Tysk pedagogik

En bok har satt djupa spår i min barndom, den tyska boken Struwwelpeter. När jag var hemma i påsk passade jag på att besöka min farmor och i hennes bokhyll hittade jag boken med stort B.

Jag lånade den, men eftersom mina kunskaper i tyska är näst intill obefintliga googlade jag Struwwelpeter och hittade en engelsk översättning av Mark Twain.

Läs och begrunda den tyska pedagogiken.

Nu ska guldet hem till Karlstad...

Ja jag vet... detta är en politisk blogg, men jag kan inte låta bli, nu är det h-o-c-k-e-y, hockey, hockey, hockey. Ikväll är det dags, nu ska guldet till Karlstad och jag har åkt tillbaks till Stockholm, så kan det vara.

Uppflyttad ett snäpp

Namn nummer två på riksdagslistan i värmland bestämde sig att satsa på kommunpolitiken, vilket innebär att jag nu mer är nummer fem på listan till riksdagen...

Görans påskägg

I morgon ska jag, som mammas tradition bjuder, ut i skogen och leta påskägg. I min familj gör man ingenting halvgjort, äggen brukar därför vara gömda ca 5 km in i skogen. Ledtrådarna består av kryptiska frågor, eller möjligtvis en karta...

Inte alla som får ett lika floffigt påskägg som jag, tänkte därför bjuda Göran Persson på ett alldeles eget, innehållande:

Center - lite mer av den varan skulle göra under för sverige.
Cloetta mjölkchoklad - skapar många jobb i Linköping, de kan behövas.
Kexchoklad - Go' och gla', ska man tydligen bli.
Torkade bananer - GP kan behöva något nyttigt.

samt...

Sega skumtomtar

Skugge är petad från pedistalen...

En julafton för en herrans massa år sedan fick jag en bok av min bästa vän Anna. En lite oansenlig pocketbok, med ett inte så oansenligt namn - fittstim. Jag började läsa, sen var jag fast. Ända sen dess har Linda Skugge varit lite av min husgud.

Igår kunde man läsa Lindas råd till unga kvinnor i Expressen;

Ta för er och hjälp varandra, men lita inte på att nån kommer göra nåt bra för er skull. Den enda som kan fixa er framtid är ni själva.

Politik är bullshit, ingen politiker brinner för er, de brinner för sin egen framtid och karriär, tror ni nåt annat är ni mer än lovligt naiva.

Att snacka om att "höja kvinnolöner" är också bullshit. Det leder bara till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse.

Fixa skolan, fixa en bra utbildning, se om ert eget hus.Ta betalt! Var djävligt dyra. Tro på er själva, ingen annan kommer att göra det. Skapa er egen framtid och se till att inte bli ekonomiskt beroende av någon annan människa.

Kalla er inte feminist!

Feminism är inget kliv i karriärstegen. Livet är inte lätt. Alla de unga tjejer och killar som står upp för lika vilkor för kvinnor och män, de har det inte alltid lätt. Men det de gör är viktigt, de gör något som vi vinner på i längden, de fegar inte ur.

Skugge visar ett förakt för politiker. Att påstå att jag inte brinner för något annat än mig själv känns som ett slag i magen. Linda - världen är inte är vit eller svart, du har uppenbarligen gett upp, du nedvärderar en fantastisk bok, du tar tre steg bakåt, men på sätt och vis har du rätt. Vänsterfeminismen biter sig själv i svansen och mycket har gått snett.

Detta är en otroligt viktig diskussion, Linda Skugge får folk att diskutera jämställdhet vid köksborden och hon har 199 kommentarer på artikeln. Jag tänker fortsätta kalla mig feminist, men jag avskyr att jag har varit tvungen att peta ner en husgud från pedistalen.

Ta plats, var jävligt dyr, försörj dig själv, skaffa dig utbildning och kalla dig feminist!

Homosexuella änder

Ännu en intressant nyhet från rapports site...

"Homoänder ratar parningssugna honor" En fantastiskt spännande artikel, men det mest talande var ändå följande citat:

-Det finns annat än homosexualitet som är mer emot naturen, sådant vi människor är ensamma om - som religion eller att sova i pyjamas, säger Enquist.

Läs texten i sin helhet här

LO:s medlemmar vill inte stödja sossarna

61 procent av de tillfrågade LO-medlemmarna tycker att det är fel att de genom sitt medlemskap stödjer det socialdemokratiska partiet.

Jag har jobbat till och från inom hemtjänsten och som vårdbiträde, tänk om jag bestämt mig för att satsa på det jobbet, tänk om jag hade velat ansluta mig fackligt, tänk om jag hade vägrat betala sex kronor per år till Sossarna. Vad hade hänt då? Många "tänk om" men diskussionen är intressant.

Läs mer om rapports sifoundersökning här.

Vill du också byta regering?

På www.orangeabandet.se kan du hämta koden till ett virtuellt orange band.

Roligaste bilden idag hittade jag på Erik Hultgrens bildblogg... Ett gott skratt förlänger livet.

Total politik make-over

Igår fick vi storfrämmande på jobbet. Stefan Tornberg från Norrbotten dök upp på lunchen, läs om hans mycket annorlunda dag i den stora staden här.

Namninsamling till stöd för de arbetslösa ungdomarna

Efter 12 år av socialdemokratiskt styre står idag 146 000 ungdomar utanför arbetsmarknaden. Det är fler än vad som bor i Linköping, Sveriges femte största stad. Men vare sig socialdemokraterna eller LO verkar inse att det här är ett problem. Centerpartiet uppmanar alla som stödjer kampen mot ungdomsarbetslösheten att skriva på detta upprop.

Namninsamlingen kommer att överlämnas till arbetsmarknadsminister Hans Karlsson (s).

Skriv på här

Små fel och gigantiska misstag

– Man kan påstå att vi har gjort en felaktig bedömning eftersom vi ska vara säkra på att de som avvisas inte riskerar att utsättas för tortyr, dödsstraff eller annan kränkande behandling, säger Marie Andersson, pressansvarig på Migrationsverket.

Så säger Marie Andersson om att Shabbir Rizvi sköts ihjäl på en gata i Pakistan. Shabbir utvisades ur sverige, trots uppenbara hot mot hans liv och nu visade det sig att oron var befogad. Man har gjort bort sig, men det handlar inte om att köpa Toblerone med fel kreditkort, eller att man druckit för mycket sprit. Det handlar om människors liv.

Tänk om man vid den svenska gränsen kunde möta flyktingar med frågan, - Hej! Vad kan du? Vad vill du ha hjälp med, vad vill du göra och vad vill du jobba med? Tänk om man kunde utgå från att så många som möjligt skulle få stanna. Tänk om man kunde ta vara på människors möjligheter och se deras potential. Tänk om en människa med ett dödshot hängande över axlarna kunde få stanna i sverige.

Var utkräver man ansvar?

SSU byter namn?

Ta er en till på www.ssu.se, läs ett par artiklar och tänk på språkbruket... Någonting har hänt. Termen SSU:are verkar vara bortraderad och istället ersattt med formuleringen "unga socialdemokrater"

Skvaller brukar aldrig nå fram till mig, men just i detta fall har djungeltrumman trummat högt nog. Ryktet lyder att ordet SSU:are är så befläckat att man beslutat sig använda ett annat ord. Kanske borde ett namnbyte vara på sin plats? SSU kommer nog att vara förknippat med fiffel och båg ett bra tag till.

Ruslana i Ukrainas parlament

Schlagerdrottningen Ruslana, är uppenbarligen inte bara väldigt snygg och duktig på att sjunga. Efter förra veckans val i Ukraina står det klart att hon tagit en plats i parlamentet för Viktor Jusjtjenkos parti.

-Människor med sovjetiskt tankesätt kan inte göra livet i Ukraina modernt.

Citat av Ruslana, hämtat från svt.se. Det känns skönt att vissa människor faktiskt har kommit till den insikten, nu är det upp till bevis för den nya regeringen. Demokratin kan inte tas för given, ens om man en gång vunnit tillbaks den genom en orange revolution.

Krossad ruta och äckliga ägg

Igår bloggade jag om "Förenade arbetares" demonstration och om den hotbild den medförde för vår riksorganisation. Jag trodde faktiskt inte på allvar att något skulle hända. Jag var nog lite naiv kanske. Inga brandfacklor hade kastats in genom brevinkastet, det enda som simmade där var dagens tidning. Däremot var fönsterrutorna fulla med ägg, dessutom var en ruta krossad.

Jag undrar om detta är syndikalisternas version av revolution, eller kanske utomparlamentarisk påverkan. Om vandalisering är ett legitimt sätt att påverka i den värld de vill skapa, då hoppas jag att de kan stå för det, annars är de välkomna tillbaks för att torka upp äggen.

Gamla ägg är jäkligt äckliga, rutor är dyra att laga och jag är förbannad, men det är väl antagligen en del av syftet.

En käck morgonblogg

Klockan är 07.50, jag har lagt i tre tvättar, läst DN, sitter och äter mammas marmelad med rostat bröd och sippar på en varm kopp kaffe! Snart ska jag ta en vända förbi gymmet... Det är en äkta tysk tvättmedel/frukostflinge/kinderägg-reklam-morgon.

Lugn, ni som känner mig, jag har inte fått en personlighetsklyvning. Den nakna sanningen är den att jag hade inga kläder, vilket är dumt när man ska ut och resa i tre dagar. Den enda tvättiden som fanns kvar var kl 07.00, jag dricker pulverkaffe och mammas marmelad var det enda som fanns i kylskåpet. Men jag tänkte faktiskt gå till gymmet - om jag orkar.

Läste i DN att var femte student är fattig. Ingen större skräll, med enkel lågstadiematematik är det ganska lätt att räkna ut hur mycket en genomsnittlig student har kvar i plånboken. Problemet är bara att det är svårt att göra något åt sin situation, om du jobbar för mycket får du sänkt bidrag, vilket innebär att du antingen måste jobba väldigt lite, väldigt väldigt mycket, eller ingenting alls. För de flesta blir svaret att de inte jobbar alls, vilket innebär att de förlorar värdefull arbetslivserfarenhet.

Nu ska jag ta ut tvätten.

En hink med vatten

Idag gick jag från jobbet klockan 18.00, inte av egen fri vilja, utan därför att både Säpo och chefen mer eller mindre krävde det.

En organisation som kallar sig Förenade arbetare hade kallat till en demonstration i sympati för den franska generalstrejeken. Demonstrationen vände sig även mot centerpartiet och i pressmeddelandet hävdades bland annat att:

"Arbetsgivarna i EU har en plan för hur arbetsrätten del för del ska monteras ner. Samma förslag dyker upp samtidigt i olika länder. Idag är det anställningsskyddet som ska skotas, i morgon strejkrätten."

Farhågor fanns att demonstrationen skulle ta vägen förbi Stora Nygatan 4 där vår riksorganisation är placerad. En piketbuss placerades utanför porten och under brevinkastet fick vi rådet att ställa en hink med vatten. Så att eventuella brandfacklor inte skulle ta sig.

Vi har lagt ett förslag som skapar fler jobb åt unga människor. Ni får vara förbannade, ni får tycka illa om oss, ni behöver inte rösta på oss, ni är fria att uttrycka era åsikter och ni får till och med kalla mig för borgarbracka. Men någonting är snett när vi måste ställa en hink med vatten under brevinkastet och när jag faktiskt känner mig hotad för att jag är centerpartist.

Gudrun och jag

"Arbetsgivarna ser en kvinna i trettioårsåldern som ett riskprojekt, en potentiell barnaföderska, medan en jämngammal man ses som en karriärklättrare"

Så säger Gudrun Schyman till DN. Jag är beredd att hålla med.

Frågan om föräldraförsäkringen är en het och svårsmält potatis. Faktum är dock, att detta är den enda försäkring som inte är individuell. Dessutom tas över 80% av föräldraledigheten ut av kvinnor.

