjar det likna något. Den svenska politiska debatten behöver fler vinklar och vrår, det behövs nya perspektiv, i synnerhet om desssa fokuserar på miljö, jämställdhet och välfärd.

Nu ska jag sätta mig på bussen och återvända till Hudik efter ett par dagar i Bollnäs. I morgon ska jag skriva och redigera i HT utan att ha den mycket tålmodige Anders Eklund vid min sida. Ni som har koll på hur datorer brukar reagera i min närvaro förstår säkert att man kan bli en smula nervös.

tisdag, februari 05, 2008

Tiden går i otakt

Det är andra dagen på jobbet och jag tog bussen till Bollnäs via bland annat den lilla orten Arbrå. När man åker igenom någon liten bruksort hemma i Värmland får man ibland känslan av att tiden stannade runt 1970. När industriernas gyllene era var på upphällningen dog också mycket av bygden, men betongen är kvar. I Arbrå fick jag samma känsla, med skillnaden att klockan verkade ha stannat på 1950. Gamla skyltar och tomma fönster.

Det slog mig att tiden ibland går i otakt, rytmen behöver inte vara statisk men kalendern kan definitivt vara 2020 på ett ställe, 1950 på ett annat och 1970 på ett tredje. Det behöver inte ens handla om funkishus, 50-talsskyltar eller betongkomplex. Det kan lika gärna vara sitta i mentaliteten.

Det finns fler ställen i världen där tiden går i otakt.

I kväll avgörs det kanske. Nästa Amerikanska president kan vara en vit medelålders man, en vit kvinna, eller en svart man. Nutiden har äntligen kommit ikapp USA.

SvD rapporterar idag om två systrar från Iran. De ska stenas till döds för sitt umgänge med två män. Medeltiden har ännu inte lämnat Iran.

tisdag, januari 29, 2008

Min djupaste respekt

Jag beundrar människor som är drivna och skickliga på sitt yrke. I går fick jag ännu en person att sätta upp på den listan, riksdagsledamot Solveig Ternström. Jag har jobbat med Solveig i ett år och har framförallt sett henne som en karismatisk politiker. Igår förändrades bilden.

Helt förutsättningslöst slog jag på tv:n för att se SVT:s dramaserie "Om ett hjärta". Jag förväntade mig att se samma Solveig som jag ser nästan varje dag på Centerpartiets riksdagskansli.

Jag kunde inte ha haft mer fel. Antagligen är det precis detta som karakteriserar en riktigt skicklig skådespelare; förmågan att vara någon helt annan. Det fanns inte ett enda drag som gick att känna igen mellan riksdagsledamot Solveig och skådespelaren Solveig.

För att citera Expressens tv-krönikör, det kändes "hett, nära, angeläget och äkta.

fredag, januari 25, 2008

P3 nyheterna

Jag medverkar idag i P3 nyheterna och ger regeringen en känga. Det är roligt att vara lite bitsk ibland...

torsdag, januari 24, 2008

Rensning och manfall i leden

Hade hon varit man hade hon kallats för bufflig, eller kanske osmidig. Att man tänker peta ett av partiets starka namn får inte läcka ut, det är oproffsigt. Ändå känns det uppfriskande att Sahlin nu visar på någon form av handlingskraft och gör det som alldeles för få ledare vågar att göra, rensar leden och behåller dem som tillför något.

På tal om något annat, men ändå inom samma tema... Jag passerade idag en mycket gles manifestation på mynttorget. Kommunal fortsätter sin tröstlösa kamp mot den onda regeringen. Idag hade man lyckats skrapa ihop ca 7 personer för att lyssna på ordförande Ylva Thörns brandtal. Två av dem var japanska turister.

söndag, januari 20, 2008

Solen skiner

Jag trodde faktiskt att solen hade gått i pension, den har varit skrämmande osynlig de sista veckorna. I dag möttes jag dock av ett strålande ljus när jag kravlade mig ur sängen. Stärkt av ny energi gav jag mig ut på årets första joggingtur, energinivån var inte riktigt lika hög när jag kom hem, men det vägdes upp av den fantastiska hurtighetskänslan som alltid infinner sig när man svettat sig runt löpspåret.

Även om solen skiner finns mörka saker att fundera över denna dag, i morgon är det sex år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. Idag, klockan 14:00, hålls en minnesmanifestation på Sergels torg. Om du har vägarna förbi, stanna till ett par minuter på plattan och reflektera över de mörka fläckar av ofrihet som fortfarande finns i soliga Sverige.

torsdag, januari 17, 2008

Ett nytt fynd i kategorin dejtingsidor på Internet

Via de ideella Google-annonserna kan man hitta nästan vad som helst. ”Thailändska kvinnor som söker äktenskap och dejting” står det på en annons jag hittar via knuff.se, annonsen leder till http://www.thailovelinks.com/

På sidan kan man läsa att;

”Avsikten med denna websida är att hjälpa människor att hitta en Thailändsk partner för vänskap, språktråning, romans eller giftermål.”

Sida väcker onekligen ett par frågor: Varför finns nästan bara Svenska män i ”Galleriet” med män, och bara Thailändska kvinnor i ”Galleriet” med kvinnor? Finns det inga svenska kvinnor som vill dejta Thailändska män? Hur dejtar man någon i Thailand? Vad är egentligen språktråning? Vad är priset för att hitta en Thai-lover, det är lite svårt att utläsa via sidan…

Som vanligt är jag förmodligen en fördomsfull nucka, men jag tycker att det luktar fru på export.

tisdag, januari 15, 2008

Upphittat

Alla är i Sälen, politiker, tjänstemän, journalister, opinionsbildare. Vissa är tämligen överens, andra befinner sig på totalt olika delar av den politiska kartan. Efter valrörelsens spiondebatt kan man tycka att det borde vara läge att hålla koll på sina tillhörigheter.