Jag delar Gudruns analys om att detta är ett fundamentalt jämställdhetsproblem. Jag tror även att detta är en av de bidragande orsakerna till att kvinnor tjänar mindre än män. Med mindre arbetslivserfarenhet kan du inte heller kräva lika hög lön. Ur ett liberalt perspektiv är inte familjen samhällets grundbult, utan individen. Ett liberalt synsätt borde inte vara att försäkringen till faller mamman och pappan gemensamt, utan att den tillfaller dem båda - separat.

Ja, jag ser problemen för enmansföretagare, ensamstående etc, men problem är till för att lösas, eller?

Egna misstag och andras fel

Det var egentligen bara en tidsfråga, men nu har hon avgått, Freivalds. Nedsläckningshistorien var bara den sista droppen - som ledde till en rejäl bakfylla.

Politiker måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar. Det är lätt att skylla på media, eller kanske på en slapphänt tjänsteman. Ibland svider det, men det kanske man får ta.

Nu satsar jag mina pengar på Jämtin som utrikesminister... Hoppas bara att vi slipper dras med Bosse under en längre tid.

Over and out - från Sollefteå.

Ingen revolution än

I dagens Sifo, publicerad i Svd, får kategorin "övriga" endast 2,8% av rösterna. Syndikalisternas revolution verkar inte vara nära, eller vänta, det kanske inte är meningen att man ska rösta på det osynliga partiet, de kanske ska ta över ändå...

Besök av s-studenter

Idag skulle S-studenter vara lite roliga. De ringde och meddelade att de har köpt en biljett till Maud, tur och retur Paris. De tänkte komma och lämna över biljetten med kvällspressen i släptåg.

Vår riksorganisation slet häcken av sig och på 40 minuter ordnade vi ett bildspel över ungdomars arbetslöshet som vi projicerade på väggen, vi köpte croissenter, samt en enkel biljett till Degerfors den 1:a maj. Degerfor(s) har sveriges högsta ungdomsarbetslöshet med 23,3%.

Biljetten var utställd till Göran Persson men överräcktes till Magdalena Streijffert, s-studenternas ordförande, som lovade att skicka den vidare....

Läs mer på www.cuf.se eller i Aftonbladets papperstidning från 2006-03-18

Utmanad...

Med tanke på den senaste tidens debatt här på bloggen tar jag mig gärna an kulturbloggens utmaning om att se någonting poitivt i motståndarnas idéer. Just idag tänker jag helt krasst definiera motståndare som vänster. Det behöver inte alltid vara så, men jag orkar inte skriva en hel uppsats, så jag smalar ner begreppet lite.

Jag tror att många politiker verkligen brinner sina idéer. Vänstern kämpar för de svaga i samhället och även om jag inte är överens om metoderna, så sympatiserar jag med målet. Många lokala vänsterpartister och sossar engagerar sig i flyktingfrågan, det är ett äkta engagemang.

Sossar tenderar att ha en ganska balanserad världsbild, världen är inte alltid svart eller vit, det är rätt skönt att i alla fall vara överens om det.

Miljö och jämställdhet är två otroligt viktiga frågor. Miljöpartiet är rätt bra på båda (och inte att förglömma - Fi) Det är faktiskt ganska bra att de finns, ibland. Precis som ungdomsförbunden behöver vara en blåslampa i häcken på moderpartiet behöver de vara en blåslampa på oss andra.

Det finns ingen som vill ha en fattig värld, där människor svälter, miljön är förstörd och män har all makt. Skillnaden är hur vi vill lösa problemen.

Många arga människor

Många har visat sin debettvilja och sitt öppna sinne genom kommentarer som:

"In your face borgarjävlar!"

"En spottloska i ögat på alla yrkespolitiker som tror att de har patent på att bestämma!"

"Ni borgare har i stort sett all media, alla pengar, snuten, staten och till och med den officiella "arbetarrörelsen", dvs klassförrädarna LO & sossarna, på er sida..."

Eller min personliga favorit...

"Era skattepengar i våra organisationer och era kulor i våra gevär!! HAHAHAHAHAHAHAHA!!!"

Kommentarerna har drällt in, ska försöka att förklara mig. Jag har aldrig ifrågasatt svt:s omröstning - Petter vann, rätt och riktigt. Jag har min fulla demokratiska rätt att tycka att det är synd. Jag är förbannad och upprörd, det är delvis mina och dina pengar som nu försvinner till en organisation jag inte sympatiserar med.

Det är en aning skrämmande, precis som någon skrev, och ja, det är nog dags att vi kavlar upp ärmarna. Det är möjligt att detta är ett underkännande av de politiska ungdomsförbunden, i så fall bör vi ta till oss av kritiken, snabbt som tusan. Jag vill verkligen inte lämna över sverige till utomparlamentariska grupper.

De bland kommentatorerna som tror att revolutionen är nära borde nog ta sig en funderare. Även om röstetalet sjunker så är det fortfarande runt 80% som faktiskt röstar, att lägga sin röst måste väl ändå ses som ett accepterande av demokratin.

Vem ska göra revolution? Det lilla fåtal som är kvar, hur ska de lyckas göra det utan våld? Vem gynnas av det och varför ska fåtalet bestämma över majoriteten? Hade svenskarna velat leva i Petters samhälle hade de låtit bli att rösta i riksdagsvalet, det gjorde de inte, men en hel massa syndikalister röstade uppenbarligen under toppkandidaternas final.

Det osar av förakt bland vissa av kommentarerna. Ett förakt för de som tjänar pengar, för de som anställer andra och ser till att andra faktiskt får en lön. Ett förakt mot de som betalar mängder med skatt -till vår gemensamma sektor. Det är synd.

Röde Petter tar priset

Japp, nu var den avslutad. Finalen i toppkandidaterna, fast jag kan inte påstå att det var en toppkandidat som vann. Den enda vinnaren i denna såpa är syndikalistiska ungdomsförbundet som nu är 100 ooo kronor rikare - grattis. Ett marxistiskt bokförlag samt en fildelningssajt har också fått del av kakan -grattis ni också.

De största förlorarna är skattebetalarna som nu har slängt bort 250 000kr på en organisation som kallar både riksdag och polis för demokratiska missväxter. Funderar på hur svt ska motivera utbetalningen av pengarna.

På svt:s kampanjsajt för fri television kan man läsa följande:

"... vi får ta ställning. SVT är faktiskt skyldiga att värna: "det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet". Det står i radio- och tv-lagen. Det betyder att vi ska ta ställning och verka för demokratin."

Jag stannar där. Nu ska jag gå och vara arg ett tag.

Schlagerallians med vittring på guld

Oddsen för att Carola skulle vinna lördagens deltävling i melodifestivalen var 1.01. Att kristdemokraterna ska vinna höstens val är kanske lite mer av en högoddsare. Ändå dristar jag mig till att påstå att Göran Hägglund är Alliansens Carola. Det står en aura av nykristenhet runt dem bägge, trots att Hägglunds popularitet ännu inte skjutit i höjden på samma sätt som Carolas så är den på uppgång. Hans framträdanden kan var både roliga och gripande, nästan som att bli fångad av en stormvind.

Göran Hägglund är lite av främlingen och frågan alla ställer sig är – vad döljer du för mig? I Hägglunds mörka ögon bor det en stor dos värdekonservatism, men även en hel del dolda djup. Hägglunds likhet med Carola torde vid detta lag vara bevisad, det spännande i kråksången är dock att även de andra Alliansledarna hade sina motsvarigheter i lördagens startfält.

Maud Olofsson, kvinnan från vidderna, kopplingarna till Sandra Dahlberg behöver knappast beskrivas ytterligare. Sandra Dahlberg direktimporterades från Klimpfjäll av Bert Karlsson. Maud Olofsson är visserligen inte uppvuxen på ett fjäll, men hon grävdes fram i Högfors och puttades till riksdagen av Fälldin. Sandra bor numera i Hagfors, byt ut ett a mot ett ö, sambandet är nästan skrämmande.

Liksom Dahlberg är Olofsson en hejare på att dansa. Hon är betydligt mer dansant än sina allianskollegor och svänger gärna sina lurviga både till Abba och Sven-Ingvars. Sandras låt i lördags hette ”Jag tar det jag vill ha”, ingen betvivlar väl att det samma gäller för Maud Olofsson.

Leionborg håller i taktpinnen för ett parti med många starka kvinnor. Marit Paulsson, Cecilia Malmström, Birgitta Olsson och Karin Pilsäter, för att bara nämna några. Givetvis drar man kopplingen till Günter and the Sunshine girls, en man omgiven av kompetenta kvinnor. Ärligt talat funderar man på vad han gör där, damerna verkar klara showen så mycket bättre på egen hand. Likheten med Leijonborg är slående.

Även Moderaterna har schlagertouch. Enligt deras senaste kampanj älskar man Sverige. Roger Pontare har samma tankar och uttrycker klar och tydligt att han aldrig sviker sitt land, men frågan är om man, efter kvällens framträdande, verkligen kommer viska hans namn.

Reinfeldt ser dessutom ut precis som Roger Pontare. Fru Filippa kan dock glädja sig åt att hennes man har aningen bättre klädsmak. Den dag Fredrik Reinfeldt kommer till en partiledardebatt utstyrd i en Pontariansk kreation kommer de hårt kritiserade röda slipsarna att framstå som en blygsam bagatell.

Roger Pontares låt hette Silverland, med en Schlagerallians vid makten är Sverige på väg att bli ett stolt guldland. Oddsen för ett maktövertagande börjar nu närma sig Carola-nivå. Även om Hägglund, Olofsson, Leijonborg, och Reinfeldt inte är lika glittriga som sina kollegor i melodifestivalen känns det tryggt att det är de som kommer att styra och inte vice versa.

Mörkande myndighet

Häromdagen kom det glädjande beskedet från arbetsmarknadsstyrelsen - Ams, att den öppna arbetslösheten sjunker. Enligt Ams beror detta på att antal platser i åtgärdsprogram har ökat.

Myndigheten erkänner sitt eget misslyckande, men sopar det samtidigt under mattan. Den öppna arbetslösheten har minskat, men antal personer i åtgärder har ökat. I verkligheten är det alltså ingen minskning, utan i bästa fall ett nollsummespel.

Arbetslösheten ska lösas med riktiga jobb. Inser inte byråkraterna på Ams detta kanske det är lika bra att avskaffa myndigheten. 70,2 miljarder fanns avsatta för arbetsmarknaden i regeringens budget för 2006. Pengarna behövs bättre på andra ställen. Kanske för att sänka skatter och underlätta för företagare, de skapar faktiskt riktiga jobb.

Ännu ett försök

Ledarförsök nr. 2

Det fräser i de orangea leden

I valet 2002 tog folkpartiet priset i klassen oväntade uppryckningar. Språktestfrågan blev en guldkalv och väljarstödet för folkpartisterna ökade med 8,7 procent. Detta innebar ett valresultat på 13,3 procent.

Idag är läget ett annat. Enligt senaste mätningen från opinionsinstitutet Demoskop har folkpartiet stöd av 9,3 procent av väljarna, alltså en minskning med fyra procent.

Demoskops undersökning publicerades i onsdags, samma dag presenterades en uppgörelse mellan socialdemokraterna och folkpartiet om hemlig avlyssning – buggning. Förslaget innebär att avlyssning ska tillåtas då man misstänker grova brott, med ett minimistraff på fyra år.

Det är inte konstigt att katten börjar riva när han hålls med svansen ett par centimeter ovanför vattenytan. I ett pressat läge måste man reagera. Folkpartisterna är givetvis medvetna om situationens allvar, de är även medvetna om att en politik med hårdare tag, mindre liberalism och större krav fungerade förra gången. Kanske fungerar det även detta val.

Folkpartiet framstår mer och mer som Alliansens bråkstake och bilden av en enig opposition har naggats i kanten. Kanske bör man ha lite is i magen, låta folkpartisterna hållas och istället fokusera på de frågor som det ändå råder enighet runt. För faktum kvarstår, även om det fräses och klöses i Alliansens orangea led, är osämjan så ofantligt mycket större i de rödgröna skarorna.