Hittills har jag hittat följande saker liggande totalt vind för våg i lokalerna:

1 styck kalender tillhörande riksdagsledamot från oppositionsparti.
1 styck dator tillhörande någon i riksdagsförvaltningen. Inloggad och klar, med mailen behändigt öppnad.
1 styck mobiltelefon tillhörande en av sveriges ledande politiska journalister på en av de större tv-kanalerna.

Här litar människor uppenbarligen på varandra.

måndag, januari 14, 2008

Ahlin överraskar

Det är synd att hylla socialdemokrater och jag brukar inte göra det i onödan. Efter Urban Ahlins lysande tal om säkerhetspolitiska utmaningar i ett internationellt perspektiv, måste jag dock göra ett undantag från regeln.

Helt fritt, utan att en enda gång ta stöd av manus, tar han med oss på en resa österut. Han påpekar vikten av handeln runt Östersjön, han pratar om den fantastiska ekonomiska utvecklingen i baltstaterna. Han pratar om vikten av en liberal ekonomi och frihandelsavtal med afrikanska länder.

Gasledningen berörs på ett balanserat och relevant sätt. Han menar att den inte bara är ett miljöpolitiskt problem, utan kan komma att bli ett säkerhetspolitiskt problem. Eller som Ahlin säger (fritt citerat);

”Jag är fullt medveten om att det låter som att jag målar upp ett katastrofscenario. Jag tror inte att det handlar om spioner i rören, eller övervakning från plattformarna, men vi måste se på frågan i ett 30-års perspektiv.”

Gårdagens debatt om den gemensamma värdegrunden fångas upp i diskussionen om våra utlandsstyrkor. Urban menar att vi går mot en utveckling där demokratin blir mindre viktig i de internationella insatserna. ”Vi skiter allt mer i demokratin, vi fixar fred och stabilitet, sen packar vi och drar. Den diskussionen pågår allt mer”. Bush får delvis beröm för sitt agerande gentemot Saudiarabien efter 11: e september.

Sammanfattningsvis kan Ahlins anförande ses som en indikator på att vi fortfarande är tämligen överens om den övergripande analysen av säkerhetspolitiken. Det känns skönt, frågorna är för stora och för viktiga för att bli partipolitiska slagträn. Därför kan jag med gott samvete bjuda Ahlin på denna hyllningsblogg. Han får den alldeles gratis dessutom.

Folk och försvar

Det är fett med snö, säkert en meter. Fett med viktiga politiker, säkert flera hundra, alla pratar försvarspolitik. Jag är på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Gårdagen ägnades åt diskussioner och föreläsningar om vad som är vår gemensam värdegrund och hur den bäst skapas.

Integrationsminister Nyamko pratade om att ”De svenska värdena ska respekteras”, Eftersom ingen riktigt verkar kunna sätta fingret på vad de Svenska värdena egentligen är lanserades ett projekt från regeringen. Unga människor ska diskutera värdegrund.

Det är ett märkligt sätt att se på vår värdegrund. Som att den kan skapas genom samtal hos regeringen. Det är att ha ganska höga tankar om statens förmåga att opinionsbilda.

Nu ska jag bekanta mig med snöiga omgivningarna.

torsdag, januari 10, 2008

Gästspel i Hudiksvall

Från den första februari till den sista juni kommer jag att vikariera som ledarskribent på Hudiksvalls tidning. Det ska bli fruktansvärt skoj och en enorm utmaning. Trots detta hade jag en gammal sång i huvudet när jag i morse satte mig på tåget för att första gången besöka Hudik, pappa sjöng den ständigt när jag var liten och den går ungefär så här:

"Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likt förbannat i Hudiksvall"

Jobbet är lite av en dröm och ingenting har gått åt helvete hittills. Hudik visade sig vara en riktigt fin liten stad, har dessutom hittat en lägenhet som ligger precis vid havet. Det kan inte Paris erbjuda.

söndag, januari 06, 2008

Övermod

Hybris drabbar alla då och då. Att ens komma på tanken att spela en hel volleybollturnering när man inte tagit i en volleyboll på nio månader är nog faktiskt en släng av övermod.

Allt började egentligen för länge sedan, 1998 närmare bestämt. Ett helt gäng tjejer började spela volleyboll i Västra Ämterviks IF. Ett antal tränare, klubbar, förluster, skador och segrar senare är några av oss fortfarande bästa kompisar. Jag har lagt volleybollskorna mer eller mindre på hyllan men några av de andra spelar idag i elitserien och division ett.

I går gick den årliga Trettohelgscupen av stapeln och vi hade fått den lysande idén att anmäla ett lag, vi ställde upp iklädda våra tio år gamla anskrämligt fula matchtröjor. I går morse kändes idén som sagt fantastisk, sex matcher och en natt senare känns det mindre bra.

Jag visste inte att man kan få så här mycket träningsvärk. Det börjar i halsen, sen har jag ont i varenda kvadratcentimeter av min kropp, ända ut i fingerspetsarna. Jag skojar faktiskt inte när jag säger att jag rullade av luftmadrassen hemma hos Tess i morse.

Det är visserligen spännande att se på småkronornas kamp för silvret i VM, Kallas utklassning i skidor eller för den delen Klüft som inte verkar kunna förlora. Men det slår aldrig känslan av att göra det själv, att förlora själv, eller att vinna själv i går gjorde vi båda delarna. Det var länge sedan volleyboll var så kul och det var länge sedan jag hade så här ont...

torsdag, januari 03, 2008

Göran Perssons väg och val

Jag önskade mig två saker i julklapp. En stekpanna och Göran Perssons bok Min väg, mina val. Jag har nog skött mig i år, jag fick nämligen båda två. Stekpannan är ännu inte invigd men min julledighetsapati har då och då avbrutits för en stunds läsning av Görans bok.

Jag slås av två saker. För det första; Görans tungsinne. Det mesta verkar har varit jobbigt under hans år som statsminister. Antalet nära förtroliga verkar vara försvinnande få, de första åren som statsminister fick han tvinga sig till jobbet varje dag. Det kan inte ha varit kul.

Nästa reflektion är att det är jobbigt när politikern blir en person. Den politiska debatten blir lättare om den ene är god och den andre är ond, om den ene vill väl och den andre vill illa. När målet är att vinna makten över hela kungariket har man inte råd med medkänsla för sin fiende. Den politiska debatten blir allt annat än vacker.

I Perssons bok får man se angreppen ur motpartens perspektiv, hans artros är ett exempel på detta. Den höft som nästan bokstavligt talat användes som ett slagträ i debatten, av mig och många andra, måste ha gjort förbannat ont. Att vara statsminister med problem att gå, sitta och sova är förmodligen ett mindre helvete.

Göran skriver givetvis sin historia precis som han vill. Tillexempel är fastighetsskatten, enligt honom, en startkt bidragande orsak till valförlusten 2006. Alldeles oavsett hur man väljer att se på historien så är Göran en politiker som har regerat genom en skilsmässa, 11 september, ett mord på en av sina ministrar och en Tsunami som krävde tusentals svenskars liv. Det är imponerande, inte minst för den sakens skull är boken värd att läsa.

onsdag, januari 02, 2008

Feminist eller manshatare?

Pär Ström, från tankesmedjan Den nya välfärden, skriver i dag på Svenska dagbladets debattsida om den statliga feminismen som kuvar männen. Det är en intressant artikel, Ström lyfter flera olika aspekter då män drabbas av vårt ojämställda samhälle, de flesta av dem har jag skrivit om tidigare på min blogg. Det blir dock lite svårt att hävda att Pär Ström för en konstruktiv jämställdhetsdebatt med citat som detta;

”Feminismen låtsas kämpa för jämställdhet men vill i verkligheten bara skaffa förmåner för den egna gruppen.”

Ström lyfter en rad olika exempel: Ove blir misshandlad av sin tjej, ingen tror honom. Givetvis helt galet, vi bör ha ett genusneutralt rättssystem, dit är det långt. Men skribenten bör vara tämligen medveten om att det är den feministiska debatten som över huvud taget har lyft frågan om hur vi bedöms efter kön i den svenska rättsapparaten.

Han fortsätter med exempel om den ojämställda vården, vårdnadstvister, värnplikten, arbetslivet, olika cancerformer etc. I sak har han rätt. Det finns tillfällen då män inte behandlas jämlikt. Det är få feminister som förnekar detta, men den mängd orättvisor som drabbar kvinnor, den verkar vara totalt oviktigt i sammanhanget.

Ett annat intressant citat är detta;

”De underlägen som kvinnor har gentemot män är mycket väl­dokumenterade genom feminismens omfattande (till stor del skattefinansierade) lobbyverksamhet. Mäns underlägen tigs däremot oftast ihjäl.”

Pär Ström konstaterar alltså själv att feministerna har gjort ett bra jobb med att upptäcka, problematisera och dokumentera de tillfällen då kvinnor hamnar i underläge gentemot män. Det faktum att liknande situationer uppstår även för män är tydligen en orsak att skrota feminismen.

Jag är övertygad om att jämställdhet inte skapas genom konflikt och polarisering, varken från oss feminister eller från Per Ströms något uppskruvade debattartikel. Kvinnors kamp för jämställdhet har pågått länge, fundera en sekund på hur Sverige och världen hade sett ut utan dessa modiga och banbrytande kvinnor. De har slagits stenhårt för att steg för steg ta sig in på områden som tidigare varit enkönade. De är pionjärer och politiska förebilder, utan dem hade världen sett annorlunda ut.Det är viktigt att lyfta fram exempel på när en ojämställd värld drabbar även män.

För mig står det inte i motsats till att vara feminist, därför känns inlägget på brännpunkt trist och nästan lite sorgligt.

fredag, december 21, 2007

Hemma i Värmland

Idag var det trevligt att åka tåg. Visserligen var det överbelamrat med människor, men stämningen var ovanligt god, kanske har människor högre toleransnivå närmare jul. När vi rullade ut från Stockholms central sken solen, längre västerut var vädret sämre, men i gengäld var träden täckta av ett tjockt lager rimfrost. Närmare julkänsla än så har jag inte kommit i år. Tåget var i tid och jag lyckades till och med inhandla en lussebulle och en kopp kaffe. Dagar som denna är jag beredd att ta tillbaka mina tidigare utbrott över SJ.

Hemma i Västra Ämtervik är det mesta sig likt, minus katten Åke som nu jagar i de sälla jaktmarkerna och vår granne Gösta som tyvärr gick bort för några veckor sedan. Senaste skvallret gäller den lokala restaurangen, som tydligen drivs av nya människor (utbölingar till på köpet).

Jag har inhyst mig i mammas lillstuga med vedspis, och ställt in mig på att lägga så få strån i kors som möjligt de kommande veckorna... Eftersom jag är helt värdelös på att skicka vykort (alternativt väldigt medveten och klimatsmart) passar jag på att önska vänner, ovänner, bekanta och obekanta en riktigt god jul och ett gott nytt år!

torsdag, december 20, 2007

Revolution i Riddarhuset?