Försök till ledare

Nu har jag lyckats konstruera något som ska likna en ledare...

Köksbordets försvarare

Familjens förhandlingar sker allt som oftast vid köksbordet, men makten är begränsad. Diskussionerna stannar oftast vid privatekonomi samt strategisk tidsplanering över dagishämtning, fotbollsträning och matinskaffande. Det är ämnen som fungerar ganska bra att bestämma om vid pleniförhandlingar i köksbordsparlamentet.

Problemen uppstår när ditt eget parlament vill ta sig större befogenheter, kanske bestämma över vilket dagis du vill lämna ditt barn på eller hur din kommun ska prioritera dina skattepengar. Konstigt nog känner sig även kommunpolitikerna maktlösa. Enligt en undersökning från organisationen Sveriges kommuner och landsting funderar många kommunpolitiker på att hoppa av sina uppdrag. Hälften anger maktlöshet som ett av skälen. En tredjedel tycker att det är för svårt att påverka. Om inte ens våra förtroendevalda kommunpolitiker anser sig kunna påverka, var ligger då makten?

Den socialdemokratiska maktdominansen har skapat de maktstrukturer som finns idag, den borgerliga Alliansen tenderar att krama systemen. I visionen för Sveriges styre utgår man från de maktstrukturer som redan finns. Det finns i stort sett ingen diskussion om hur makt ska fördelas, utom möjligtvis hos centerpartiet. Hos centerpartisterna pratas det om maktfördelning och ett starkt regionalt styre. Det senaste påfundet är ”köksbordsdemokrati”. Man kallar tankarna Högforsprincipen, med inspiration av Fälldins Ramviksmodell, där man alltid tog hänsyn till vilken påverkan besluten fick för den enskilda människan.

En intressant konflikt uppstår när man sätter detta i motsats till socialdemokraternas regleringsiver. Heltidsutredningen har stötts och blötts i media. Kort innebär den att heltidsanställningar ska bli normen och att den som idag jobbar deltid ska erbjudas heltid inom tre år. Företagarorganisationernas reaktioner på förslaget har varit hårda, man menar att detta innebär att färre kommer i arbete. En annan, kanske viktigare poäng, är att staten kraftigt överträder sina befogenheter då man går in och petar i privata företags organisation.

Det senaste på regeringens konferensbord är den så kallade. Matutredningen. Den kommunala debiteringen av mat inom äldreomsorgen ska bli mer rättvis. De gamla ska därför betala olika mycket för maten beroende av inkomst. Bit för bit plockar man bort kommunmedborgarnas möjlighet att själva påverka den kommunala ekonomin. Varje inskränkning av det kommunala självstyret flyttar makten längre bort från ditt köksbord. Varje likriktning av kommuners verksamhet hämmar konkurrens och idéutveckling.

Centerpartiets ledare Maud Olofsson har tagit som sin uppgift att ta den politiska fighten för människors rätt att bestämma mer själva. Kanske kommer vi i framtiden att minnas Maud Olofsson som köksbordets försvarare.

På äventyr i Eskilstuna

Just nu befinner jag mig på Eskilstuna Kurriren för en kurs i ledarskrivande. Fanstastiskt kul att göra saker bara för mitt eget höga nöjes skull. Finns förhoppningsvis utrymme för lite bloggande.

Mumsiga muffins...

Häromdagen fotade jag pressbilder till min floffiga valsida. Mitt i plåtningen fick jag ett ofattbart sug efter chokladmuffins. Min påpassliga fotograf Berit fick naturligtvis med detta på bild. GI och Atkins i all ära, men utan choklad blir det svårt att leva...

Gnälliga bönder eller framidsinriktade företagare?

Sitter på LRF-ungdomens stämma och bloggar, trådlöst internet är fantastiskt! Detta är en riktigt trevlig tillställning, dessutom går förhandlingarna snabbt och effektivt.

Lars-Göran Pettersson, LRF:s förbundsordförande var här i förmiddags och talade, ett välskrivet tal men kanske inte jätteinspirerande. Dessutom verkade han ha en ganska speciell relation till Göran Persson...

Det mest slående är framtidsinriktningen. Ingen stans har jag stött på en enda gnällig bonde. Här talar man om framtid, lika villkor, grön näring, jämställdhet, satsningar och framtidsbrancher. Det är så man löser problem.

När oljan tar slut kommer LRF och Sveriges bönder förhoppningsvis att stå rustade, de kommer att se till att sverige blir världsledande exportör av grön enerig. Tur är väl det, regeringen verkar inte ha någon ambition i den riktningen.

En riktig man...

Efter jobbet släpade jag mig till Konsum, har tänkt att handla i en vecka nu, så det var verkligen på tiden. Konsum hade en mini-bokrea och jag gjorde ett fynd - en riktig man. Alltså, jag hittade inte en karl, utan en bok.

Boken utlovar att den innehåller allt man behöver veta för att bli en riktig man. Superbra! Det finns många saker jag behöver kunna om männens värld. Jag och många kvinnor med mig behöver faktiskt lära oss hur man planterar ett träd, anlägger en uteplats, konsten att ta isär någonting, hur jag försvarar mig mot vilda djur, överlevnad i det fria, eller hur man hittar rätt i förorterna...

En del av mannens kunskaper besitter jag redan, tex. att man inte ska stå i vatten när man handskas med el, men en del är kvar att lära. Skämt åsido, min poäng är att om man tror att männen ska ta plats i köket så är det nog dags att vi tar plats i verkstaden, vid gräsklipparen, bilen osv.

Ska man ha halva makten får man baske mig se till att överbrygga några egna barriärer, så även om det är en fånig bok så kanske den kan komma till användning. Kunskap är makt. Inte för mannen med sårad manlighet, men kanske för kvinnan med manliga ambitioner.

Vårstämma i Värmland

I helgen har jag varit hemma i värmland, lungt, skönt, tyst och framförallt mycket snö! Hann även med CUF Värmlands vårstämma, jag slutade som ledamot i styrelsen, och Lars Nyborg avgick som ordförande.

En av de första saker jag var med på som ny medlem i CUF var vårstämman 2001, då Mona Smedman avgick som distriktsordförande. Jag minns att Mona grät och jag tyckte att det var fantastiskt fånigt.

Nu stod jag där själv, och min vana trogen grät jag inte, jag bölade som en tok... Det är svårt att hålla tacktal när man låter ungefär som ett dagisbarn som har ramlat och slagit sig. Tror jag måste jobba på kontrollen av mina tårkanaler.

Vill passa på att presentera Lars blogg, mycket nöje. Nu ska mina överansträngda tårkanaler och jag gå och sova lite.

Min valhemsida

Nu ligger den uppe, Maries fantastiska valhemsida www.centerpartiet.se/marie Den är inte riktigt klar än, men förhoppningsvis hinner jag fixa resten i veckan.

Sidan är tänkt som ett komplement till bloggen, den kommer alltså inte att innehålla särskilt mycket politik, utan mer kontaktinfo, pressbilder, personlig info osv.

Dagens poäng

Kanske kom det inget storslaget ur konventet, ingen gemensam statsministerkandidat presenterades, inga nya politiska uspel. Dagens poäng tillfaller ändå P J Anders Linder i dagens Svenska Dagbladet - glädjen var ingen PR-kupp. Anders fortsätter sedan med att sätta fingret på det jag tänkte, men inte lyckades formulera:

"Här fanns inget av attityden "hur har ni kunnat sälja ut vår politik", utan en äkta tillfredsställelse över att det har gått så bra att komma överens."

Alliansen har satt sig på bussen på väg mot Rosenbad. När man har en tydlig tidtabell och en idé om vart man vill kliva av, då är man beredd att komma överens om vilken buss man ska ta -eftersom målet faktiskt är viktigare än själva resan.

Allianskonvent

Dagens första kaffe har avnjutits, idag var den extra välbehövlig.

Nu ska jag snart springa iväg och mingla med höjdarna på Allianskonventet, ska bli riktigt intressant. Återkommer med rapport.

Snoppkrossarspelet

Rykten säger att människor närstående till röd press har konstruerat detta spel... Krossa patriarkatet har helt plötsligt fått en ny innebörd. OBS! Klicka inte på länken nedan om du inte innehar ett visst mått av humor.

Snoppspelet

OS och föräldraledighet.

Jag har inga barn, vilket jag oftast är tacksam över. Om jag hade haft barn, hade jag gladeligen gjort som många män, tagit ut min föräldraledighet i samband med större idrottsevenemang.

Idag har jag kompledigt, vilket i praktiken innebär att jag svarar i mobilen hemma istället för på jobbet. Såg precis när Sverige förlorade skidskyttestafetten med typ 2 cm. Har även hunnit med sammandraget av gårdagens isdans. OS är fantastiskt!

Fast handen på hjärtat tror jag inte att små kids uppskattar OS lika mycket som oss andra, de föredrar nog att ta pappsen med sig till skidbacken och prestera själva.

En kväll i sandlådan...

Om man släpper ut sju ungar, med varsin spade, i en sandlåda så kommer de att börja bygga små fina sandhus med vallgravar, sandkakor och dekorationer.

Om man släpper ut sju partiledare i en sandlåda, kommer de att använda spadarna för att banka skiten ur varandra. De kommer att kasta grus i varandras ögon och slutligen kommer de att stampa på varandras sandslott. Dessutom kommer de att avge ett bullrande skratt åt eländet.

Detta kommer att bli en smutsig valrörelse. Partiledardebatten idag var dålig, riktig dålig. Nu lämnar vi detta och går vidare, men för guds skull -sluta skratta åt varandra. Det är inte kul.

Hur luktar partierna?

En diskussion med min kombo i morse föranleder till denna blogg. Jag putsade mina skor (OBS! Händer inte ofta...) kom då på att skokräm luktar gott.

m- Skokräm luktar gott!

x- Va?

m- Ja, det är en trevlig lukt på något sätt...

x- Du kanske förknippar något särskilt med lukten?

m- Hmm, ja skoputsning kanske...

x- Jag tycker att avgasångor från skotrar luktar gott!

m- du är ju knäpp!

x- men du, vilken lukt tror du att man förknippar med olika partier?

Detta var morgonens intelligenta tankeställare... Här kommer mina förslag:

Vänsterpartiet: Sprayfärg
Socialdemokraterna: Insutten maktkorridor
Miljöpartiet: Vitlök
Centerpartiet: Som en sommaräng
Folkpartiet: Dammig skolsal
Kristdemokraterna: Församlingshem
Moderaterna: Dyrt rakvatten

Alla hjärtans dag.

Idag har jag surat. På hela dagen fick jag inte en enda ask choklad, inte en enda liten blomsterkvast, inte ens ett litet kort. Sur och grinig styrde jag kosan mot tunnelbanan.

Detta var nog första gången jag åkte tunnelbana i verklig rusningstrafik. Måste erkänna att jag fick en smärre chock, det var knôkfullt som vi säger i värmland. Eftersom jag är en nyfiken människa ägnade jag mina sex väntande minuter åt att iaktta folk. En tanke slog mig, det kryllar faktiskt av människor, som i alla fall till det yttre, ser ut att tillhöra de som fallit mellan maskorna i vårt sociala skyddsnät.

Jag såg inte en, eller två, det var nog snarare tio eller femton. Socialstyrelsens rapport som släpptes för ett par veckor sedan visar att hemlösheten ökar. Måste det vara såhär, vad är det som gör att samhället inte klarar av att ta hand om de som verkligen behöver det? Är detta socialdemokraternas Sverige där alla ska med?

När jag kom hem hade jag fått ett sött kort från min kompis Anna, helt plötsligt kände jag mig inte lika eländig, men den otrevliga känslan i magen, den finns fortfarande kvar.

Att få ett förtroende.

Citat från dagens Metro

”Att sitta i riksdagen är ett förtroendeuppdrag. Du måste ha dina partikamraters förtroende och förtroende tar tid att bygga upp.”