Jag är inte blåblodig, om inte mamma har glömt att berätta något. Det enda tecknet man kan se på blått blod hos mig skulle möjligtvis vara att jag ständigt har iskalla fötter. Kanske kan denna avsaknad av adlighet ursäkta min bristande kunskap om vad som sker bakom riddarhusets väggar.

Som ett exempel på den nya tidens moderniteter har Greve Douglas föreslagit att det täcka könet möjligtvis kanske borde få vara med och bestämma i Riddarnas lilla klubbhus. Vågorna måste ha svallat höga bland herrarna när det fick nys om detta bisarra förslag. I ett TT-meddelande kan man läsa följande:

"- Greve Douglas förslag blir ett exempel på de små stegens tyranni - han har inte tänkt igenom hela vägen, säger direktionens ordförande Henrik Ankarcrona till Riddarhusets tidning Arte et Marte, rapporterar Aftonbladet.

Hans företrädare Johan Nordenfalk fyller på:

- Jag har en känsla av att börjar man öppna en dammlucka är det svårt att hålla emot när vattenströmmarna väller fram."

Jag trodde faktiskt att tideräkningen var den samma där som här. Uppenbarligen har jag fel, vid nyår kommer Riddarhuset enligt säkra källor att fira det nya året 1808. För oss andra, som har haft kvinnlig rösträtt i 86 år ter sig diskussionen en aning bisarr. Och ja, om kvinnor får rätt att yttra sig i församlingen kommer dammluckorna att brista, vattenströmmarna kommer att välla fram. Det kommer kanske att bli revolution. Det kallas demokrati och det skulle nog vara nyttigt i Riddarnas klubbhus.

onsdag, december 19, 2007

Tilly borde skämmas

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när jag slog upp dagens Svenska Dagbladet och kastade ett sömndrucket öga på debattsidan. "Avser regeringen att stoppa jobbtrafficking?" är rubriken på en debattartikel från Byggnads ordförande Hans Tilly.

Hundratusentals människor säljs och köps varje år mellan nationsgränserna. De behandlas som köttstycken, allt mänskligt värde är borta. Frågan är bara vilken prislapp som sitter på ditt huvud. Dessa människor utsätts för fruktansvärda övergrepp, många gånger sexuella.

Att Hans Tilly har mage att jämföra denna cyniska människohandel med den fria rörligheten inom EU är för mig helt obegripligt. Jag är så heligt förbannad på Byggnads sätt att maskera trångsinthet, rädsla och vilja att stänga gränser bakom en påklistrad storsinthet, bakom en fejkad kamp för arbetare i Europa och bakom ordet Solidaritet.

En helt lysande bloggpost om Vaxholmskonflikten kan ni läsa på min vän Johan Petterssons blogg.

måndag, december 17, 2007

Sagan om Byggnads i Vaxholm

"I de flesta sagor finns ett löfte som hjälten inte får bryta utan fara för ett nesligt slut. Så även i denna saga. Man får nog säga att kollektiv­avtalslagen adlade fackföreningarna. När de 1928 upphöjdes från intresseorganisationer till väktare av det allmännas bästa skulle de hädanefter inte bara värna sitt utan alla arbetandes intressen (av det enkla skälet att ingen domstol gjorde det annars).

De skulle bete sig lika opartiskt som myndigheter, inte göra skillnad på främling och frände. Får man säga att den svenska modellen förutsätter ett nobelt sinnelag? Det är just vad som gör den så tilltalande och samtidigt sårbar. Om ett franskt fack korrumperas, är det bara en förening som ruttnat. Om en svensk fackförening börjar ruttna, urartar också rättvisan."

Så skriver Maciej Zaremba i artikelserien "Den polske rörmokaren" som gavs ut i DN 2005. Sagan eller kanske snarare skräckhistorien om Byggnads agerande i den nu mera världsberömda konflikten i Vaxholm börjar likna en såpopera. I morgon kommer nästa avsnitt.

EG-domstolen att avkunnar sin dom. Strider kravet på kollektivavtal och de stridsåtgärder som facket vidtog mot EU:s princip om den fria rörligheten för tjänster? Efter generaladvokatens utlåtande i maj är det ingen högoddsare att tro att domen vidhåller den svenska modellen. Förhoppningsvis kommer den också att ställa krav på en proportionalitet i stridsåtgärderna.

Men man vet aldrig... Förhoppningsvis sover Byggnads ordförande Hans Tilly en aning oroligt inatt. Jag hoppas att han inser att det just nu spelas rysk roulette med den "svenska modellen" och att han faktiskt kan förlora.

tisdag, december 11, 2007

Härligt jobbat Expressen!

Ibland funderar jag på hur kvällstidningslogiken egentligen fungerar. Expressen presenterar idag nyheten om att tjejer hellre ses som sexiga än som smarta. Vinkeln på artikeln är att sexualiseringen av det offentliga rummet gör att unga kvinnor värderar utseendet på sin kropp högre än funktionen av sin hjärna.

Det är en viktig och intressant debatt. Det är dock ännu mer intressant i vilket sammanhang man kan återfinna artikeln på Expressens hemsida. Det är lite svårt att bedriva trovärdig journalistik när artikeln om utseendehets flankeras av lösmusar och halvnakna tjejer i tomteunderkläder.


lördag, december 01, 2007

Welcome to Israel

Vi landade igår eftermiddag och påbörjade proceduren att ta oss igenom säkerhetskontrollerna. Jag hann ta tre steg ur flygplanet innan en vakt tog mig ut ur kön och påbörjade ett förhör i miniformat. Inga problem för mig med svenskt ursprung och EU-pass. Värre blev det för två av våra deltagare med födelseort i Syrien. Vi fick tyvärr lämna dem på flygplatsen, fyra timmar senare kunde de ansluta till vår grupp.

Det finns mycket ologiskt i logiken i detta land. Jag har full förståelse för viljan att skydda sig mot terrorangrepp, jag kan förstå att man bygger en barikad för att hindra självmordsbombare. Å andra sidan kan man se situationen ur ett annat perspektiv och då känns den debatt om övervakning och storebrorssamhälle vi har i sverige som en piss i havet.

Idag har jag vandrat runt i det gamla Jersusalem, sett de muslimska kvarteren, de judiska, sett kyrkorna, klagomuren, oljeberget, golgata, och mycket mycket mer. Man slås inte av konflikter utan av mixen, av kontrasterna, lukterna och historien. Jersusalem är lite som en lök. Om du skalar av ett lager så finns nästa under, och nästa och nästa... Här pratar man inte om historien i termer av hundratals år, utan i termer av tusentals år. Det är både fantastiskt och skrämmande.

RÄTTELSE 20071217: Majed är inte född i Syren, utan i Iran. Rätt ska vara rätt.

torsdag, november 29, 2007

På resande fot

Okristligt tidigt i morgon bitti sätter jag mig på ett flyg till vad vissa benämner som "Det heliga landet". Med andra ord så åker jag till Israel i morgon. Resan arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism och vi ska tillbringa större delen av tiden på Yad Vashem*.

Att åka till Israel för att lära sig mer om antisemitism känns som ett helt projekt. Med tanke på att min kunskapsnivå är ganska låg från början har jag läst på om antisemitism idag, om historiska antisemitiska strömningar och om förintelsens historia. Ändå har jag bara skrapat på ytan, att dessutom befinna sig i ett land som Israel sätter perspektiv på tillvaron...


*Yad Vashem, the Holocaust Martyrs' and Heroes' Remembrance Authority, is Israel’s national Holocaust memorial. It was established in 1953 by an act of the Israeli Parliament (Knesset) which defined its function as follows: “To gather unto the homeland all commemorative material regarding members of the Jewish people who fell, fought and rebelled against the Nazi enemy and German satellites, to establish a memorial for them and for the communities organizations, and institutions that were destroyed because they were Jewish, and to perpetuate the memory of the Righteous Among the Nations.”

onsdag, november 28, 2007

Bättre med blodapelsiner än likslipade glasprismor

Ett av mina nyare projekt i livet är att vara side-kick i ett litet bokprojekt om betydelsefulla kvinnor i centerrörelsen. På ett av våra arbetsgruppsmöten hittade jag boken Moderata pionjärer, Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. En mycket intressant bok. På sidan 73 hittar jag historien om Ebon Andersson.

Sjömansdottern Ebon föddes 1896 i Göteborg, hon var nummer sju i en skara av tolv barn och växte upp i en etta. 19 år gammal blev hon styrelseledamot i bokbinderifackföreningen, ett år senare ordförande för den kvinnliga sektionen. När facket kollektivanslöts till socialdemokraterna reagerade Ebon med att begära utträde;

"Det är en vanlig missuppfattning att en person inte kan vara en god fackföreningsmedlem och samtidigt bekänna sig till t.ex. högerns politiska idéer. För min del, och högerns också för den delen, är det en självklar sak att solidariteten inom fackföreningen, det goda kamratskapet och det gemensamma arbetet på bättre villkor i olika avseenden inte behöver ha med politik att göra. Något betydde det väl också att jag hörde till en familj av utpräglade individualister, där ingen älskade färdiga åsikter utan alla tänkte på egen hand! Över huvud taget tycker jag bättre om människor som är mer lika blodapelsiner än lislipade glasprismor."

Mitt kvällsnöje framöver i vinter ska bli att plöja igenom denna tjocka bok fylld av starka kvinnor värda att beundra. För övrigt har jag idag ägnat två timmar åt ett rundabordssamtal om varför vi har en ojämställd arbetspendling, ett ojämställt arbetsliv och en ojämställd fördelning av hemarbetet. Vi skriver snart 2008 i kalendern och det finns en del kvar att göra.

torsdag, november 22, 2007

Skillnad på Pepsi och Pepsi

En liten notis i Aftonbladet fångade min blick när jag satt och åt lunch idag, ovanför notisen fanns en röntgenbild på en man med en Pepsiflaska i tjocktarmen. Den 60-årige mannen från Pakistan hade enligt historien rånats på sina bufflar, under förloppet hade gärningsmännen kört upp Pepsiflaskan i anus på mannen. Flaskan fick sedan opereras bort.

Notisen upplevs lite som kuriosa, vilket galet sätt att råna någon, och kolla flaskan, den ser ju hel ut... Folk kanske inte skrattar, men de förfäras inte heller. Ett par exempel på detta kan du läsa här, här eller här

Låt oss skriva om historien.

"En 60-årig kvinna i Bollnäs överfölls när hon var ute och red. Förövarna var beväpnade, men för att ytterligare förnedra kvinnan tryckte man upp en Pepsiflaska i kvinnans anus, innan man tillskansade sig hennes häst.

Kvinnan fördes akut till sjukhuset i Gävle där flaskan opererades bort. Skadorna betecknas som allvarliga men inte livshotande. Polisen söker nu gärningsmännen som är misstänkta för våldtäkt, misshandel och stöld. "

Den historien är inte sann och det är givetvis svårt att avgöra sanningshalten i den första historien. Givet de fakta man får genom notisen verkar det dock som att mannen har blivit grovt förnedrad, rånad, misshandlad och enligt svensk lag faktiskt våldtagen. Hade det varit en pakistansk kvinna hade reaktionen varit annorlunda, hade det varit en svensk kvinna hade den definitivt varit radikalt förändrad. Att raljera om övergreppet hade varit omöjligt, att publicera röntgenbilden otänkbart. Människor hade rasat.