HÅKAN JUHOLT (s), OM ATT SÅ FÅ UNGA
FINNS PÅ VALBAR PLATS

Metro har lyckats med det stora "avslöjandet" att bara 1,4 % av riksdagsledamöterna är under trettio år, finns även att läsa på www.scb.se, och är inte direkt nytt under solen. Granskningen visar även att Centerpartiet och Moderaterna inte har en enda kandidat under trettio år på valbar plats (valbar plats definierar man som antal mandat efter förra valet).

Något som Metro inte nämner är att vi har ett helt gäng kandidater som står högt upp på listorna, tillexempel, Annie, Magnus, Bassem och Fredrick.

Antalet unga riksdagskandidater har sjunkit sedan 1994, samtidigt som fler faktiskt finns med på listorna. Engagemanget har ökat, utrymmet har minskat. Jag tror att vissa gamla dammsamlare i partiorganisationerna måste inse att det inte är deras nåd och goda vilja som ger ett riksdagsmandat - det är väljarnas förtroende, en jäkla massa kompetens samt skinn på näsan.

Ger man inga unga chansen, kommer man inte heller att attrahera de nya väljargrupperna. Det är trist att säga det, men för många partier minskar väljarbasen på grund av "naturlig avgång". Vill man vara med i matchen om 20 år måste man börja förnyelsearbetet nu, eller ja, helst i går.
Vill även slänga med den ständiga brasklappen. Demokrati är inte en konstant. Vi måste vinna den om och om igen, att vi har en riksdag idag innebär inte att vi har en i morgon. Den unga generationen är den som kommer att ta över, oavsett vad köttberget råkar tycka om saken. Genom att stänga dörrar för oss, försvagas demokratin.

En bajsbrun historia

Peter Wolodarski får frispel på dagens ledarsida i DN. Ibland hör Peter storstadsbor säga att de tänker rösta på Centerpartiet. Detta är tydligen inte acceptabelt pga. Centerpartiets bajsbruna historia, ja bitvis är den verkligen bajsbrun.

Kanske är det så att vi borde skriva en vitbok, kanske gör det att det bruna suddas ut? Jag tror tyvärr inte det. Vår historia är vad den är, med eller utan bok. Det enda man kan göra är att be om ursäkt, för idéer som formulerades 50 år innan jag föddes.

Ska Centerpartiets politik idag dömas utifrån vad som var då? Att vi inte publicerat en bok, innebär det att vi inte tagit tag i frågorna?

En inte allt för vild gissning är att Peter röstade på Folkpartiet i förra valet. Ett parti som idag inte klarar av att stå upp för de liberala värderingarna, som vill ha både språktest och övergångsregler. Är det bättre?

För er som längtar efter sommaren...

Nu är kommunismen nära...

Marita Ulvskog är i storbråk - med det privata näringslivet. Uppenbarligen låter de onda företgagen bli att investera under valåret, eftersom de inte vill visa hur bra det går för sverige.

Jag blir matt, men för mig handlar inte denna debatt om hurvida Marita har rätt eller inte. Den handlar om det privata näringslivets koppling till staten, har de ett ansvar gentemot sossarna? Är deras uppgift att upprätthålla ett maktsystem som inte är fördelaktigt för dem? - Knappast.

När har makten blivit viktigare än politiken? Kanske när man går ut och kräver att det privata näringslivet ska göra investeringar under valår. Kommunismen känns läskigt nära.

Welcome to Casino à la SSU

Den moral sossarna sätter upp för andra gäller uppenbarligen inte dem själva. I en artikel publicerad på svt.se den 24 november ondgör sig regeringen över det fruktansvärda utländska spelbolagen. Man redogör för en rad regler som satts upp för Svenska spels framtida pokersatsning.

Men helt plötsligt verkar s, ssu, samt div. samarbetsorganisationer inse att här finns pengar att hämta... Nu är poker inte längre ett påfund av djävulen själv, utan ett smidigt sätt att fylla kassan i ospecificerade ideella organisationer.

Tänkte att jag skulle forska lite mer i detta, började på ssu:s hemsida, men den har legat nere i flera dagar, så där fanns inget att hämta. Fortsatte till sap.se, men där fanns absolut ingenting. Surfade vidare till Expressen där jag kunde läsa att stora delar av ansökan nu är hemligstämplad.

Ingvar Hedlund på Expressen ställer följande fråga till partikassören:

Är det lämpligt av partiet att starta nätpoker, ett spel vars skadeverkningar drabbar många ungdomar?
- Ja, det tycker vi. Därför att om regering och riksdag har bedömt att Svenska Spel kan bedriva nätpoker tycker vi att det är rimligt att man har någon form av likabehandling, att alla aktörer har möjlighet att bedriva nätpoker som lyder under svensk lagstiftning, säger Tommy Ohlström

Sossarna verkar tro att det är någon annan som har makten. Varför skulle de annars demonstrera mot sin egen politik en gång varje år, varför skulle de annars se sig själva som en fristående aktör gentemot en regering som består av, just det, dem själva. Varför gäller åsikter och värderingar andra, men inte dem?

Aaaah, det var dagens avreagering! Nu ska jag försöka andas ett tag.

Ps. Såg precis på Re:agera, västerbotten. Anna Sjödin debatterar mot Centerpartisten Helena Lindbladh om ungdomsarbetslösheten. Jag vill bara påpeka att Anna lovar ”hundratusentals nya jobb nästa år”. Hur hon ska lyckas med detta sa hon dock inte. Ds.

Dagens kuriosa

Först skulle jag vilja börja med ett av de roligaste citaten denna månad. Dessa bevingade ord yppades på Centerpartiets kommundagar förra helgen.

Marie: Bloggar du?
Kommunalråd i x-kommun: Nej, jag har inte gått den buggkursen än...

Blir det roligare än så?? Kanske... Idag har jag nämligen fikat med den amerikanske man som författade mailet som jag publicerade här. Världen är knasig.

Ursäkta Stockholm -skärp er!

Igår skulle jag göra Stockholm osäkert, jag och min kombo Berit var ute efter schysst musik och gick därför till en rockklubb. Hade man gjort en Temo i lokalen hade vänsterpartiet haft över 60% (Ursäkta generaliseringen, men jag satsar mitt högra lillfinger på att jag har rätt.) Ja ja, nu är ju inte partifärgen det viktigaste när man ska lyssna på musik...

Så, bandet, ett gäng män runt 50-strecket, kliver upp på scenen och börjar spela. Döm om min förvåning när det helt plötsligt kändes som att jag befann mig på Kolsnäs, folkets park i Sunne. Till denna rockklubb i Stockholm har man släpat Torgny Melins från Säffle, ni kanske känner igen hitten "I'm a dansbander, yes I am". Fredrik Virtanen bloggade redan i oktober om detta gäng.

Vad säger man egentligen, här åker man till den stora staden, bara för att höra ett gäng vänstermänniskor stå och skandera -Säffle, Säffle, Säffle, till ett dansband! Ursäkta Stockholm, men detta är varken coolt eller nytt. Men välkomna till Kolsnäs - at any time.

Låt bli familjen Hägglund.

"Vi kristdemokrater tror att det bästa sättet att hjälpa barn är att stötta familjen. Föräldrarna är av ojämförbar betydelse i barnens liv. Investeringar i föräldrarna är därför investeringar i barnen."

Så skriver Göran Hägglund i dagens DN debatt. Jag delar inte den kristdemokratiska analysen, jag gör verkligen inte det. För mig kommer alltid den minsta enheten att vara människan - inte familjen.

En familjestation och en dygnet runt bemannad jourtelefon för familjen ska inrättas, i samtliga kommuner. Jo, jo, snacka om att öka utgifterna! När Kristdemokraterna i Tyskland har tagit över landet och vågar ha visionära diskussioner om marknadsliberala reformer, plattskatt och skattesänkningar sitter kd i Sverige och hittar på popp-politiska förslag utan relevans. Hägglund är inte Merkel direkt.

Malmvägen

Johnnie och Mattias tillhör mina tv-favoriter och idag fick vi se en ny sida. I det nya projekt Malmvägen vill de ge struliga ungdomar en andra chans, de ska få lära sig ett yrke och få möjlighet till en praktikplats.

Kändes lite som att göra en "Jamie Oliver", fast i Sverige, inte riktigt så nytt som man skulle kunna önska. Är det egentligen inte sjukt att det går att göra en sån här såpa i Sverige idag - 2006. Är vi inte bättre än såhär? Vi lägger absurda summor på AMS varje år, behövs det verkligen ett tv program för att fixa fram jobben?

Ungdomsarbetslösheten är skyhög, det vet vi redan. Nu är frågan om detta kommer att lyfta debatten. I så fall diggar jag Malmvägen.

Alvedon eller Klorin?

Här sitter jag nu, lagom PMS:ig, med ont i huvudet så att det skriker om det. Klockan är 19.32, jag har slut på den enda sorts tablett som hjälper - magnecyl Koffein. Kan jag göra något åt det? Nej, för i Sverige och Nordkorea, har vi bestämt att man inte får köpa receptfria läkemedel på ICA eller Konsum.

Jag blir så förbannad. Kan ni ge mig ett enda vettigt skäl att det är så, ett enda?? Det borde vara betydligt farligare med Klorin, Ajax, Kaustiksoda, och förmodligen till och med grönsåpa än med Alvedon.

Peter Ahlthin - dagens stolpskott...

Peter Ahltin säger i Svt:s debatt, att det är ointressant hur många våltäktsmän som går fria i vårt samhälle. Det är en viktigare fråga att diskutera hur många som sitter oskyldigt dömda...

Han menar att domstolarna tar ovidkommande hänsyn - när det gäller män. Var har egentligen männsikan levt de senaste åren?? Jag tänker inte ens bry mig om att kommentera mer, det luktar unken kristdemokrat lång väg.

Idag har jag pekat finger i riksdagens första kammare

Alliansen anordnar något som kallas Rosenbadsakademin, syftet är att förbereda de anställda på riksdagskanslierna för uppgiften att inta regeringskansliet. Ett nobelt syfte, dock mycket sömnigt.

När jag har tråkigt blir jag en aning obscen, därför kunde jag inte hålla mig, utan livade upp mitt humör genom att peka finger åt en kollega på riksdagskansliet. Undrar hur många som gjort det - pekat finger i riksdagens första kammare, alltså.

En annan stor behållning av eftermiddagen var Karin Lindell, generaldirektör för konsumentverket. En kvinna som fullkomligt sket i vem hon trampade på tårna. Kanske har det något att göra med att konsumentverket precis blivit deporterat till mitt kära Värmland.

Talaren innan Karin, Christine Annemalm från Ekonomistyrningsverket, passade på att göra reklam för verkets hemsida: www.esv.se Något som Karin replikerade såhär:

"Jag tänker inte göra reklam för vår webb, den är tillräcklig välbesökt ändå."

Hon fortsatte med sin vassa ironi och påpekade att det är svårt att göra verksamhetsplaneringen innan jullovet om man får regeringsbrevet den 29 december...

Aj lajk människor som säger vad de tycker, även om arbetsgivaren råkar vara regeringen.

Könsroller krossar killar.

Enligt en artikel i dagens DN löper killar större risk än tjejer att utveckla alkoholism och antisocialt beteende. Enligt Jenny Eklund, som nästa vecka presenterar sin doktorsavhandling, beror detta till stor del på skillnader i bemötande. Det verkar finnas en acceptans för att killar slåss.

"En förklaring kan vara att omgivningen har olika förväntningar på hur pojkar och flickor ska bete sig och reagerar olika på deras beteende redan när de är små. Det tycks finnas en acceptans för att pojkar slåss, men mycket pekar på att omgivningen inte accepterar samma beteende hos flickor.

Förväntningarna kan i sin tur leda till att pojkar får uppfattningen att det är accepterat att de slåss, medan många flickor får ett mer inåtvänt beteende."

Min poäng är, som många gånger förr, - att krossa könsrollerna innebär inte bara fördelar för den del av befolkningen som innehar bröst. Det är inte ok att killar slåss, det är skrämmande att det sker med acceptans av samhället.