I medievärlden brukar man prata om närhetsprincipen, ju längre bort desto svårare att relatera till händelser och desto mindre nyhetsvärde. Krydda detta med ett ojämställt sätt att se på sexuellt våld och få en ganska cynisk historia. Det är skillnad på folk och folk helt enkelt.

måndag, november 19, 2007

Att förstå för att förhindra

I fredags hade jag möjligheten att lyssna på historikern Tomislav Dulic som har det tveksamma nöjet att forska om massmord. Med en 3D-modell kategoriserade han övergrepp och kunde genom ett antal faktorer definiera om folkmord hade begåtts eller inte.

Det tog mig ett tag att komma över Tomislavs nästan kliniska inställning till några av historiens värsta brott. Varför vill du forska på detta? Frågade jag. Därför att man måste förstå för att förhindra, svarade han. Givetvis har han rätt, det måste gå att bedriva vetenskaplig forskning även på det man egentligen vill glömma.

För nästan exakt ett år sedan besökte jag FN-protektoratet Kosovo. Kosovo i November är ingen kul historia. Kallt och rått. Många har inte råd att värma upp sina hem och mer än en tredjedel av befolkningen lever på bara 13 kronor om dagen. Barnadödligheten är skyhög och långt ifrån alla har tillgång till rent vatten. Kriminaliteten är utbredd, arbetslösheten är stor och vapen går att hitta i nästan varje dike.

Historiens vingslag slog stenhårt då, och de slår lika mycket idag. Nästan 90% av befolkningen är Albaner, de har ingen önskan att lyda under Belgrad. I lördags hölls parlamentsval och segraren, fd. gerillaledaren Hashim Thaci, lovade att utropa Kosovo som en självständig stat omgående efter att förhandlingarna har avslutats.

Min poäng är att det som skett förut kan ske igen. Frustration, maktlöshet och fattigdom är goda grogrunder för terror och krig. Förhoppningsvis har vi lärt oss av historien och förhoppningsvis kan FN denna gång se till att inte Tomislav får ännu ett vidrigt brott att placera in i sin 3D-modell.

Mer om konflikten kan man tillexempel läsa på SvD.se

lördag, november 17, 2007

Det de inte kan säga

Det är lätt att inbilla sig att vi lever i en jämställd värld. I mitt Sverige får jag jobba, rösta och plugga. Jag lever i en rättsstat och jag har rätt att uttrycka det mesta. Ändå gnäller jag ibland. Mitt gnäll är nästan alltid befogat men ibland måste man höja blicken. Vi måste orka se dem som inte hörs, de som inte gnäller men som borde skrika högt. De som inte får uttrycka sina åsikter fritt, de som inte lever i en rättsstat och de som saknar de flesta rättigheter vi tar för självklara.

Världen är stor och kampen känns ibland oändlig. Följande stycken är hämtade från BBC NEWS

"An appeal court in Saudi Arabia has doubled the number of lashes and added a jail sentence as punishment for a woman who was gang-raped"

"The Arab News quoted an official as saying the judges had decided to punish the girl for trying to aggravate and influence the judiciary through the media. "

Den 19-åriga kvinnan blev gruppvåldtagen 14 gånger och får för detta 200 piskrapp och sex månader i fängelse. Även männens straff, som sträckte sig mellan 1-5 år, fördubblades. De kvinnor som drabbas har ingen möjlighet att göra sina röster hörda, därför säger jag nu det som de borde ha möjlighet att säga. Saudiarabien är en ond och rutten regim med en kvinnosyn som stinker. Stoppa förtrycket.

torsdag, november 15, 2007

Nya cuf.se samt lite skryt

CUF:s nya kampanj har mottagits bra. Idag är det dags för det nya eldprovet, cuf.se byter utseende. Vårt kommunikationsutskott har jobbat stenhårt med både kampanj och hemsida. Ända sedan i somras har vi haft häcken full med ett fruktansvärt kul arbete - att förnya CUF:s kommunikation.

Här kommer ett par olika röster om vårt arbete:

Sanna på Södermanlands nyheter skriver såhär:

"Kampanjen tydliggör en intressant förflyttning inom de borgerliga ungdomsförbunden. Muf:s Niklas Wykman annonserade nyligen en förnyelse av det moderata ungdomsförbundet – en förnyelse som lät misstänkt lik ­moderpartiets, pragmatiskt och med ena ögat sneglande på ­opinionsmätningar och fokusgrupper. Medan Muf tyr sig till moderaternas nyordning går Cuf en annan, mer regeringskritisk väg och axlar den vakthundsroll som Wykman vill lämna bakom sig. Det är troligen ett klokt val.Det ligger sällan för de politiska ungdomsförbunden att vara brådmoget pragmatiska. "

Kommenterat.net skriver såhär:

"Det är på tiden att debatten väcks och solidaritetsbegreppet avvänstrifieras.
Det är ett imponerande och välkommet initiativ som höjer taket för den politiska debatten i Sverige. Bra jobbat, och kul att se!"


Den liberala misantropen:

"Återigen visar sig CUF vara en av de främsta initiativtagarna inom borgerligheten. De väljer precis den väg som jag hade hoppats, och utmanar vänsterns rättvisemonopol. "

Samt min egen alldeles personliga favorit... Southern Alpha Male.

"Alltså, jag hoppas Marie Wickberg blir vår nästa statsminister! För övrigt hoppas jag vi kan avskaffa monarkin! Så när Marie varit statsminister så vill jag ha henne som president!"