Stockholmifiering

Bulten i bo uttrycker i denna kommentar sin oro för att min blogg ska likriktas in i Stockholmsgyttret, jag hoppas verkligen inte att det blir så - men Stockholmifieringen kan smyga sig på en när man minst anar det...

Snart slutar jag nog säga "Ekspresso" och kanske börjar jag istället säga "Esspresso" som alla andra människor här.

Kanske kommer jag i en snar framtid att sluta leta efter värmlandsanknytningar överallt. Köpte knäckebröd på ICA, tillverkat av Wasa bröd med tillverkning i Filipstad, på Hemtex hittade jag lampskärmar designade av en kvinna med ateljé i Ivarsbjörke - Sunne kommun.

Eventuellt kommer jag inte längre att hälsa på människor, funderar även på att sluta prata dialekt, då slipper man bli bemött med - tjipp och hejsan.

Eller så fortsätter jag helt enkelt att vara jag, det blir enklare så. Med detta sagt så kan Bulten sova gott i natt också.

En ny kalender- ett nytt liv!

Idag har jag köpt en ny kalender. Det känns alltid skönt att börja året med blanka sidor, det kan komma väl till pass eftersom jag har fått ett nytt jobb...

Från och med den 10 januari kommer jag att jobba som pressekreterare och kampanjstrateg för CUF:s riksorganisation.

Klyschor om utmaning osv. känns ganska överflödiga, men kul som tusan ska det bli. Detta innebär även att den inbitna lokalpatrioten kommer att flytta till den kungliga hufvudstaden... Vilket i sin tur innebär att jag måste skaffa mig en rejäl karta över stockholm. Jag vet att röd linje går mot fruängen eller norsborg, samt att om man går ut huvudentrén på centralen, tar till höger och går ett tag så kommer man till gamla stan' - that's it...

Jag fick ett mail...

Ibland dimper det ner roliga mail från mina bloggläsare, häromdagen fick jag detta mail, som jag med nådig tillstånd av författaren härmed publicerar:

Ärende: People stuck in trees.

Hello Ms Wickberg-

For those of us of the non-Swedish speaking persuasion, do you have any writings/postings in english?

I'm an American in Germany, and after tripping across your blog today, I couldn't help but wonder what the hell was going on. Based on photos alone, my friend Harry (doctorate in psychology) says you're certifiably insane, but I say given the ever-growing trans-Atlantic rift these days, it must be a "cultural" thing. A sort of Fear and Loathing in Rural Sweden meets Dances With Horses. Who is right?

Best,
Curious Nick

Förmodligen ser min blogg ganska vansinnig ut om man inte kan svenska. Skrev dock ett svar tillbaks och försökte förklara galenskapen - vilket ledde till att Nick förlorade fem dollar i vadet mot Harry om min påstådda vansinnighet. Tokigt.

Stôlligheter...

Hur ska man läsa ett valmaifest? Jag kan inte se det på något annat sätt än att man måste förutsätta att om ett parti får över 50% av rösterna ska frågorna drivas igenom. Vänsterpartiets förslag till valplattform är i så fall skrämmande läsning...

"Den offentliga sektorn, vår gemensamma sektor, är den bästa motorn i utvecklingen mot ett solidariskt samhälle. Att omvandla utgifter för arbetslöshet till jobb i offentlig sektor är en vinst för hela samhället. Vi vill att 200 000 nya jobb skapas i offentlig sektor."

Om man gör en "plusjobbsberäkning" dvs räknar med att varje anställd kostar 1000kr om dagen och antar att man jobbar 230 dagar om året så ger det en kostnad av 46 miljarder/år. Alltså... För att lösa arbetslösheten anställer vi flera hundra tusen människor i offentlig sektor och slussar pengarna runt i det statliga maskineriet! Smart VPK, men knappast tillväxtfrämjande, ekonomiskt hållbart eller ens sunt.

Världens framsteg

I dagens DN-ledare skriver Niklas Ekdal om världens framsteg. Barnadödligheten har minskat drastiskt, färre människor svälter och fler människor lever i ett demokratiskt samhälle. Även Tsunamin avhandlas, men i ett annat ljus än vanligt.

"Tsunamin i julhelgen 2004 visade, mitt i tragedin, att globaliseringen har lett till moralisk uppryckning. Tack vare snabbt och omfattande bistånd har katastrofen inte följts av epidemier, vattenbrist eller svält. Det är ett väldigt framsteg - i några av de länder som för inte så länge sedan betraktades som världens fattigaste."Vad väljer man att se, vilken bild vill man spegla av vår samtid? Människor tog sig samman, kraftsamlade och löste tsunamikatastrofen på ett, efter omständigheterna, fantastiskt sätt. Men vad hände med jordbävningens offer i Pakistan? Samtidigt som Ekdal skriver om sin ljusa framtidsvision fryser de ihjäl, eftersom vi inte ens klarar av att skicka ordentliga tält. Är det bra ellert dåligt att välja att se det positiva framför det negativa och vad händer om vi gräver ner oss i dynga - vägrar se att samhället faktiskt går framåt?

Mitt volleybollag har förlorat alla matcher, utom en, denna säsong. Vad gynnar oss mest, att fokusera på de matcher vi har förlorat, eller på den match vi faktiskt vann? Vad skapar ett vinnande lag och vad får oss att orka uträtta storverk i framtiden?

Det är farligt att börja klappa sig själv på den julmatsstinna magen och tro att allt börjar ordna upp sig. Det är ett svek mot alla de som fortfarande är sjuka i aids, dör av svält, fryser ihjäl eller saknar möjlighet till egen försörjning. Men kanske är det så att man ibland måste få höra den vackra ljusa och hoppfulla beskrivningen - för att sedan orka ta tag allt det som faktiskt måste göras.

Om mig

I korthet
Namn: Marie Wickberg
Parti: Centerpartiet
Plats på listan till Europaparlamentsvalet: 4
Ålder: 24
Kommer från: Värmland, men bor numera i Stockholm
Brinner för: Ett jämställt, grönt och öppet Europa

Kontakt
Du når mig på 073-9071772. Maila mig gärna på marie.wickberg@centerpartiet.se, eller använd formuläret på bloggen. Om det gäller en förfrågan om att medverka på en debatt osv. kontakta gärna karin@carlesten.se

Mer om mig
24 år, född och uppvuxen i Västra Ämtervik, 6 mil norr om Karlstad, i själ och hjärta är jag fortfarande värmlänning. Bor nu i Stockholm och jobbar som politisk sakkunnig hos Jordbruksminister Eskil Erlandsson. Är pensionerad volleybollspelare, gillar att måla, vandra i skogen och läsa böcker. Uppskattar; vardagslyx, självdistans, uppriktiga människor, skog, humor och engagemang. Centerpartist som tror på liberalism, människors kraft och en ljus framtid.

Historiska uppdrag
Mitt politiska engagemang startade som 17 åring, 2001, då som avdelningsordförande i Västra Ämterviks CUF-avdelning, numera Fryksdalens CUF-avdelning. Satt sedan i distriktsstyrelsen för Centerpartiets ungdomsförbund i Värmland mellan 2003 och 2004.

2007-2009 satt jag i Centerpartiets ungdomsförbunds styrelse och som 1:a vice förbundsordförande i verkställande utskottet.

Jag har också varit kommunpoitiskt engagerad i Sunne kommun, där jag
bland annat har varit ledamot av Kommunstyrelsen.

Politiska frågor
I valet till Europaparlamentet driver jag tre huvudfrågor;
jämställdhet, öppenhet och miljö. Den fråga som fick mig att engagera mig politiskt var jämställdhetsfrågan, en fråga som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.

CV
2003-2006 Ombudsman för CUF i Värmland
2006-2007 Pressekreterare och kampanjstrateg för Centerpartiets Ungdomsförbund
2007 - 2009 :Pressekreterare på Centerpartiets riksdagskansli
Våren 2008 Ledarskribent på Hudiksvalls tidning
Hösten 2008 Pressekreterare på Centerpartiet riksdagskansli
2009- nu: Politiskt sakkunnig, Jordbruksdepartementet

Jag har också jobbat bland annat som timvikarie i äldreomsorgen och hemtjänsten och som restaurangbiträde.

Övriga förtroendeuppdrag
2008 var jag delegat till FN:s generalförsamling, utsedd av LSU,
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer. I uppdraget ingick att
representera Sveriges ungdomsorganisationer samt att ingå i den svenska
regeringsdelegationen.

Europa

Hej!
Den 7:e juni är det val till Europaparlamentet. Jag kandiderar därför att jag är övertygad om att EU behövs för att lösa de frågor som är för stora för oss att besluta om i Sverige. Det kan till exempel handla om att minska utsläppen av koldioxid, att främja fred i världen, att ge kvinnor och män samma rättigheter eller att se till att din utbildning värderas lika i hela Europa.

Jag tror på Europas möjligheter och kraft att förändra världen. Det betyder inte att jag tycker att EU är perfekt. EU ska inte pyssla med allt, men bli bäst på det man väljer att göra. EU:s osolidariska handelspolitik behöver förändas och murar mot omvärlden behöver rivas.

Jag vill berätta vad jag vill jobba med i EU. Jag vill också ge dig ett par bra argument till varför det är viktigt att man röstar den 7:e juni.


Öppenhet
Som Europaparlamentariker vill jag jobba för att:

• Arbetskraftsinvandringen till Europa ska släppas fri
• EU ska ta ett gemensamt och solidariskt ansvar för asyl- och flyktingpolitiken
• Ipred-direktivet ska slängs i papperskorgen, EU bör inrätta en Europeisk integritetsombudsman.

Miljö
Som Europaparlamentariker vill jag jobba för att:

• EU:s handel med utsläppsrätter ska omfatta alla företag och på sikt bli ett globalt system. Det ska kosta pengar att skita ner.
• EU ska ge mer pengar till klimatbistånd. Det hjälper fattiga länder att ställa om till hållbarhet. Biståndet ska också inriktas på entreprenörskap och hjälp till självhjälp.
• Eu bör inrätta en europeisk miljödomstol som har rätt att döma både länder och företag

Jämställdhet
Som Europaparlamentariker vill jag jobba för att:

• Abort ska bli en rättighet i Europa
• Kvinnors representation i EU:s beslutande församlingar ska öka
• Fler kvinnor i EU ska ha ett jobb att gå till. Att bara 60 procent av kvinnorna i EU finns på arbetsmarknaden duger inte. Ambitionsnivån i Lissabonstrategin behöver höjas.

Tre orsaker att bry sig:

1. EU påverkar ditt liv. Mer än 65 procent av alla beslut på ett vanligt möte med dina kommunpolitiker är påverkade av EU. Få människor struntar i valet till kommunfullmäktige, men så mycket som 75 procent av alla unga bryr sig inte om att gå och rösta till Europaparlamentsvalet. Jag vill inte ge bort min röst till någon annan, vill du?

2. EU är ett lyckat fredsprojekt. Genom unionen har vi lyckats att ena ett krossat Europa. Det har visat sig att samarbete, demokrati, fri rörlighet och handel leder till välstånd och fred. Att inte rösta är att spotta på den fredskamp som andra människor runt om i världen slåss och dör för, varje dag.

3. Sverigedemokraterna knackar på dörren till Sveriges Riksdag, men först vill de komma in i världens största demokratiska parlament – Europaparlamentet. Det låga valdeltagandet kan göra det möjligt. Använd din demokratiska rätt och se till att ett parti som tror på öppenhet och alla människors lika rätt och värde kommer i Europaparlamentet istället.

Jag tänker rösta, tänker du?

Pressklipp

              


              

Klicka för högupplösta bilder

Gott nytt år!

Det var bara det jag ville säga...

Ett par godbitar.

Nu slutar jag min anställning som ombudsman för CUF i värmland och vill därför bjuda på ett par höjdpunkter från åren som gått... OBS! Dessa bilder är inte avsedda för spridning.



Åter till Sjuttiotalet. Vi skulle ta lite fina bilder, men det hela slutade med att jag fastnade i ett träd.


Minilumpen på Gotland, jag har aldrig varit mer rädd i hela mitt liv. Klippan vi firade oss ner från är 46 meter hög. Men när en karl i uniform pekar, då är det bara att lyda...



Jag har även hunnit med att placera Federley i en traktor, något både värmländsk media och Fredrick uppskattade.


Tjänstemännen åkte på studieresa till Bryssel.

Allt man försöker säga om ett jobb blir till klyschor, så jag låter bilderna tala för sig själv!

Hövding Görans löfte

Äääääntligen, som Fylking skulle ha sagt, nu har Ekot reagerat på regeringens plusjobbande. Läs nyheten här. Plusjobbarna ska ha avtalsenliga löner och staten subventionerar med 1000 kr om dagen. I Kristinehamn ligger lägstalönen för ett på ca 16 000 för ett vårdbiträde. Bosse Pettersson Centerpartistiskt kommunalråd i Kristinehamn säger såhär:

"– Om vi antar att vi i vårt arbetsmarknadsområde skulle anta 75 stycken plusjobb skulle det ge en kostnad för kommunen på mellan 2,6 och 2,8 miljoner på ett år."

Regeringen påstår att de erbjuder 100% lönesubvention, men lägger till brasklappen - på upp till 1000 kronor om dagen. Summan av kardemumman blir att de kommuner där man pressat upp lägstalönerna är de som får betala...

Man kan tycka att detta är en billig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, kanske borde kommunerna låta bli att klaga? Det som stör mig är löftet om 20 000 nya jobb och löftet om 100% täckning av lönekostnaderna. Persson går ut och lovar jobb, men som vanligt är inte kostnaderna täckta. Kommunerna är de som drabbas av en oförutsedd utgift och de åläggs uppgiften att fixa det hövding Göran lovar...

Särbehandla mig gärna positivt...

Debatten om de kvoterande universiteten rasar likt den snöstorm vi alla väntar på. I morse gav sig bland andra Yvonne Ruwaida in i hetluften, denna gång gällde det Uppsala universitet, som kvoterat in människor med utländsk bakgrund på juristlinjen. Ett antal platser hade reserverats för dessa sökande, och de konkurrerade alltså inte på samma villkor. Vilket i detta fall ledde till att personer med sämre betyg knuffade ut andra med bättre betyg.

Detta är kvotering i sin renaste form, man viker ett antal platser för en viss grupp. Jag kallar mig liberal och är emot kvotering. Jag tror helt enkelt inte att det fyller sitt syfte, det är en socialistisk lösning för att dölja ett problem som man inte lyckats lösa.

Men blanda nu för guds skull inte ihop äpplen och päron, som min gamla mattelärare brukade säga. Kalla inte detta för positiv särbehandling. Det är två skilda termer, positiv särbehandling innebär att man vid ett fall av flera likvärdiga sökande väljer någon från den underrepresenterade gruppen.

Marie och Bosse söker jobb på solgläntans gruppboende, vi har likvärdig kompetens och arbetsgivaren kan egentligen inte skilja oss åt. De väljer till slut Bosse eftersom Solgläntan är en kraftigt kvinnodominerad arbetsplats.

Helt ok! I detta fall hade Bosse en kvalitet jag inte kunde matcha, han var man. Precis som att jag skulle kicka-ass med Bosse om Helmia i Sunne sökte en kvinnlig medarbetare. Jag tror att en arbetsplats där människor av olika kön, ursprung och bakgrund jobbar, är en bättre arbetsplats. Jag tror att det är ett taktiskt drag av en arbetsgivare att ägna sig åt positiv särbehandling, det skapar förmodligen ett bättre arbetsklimat, vilket leder till högre effektivitet och större lönsamhet.

Men det är inte att kvotera... Att kvotera innebär att man går ifrån principen om att den med bäst kvalifikationer ska få jobbet, eller i detta fall utbildningsplatsen. Läs gärna Centerpartiets Högskoleförbunds artikel på ämnet. I det fallet handlade det om Karlstads Universitet som kvoterade in män på sjuksköterskeutbildningen.

Citerad i Aftonbladet

Tydligen var jag citerad i Aftonbladet igår... Har inte sett det själv, men säkra källor rapporterade att följande var citerat från mitt inlägg om jantelagen

"Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma."

Typiskt... vi får hoppas att aftonbladets läskrets inte är så stor hemma i byn, annars kommer jag få en tråkig jul, och ingen kommer att hälsa på mig. Hopppas att ni läste det där med glimten i ögat. Jag längtar hem, och ikväll fräser jag och Audin iväg till Ämtervik för att fira jul!

Och om någon av mina bekanta råkar ha gårdagens aftonbladet, klipp gärna ut mitt citat, i Jantelagens sanna anda tänker jag rama in det och sätta det på min egovägg...

Lästips...

Lennart skriver på sin blogg, Det progressiva USA, om jantelagen ur ett Amerikanskt och historiskt perspektiv. Läs gärna inlägget här.

Tio tabun för glesbygdsbor.

Annie Johansson, vice förbundsordförande i CUF, skriver här om Jantelagen. I en av kommentarerna kan man hitta mer fakta om denna företeelse, och där finns även lagen formulerad i tio bud.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger något till.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Så sorgligt, men ändå så sant, och samtidigt så charmigt. Jag vet inte hur det är för er som växt upp i en större stad, är Jantelagen påtaglig i Stockholm? I Kisterud, den lilla lilla byn där jag tillbringade större delen av min uppväxt var Jantelagen egentligen en naturlag.

Redan som liten pyssling förstod jag att när vissa personer frågade, gällde det att ha rätt svar, inte det sanna svaret. Det dög inte att säga att man hade suttit innomhus och läst en bok hela dagen, även om det var det sanna svaret. Det rätta svaret var istället att man hade hjälpt pappa att hugga ved.

Ve den som inte hälsar på alla bilar när man går på byvägen hemma. Då får man höra att man minsann blivit högfärdig. Och ha för all del inte svarta kläder på dig, definitivt inte om du är ute och går på en söndag.

Samtidigt har Jantelagen format ödmjuka människor. Erik hemma i grannstugan har i sin ungdom klättrat utanpå Eiffeltornet, han är ett levande uppslagsverk, gör fantastiska träskålar och har byggt upp ett framgångsrikt familjejordbruk. Men han pratar aldrig om det. Bygden hemma vimlar av intressanta människor, men de kommer inte att tala om det själva, du måste fråga för att få veta.

Ibland önskar jag att jag hade fått mer av den tysta ödmjukheten, den är både vacker och respektingivande. Kanske kommer den med åldern, tills dess presenterar jag här tio tabun för dig som nyss flyttat till glesbygd:

1. Klä dig endast i svart.
2. Låta bli att hälsa på bilar.
3. Prata om dina bedrifter.
4. Läsa böcker mitt på dagen.
5. Låta bli att delta på bygdedanser och liknande.
6. Inte handla i lanthandeln.
7. Rösta på vänsterpartiet.
8. Köpa Danskt fläskkött.
9. Sova hela förmiddagen
10. Inte dricka kaffe.

Roligast igår...

I går var jag på möte, en liten kille var precis lika uttråkad och hungrig som jag. Så här kommer ett referat av samtal med Viktor 4-år:

Viktor: - Du får följa med oss hem om du vill...

Marie: - Han där borta då, får han följa med? (pekar på min kompis Lars)

Viktor: - Nej, jag och pappa har pratat om det här, och vi tycker bara om tjejer.

Dubbelmoralen frodas...

Läs Den polske rörmokaren i DN, en fantastiskt bra artikelserie av Maciej Zaremba. Han säger saker så bra att de egentligen inte behöver upprepas.

"Visst lever vi i märkliga tider. Halvtannat sekel efter Kommunistiska manifestet ("Ett spöke går runt i Europa - kommunismens spöke") är det åter arbetaren som väcker bävan och skräck. Men han svänger ingen fana, vill inte kasta samhället över ända, han ser inte ens ut att vilja hämnas orättvisorna. Det förfärande med honom är att han bara vill arbeta. Det är i sanning inte mycket han begär. Och det är just det som är problemet. Han begär för litet."

Den svenska dubbelmoralen frodas.

Det är dyrt att laga sina tänder i sverige idag - så vi åker till Lettland och fixar gaddarna. Men ve och fasa, den dag Letterna vill komma hit och jobba, då skriker våra fackföreningar -Go home.

På den tiden vi inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen för att göra abort, idag tillåter vi inte de polska kvinnorna att komma hit för att göra abort.

I Värmland klagas det över ryska, polska och lettiska skogsarbetare, snickare, och bärplockare. Men den värmländska arbetskraftutvandringen till Norge är avsevärd. Där kritiseras svenskarna av norska fack för lönedumpning.

Vi bygger upp en första och andra klassens europa, vi bygger murar där vi istället borde bygga broar. Jag är ingen Östeuropaexpert, men till och med en närsynt statsminister borde kunna se vad dessa länder behöver -en fri marknad, fri rörlighet för människor, tjänster och kapital. Detta är en av Europeiska unionens grundstenar, men uppenbarligen gäller den inte för alla. De nya Eu-länderna, och de som snart kommer att joina familjen, behöver inte i främst vår välvilliga hjälp. De behöver likvärdiga förutsättningar och öppna armar.

En utländsk arbetare som kommer hit gör det inte med avsikt att smiska LO eller Byggnads medlemmar. Han, eller hon, gör det därför att även det som facket anser vara lönedumpning, är många gånger mer betalt än vad de får i sitt hemland. De jobbar på svenska byggen eller i svenska skogar därför att de vill se en annan framtid för sig själva och sina barn. Kanske borde vi ge dem den chansen?

Slösar jag bort min tid?

Bloggaren youtman resonerar här om på vilket sätt jag slösar bort min tid genom onödiga resonemang. Riktigt intressant faktiskt...

Kan politik vara en tillväxtbransch?

Jag prenumererar på riksdagens beslut i korthet, och häromdagen kom ett mail med de senast fattade besluten. Bland annat har våra vördade riksdagsmän och kvinnor fattat beslut om den nya filmpolitiken I sammanfattningen kan man läsa följande citat:

Inriktningen på filmpolitiken är bland annat att utveckla svensk filmproduktion och verka för att svensk filmpolitik blir en dynamisk tillväxtbransch.

Är det en tabbe av någon tjänsteman eller menar man verkligen att den svenska filmpolitiken ska bli en tillväxtbransch? Vart är avgränsningen och insikten i vad som faktiskt är politikens uppgift och vad som måste skötas av någon annan.

Jag kan möjligtvis, med visst motstånd, svälja att Sverige har en filmpolitik som vi pumpar in pengar i. Men jag kan faktiskt inte svälja att vi menar att det är politiken som är en tillväxtbransch. För vem fattar vi i så fall besluten? Vem ska vi röja mark för? Vilka företagare ska få stöd av politiken om det är just politiken i sig som är målet?

Jag ber om ursäkt...

För den pinsamt dåliga bloggfrekvensen på sistone, förhoppningsvis skärper jag till mig snart.

Bits and pieces.

Kanske var det en aning naivt att tro att jag skulle kunna blogga från Makedonien, kanske inte? Jag har precis kommit från ett land fullt av kontraster, ett land där bara ca 7% använder sig av internet, men som samtidigt är världens första land med 100% täckning för trådlöst internet. Jag har varit i ett land där man ofta får kissa i ett hål. Jag har varit i en stad som satsar på turism, men som bara har ett ställe att köpa frimärken på.

Det är inte förän man ser fördomar i ljuset av verkligheten som man förstår hur inskränkt man kan vara. Jag hade en tydlig bild över Makedonien - trodde jag. Det jag möttes av var så totalt annorlunda, men samtidigt så förväntat. Miljön var ett monument av kommunism, betong, grått, dimmigt, kallt, och slitet. Standarden var låg och misären var ibland uppenbar.

Men jag mötte unga människor på höga positioner, välutbildade, duktiga på engelska, trevliga, välorganiserade, framtidsinriktade och liberala. Jag har aldrig hävdat att jag är utan fördomar, men konstigt nog blir man alltid lika förvånad när de krossas.