Givetvis finns det också ett gäng gnällspikar som inte ser storheten i kampanjen. Det väljer jag högaktiningsfullt att skita i för tillfället.

tisdag, november 13, 2007

Riktig solidaritet

Jag brinner för mina idéer och jag är övertygad om att jag har rätt. Jag är stensäker på att mina lösningar funkar bättre än vänsterns. Ibland kan man vilseledas att tro att den politiska kampen handlar om kronor och ören. Om skattesatser, eller om lagar och regler. Inget kunde vara mer fel.

Min kamp handlar om människor. Om din och min rätt att bestämma över våra liv. Om ett samhällssystem som faktiskt tar hand om dem som faller mellan stolarna, om tredje världens rätt till utveckling - om Solidaritet.

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”, så sa Voltaire* en gång för länge sedan. Citatet handlar om en kamp för liberala värden, ett uttryck för djup övertygelse om frihetens betydelse. Den kampen var viktig då och den är viktig idag.

Ibland glömmer vi att slåss. Vi köper vänsterns världsbild och tar för givet att Lars-Johan Hierta var socialist, att borgerlig är synonym med "ond kall kärring" och att ordet solidariskt bara får användas av dem som röstar rött. Vi i CUF fick nog. Vi bestämde oss för att ta tillbaks solidariteten och ge ordet en verklig betydelse.

Idag lanserar vi CUF:s nya kampanj; http://www.riktigsolidaritet.nu/. Magnus Andersson har skrivit om detta här.













Vi tror på knutna nävar för friheten, vajande fanor för dina möjligheter. Vi tror inte på sura människor som talar om att du är arbetar- medel eller överklass. Vi tror att du håller hög klass. Vad tror du?

Vi har fått nog. Världen är inte rättvis. Det suger, men vi köper inte de sanningar som andra prackar på oss. Vi tror inte att vänsterns lösningar funkar, vi är övertygade om att våra gör det. Vad tror du?

Ta ställning, för en stat som ger alla samma förutsättningar
Ta ställning, för en skola där du bestämmer
Ta ställning, för fattiga länders möjlighet att bli rika
Ta ställning, för en schysst miljö
Ta ställning, kräv solidaritet

* Eller Evelyn Beatrice Hall, som skrev en bok om honom. Därom tviste de lärde.

måndag, november 12, 2007

Horsepower

Nu är det vetenskapligt belagt. Hästtjejer lär sig ledarskap. Är det inte lite märkligt egenligen, att man lär sig ledarskap av andra idrotter har aldrig varit omtvistat. Att det krävs pondus för att lära sig tygla en häst på ett halvt ton behövs det tydligen en avhandling för att bevisa.




Själv tillhör jag skaran som tycker att hästar är världens bästa djur (näst efter taxar). I flera år fick jag äran att ta hand om grannarnas häst, Misty, som ni kan skåda på bilden.

söndag, november 11, 2007

En bekännelse

Allt oftare inträffar något speciellt i de politiska kretsarna. Någon börjar prata riktigt långsamt, pompöst, suckar lite och slänger sig med citat som ”den som är satt i skuld är inte fri” eller ”aldrig ensam, alltid ensam”. Det skedde givetvis även tidigare, främst innan september 2006. Sen försvann fenomenet abrupt, för att nu återupptas. Folk härmar Göran Persson.

Det är tyst från Ohly, Mona är inte speciellt kul och vem styr egentligen miljöpartiet? Han med skägget har vi inte sett till på länge, Wetterstrand är föräldraledig. Folk saknar Göran. Vi saknar en gubbe att förfasas över, vi saknar hans pondus och hans nästan självmordsbenägna drift att säga allt om alla. Vi saknar hans helt galna dubbelmoral och hans otroliga förmåga att vara baron på Torp och samtidigt en man av folket.

Sahlin och Reinfeldt övertrumfar varandra i att lyssna, vända kappan efter folkets vindpustar och ompröva gamla ställningstaganden. De lägger så mycket energi på att vara älskade av alla att de inte riktigt är älskade av någon. Det blir trist. Denna krönika i veckans Fokus på temat är högst läsvärd.

Med andra ord. Köp gärna Göran Perssons bok till mig i julklapp, han fattas mig.

tisdag, november 06, 2007

En verklig entreprenör

Min nya kombo Jimmy, visar oanade talanger som skådespelare. I nedanstående klipp personifierar han en äkta entreprenör - Yngve, skorpförsäljaren.

Sahlin och Larsson säger sanningar

Jag har skrivit minst tre opublicerade inlägg om Schenström, statsekreterarna, skattebrotten och resten av soppan. Samtliga har refuserats av min egen privata censurbyrå. Vad skriver man egentligen? Att det är fel att fuska, att det var länge sen, att man blir trött och less, eller att hetsjakten har nått nya höjder. Jag vet inte, därför struntade jag i att uttala mig.

Nu är det dock andra som har tagit bladet från munnen. Mona Sahlin frågar sig "om det finns en kultur inom moderaterna där man ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna." I nästa andetag erkänner hon att hon själv anlitat svart dagmamma. När vi ändå talar om den allmänna moralen så har nog knappast någon svensk glömt bort när Toblerone blev chokladen på allas läppar.

Kalle Larsson (v) har också bestämt sig för att ryta ifrån. Kalle föreslår därför en delegation mot skattebrott. - Det är ett hyckleri av stora mått, det regeringen håller på med, menar Kalle. På tal om hyckleri.... Hur var det nu när vänsterpartiets partiledare bytte namn från Gudrun till Lars. Visserligen har jag minne som en guldfisk, men var inte skatteverket inblandat på något sätt.

Kanske finns det fler än jag som borde veta när man ska hålla tyst.

lördag, november 03, 2007

Wild'n fresh i höst?