Under veckan deltog jag i ett seminarium om media och politikers roll i kampen mot främlingsfientlighet och rasism, detta följdes av IFLRY:s general Assembly. Dagens Citat kommer från Emil Kirjas, avgående IFLRY-president och Makedon. I sitt tacktal sa han

"- I realized that I took bits and pieces from every person I met, and they've made me."

Han satte fingret på varför stora tunga och tröga paraplyorganisationer som iflry är viktiga, möten mellan människor från olika länder, kulturer, religioner och bakgrunder är det som krossar fördomar och skapar nya tankar. Möten formar människor.

Nu drar jag...

...till Makedonien. Åker egentligen på söndag, men i morrn fastställs riksdagslistan, och då lär jag knappast ha tid att blogga, sen åker jag till Stockholm för vidare transport mot Skopje.

För de som är nyfikna kan jag avslöja att jag ska delta i ett seminarium om hur politiker och media kan bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Sen ska IFLRY, paraplyorganisationen för världens liberala ungdomar, ha möte och välja ny ordförande, och då är det meningen att jag ska vara delegat.

Om jag inte kommer bort på vägen, typ flygplatsen i Frankfurt, hoppas jag att det ska gå att blogga lite på plats.

Skönt att vi kan kommunicera.

Idag har jag ägnat förbaskat massa tid åt att sitta i telefon. Det började med att jag ville ha statistik över antal 1:a gångsväljare i Värmlands län, jag ringer till Valmyndigheten. När jag kollar upp numret ser jag att de har telefontid. Bra, tänker jag, då kanske de svarar...

Får prata med en trevlig växeltelefonist som börjar slussa mig runt till olika människor, eller rättare sagt till människor som inte svarar. Trots att det är telefontid. Växeltelefonisten blir mer och mer desperat, den SISTA handläggaren på valmyndigheten svarar till slut. Bara för att med snorkig röst upplysa mig om att siffrorna finns på www.val.se Jaha, oj då säger jag, och givetvis hittar jag siffrorna som säger att Värmlands län har 7820 röstberättigade.

Nästa projekt rör valbudget, jag ringer runt till ett antal företag för att få offerter på olika saker. Jag får offerter inom ett par timmar från alla företag, utom posten, trots att de lovat detta. Har fortfarande inte hört ett ljud därifrån. Så nu måste jag ringa igen, fast jag vet inte riktigt vart eftersom jag blev kopplad fram och tillbaka.

Ett av företagen skulle ta fram ett kostnadsförslag på en adresslista över samtliga 1:a gångsväljare i Värmland. Tjejen jag pratar med säger: -Ja för Värmlands 13800 förstagångsväljare blir kostnaden.... kr. Hmm vänta nu, tänker jag, var det inte 7820 enligt val.se

Ringer tillbaks till valmyndigheten, fortfarande telefontid, men denna gång möts jag av beskedet att alla handläggare sitter i möte - på telefontid.

Får tag på valmyndigheten som givetvis hävdar att deras siffror är korrekta och eftersom de hämtar dem från SCB bör jag kanske tro på dem.

Ringer tillbaks till företaget som hävdar att antalet 1:a gångsväljare är 13800 st. Får givetvis prata med en annan säljare denna gång. Han har ingen aning om hur detta problem uppstod och frågar vem jag pratade med förut, ingen aning säger jag... Han ber mig då beskriva människan, vilket jag gör på mitt konkreta sätt, det var en kvinna, hon kan ha varit gammal, pratade lite otydligt och kanske med lite brytning. Nu ska säljaren leka detektiv och förhoppningsvis ringer han upp mig snart.

Suck...

Kära Anitra...

Läste i tidningen att ni har haft brakkalas i Systembolaget! Kul för er, hörde även att prislappen blev lite saftig, förstår precis känslan när du vaknade på söndagen, lite lagom bakfull och insåg att det blir blodpudding och nudlar resten av månaden. Tänkte därför dela med mig av lite passande partytips för oss budgetfestare:

1. I värmland finns mängder av Bygdegårdar som går att hyra för en billig penning, några guldkorn är Frykåsens ordenshus, Jaktstugan Pekka, eller Logen i Västra Ämtervik. För mer info om bygdegårdar runt om i landet, kolla på www.bygdegårdarna.se
   
   
2. Knytkalas! En underskattad umgängesform, särskillt ekonomiskt blir det om du "glömmer" ditt bidrag hemma och snyltäter på alla andra, oftast finns mat så att det räcker. En påtaglig risk är dock att alla tar med sallad, eller att den som skulle ta med osten blir sjuk.
   
   
3. Ta till vara på människors kreativitet och fixa din egen underhållning. Här måste jag säga att du föregick med ett ypperligt exempel. Jag och mina kompisar är hejjare på att imitera gänget Pistvakt, vi ställer gärna upp! Annars är jag säker på att Göran och övriga kontakter inom Sossarna fixar detta, de har ju övat på partikongressen.
   
   
4. Ljud och ljus är knepigt, men ett hett tips är att använda en "juiceblandare" du vet en sån där som finns på vägverkets fordon. OBS! Viktigt att kolla upp hur mycket säkringarna tål, ibland kan hemsnickrade lösningar få oanade konsekvenser. Men glöm då inte att ett och annat strömavbrott främjar barnafödandet.
   
   
5. Sist men inte minst. Kom ihåg att spriten inte alltid måste köpas på systemet, det är mycket billigare i Tyskland.

Det är ungefär så vi brukar fixa våra fester här i Värmland, jag hoppas att du fått lite inspiration, annars är du hjärtligt välkommen på fest!

//Festfixaren

Enkel matematik

För ett par dagar sen skulle jag hålla en klasspresentation för ett par högstadieklasser om demokratins betydelse, jag ville ge dem ett exempel på vad som händer om man inte går och röstar och behövde inte gå längre än till min hemort, Västra Ämtervik.

I september var det kyrkoval, i Ämtervik finns 767 röstberättigade, 199 av dem valde att utnyttja sin röst. 12 av dessa valde att rösta på sverigedemokraterna. Enkel demokratimatte säger mig då att detta räckte till 6% och ett mandat i fullmäktige. 12 personer har alltså sett till att ett parti som vill upphöra med adoptioner från utomeuropeiska länder, återinföra nationalistiska psalmer, ge den kristna kyrkan en särställning och motverka mångkulturella tendenser, sitter och bestämmer om mina skattepengar, stora delar av bygdens skog och flera fastigheter.

Sverigedemokraterna har förstått detta med matte, i kampanjen enkel matematik talar sveriges mest kriminellt belastade parti om hur man ska komma till bukt med brottsligheten. De har förstått att människor inte bryr sig nog mycket för att rösta, och de har lärt sig att mobilisera. Kyrkovalet är en plattform, nästa mål är riksdagen, Sd kommer i att ha en valbudget som är lika stor som den kd hade 2002.

Det är inte de 12 personerna som röstade på Sverigedemokraterna som gör mig förbannad, det är de 568 personerna som inte brydde sig nog mycket för att gå till vallokalen, som gör mig uppgiven, trött och arg. Jag tror inte på att sopa de odemokratiska krafterna under mattan, vi måste bemöta dem på demokratins arena. Ett par isolerade politiker kommer aldrig att lyckas med detta, demokratin förutsätter att människor röstar och att människor är delaktiga, lyckas vi med det, då är tolv röster på sverigedemokraterna en piss i havet.

Maud kidnappad?

Expressen skriver idag om det överhängande kidnappningshotet på Maud. Försäljningen av Centertidningar AB genererade 1,8 miljarder kronor till partikassan, och nu väcks farhågorna om att någon skulle kidnappa Maud för att på så sätt komma åt pengarna. En av Mauds närmsta medarbetare säger:

"- Vi har tänkt på sådana saker, men jag vill inte gå in på det. Partiet vågar av säkerhetsskäl inte låta Maud Olofsson ha tillgång till kontot."

Nej, vilken tur, för det är ju ofta så att partiledaren har ensam tillgång till ett konto, särskillt ett med 1,8 miljarder, och gärna med ett bankkort kopplat till det. Expressen fortsätter med ett uttalande från Säpo:

- Efter mordet på Anna Lindh har vi en rad experter, bland annat statsvetare, som ingår i vår hotbildsfunktion och analyserar allt som händer. Jag kan inte berätta exakt hur situationen är för Maud Olofsson, men partiledarna tillhör den krets som vi på olika sätt bevakar hela tiden.

Säpo bevakar partiledarna hela tiden, att de för diskussioner runt Mauds säkerhet är väl knappast varken nytt eller förvånande, precis som säpos representant mycket riktigt påpekar. Man fortsätter med att ge Maud råd om vilka åtgärder hon borde vidtaga, Tommy Lindström tidigare chef på rikskriminalen säger:

"Skulle Maud Olofsson kidnappas blir det ett moraliskt tryck på omgivningen, då handlar det inte om formella kontokunskaper. Då är det frågan om hur starka de är i partiet - om de kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten med risk att hon blir skadad eller inte."

Ursäkta??? Om vi kan se Maud Olofsson som ett svinn i verksamheten? Jag skulle vilja tro att vi aldrig ser människor som svinn, vare sig de är partiledare eller vanliga medlemmar. Därefter uppmanar man Maud att skaffa en tuff chaufför, som inser att det som är i bilen är viktigare än det som är framför...

Expressen, nu har ni verkligen gjort en höna av en fjäder. Skulle man vilja kidnappa en politiker finns det fler än Centerpartiet med klöver i kassan, och så har det varit länge. Säkra källor har viskat i mitt öra att Expressen hade fem journalister inkopplade på denna nyhet. Uppenbarligen har det inte hänt så mycket annat spännande i världen, och precis som Maud är jag inte särskilt oroad.

Nu är jag trött på det här - vi hatar er inte.

Bloggaren Walentine öser galla över kvinnorörelsen på sin blogg, inlägget är superlångt och min kommentar skulle förmodligen bli ännu längre. Bland annat skriver han;

"Är man kvinna och får cancer i bröstet är det mycket värre än om en man får cancer och blir steril. Åker man på stryk som kvinna är det värre än om en man åker på stryk etc."

En käftsmäll är alltid en käftsmäll, cancer är alltid cancer, det är lika fruktansvärt oavsett vem som drabbas. Det är lika fel att cancerforskningen är nästan totalt beroende av frivilliga bidrag, oavsett om bidragen ges till forskning på bröstcancer eller prostatacancer. Våld är lika värdelöst oavsett om det drabbar en man eller en kvinna.

Dock är det ett faktum att kvinnors sjukdomar inte uppmärksammas på samma sätt som mäns, vem hade egentligen koll på att hjärtinfarkter är vanligare bland kvinnor än bland män, att dödligheten är högre, men att kvinnor behandlas sämre, nedprioriteras och får samma mediciner som män, trots att de får annorlunda biverkningar. Det är även ett faktum att män slåss, i betydligt större utsträckning än kvinnor, varför är det så? Våldet mot kvinnor sker ofta på ett annat sätt, det är en systematiskt psykisk och fysisk misshandel som försiggår inom hemmets väggar, livsutrymmet krymps och det är svårt att ta sig ur.

Walentine fortsätter:

"Jag tycker bara det är så synd att kvinnorörelsen får stå och gräva sin egen grav utan att någon verkar bry sig. Kan ingen ny grupp kvinnor försöka bryta sig loss från detta och försöka på något sätt göra något nytta istället? Jag skulle bli den första som stöttade er, men så länge kvinnorörelsen säger att jag är en kvinnohatare även om jag inte vet om det, så länge kommer jag förakta kvinnorörelsen. "

Varför är allt svart eller vitt, varför tillåts vissa kvinnor stå för en hel rörelse? Varför förakta en kvinnojour som gör ett enormt arbete, bara därför att en ordförande, som uppenbarligen inte tillhör begåvningsreserven, kommer med ett mindre genomtänkt uttalande?

Varför kasta skit över en rörelse som en gång såg till att halva befolkningen fick rätt att rösta och som fortfarande kämpar för att utplåna orättvisor? Kvinnorörelsen är inte ett parti, eller en politisk inriktning. Det är ett brett begrepp som representerar miljontals kvinnor från olika hörn av världen och olika politiska inriktningar.

Kvinnorörelsen kallar inte er män för kvinnohatare, vissa kvinnor gör det. Men de allra flesta ser en klar skillnad mellan ett fåtal ruttna ägg och resten av den manliga befolkningen, som de flesta av oss tenderar att tycka rätt bra om.

Ett brett och öppet initiativ för jämställdhet är systerskap i Karlstad. Kanske skriker vi inte nog högt, kanske syns vi inte i Expressen varje dag, men vi finns och kanske har du inte lyssnat tillräckligt noga?

Listan: Sveriges mest frustrerande yrken

Efter jul är jag officiellt arbetssökande, visserligen har jag sökt kurser på universitetet, men jag jobbar hellre. Ska bara försöka att hitta ett arbete. Har därför funderat en del på vilka jobb jag skulle kunna tänka mig. Givetvis poppade det då upp en massa jobb jag absolut inte vill ha. Här kommer listan på Sveriges mest frustrerande jobb (enligt mig)...

1. Handläggare på migrationsverket
Jag inbillar mig att man söker sig till Migrationsverket därför att man brinner för internationella frågor och solidaritet. Att man är intresserad av människor och att man vill hjälpa dem. Tänk dig då att ta emot en flykting som kommit hit därför att människor svälter i hemlandet, det finns inga jobb, ingen mat, ingen framtid, ingen utbildning för deras barn. De söker svensk solidaritet, men vi skickar tillbaks dem. Svält är ju faktiskt inget skäl att få stanna i Sverige.

Eller att tvingas utvisa barn, därför att behovet av en reglerad invandring ibland får gå före barnets bästa. Frustration, är nog till och med ett för litet ord.

2. Socialchef
Av någon konstig anledning stiger hela tiden socialnämndernas kostnader, vi kommunpolitiker verkar aldrig kunna öka anslagen i samma takt. Socialcheferna tvingas skära ner där det inte går att skära mer, under press får de utveckla metoder för att bli mer kostnadseffektiva samtidigt som verksamheten hela tiden ska utvecklas kvalitetsmässigt. Socialcheferna borde vara de mest välbetalda i hela kommunen, tyvärr är det inte så.

3. Arbetsförmedlare
Kul att ha ett jobb där man förväntas fördela något som inte finns. I stället får du fördela sysselsättningsåtgärder till unga människor som trodde att deras utbildning skulle ge dem något mer. Eller till äldre människor med en enorm erfarenhet som inte värderas. Kanske borde titeln bytas till Pysselsättare.

4. Statsminister
Det finns ingen vi älskar att hacka mer på, jag tillhör den ivriga skaran som gärna talar om precis vad vår statsminister gör fel. Det följer med jobbet att ständigt vara ifrågasatt av halva Sveriges befolkning, men kul kan det knappast vara alla gånger.

5. Löv-upp-sugare
Ni har säkert sett dem, de springer runt med en sorts dammsugare på ryggen och suger upp löv, problemet är ju bara att det finns hur mycket löv som helst, och de har en tendens att blåsa ner.

Publicerad i värmlands folkblad

Följande debattartikel var idag publicerad i Värmlands folkblad.

Debatt: Låt de unga ta makten över sina liv
Ge dem F-skattesedel från födseln
2005-11-03

Möjligheterna för unga att skapa ett självständigt och självförsörjande liv har minskat drastiskt. Vi vill skapa ett system med lärlingsutbildning och införa entreprenörskap i skolan. F-skattesedel ska tilldelas alla vid födeseln. Det föreslår CUF Värmland.

Sverige är fantastiskt! Vi lever i ett fritt land, där alla på pappret ges samma möjligheter, vi har hög materiell standard, en hög medellivslängd, högkvalitativ vård och ett bra utbildningssystem. Trots detta är arbetslösheten mycket hög, segregationen stor, invandringspolitiken en katastrof, och sjukskrivningstalet skyhögt. Vi har världens högsta skatter, borde vi då inte ha världens högsta välfärd? Ekvationen går inte ihop, vi har alla förutsättningar men vad händer med våra pengar och varför uppstår de problem vi ser så tydligt?

Vi går genom skolan, tolv år av utbildning, vi tar studenten fyllda av ambitioner och drömmar, men kastas ut i en värld där vår kompetens inte efterfrågas och där vår utbildning inte räcker till. Som ung i dag upplever man ibland en stor maktlöshet.

FÄRSKA SIFFROR från SCB visar på att ungdomar i större utsträckning får tidsbegränsade jobb, sover mindre, mår sämre och dessutom ökar inte våra inkomster i samma takt som de äldres. Bostadsmarknaden är stenhård, fler och fler tvingas att bo kvar hemma hos sina föräldrar. Möjligheterna att skapa ett självständigt och självförsörjande liv har sedan 1980-talet minskat drastiskt.

Centerpartiets Ungdomsförbund vill ge unga möjligheter att ta tillbaka makten över sina egna liv och skapa sin egen försörjning. Varannan företagare i Sverige är över 50 år, det säger sig självt att om det blir attraktivt att driva företag så kommer företagsamheten att minska rejält.
Varför reagerar inte regeringen? I budgetpropositionen har företagsamheten nästan helt glömts bort, jobb ska tydligen skapas i den offentliga sektorn, man glömmer allt för lätt bort var pengarna kommer ifrån. Tillväxt skapas genom företag, företag skapar jobb, anställda och företag betalar skatt, skatten finansierar vår välfärd.

Det kan konstateras med den enklaste logik att om det inte finns intäkter så blir fördelningen av kostnader ointressant, då det inte finns något att fördela. Det är något av kärnan av varför Sverige halkar efter i världens välståndsliga. Vi har en regering som enbart fokuserar och diskuterar kostnadsposterna och inte intäktsposterna i statsbudgeten.

REGERINGENS inkompetens får tydliga konsekvenser för unga i Värmland, där arbetslösheten bland människor mellan 18 och 25 år har ökat med två procent det senaste året. 12,2 procent av Värmlands unga står i dag utanför arbetsmarknaden, konkret innebär det att 2 669 ungdomar står helt utan sysselsättning, eller finns placerade i Ams-åtgärder, detta visar arbetsmarknadsmyndighetens egen statistik.

CUF VILL skapa ett utbildningssystem med lärlingsutbildningar och vi vill införa entreprenörskap i skolan. F-skattesedel ska tilldelas varje människa vid födseln, på samma sätt som du i dag får a-skattesedel. CUF vill att du som företagare ska omfattas av samma trygghetssystem som en anställd, det ska vara billigt att anställa, reglerna ska förenklas och riskerna ska minimeras.

Detta gör sig inte självt utan kräver ett maktskifte, socialdemokraterna har styrt i 61 av de senaste 70 åren, de har haft chansen att förändra, men har inte tagit den. Vi vill bygga ett grönt, friskt och företagsamt samhälle, Sverige är fantastiskt!

LARS NYBORG,
distriktsordförande CUF Värmland

CAMILLA AXELSSON,
distriktsstyrelseledamot CUF Värmland

MARIE WICKBERG,
ombudsman för CUF i Värmland

Alla ska med. Så enkelt är det.

Jag har blivit bloggutmanad av Fredrick Federley, utmaningen består av att hitta på nya versioner av Sossarnas nya slogan "Alla ska med. Så enkelt är det." Här kommer ett par kreativa förslag.

Alla ska med, till Anitra på party.

Alla ska med. Annars skriver vi in dig ändå.

Vi lånar lite till. Så enkelt är det.

Spräck utgiftstaket. Så enkelt är det.

Alla ska med. Förutom de sociala turisterna.

Alla ska med. När vi kastar ut er från Rosenbad.

Förslag till riksdagslista

Idag har nomineringsgruppens förslag till riksdagslista för värmlands län offentliggjorts. Jag hamnade på en nionde plats. Känns helt ok med tanke på de tunga namn jag har ovanför mig.

Det är en relativt pigg och fräsch rad av namn runt 30-års-strecket i topp tio. Etta på listan är Erik A Eriksson, 37 år, från Arvika kommun.

Listan fastställs den 19 november, det kommer säkerligen bli en intressant dag...

Svt 24 plockar fram töntarna ut garderoben.

Jag älskar svt 24, de visar töntiga program och långa debatter som bara töntiga politiker orkar se på. Den senaste showen är sossarnas kongress. I går såg jag debatten om homoäktenskap, helt otroligt hur många sossar det finns som kan gå upp och yrka på samma sak, trots att partistyrelsen redan jämkat sig. Skönt i alla fall att vi kanske snart slipper debatten om vilket kön man råkar gömma i kalsongerna när man ska ingå äktenskap.

Intressant var även debatten om nationella kunskapsprov från årskurs tre. Här var det Baylan som fick pisk. Än mer intressant är intervjun med ministern efteråt då han förklarar att han minsann tänker gå vidare med förslaget ändå.

Samma sak hände idag, när Göran redan innan debatten om föräldraförsäkring säger att någon kvotering kan det aldrig bli tal om i nästa mandatperiod.

Hur mycket makt har man egentligen som medlem i det socialdemokratiska partiet, är det ens någon mening med att rösta på kongressen? De som håller i piskan verkar ju ändå göra som de vill...

Mina vänner i regeringens grepp...

Igår hade jag en av de sällsynta kvällar när jag var helt ledig. Passade då på att bläddra igenom regeringens budgetproposition -popversionen.

55 000 nya jobb ska skapas, samtliga inom offentlig sektor. Självklart är det svårt att lova jobb i näringslivet, men frågan är ju vart pengarna ska satsas. I budgeten kan man utläsa att 70,2 miljarder satsas på arbetsmarknaden, men bara 4,2 miljarder på näringsliv. Lek med tanken att man satsar mer på näringslivsutveckling, som genererar jobb, hur mycket skulle det gå att banta AMS? Jag vågar inte ens fundera. Regeringen väljer istället att satsa på ett nollsummespel inom offentlig sektor, kortsiktigheten lyser igenom.

Jag har flera kompisar som är arbetslösa. Vart tar de vägen? De har samtliga en genomförd gymnasieutbildning, med bra betyg. De är alla under 25 år. 3000 lärlingsplatser inrättas, de kan inte söka för de har ett fullständigt gymnasiebetyg. De är för gamla för feriejobb i kommunal regi, ingen av dem är intresserade av jobb inom kriminalvården, de har ingen akademisk erfarenhet, de har inte kvalifikationer för att jobba på en statlig myndighet, de faller heller inte inom ramen för plusjobb, då de inte varit arbetslösa i mer än två år. De har inte heller kvalifikationer att söka något av de 600 jobb som utlovas vid landets museer. De flesta har inte heller jobbat nog länge för att få A-kassa. Återstår då högskolestudier eller arbetspraktik... När jag slutar mitt jobb i jul kommer jag att vara i samma situation.

En spontan fundering är; tänk om det istället fanns riktiga jobb att söka...

En av mina kompisar blev allvarligt sjuk efter gymnasiet, hon hade inget fast jobb och var varken berättigad till A-kassa eller till sjukpenning, så hon knallade till socialen, inte heller där fick hon hjälp eftersom hon hade pengar bundna i obligationer. Vad gör man när man är sjuk, inte har några pengar men en hyra att betala? Man flyttar hem till mamma och pappa... Jäkla tur för min vän att hon hade ett socialt skyddsnät, för statens skyddsnät klarade uppenbarligen inte att ta hand om henne.

Min poäng är att människor faller igenom nätet - varje dag. Alla går inte att passa in i socialismens mall. CUF föreslår istället en grundtrygghet som går ut på att alla människor, oavsett inkomst, garanteras en summa pengar som går att leva på, den dagen man behöver hjälp. Statens uppgift är att garantera en grundläggande trygghet, inte att göra skillnad på folk och folk.

En annan tanke runt budgeten är att vi lägger lika mycket pengar på att betala räntorna från statsskulden som på att hålla ett försvar.