Lördag förmiddag. Det strilar ner vatten utanför mitt fönster i köket, den första snön kom i natt. Allt är grått, det känns lite som att solen inte orkade gå upp idag. Det är dock onödigt att tappa modet inför denna dystra verklighet, det blir höst varje år, men så småningom blir det också vår. Hittills har det inte slagit fel.

Jag har ägnat de senaste kvällarna och resan upp till Haparanda åt att läsa böcker. Här kommer därför ett boktips för dig som vill bli förbannad nog att överleva höstmörkret.

"Jag visste att jag aldrig skulle skriva under på ett avtal som jag hade blivit smutskastad för att skriva under. Jag förstod också att alla dessa människor förmodligen aldrig skulle komma att förstå med vilken enfald de handlade mot mig och min salladsbar. Det här var människor som inte kände mig, men som ändå gjorde mig så illa. De stod där och kände hur de slogs för rättvisa, men det enda de egentligen gjorde var att slåss mot mig."

Så skriver Sofia Appelgren i sin bok om konflikten på salladsbaren Wild'n Fresh. Med en skoningslös ärlighet beskriver hon händelserna och känslorna som till sist ledde till att en livsdröm gick i krasch.

Jag hoppas att en och annan fackpamp faktiskt tar sig tid att läsa denna bok. Det kan vara nyttigt att förstå vad som egentligen hände när en människa som i grunden var positiv till facklig verksamhet fick sina illusioner krossade. Hur det gick till när Goliat mosade David med ett enda stöveltramp och hur de ändå förlorade till sist. Det som skulle bli en maktdemonstration blev en gigantisk pr-flopp där alla sympatier riktades mot den som skulle krossas.

När fackpamparna har läst klart kanske de kan skicka sitt exemplar av boken till väl utvalda moderater.

måndag, oktober 29, 2007

Flopp?

DN har idag en artikel om huruvida bloggen är en flipp eller flopp. Kontentan av artikeln är att bloggen har floppat som politiskt kommunikationsverktyg. Till viss del har de rätt, bloggarna läses av ett fåtal. Ofta en initerad grupp som gärna läser något som bekräftar ens egen världsbild. Debatten förs av en liten klick människor både via bloggen och kommentarerna.

DN glömer två saker. Den första är att de som skriver, läser och kommenterar uppenbarligen får ut något av det, annars borde de väl rimligtvis sluta. Den andra är att den svenska politiska debatten i allmänhet förs av en liten klick insyltade människor. Gissningsvis är det ungefär samma människor som läser DN:s ledare och debattsida varje dag som finns i bloggvärlden...

I Haparanda

Jag befinner mig just nu nästan så långt nordöst i Sverige man kan komma, nämligen i Haparanda. Har tillbringat dagen på Tornedalsskolan och också hunnit med ett besök på "Station" Ungdomarnas hus här i Happis.
Precis som namnet antyder är huset en gammal station. Byggnaden är enorm och skrönor antyder att ritningarna kom fel, det hus som byggdes i Haparanda skulle egentligen byggts i Helsingborg. Inte en helt otrolig historia.
På ena sidan av huset går de svenska tågen (idag bara godståg) på den andra sidan går de finska. Därav den roliga bilden ovan.


lördag, oktober 27, 2007

Rättvänd



Jag prövar en gång till...
Uppdatering: Efter mycket om och men, har jag nu fixat till bilden... Jag skyller på att något är fel på min telefon.

Höst i Värmland


Snart ska jag åka till Sunne för att prata på CUF värmlands höststämma. Först passade jag dock på att lufta mammas hundar. På bilden poserar Birk. Det är ganska skönt med höst, trots allt.

måndag, oktober 22, 2007

Simzar i kläm

En gång i tiden skapades människan. Huruvida det var gud eller evolutionen som åstadkom detta mirakel lägger jag mig inte i, det får andra bråka om. Människorna blev i alla fall fler och fler, de började bosätta sig i små grupper, så småningom byggde de hus, efter många år började människorna inse att vissa typer av strukturer, regler och system var ganska bra. Det gjorde livet enklare.

Dessa strukturer, regler och system blev ganska snart till lagar och institutioner. Fortfarande var syftet att göra människors liv enklare. Toppen, men när ytterligare en tid hade förflutit drabbades människosläktet av en smula hybris. Att bygga institutioner och stifta lagar blev så roligt att man inte riktigt visste när man skulle sluta. Till sist blev systemen viktigare än de människor som levde i dem.

Simzar Parvandi har kommit i kläm på grund av vår svenska regelfetischism. Hon är gift med en svensk man och har en dotter och ett barnbarn i som är Svenska medborgare. Nu ska hon utvisas till sitt gamla hemland Azerbajdzjan, orsaken är regler som säger att man normalt sett måste söka uppehållstillstånd från sitt hemland. Detta trots att det inte finns något Svenskt konsulat i Azerbajdzjan och alltså inget ställe att lämna in sin ansökan.

Simzar måste ta sig till Moskva och lämna in sin ansökan, sedan åka tillbaks till Azerbajdzjan och invänta svar, en process som kan ta år. Till saken hör att det finns en före detta make med i bilden, en man som efter år av misshandel nu har hotat att döda Simzar om hon återvänder.

Lagstiftarna insåg att detta var ett möjligt problem, lagtextens intention var aldrig att sätta någon i positionen som Simzar nu befinner sig i. Det går att läsa i förarbetet till lagen. Ändå är hon där – och ingen verkar kunna göra något åt saken.

Det finns en konflikt mellan rättstrygghet och lika tillämpning på den ena sidan, samt flexibilitet och människors unika situationer på den andra. Faktum kvarstår dock, Simzar riskerar att dödas om hon skickas tillbaks till Azerbajdzjan. I en demokrati borde rimligtvis människors liv vara viktigare än rigid tillämpning av regler.